Alien skrev:Men i bondesamhället behövde inte skillnaden vara så stor. Äldste sonen övertog hemmanet och de andra fick tjäna som drängar.

Det du påstår skedde ju endast om hemmanet var i fideikommiss annars hade barnen arvsrätt. Titta på hur fastigheterna ser ut som ett lapptäcke i Dalarna, och nu pratar jag om den juridiska termen fastighet.

Här vad fastighet är.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fastighet

Här vad fideikommiss är.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fideikommiss

Hur juridiken var vet jag inte. Men praktiken var en annan sak. I början delades hemmanet men sen blev jordlotterna för små. Så äldste sonen fick hemmanet och för de övriga barnen fanns valet att tjäna som (troligen oavlönad) dräng el piga hos sin bror el bege sig iväg för att tjäna någon annanstans. Teoretiskt skulle äldste sonen lösa ut sina syskon, men oftast fanns det inga pengar.

Jag vet att i min egen släkt skulle min anfader fått överta hemmanet. Men eftersom han var utomlands och postgången trög, så hade hans yngre bror lyckats övertala deras mor att få överta hemmanet. Min anfader fick inga pengar, och han och hans familj hade det mycket fattigt och slitsamt efter det.

Odalsrätt, så gammalt att det finns omnämnt på runstenar. I Norge är det inskrivet i grundlagen, i Sverige har väl reglerna lättats upp lite. Men äldsta sonen hade förtur till att ta över gården, antingen genom att köpa ut sina syskon eller genom att överta arrendet från föräldrarna. Ville inte äldsta sonen ha gården kunde näst äldsta få den, eller någon av döttrarna.

Alien skrev:Barnen utan far fick heller inga fadersnamn (Johansson/Johansdotter) utan ett modersnamn (Lisasson/Lisasdotter). Det måste ha varit stigmatiserande. Alla förstår att din mor varit lätt på foten (el snarare att din far var ansvarslös). En del tog borgerliga efternamn. Bönderna behövde inga sådana, för dem räckte farsnamnet och gårdsnamnet.

Jag har aldrig stött på matronymikon men det kanske förekom. Några gånger har jag sett barnet ta moderns patronymikon, hette hon Andersdotter fick barnet också heta det oavsett vad dess okända fader hetat. Men också borgerliga efternamn ja, här om dagen såg jag ett oäkta barn från Vika socken ta namnet Wikström. Ungefär som soldatnamn alltså, man tog något som påminde om födelsebygden.

De som haft riktiga efternamn (förutom präster och andra högreståndspersoner) var just drängar och pigor.

En av mina anor var just en (förrymd?) dräng från Ilmola. I kyrkböckerna där finns ingen med hans efternamn (det tog han väl i sitt nya liv) och inte heller med hans förnamn och farsnamn som stämmer med födelsedatum. Detta var på 1700-talet.

Bönderna skaffade riktiga efternamn först när de måste, i slutet av 1800-talet. Min anas "oäkte son" fick aldrig farsnamn från sin styvfar, däremot samma gårdsnamn. Det gårdsnamnet tog han med sig resten av livet (samma efternamn som jag men jag härstammar inte från honom utan från en av de "äkta" sönerna. Tur det, annars hade jag kommit till en återvändsgränd i släktforskningen).

Alien skrev:En av mina anor var just en (förrymd?) dräng från Ilmola.

Drängar var inte livegna så vad skulle han ha rymt från?

slackern skrev:

Alien skrev:En av mina anor var just en (förrymd?) dräng från Ilmola.

Drängar var inte livegna så vad skulle han ha rymt från?

De skrev kontrakt på ett år i taget. Man ser ibland anteckningen "rymbd" i böckerna, ibland ångrade de sig och ett år är en lång tid.

Han kan också ha begått ett brott och rymt. Eller gjort en kvinna med barn och rymt från ansvaret.

Efter svälten 1867-68 tog invandringen verkligen fart. Ibland reste alla barn i en familj till Amerika, ibland bara hälften. Den gick främst till USA, men när de begränsade invandringen reste folk till Kanada i stället.

Mobergs utvandrare reste tidigare. 1845 och 1852 var det också missväxt i Sverige.

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:En av mina anor var just en (förrymd?) dräng från Ilmola.

Drängar var inte livegna så vad skulle han ha rymt från?

De skrev kontrakt på ett år i taget. Man ser ibland anteckningen "rymbd" i böckerna, ibland ångrade de sig och ett år är en lång tid.

Aha då är jag med tack för upplysningen.

Alien skrev:Efter svälten 1867-68 tog invandringen verkligen fart. Ibland reste alla barn i en familj till Amerika, ibland bara hälften. Den gick främst till USA, men när de begränsade invandringen reste folk till Kanada i stället.

Mobergs utvandrare reste tidigare. 1845 och 1852 var det också missväxt i Sverige.

Dom reste även till Brasilien men det var för tuffa villkor så svenskarna flyttade till Argentina, därför Argentina fortfarande har en svensktalande minoritet.

För att återgå till Ulrika i Västergöl så är det en person som undrar om hennes släkting Johanna i Östergöl var en möjlig förebild. Johanna hade tre "oäkta" barn med okända fäder och gifte sig aldrig.

Rötter skrev:Johanna emigrerade inte till Amerika, men till Tyskland och Danmark, precis som många ungdomar i dessa trakter gjorde vid den här tiden. Hon återvände efter några år, först från Tyskland och sedan från Danmark, och var hemma några år emellan. Två av Johannas barn föddes i Danmark men Ida föddes hemma i Älmeboda.

Däremot har jag inte sett några tecken på att Johanna blev religiös, som Mobergs Ulrika. Men det fanns en religiös väckelserörelse med centrum i Östergöl redan i slutet av 1700-talet. Fast det var ju långt före Johannas tid. Den här gruppen lär vara förebild för Danjel och övriga frireligiösa i Mobergs utvandrarepos.

Den här familjen är en av de mer intressanta som jag följt under min släktforskning. Ingen av syskonen inordnade sig i den tidens dygdemönster utan fick barn som ogifta eller dömdes för stölder och rymningar.

https://www.rotter.se/blog/entry/ulrika ... -foerebild

Alien skrev:Barnen utan far fick heller inga fadersnamn (Johansson/Johansdotter) utan ett modersnamn (Lisasson/Lisasdotter). Det måste ha varit stigmatiserande. Alla förstår att din mor varit lätt på foten (el snarare att din far var ansvarslös).

Knappast. På den tiden var väl även våldtäkt kvinnans fel??

Alien skrev:Teoretiskt skulle äldste sonen lösa ut sina syskon, men oftast fanns det inga pengar.

I en del fall fick en av sönerna studera, för det mesta till präst. Studier kostade, och hela familjen hjälptes åt att betala. Sen dog föräldrarna, och den som arbetat och brukat gården hela tiden tvingades lösa ut prästen.

Tack, Alien, för länken! Intresseväckande! Ulrikas religiositet var ju nödvändig för historien, utan den hade hon ju aldrig kommit till Amerika. Så Moberg kan ha lagt till den, liksom han la till ett barn, så att Ulrikas barns dödlighet stämde med den ruggiga statistiken, 75 %.

Vi har alltså hittat troliga verkliga förebilder för både Karl-Oskar, Robert och Ulrika. Till Kristina verkar Mobergs mamma ha givit många egenskaper, främst den, i mitt tycke, förfärliga religionen: "Vi skola frukta Gud" - inte främst älska!

Religionen var kanske en nödvändig tröst för Kristina, även om den slutligen ledde till hennes död. "Gud hjälper den som hjälper sig själv", skulle i detta fall betytt celibat resten av livet och det klarade de inte av.

Villkoren var hårda förr i tiden. Vanliga bönder kände inte till några preventivmedel.:

Jag tycker Benny Andersson & Björn Ulvaeus (fast åtminstone Björn är välkänd ateist) beskriver det bra i Kristinas sång i musikalen Kristina från Duvemåla:

Tanken är svindlande, framför mej gapar en avgrund

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej

Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret

Att Du inte finns till, fast jag trodde på Dej


Vem skulle hjälpa mej uthärda livet här ute?

Vem skulle ge mej den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mej?, jag är så liten på jorden

Om Du inte fanns till, ja, vad gjorde jag då?

Karl-Oskar KANSKE hade klarat det, men han blev förförd mitt i natten ...

Men sen förlät han inte Gud för att denne hade lurat Kristina. (Och Ulrika var den som fick den salvan över sig, hon blev helt förskräckt som jag minns det.)

---

Jag träffade en som jobbar inom Svenska kyrkan. Han sa: "Det är intressant. Den bästa beskrivning jag har läst om ett nattvardsfirande skrevs av en ateist!"

Trollmor skrev:

Furienna skrev:... Någon hjälp måste han ju ha fått av någon. Jag önskar ju bara att någon också hade hjälp Robert på samma sätt...

Ja! Den grabben borde ju ha kunnat bli en bra lärare åt de utflyttade.

Mmm... Jag tycker mig minnas att barnen i deras nya hemtrakt i USA fick en skola till slut. Om den stackars Robert bara hade fått leva, så skulle han ha kunnat vara lärare där. Men den kom till först efter hans död, tror jag. Och det var som om ingen ville se var Roberts potential egentligen låg medan han levde. Lite lärare hann han dock vara för just sin lilla utvandrargrupp. Han var till exempel den, som fick upplysa Danjel om vad USA var för ett land innan de for dit. Och han brukade hålla långa föredrag för Arvid, som tyckte om att höra på även om han inte förstod allt.

Ja, det blev skola, men om jag minns rätt så var läraren både en lurendrejare och en alkoholist. Men något lärde sig väl barnen.

I den verklighetsbaserade boken "Swede Hollow" går barnen i engelskspråkig skola genast, och fattar först ingenting, jobbigt. Men man visste inte bättre på den tiden.

Det var ju inte Gud som lurat Kristina utan hon hade lurat sig själv. Och innan dess hade andra lurat henne att tro på och lita på Gud. Karl Oskar hade ju också villigt låtit sig luras av Kristinas förtröstan i stället för att hålla sig till sitt eget motto "Gud hjälper den som hjälper sig själv".

Men vare sig man trodde på Gud el inte (det gjorde nog de flesta på den tiden), så dog ju många i förtid. Många barn dog av oklar anledning innan de ens blev ett år gamla, sedan dog man i sjukdomar som difteri, mässling och tbc. I boken får man intrycket att barn bara dog av svält, direkt el indirekt. Men många barn dog även i rika familjer där de fick tillräckligt att äta. Om jag jämför med mina egna släktingar på 1800-talet så tycker jag att Karl-Oskar och Kristina hade tur som bara förlorade ett barn. Minst hälften av barnen dog bland mina förfäder.

Men kanske kan man tänka sig att det var just detta att de emigrerade som gjorde att alla barn överlevde (utom Anna som dog i Sverige). I Amerika blev de inte försvagade av undernäring.

Sedan var Kristina rätt envis också. Det gick illa när hon skulle handla första gången, sedan vägrade hon att lära sig språket. Men sen var det hon som bevarade svenskan bäst. Jag skulle gärna citera ur boken, men nu vet jag inte ens var böckerna finns.

Alien skrev:Men kanske kan man tänka sig att det var just detta att de emigrerade som gjorde att alla barn överlevde (utom Anna som dog i Sverige). I Amerika blev de inte försvagade av undernäring.

Men mycket av barnadödligheten i Sverige var ju från sjukdomar så som mässling, rödsot, kikhosta eller "okiend barnsiuka" och så vidare. Visst hjälper det säkert att vara välnärd när man blir sjuk men kanske inte fullt så mycket.

Det berodde ju också på hur trångt man bodde. Ju trängre bostad och ju mer folk utanför hushållet man träffade, desto större risk för smitta. Tänker att det var större avstånd mellan husen och större ägor i Amerika. Annat var det för de som bodde i slumområden i storstäder som i Swede Hollow.

Men sedan ville förstås Moberg visa hur bra det var i Amerika i motsats till Sverige. Allra tydligast när Ulrika jämt säger "Sverige detta djävlanäste". Det är inte säkert att det gått bättre för henne om hon fötts under samma omständigheter i USA. Nu gick det bra för att hon ingick i Danjels grupp och hade stöd runt om sig.

En sak som framhävts t ex på TV är att pigor fick det bättre i USA. De fick mer i lön och mer ledighet. Och de behövde inte längre ha sjal på huvudet utan kunde ha hatt som de rika. Klassamhället var inte lika tydligt i USA. Dessa pigor tog foto av sig själva i hatt och skickade hem till Sverige. Och lockade därmed nya pigor till USA.

Trollmor skrev:Ja, det blev skola, men om jag minns rätt så var läraren både en lurendrejare och en alkoholist. Men något lärde sig väl barnen.

Okej, jag hade glömt bort den där läraren (det var ju tjugo år sedan snart som jag läste böckerna på allvar). Så typiskt för Moberg ändå, att han skulle låta mycket bara bli så dåligt som möjligt. Men så var han deprimerad också.

Alien skrev:Karl Oskar hade ju också villigt låtit sig luras av Kristinas förtröstan i stället för att hålla sig till sitt eget motto "Gud hjälper den som hjälper sig själv".

Knappast "villigt", snarare högst motvilligt, men hennes övertygelse och hans hormoner fick honom att ge med sig.

Alien skrev:Det var ju inte Gud som lurat Kristina utan hon hade lurat sig själv.

Ur Karl-Oskars synpunkt (mycket av Moberg själv i den figuren) var det nog Gud. Mycket av Mobergs egen mor i Kristina.

Tror jag.