StickaOspela skrev:

Tulson74 skrev:
Där fick vi ett annat problem assistenten som också var tjejens syster och övervakade den bipolära kvinnan för familjens räkning ingrep när vi båda ville gå hem till henne efter bion. Jag fick inte sova över hos henne trots att vi båda ville det, hon var 25 jag 34.

Det där är en komplikation som jag inte ens kunde föreställa mig. Väldigt frustrerande situation.

I en resursstark familj med makt och pengar med egna psykologkontakter där image, pengar och yta är allt för alla utom den bipolära AS-kvinnan gör man allt för att dölja misslyckanden, sociala och sexuella övergrepp. En svensk parallell till Rosemary Kennedy.

rdos skrev:Neurodiversa ska inte dejta, så det är inget problem om man inte kan få till en dejt. Byt metod så kanske det fungerar bättre.

Om man inte dejtar hur skall man så träffa någon?

slackern skrev:

StickaOspela skrev:

Tulson74 skrev:
Där fick vi ett annat problem assistenten som också var tjejens syster och övervakade den bipolära kvinnan för familjens räkning ingrep när vi båda ville gå hem till henne efter bion. Jag fick inte sova över hos henne trots att vi båda ville det, hon var 25 jag 34.

Det där är en komplikation som jag inte ens kunde föreställa mig. Väldigt frustrerande situation.

Det kan ju faktiskt vara som så att om det handlar om en bipolär person om personen är manisk blir extremt promiskuös och sedan när den hamnar i en depression lider utav otroliga skamkänslor med självmord som följd. Det måste ju finnas en anledning att assisten följde med. Sex kan ju även handla om självskadebeteende, men jag förstår ju att det kan kännas frustrerande att inte få komma till skott.

Jag förstår detta blir passionerat förälskad i bipolära kvinnor eller t o m i kvinnor med multipel personlighet p g a övergreppshidtorik. En kvinna i den senare kategorin med ett mångårigt sexmissbruk har vädjat till mig att intressera mig för starka kvinnor. Till följd av rädslan för min mor och min uppväxt som jag beskrivit i en egen tråd är jag livrädd att bli överkörd och såsmåningom övergiven av en stark kvinna som konspirerar med min mor. Min dröm är att stötta och lyfta en psykiskt skör kvinna, att jag går hennes kärlek och tillit och vi tillsammans övervinner omgivningens fördomar.

Fabela skrev:Berätta!
Jag vill veta allt om detta mystifika fenomen.


Jag lever liksom i tron att man bara kan träffas och gå på bio (eller vad man nu vill göra).
Men då är det tydligen risk att man hamnar på dejt istället, utan att ens veta om det. Och de där dejterna ska då vara nåt märkvärdigt.
Eller..?

Finns inga bra manualer på aspiesvenska...

Just biodate kan gå hur fel som helst. Jag var på en sådan och vi såg Så Som I Himmelen, för den hade fått så bra kritik. Det kan ha varit en av de sämsta filmerna i världen att gå på date till. Jag bara satt och grät på slutet, och det gjorde nog hon med. Sen var jag så påverkad av alla starka känslor att jag bara sade tack och gick...

Hon var inte Aspie, och jag visste inte om att jag var det än.

Det är så himla svårt att träffa någon på en date, för på ett sätt så är det ju hela min framtid som kanske avgörs då. Om det är en date så är syftet att kolla in varandra och se om man är kompatibla. Så tänker jag kring att dejta.

Sen skall man ju komma till det stadiet att någon vill träffa en med. Men det är en annan sak kanske?

StickaOspela skrev:Just biodate kan gå hur fel som helst. Jag var på en sådan och vi såg Så Som I Himmelen, för den hade fått så bra kritik. Det kan ha varit en av de sämsta filmerna i världen att gå på date till. Jag bara satt och grät på slutet, och det gjorde nog hon med. Sen var jag så påverkad av alla starka känslor att jag bara sade tack och gick...

Hon var inte Aspie, och jag visste inte om att jag var det än.

Det är så himla svårt att träffa någon på en date, för på ett sätt så är det ju hela min framtid som kanske avgörs då. Om det är en date så är syftet att kolla in varandra och se om man är kompatibla. Så tänker jag kring att dejta.

Sen skall man ju komma till det stadiet att någon vill träffa en med. Men det är en annan sak kanske?

Jag förstår inte varför du tyckte att filmen var ett dåligt val. Nu fick hon se att du är en person med starka känslor och som vågar gråta. Det tror jag bara kvinnor ser som positivt. hör av dig till henne igen.
Lycka till.

antonius skrev:

Fabela skrev:Berätta!
Jag vill veta allt om detta mystifika fenomen.


Jag lever liksom i tron att man bara kan träffas och gå på bio (eller vad man nu vill göra).
Men då är det tydligen risk att man hamnar på dejt istället, utan att ens veta om det. Och de där dejterna ska då vara nåt märkvärdigt.
Eller..?

Finns inga bra manualer på aspiesvenska...

Jaha, fast jag tänkte inte på nån manual. Jag behöver ingen, har inga planer på att syssla med nämnd aktivitet.

Är intresserad av andras stories bara.
Mycket just för att det verkar passa aspergare så illa.
Men också för att jag på riktigt tycker att ordet har en sån konstig klang; plastigt amerikanskt. Är det lika uttänkt koreograferat som det låter, liksom..?

Eller är det bara att man norpat in ett engelskt ord, men folk beter sig som innan? -ish?

Fabela skrev:Men också för att jag på riktigt tycker att ordet har en sån konstig klang; plastigt amerikanskt. Är det lika uttänkt koreograferat som det låter, liksom..?

Tycker åxå att ordet dejt har lite rullskridsko-hamburgerbar över sig, med fånig college story i 50-tals stuk, där man sitter i sådana där soffor som är gjorda av bakdelen på gamla amerikanska bilar. Vad var det för fel på det hederliga ordet träff, har mycket mindre air av en massa konstiga regler som en aspie kan missa...

Ha ha, tänkte typ skriva samma
Att man stämt träff... inte lika laddat

Det verkar inte bli så många stories om dejter.
Tack StickaOspela för din!


Jag var väl inte heller 100% allvarlig, när jag skrev det där innan.
Klart jag vet vad en träff är, och förstår att dejt är som en "uppdaterad" variant av det.
Hur det ser ut när det praktiseras varierar så klart efter lite allt möjligt - ålder, intressen, ekonomi, utbud (storstad kontra landsbygd) osv.


Men jag räknar det faktiskt som att jag aldrig varit på en riktig träff/dejt.
Jag har lärt känna nästan alla mina ex via vänner och bekanta, och liksom lite omärkligt glidit in i ett förhållande.
Kanske det är just därför de varat längre, man har ju vetat på förhand ungefär hur man trivts med varann.

Så det här med dejtandet känns konstigt. Känner mig som kvävd av bara tanken, att nu ska här bedömas och värderas och granskas, och göras saker som har bestämts, eller iaf följer nån sorts gängse mall.
Det som mest fascinerar mig är nätdejtandet. Alltså typ Tinder. Är åskådare till några såna äventyr. Fattar inte hur det kan bli nåt av sånt öht. Mer än ONS då, på sin höjd.
Inte min grej iaf, helt klart.

För oss som är beroende av vissa saker kan den internetgrejen vara väldigt behjälplig, men det betyder inte att det är bra. Och nej, det är ju aldrig så att det blir långvarigt.

Men för att svara på frågan i topic; jag är ju ensam, så uppenbarligen fungerar det inte speciellt väl.

Där

tvilling99 skrev:

rdos skrev:Neurodiversa ska inte dejta, så det är inget problem om man inte kan få till en dejt. Byt metod så kanske det fungerar bättre.

Om man inte dejtar hur skall man så träffa någon?

Jag hatar o "dejta", har alltid fått nobben. T.ex. så dejtade jag en tjej, som skulle sova över hos mig. Så klädde hon av sig o la sig på soffan o undrade vad jag ville göra... Jag sa;
-Jag ska ta en cigg, o sen sova, men du får gärna sova på soffan!

Nää...
Bättre att lära känna varandra som kompisar. Nu är jag inte längre intresserad av kärleksrelationer, men en KK kan vara ok ibland. Jag är ändå 40 år men träffar rätt mycket nytt folk ändå. Bättre att lära känna tjejerna, se på film tillsammans eller vad man nu har för gemensamt intresse.

Jag har ändå en annons på https://www.happypancake.se/ för skoj skull. En väninna var här o bodde hos mig hela förra veckan, men det blev bara jobbigt. Hon har också asperger.