När "Asiaten" härjade år 1957 reagerade folk och media helt annorlunda. Nuförtiden hör och läser man om corona varje dag. Men då verkade iaf inte media skriva särskilt mycket om det.

UNT 2020-04-11 skrev:1957 spreds en influensa med namnet Asiaten, som dödade ungefär fem miljoner människor runt om i världen. Beräkningar tyder på att en miljon svenskar kan ha insjuknat i pandemin.

I Uppsala nådde Asiaten sin kulmen i november 1957. Den första veckan i november anmäldes 1 058 nya influensafall till sjukkassan i dåvarande Upsala stad som hade en befolkning på cirka 73 000 personer.

Enbart under dessa sju dagar i november 1957 var det betydligt fler som insjuknade i influensa i Upsala stad än det antal som testats positivt för årets coronavirus i hela Uppsala län. Detta trots att Uppsala län har fem gånger fler invånare. Många som insjuknade och avled i Asiaten 1957 var barn.

https://www.unt.se/nyheter/uppsala/milj ... 50139.aspx

Ja, då borde folk ha gripits av panik och hysteri. Men så var det alltså inte. Det var inte ens en särskilt stor nyhet.

Sjukvården knäade under farsoten 1957. Vid Centralepidemisjukhuset i Uppsala var 40 procent av patienterna inlagda för influensarelaterade sjukdomar.

Den 7 november 1957, då Asiaten härjade som värst, skrev UNT att det fanns 4 000 influensafall i Uppsala län. Det var en kort artikel som enbart bestod av statistik, men inga intervjuer.

Betydligt mer yta i spalterna gavs åt hunden Lajka som Sovjetunionen skickat upp i en rymdraket.

Jag vet knappt någon nyhet som skulle övertrumfa coronakristen idag. Om Trump el Löfven mördats möjligen.

Så varför oroade sig inte folk mer och varför skrev inte tidningarna mer under Asiaten?

Medieforskaren Tomas Odén, som studerat nyhetsvärdering vid pandemier, lyfter fram en förklaring till den återhållsamma hållningen 1957.

– Bara tolv år tidigare hade en oerhört mycket större katastrof avslutats i form av andra världskriget. Man var van vid att dagligen läsa om att tusentals människor blivit dödade, säger Tomas Odén som är docent på Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.

En förklaring är givetvis att Uppsala inte stängdes ner under Asiaten på det sätt som nu genomsyrar samhället. Uppsalaborna av i dag är på så sätt mer påverkade av effekterna av influensan och det finns därmed fler nyheter att berätta om.
---
– 1957 fanns mycket annat att bekymra sig för vid sidan av Asiaten, inte minst kärnvapenupprustningen mellan USA och Sovjetunionen. Det kan vara en orsak till att influensan inte gavs så mycket plats i nyheterna.

Folk dog och det var ingen större grej. Kommer ihåg att Leif GW Persson skrev i sin självbiografiska bok Gustavs grabb att det hände att barn inte kom tillbaka till skolan för att de dött, t ex i en trafikolycka, utan att det blev någon större uppståndelse. Livet gick bara vidare.

Det står även om icke-reaktionen på Asiaten i Dagens Arena. 50-talets samhälle var verkligen ett helt annat samhälle:

Dagens Arena 20 MARS, 2020 skrev:Asiaten drabbade världen hårt i slutet av 1950-talet. Denna virusinfluensa innebar döden för minst 1,1 miljon människor. En del källor uppger dödstal i flera miljoner. Över 300 000 svenskar konstaterades smittade, men nuvarande bedömning är att en miljon svenskar bar på viruset. Överallt i världen påverkades samhällen. Skolor tömdes, massor sattes i karantän, näringslivet och produktionen drabbades. Statsminister Erlander fick smittan, norska kungahuset likaså. Även tyske förbundskanslern Konrad Adenauer insjuknade. Vaccin fanns visserligen, men få fick det. Därav den stora spridningen. Kort sagt, ingen kunde undgå att påverkas av detta virus.

https://www.dagensarena.se/redaktionen/ ... rige-inte/

Journalistiken var också annorlunda. Nu publicerar man och struntar i konsekvenserna. Farorna överdrivs gärna istf att sopas under mattan. Men då verkar journalisterna vara statens lydiga tjänare. Publicera inte något som får folk att oroa sig.

I en läsvärd kandidatuppsats från 2012 reflekterar Sofia Hvenström och Lee Martin om tonläget i svensk press under asiaten. De analyserade ett hundratal artiklar i DN och Aftonbladet från 1957, då asiaten fick fotfäste i Sverige. En avslöjande detalj är placeringen av dessa texter. 96 procent av materialet hanterades som notiser och kolumner. Det vill säga något undanskymt i förhållande till andra nyheter. Endast fyra procent placerades i form av halvsidor eller större. Författarna jämförde med samma tidningars hantering av den betydligt lindrigare svininfluensan 2009, då nästan hälften av materialet fick halvsida eller mer.

Den som föreslagit att VM i fotboll 1958 skulle ställas in skulle väl ha blivit utskrattad och hånad.

Men läggs notiserna samman är det lätt att se exakt samma mönster som vi upplever just nu. Förvarningar, smittorisker, karantän, dödsfall. Strukturkritik fanns där också, inte minst på grund av myndigheternas inställning till vaccin. Idrotten påverkades även 1957-58, precis som nu. Men inte i form av inställda evenemang utan genom att flera matcher fick oväntade resultat då spelare blivit sjuka. Det var vanligt i sportreferaten att deltagare som insjuknat radades upp med namn. Ställdes evenemang in var det på grund av att för många aktörer insjuknat, inte smittorisken i sig. Fotbolls-VM gick som bekant i Sverige 1958.

Det var alltså ingen hysteri utan snarare "stoppa huvudet i sanden". Trots detta drev en krönikör med "bacillskräcken":

I september 1957, då det var uppenbart att det handlade om en pandemi, publicerade Aftonbladet en krönika som drev med de som kände sig rädda. Bara bacillskräck, hävdade krönikören som dessutom inte drog sig för att ta till rent främlingsfientliga tongångar: Det är väl inte så underligt, att det blir asiatiska sjukdomar, när hela stan dräller av österlänningar.

Nu är det väl snarare hela världen som dräller i Asien, där så många epidemier börjar. I den moderna livsstilen ingår att kunna resa långt bort på semestern.

Asiaten beräknades i efterhand ha kostat Sverige närmare 2 miljarder i dagens penningvärde, framför allt på grund av minskad produktion. Effekterna torde ha varit liknande i många delar av världen. Men i standardverk över världsekonomisk utveckling efter andra världskriget återges inga effekter på grund av asiaten överhuvudtaget.

Justinianska pesten var nog ingen hitt för på den tiden när den härjade fanns det ingen antibiotika.

Justinianska pesten var en pandemi som började härja i östra Medelhavsområdet på 540-talet.

Uppskattningar av antalet dödsoffer varierar stort på grund av bristen på tillförlitlig statistik men en bedömning är att i den bysantinska huvudstaden Konstantinopel avled runt 40 % av invånarna eller på sin höjd runt 5 000 stadsbor om dagen.[3]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Justinianska_pesten

Cocoliztli var nog ingen hitt för urinvånarna i Mexiko.

Cocoliztli (pest på aztekernas språk nahuati) var en epidemi som var största orsaken till en populationskollaps bland ursprungsbefolkningen i Nya Spaniens territorium i de Mexikanska högländerna under 1500-talet. Upp til 15 miljoner eller 80 procent av Aztekernas befolkning avled under det första utbrottet av sjukdomen år 1545 till 1550.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cocoliztli

Tur att vi har antibiotika i dagsläget i och för sig inte så kul att bakterierna börjar bi antiressitenta.

Alien skrev:Folk dog och det var ingen större grej. Kommer ihåg att Leif GW Persson skrev i sin självbiografiska bok Gustavs grabb att det hände att barn inte kom tillbaka till skolan för att de dött, t ex i en trafikolycka, utan att det blev någon större uppståndelse. Livet gick bara vidare.

Mm.

För ett tag sen läste jag om en man som mist först sitt barn och sen sin fru i svåra sjukdomar under, jag tror det var mindre än två år. Helt otroligt. Sånt händer inte.

Sen insåg jag att det nog var vanligt förr. Vi är så skyddade idag, och ser det närmast som en mänsklig rättighet att leva tills man är minst 80.