Kahlokatt skrev:Ska ÄNTLIGEN se The Phantom of the Opera igen, i januari 2017.
Det var 22 år sedan sist.

Abazi skrev:Vad tyckte du om filmatiseringen Kahlokatt?

Om du menar filmversionen av musikalen The Phantom of the Opera så gillar jag den inte och har fått intrycket att många inbitna phans (vi kallas så) håller med mig.

Det jag tycker sämst om är att Fantomen inte ser tillräckligt missbildad ut i filmen. Dessutom ser han alldeles för frisk och muskulös ut.

https://qph.ec.quoracdn.net/main-qimg-0 ... _webp=true
Alltså jämför den här stackars vanställde och nästan skallige snubben...

https://musicalreviewer92.files.wordpre ... .jpg?w=600
...med den här mesproppen som bara ser lite bränd ut.

Kahlokatt skrev:Det jag tycker sämst om är att Fantomen inte ser tillräckligt missbildad ut i filmen. Dessutom ser han alldeles för frisk och muskulös ut.

https://qph.ec.quoracdn.net/main-qimg-0 ... _webp=true
Alltså jämför den här stackars vanställde och nästan skallige snubben...

https://musicalreviewer92.files.wordpre ... .jpg?w=600
...med den här mesproppen som bara ser lite bränd ut.

Så brukar det gå när filmbolagen får tag i en topp-historia, och alla deras områdesexperter vill "förbättra" sin lilla bit.

Åtminstone föreställer jag mig att det är så det går till när de missar öppna mål.

RANT WARNING

Andra saker jag inte gillar i filmatiseringen av The Phantom of the Opera:

1. Varför har Fantomen en jädra HÄST nere i sin "källarvåning"?!
I boken får man en förklaring: Bok-Fantomen (han heter egentligen Erik) är mycket mer osympatisk än musikal-Fantomen. Han drogar helt sonika ned sin älskade Christine med kloroform och rövar bort henne. Men han kan inte gärna bära henne hela vägen, utan "lånar" en av operans hästar (de drog scenmaskineri och sådant) som transportdjur. Men i musikalen verkar hon följa med frivilligt - åtminstone blir hon aldrig drogad - så Fantomen behöver ingen pålle.

2. Varför FÄKTAS Fantomen och hans rival Raoul?! Med värjor som värsta musketörer! Fantomen är magiker - i scenversionen får man se alla möjliga exempel på hans trollkonster - och ett (missförstått?) geni, han behöver inte gå i närstrid med den där fjanten!

3. Varför ser takscenen så otroligt OÄKTA ut i filmen? Man ser hur tydligt som helst att allt bara är kulisser. Dessutom ser snön ut som vaniljsocker.

4. I scenversionen berättar balettmästaren, Madame Giry, för Raoul om Fantomens bakgrund:
"Det var många år sedan...det kom ett resande marknadssällskap. Gycklare...jonglörer...människor med lyten. Och där fanns (...) en man instängd i en bur. Han var ett geni, Monsieur! Vetenskapsman, arkitekt...musiker...
Dessutom uppfinnare! De skröt om att han hade konstruerat en spegellabyrint åt shahen av Persien..."
Läser man romanen förstår man att Fantomen har en väldigt spännande - om än tragisk - bakgrundshistoria.

Men i filmen hjälper Madame Giry, då en liten balettflicka, honom att fly från den där hemska freakshowen redan när han är barn, varefter han växer upp undangömd på operan. Var lärde han sig då alla färdigheter? Vem lärde honom komponera? Hur lärde han sig ens läsa och skriva? Det är omöjligt att lära sig utan att någon visar en grunderna, man kan inte knäcka läskoden själv.

5. Efter sången Music of the Night har vissa tolkat det som att Fantomen tar sig fasansfulla friheter och VÅLDTAR den avsvimmade stackars Christine. Det är en feltolkning - i scenversionen ser man tydligt att hon bara sover och att han inte rör henne - men bara att folk har missuppfattat det så är obehagligt, tycker jag. Fantomen må göra mycket hemskt, men han skadar aldrig Christine. Ja, inte fysiskt i alla fall...

6. I slutscenen (SPOILERVARNING!) antyds det att Fantomen överlevt, vilket jag personligen inte gillar. För mig dör han i slutscenen, antingen av hjärtesorg eller genom självmord. Vart skulle han ta vägen annars? Han har släppt sitt livs kärlek fri, hans Magnum Opus är klart och han är eftersökt för mord. Har han kanske någon övernattningslägenhet någonstans där han kan häcka ett tag?

Jag har nu sett Fantomen i Stockholm och den var såklart bra! Jag tyckte inte det lät lika bra på svenska som på engelska (vilket jag inte heller hade förväntat mig) men "Jag är din herre och ängel, kom till din herre och ängel" ("I am your angel of music, come to me angel of music") tyckte jag lät fantastiskt! Peter och Emmi hade bra kemi och det såg jag redan när de uppträdde tillsammans under "I love musicals". Tack och lov hade inte Emmi blond peruk som hon haft i London utan brun! Tyvärr tyckte jag Anton Zetterholm inte var riktigt övertygande som Raoul, hans röst stack inte ut särskilt mycket. Han var absolut inte dålig men som sagt, det kändes som hans röst saknade det där "lilla extra". Peters röst var SÅ annorlunda nu jämfört med när jag såg honom i London 2012 som Erik, då var den ganska nasal och den har utvecklats till en mycket starkare och djupare röst. En röst som Ramin eller Gerónimo Rauch kan han aldrig få men så bra har jag aldrig hört honom sjunga Fantomen. Allt som allt en bra upplevelse men jag föredrar den på engelska Min mamma var med mig och det var första gången hon såg den, hon tyckte den var fantastisk och skulle kunna tänka sig att åka upp och se den igen med mig

Mitt nästa mål är att se musikalen från parkett i London, har än så länge bara sett den från läktaren på Her Majesty's. Priset har hindrat mig från att köpa parkettplats men nu har jag bara bestämt mig för att göra det nästa gång.


Vad gäller filmversionen från 2004 så tycker jag den är bra men några grejer gillar jag inte alls. Först och främst gillar jag inte att de introducerar Raoul så som de gör för det blir för mycket fokus på Raoul/Christine. Erik ÄR alldeles för snygg, deformiteten ser ut som en vanlig brännskada och han är väldigt solbränd/brun för att ha levt nästan hela sitt liv under jorden. Gerard Butler kan tyvärr inte sjunga så bra heller. Emmy sjunger väldigt bra men är lite för uttryckslös, ville se mer känslor när hon lämnade tillbaka ringen i slutet. Saknar Eriks "galenskap" i filmen och framför allt det galna skrattet från musikalen när kristallkronan ramlar ner. Den ändringen gillade jag inte heller, hade gärna behållt den scenen i mitten men det kanske inte hade gjort sig lika bra på film. Angående det Kahlokatt nämnde om att folk fick för sig att Erik våldtog Christine, det är förmodligen för att hennes strumpor är försvunna när hon vaknat upp och många tolkade det som att han ofredat henne när hon sov, dock skulle han aldrig göra det!



Här är ett klipp på Gerónimo och Harriet Jones när de sjunger The Mirror/Phantom Of The Opera/Music Of The Night, ren magi

Jag har inte sett så många musikaler på scen, men nu har jag sett Fantomen på operan (The Phantom of the Opera) på Cirkus i Stockholm. Peter Jöback som Fantomen och Emmi Christensen som Christine. Men Peter Jöback ersattes pga sjukdom av någon annan efter pausen. Och hela kvällen spelades Raoul av någon annan än den ordinarie.

Men jag tycker iaf att det var fantastiskt! Ryser av musiken. Det blir mycket känslor. Både fasa och medlidande inför Fantomen.



En sak jag inte förstår är varför namnet Christine Daaé förklaras som svenskt. Jag tycker då inte det låter särskilt svenskt, snarare franskt.

Christine är svenska (född utanför Uppsala, faktiskt), men jag tror inte att Gaston Leroux (författaren till originalromanen om Fantomen) hade så bra koll på svenska namn. Christine är baserad på den svenska operasopranen Christina Nilsson, som var från Småland och som faktiskt uppträdde på Opéra Garnier i Paris (om hon hade någon Fantom som uppvaktade henne vet jag inte, dock...). Hennes svenska förnamn brukade förfranskas till Christine. Kanske hette Christine Daaé ursprungligen Kristin eller Kristina, men gjorde om sitt namn när hon flyttade med sin fiolspelande pappa till Frankrike.

Daaé är inget "riktigt" namn; däremot finns efternamnet Daae i Norge och Danmark. Jag vet inte om det uttalas DA-e eller DÅ-e, men det är alltså varken svenskt eller franskt. Tror att det förekommer i någon saga av H.C. Andersen, kanske var det där Gaston Leroux hörde det, varpå han satte en accent på E för att fransmännen skulle kunna uttala det.

I romanen är Christine förresten ljus; att hon har gjorts mörk i musikalen tror jag har att göra med att Sarah Brightman, som var först ut i rollen, är mörk. Tydligen provade de att göra Emmi Christenssons Christine ljus när hon spelade rollen i London, men det blev ett mindre ramaskri bland "phansen" - en BLOND Christine, nej nu är måttet rågat!

F.ö. är Christines vänninna, dansösen Meg, alltid blond i musikalen, men i boken har hon korpsvart hår!

Fantomen har förresten spelats av en svart sångare, Norm Lewis, det tycker jag är coolt. För vem säger att han inte skulle kunna ha varit svart?

Det här är knäppt, men jag skulle verkligen vilja se en KVINNA - en mezzosopran - i rollen som Fantomen. Jag tror det skulle vara skitcoolt! Malena Ernman, kanske?

Jag är intresserad av jazz och många jazzlåtar sägs komma från Broadway så detta kan vara intressant.
Porgy and Bess har nämnts ibland men kanske något att se i framtiden (jag har aldrig tittat på den).

Jag var på Starlight Express i London för många år sedan, det var riktigt häftigt.
Hela scenen var fantastisk och musiken var underbar.

Går inte mycket på musikaler i övrigt, lite svårt för ljud, människor och så brukar det ju kosta en slant också. Har sett en rad olika musikaler hemma på film men det är ju inte riktigt samma sak.

Jag tror jag bara har sett fyra musikaler på scen. West Side Story, The Phantom of the Opera och Jersey Boys i Stockholm och Spelman på taket i min hemstad.

Det behövs en viss svärta och ett visst hot för att en musikal ska fungera. Det ska inte bara vara lycklig dans och lycklig el olycklig kärlek. Det ska också finnas känslor av hat, fruktan och desperation. Det är därför Sound of Music är lite mesig. Men jag älskar filmen iaf, vackert landskap och vacker sång. En perfekt film (el scenmusikal) att se med sin lilla dotter.

West Side Story har däremot allt. Aggressiva unga män som blir fiender med andra unga män bara för att de har olika ursprung (italienskt resp puertoricanskt). Och till det en Romeo och Julia historia.

I Spelman på taket verkar konflikten vara mellan hur den traditionelle fadern önskar att hans döttrar ska gifta sig som han själv och deras mor gifte sig, dvs föräldrarna arrangerar äktenskapet. Men den äldsta dottern vill inte gifta sig med den rike änkling fadern sett ut utan med den unge och fattige skräddaren. Till slut går fadern med på det, svärsonen är iaf en traditionell jude. Den andra dottern vill gifta sig med den marxistiske läraren. Han är iaf jude. Den tredje vill gifta sig med en kristen rysk soldat och det betyder att hon också måste bli kristen. Hon lämnar familjen, sin judiska tro och den judiska gemenskapen. Jag förstår att fadern inte kan acceptera detta. Ryska soldater har bränt deras hem och dödat judar i pogromer. Det är det underliggande hotet, att den lilla byn kan drabbas av en pogrom när som helst.

Jersey Boys handlar om en popgrupp. (Jag trodde den hette just Jersey Boys men den hette i själva verket Four Seasons.) Uppväxten tycktes ske i ett område med maffiagäng. Men det enda hotet kommer inifrån dem själva, att de bråkar tills gruppen upplöses.

Att sätta upp en scenmusikal är dyrt, så därför blir biljetterna dyra också. Så de flesta musikaler har jag bara sett på film.

Jag gillade Mamma Mia för både musiken och den grekiska miljön. Men blev besviken på slutet. Snopet!

När man bygger en musikal på tidigare hits så stämmer ibland inte riktigt sången med handlingen. Men en sång som Slipping through my fingers passar ju in på alla föräldrar-barn relationer. Alltför snabbt växer barnen upp och ifrån en.

Här kan ni titta på gratis musikaler utav Andrew Lloyd Webber. Dom bytes ut en gång per vecka så kika in med jämna mellanrum så kanske ni ser något nytt ni inte har sett tidigare.

https://www.youtube.com/theshowsmustgoon

Försöker komma ihåg vad jag har sett på scen.

Phantom of the Opera, på Oscars i Stockholm.
Cabaret, flera uppsättningar inkl. med Peter Jöback (onekligen BÄST som Emm-Cee).

Det är nog allt om genren är Broadway-musikal.
Hedwig and the Angry Inch är nåt slags rock-musikal.
Tolvskillingsoperan är väl inte någon musikal men det är svårt att kalla den för varken opera eller operett heller.
En (rätt dålig) musikal kring Karl Gerhards liv, Stockholms stadsteater, för några år sen, med många KG-kupletter + lite annan musik.

Jag kollade på Jesus Christ Superstar i en konsertversion på TV. Fast "konsertversion" låter som om alla bara stod rakt upp och ned och sjön. Men det dansades, hoppades och sprangs. John Legend sjöng Jesus och Alice Cooper Herodes Antipas. Underbar musik anser jag. Men rockoperan är inte bara anakronistisk, som kristen måste man ifrågasätta slutet. Det slutar inte med Jesu uppståndelse utan med korsfästelsen.

Judas har också en större roll än i evangelierna. Det är han som kritiserar, ifrågasätter och oroar sig. Är det fruktan för romarnas hämnd el girighet som är orsaken till att han förråder Jesus? Här Tim Minchin som Judas:



Men något som stämmer med evangelierna är den positiva skildringen av Pontius Pilatus, som egentligen inte vill avrätta Jesus, men låter det blodtörstiga judiska folket bestämma. Vilket lett till att judarna förföljts i århundraden för att de "mördat Jesus". I själva verket var det säkert så att de som skrev evangelierna inte ville utmana Rom.
En annan huvudperson är Maria Magdalena. Jag förstår att hon fått en så stor roll för dramaturgin. Men det finns inga bevis för att hon var en "sköka" i evangelierna. Hon var helt enkelt en av Jesu kvinnliga följare.

Alien skrev:En annan huvudperson är Maria Magdalena. Jag förstår att hon fått en så stor roll för dramaturgin. Men det finns inga bevis för att hon var en "sköka" i evangelierna. Hon var helt enkelt en av Jesu kvinnliga följare.

Spoiler: visa

(Har skrivit om henne också maria-magdalena-en-av-jesu-kvinnliga-larjungar-t53057.html)

Jag får inte länken i spoilern att funka.

Lustigt nog är det bara västkyrkan som fått för sig detta om Maria Magdalena, och skapat ett "komposithelgon" av två eller tre olika marior i evangelierna + den botfärdiga synderskan som smorde Jesu fötter. För östkyrkan har Maria Magdalena alltid varit den som agerade apostel till de övriga apostlarna. (Sen verkar hennes position inte ha varit jättecentral i östkyrkan heller. Men klart bättre än i väst.)

Har fixat länken nu, så vi kan fortsätta diskussionen om Maria Magdalena i den tråden.

Under påskhelgen gick Jesus Christ Superstar på TV. Den här gången inte filmen från 1973, utan en scen-version från 2018. Den var trevlig att se, även om jag fortfarande föredrar filmen. I den här versionen spelar John Legend Jesus. Han är dock lite blek i sin utstrålning, jag föredrar verkligen Ted Neeley (i filmen). Lite roligt dock: Alice Cooper är med i rollen som Herodes

https://www.youtube.com/watch?v=M81FEVldPhk (lite dålig kvalité)
https://www.youtube.com/watch?v=HbHSkJSaEkg (sång och bilder)
https://www.youtube.com/watch?v=X9PQHF1IuXg Intervju)

Det är fantastisk att han klarar det så bra, han är ju gammal.

Sedan var även Erik Grönvall med (Nanne Grönvalls son, tror jag?)

https://www.youtube.com/watch?v=P22QHjcxIHM

(efter minut 2 ser man honom sjunga lite)

Sedan hittade jag något annat fint - en dokumentär om hur samma skådisar/sångare
från filmen 1973 gjorde en turné med en ny uppsättning 1995. Där ser man verkligen
djupet, hur de går in i sina roller. Framför allt Ted Neeley som passar så bra som
Jesus. Mot slutet av programmet sjunger han den mest dramatiska sången (Gethsemane),
och alla hans kollegor blir så gripna. Det är faktiskt bättre, mer inlevelse och djup
i det hela än i filmen 1973. Även han som spelar Judas är otrolig, framför allt rösten.

https://www.youtube.com/watch?v=zkQ_EHTKvA4

Om man vill kan man även lyssna in på originalmusiken från 1970 som också finns på
youtube, men bara musik (filmen gjordes ju då tre år senare). Där är det John Gillan,
sångaren i Deep Purple, som var Jesus där. Och han sjunger väldigt bra och det var
också tänkt att han skulle spela Jesus i filmen. Men om man ser honom i spelningar
med sitt band så märker man att han verkar lite blyg. Han tyckte nog att han inte har
utstrålningen för filmrollen, och det har han nog helt rätt i. Dessutom var Murray
Head med där också.

År 2000 kom sedan en ny filmversion. Jag har sett några delar av den. Inte dåligt heller
men jag har nog bestämt mig att första filmen var så bra att det är svårt att slå det.
Och han som spelar Jesus där verkar lite väl fåfäng. Jesus-figuren ska ju ha ödmjukhet.


Har någon tips på andra musikaler, rockoperor framför allt? Jag skulle vilja fördjupa mig
i något nytt där. "Hair" och "Rocky Horror Picture Show" har jag redan avverkat, så att
säga, och såna som "Grease" är inte min stil. Såg just att Meat Loaf verkar ha gjort en
"Bat out of hell"-musikal.

Fanns det inte något ifrån the Who på 70-/80-talet? Rockoperor gillar jag bäst. Queens music är ju också väldigt bra för sånt... där fanns det också något... Är tacksam för tips!!

West Side Story var först musikal på Broadway, senare filmatiserades den och nu har den filmatiserats igen. Men först skulle den heta East Side Story och handla om judar kontra katoliker.

Aftonbladet 9 DECEMBER skrev:"West Side story" var först en banbrytande Broadwayshow 1957, en upplevelse som förändrade musikalteatern för alltid.

Men det första fröet såddes åtta år tidigare då musikallegendarerna Leonard Bernstein, Arthur Laurents och Jerome Robbins sammanstrålade för att göra en tolkning av William Shakespeares "Romeo och Julia". Det var Robbins idé och hans tanke var betydligt modernare än den över 350 år gamla tragedin.
---
Jerome Robbins idé för en musikal (som skulle heta "East Side story") var att en flicka som hade överlevt Förintelsen skulle bli kär i en katolsk pojke, vilket skulle leda till en konflikt mellan deras familjer.

De tre teatertalangernas entusiasm svalnade dock när de insåg att ämnet redan behandlades i flera aktuella pjäser och att en musikal inte skulle tillföra så mycket.

Under 1950 skrev man om gängkriminalitet. Det är ju ändå värre nu.

Det var särskilt en sammandrabbning 1955 som fick teatermännens uppmärksamhet.

Två latinogäng, Raiders och Bullies, befann sig i ständig konflikt i San Bernardino, Kalifornien. Varför tycktes ingen längre komma ihåg, men den kvällen slutade i alla fall med att en av tonåringarna dödades i bråket.

När Leonard Bernstein och Arthur Laurents läste om händelsen i lokaltidningen gick tankarna direkt till det insomnade projektet "East Side story" och plötsligt fick det nytt liv.

Handlingen flyttades dock till New York eftersom Laurents kände sig mer bekväm med att skriva om puertoricaner i Harlem än Los Angeles-miljön. Nu formades berättelsen om hur vite gängmedlemmen Tony blir kär i Maria, syster till svurne fienden Bernardo, ledare för ett puertoricanskt gäng.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/ ... musikalhit

För ”smarta” texter
En av de hetaste nya talangerna på Broadway, Stephen Sondheim (som dog nyligen), anslöt sig till projektet för att skriva låttexterna, medan Bernstein fokuserade på musiken.

Samarbetet var ett givande och tagande; Laurents tyckte att två av låtarna hade för "smarta" texter för att det skulle kännas trovärdigt att unga puertoricaner sjöng dem, men hans åsikt röstades ner av de andra.

De hade rätt: "America" och "I feel pretty" blev två av musikalens största hits.

Javisst, jag älskar verkligen den dans- och sångscenen. Och Anita och Bernardo är det mest karismatiska paret i filmen.



Flickorna sjunger om friheten i America (dvs USA) och killarna sjunger om diskriminering.

Puerto Rico, my heart's devotion,
- Let it sink back in the ocean
Always the hurricanes blowing,
Always the population growing
And the money owing,
And the sunlight streaming,
- And the natives steaming
I like the island Manhattan, (I know you do)
Smoke on your pipe,
And put that in

I like to be in America,
Okay by me in America,
Everything free in America
For a small fee in America

Skyscrapers bloom in America,
Cadillacs zoom in America,
Industry boom in America,
- Twelve in a room in America

Lots of new housing with more space,
- Lots of doors slamming in our face
I'll get a terrace apartment,
- Better get rid of your accent

Life can be bright in America,
- If you can fight in America
Life is all right in America,
- If you're all-white in America

Here you are free and you have pride,
- Long as you stay on your own side
Free to be anything you choose,
- Free to wait tables and shine shoes

Det som man kan fundera över är om det ligger i människans natur att identifiera sig med en grupp och att det behövs en annan grupp att hata. S a s medfödda krigiska instinkter. I musikalen handlar det inte om knarkaffärer utan bara om revir; det här är vårt område och ni får inte vara här, då blir det strid. Även upphovsmännen till musikalen bråkade sinsemellan.

Jag har alltid gillat musikaler. Jag gillar musik och filmer så musikaler passar perfekt. Men jag är inte så förtjust i nya musikaler, när du har sett klassikerna är de nya dåliga. De nya blir aldrig lika bra.

Har sedan jag var liten gillat typ musikfilmer, som beskrivs ovan. Typ "Singing in the rain", är ett bra exempel. Jag satt som klistrad framför teven, och tittade. Danny Kaye gillade jag mycket, när han sjöng, och var rolig. Har "Phantom of the opera" på DVD. Moulin Rouge är en annan musikfilm jag gillar väldigt mycket.


"Teaterbåtens" Old man river är fin med.


En av mina absoluta favoriter är "Chess".

Chrilleb skrev:Typ "Singing in the rain", är ett bra exempel. Jag satt som klistrad framför teven, och tittade.

Den är ju så bra Man blir på bra humör av såna filmer.

Försök göra något bättre än detta nu i 2021. Och lycka till.