Nu vill jag inte säga att antidepp alltid är dåligt. Handlar inte om det. Men just att som jag hävdat tidigare att begreppet beroende är så snett att det kan användas om vissa saker som inte är fysiskt beroendeframkallande samtidigt som det som är det, kan slippa stämpeln. Genom att man anpassar vad som är beroende efter vad man vill ska vara beroendeframkallade och inte.

Har sagt att SSRI ÄR beroendeframkallande och har även sagt att jag inte kommer kunna sluta med SSRI och inte med benso, men läkare och allmänhet anser enbart benso vara ett problem. Nu är jag i slutet av min SSRI:s livslängd sas... vilket innebär att jag inte längre får ut samma av medicinen som innan, och biverkningar börjar ta över. En svår situation som man aldrig får hjälp med för den "finns inte".

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zG3 ... s-beroende

Bensodiazepiner lanserades på tidigt 60-tal och precis som för antidepressiva tonades beroendepotentialen länge ned. 1980 släpptes den tredje versionen av amerikanska diagnosmanualen DSM och enligt dåvarande definition var bensodiazepiner beroendeframkallande. Några år senare kom också erkännandet från myndigheterna.

Lagom till lanseringen av SSRI-preparaten 1987–1988 hade DSM dock reviderats och helt godtyckligt hade beroendediagnosen omdefinierats vilket innebar att det var avsevärt svårare för olika substanser att uppfylla kriterierna för beroende.

Därmed hade inte bensodiazepiner klassats som beroendeframkallande om de introducerats samtidigt som SSRI. Omvänt hade SSRI sedan länge betraktats som beroendeframkallande om de kommit ut på 60-talet.

Inte oväntat har definitionen av ”beroende” blivit allt mer bisarr för varje ny upplaga av DSM och det behöver väl knappast nämnas att ”experterna” som definierar diagnoserna i DSM fått massiv kritik för sina ekonomiska kopplingar till läkemedelsindustrin.

Blir så trött när "patienter" bara säger vad läkaren sagt och förväntar sig en klapp på huvudet av alla.

Intressant!!

SSRI är strängt beroendeframkallande skulle jag säga. Provat nästan ett år utan men insett jag är beroende. Kan inte leva utan.

Det är väl som hudkräm kanske. Om man använder hudkräm slutar kroppen producera sånt själv. Kroppen är smartare än man tror.

Hudkräm är nog den mest beroendeframkallande produkten någonsin. Sen SSRI

Det är bara mina tankar och jag vet andra lägger helt andra värden i begrepp. Som att ordet beroendeframkallande bara kan användas om droger. Har inget emot det, uttrycker bara min privata åsikt.

Om någon inte gillar min syn på saken är det bäst skratta åt det.

Jag tycker att läkare borde vara ett bättre stöd när det gäller att sluta med beroendeframkallande mediciner. Som det nu är vågar en del aldrig börja (fast de skulle behöva) och andra vågar inte sluta pga problemen.

Men själv minns jag inte att jag hade några problem att sluta. Provade en medicin, slutade, började med en annan, slutade och började med en tredje och slutade. Jag blev aldrig nöjd med min SSSR-medicin. Men det var samma biverkningar när jag slutade som när jag började tyckte jag (magproblem, illamående, huvudvärk). Det var som jag bara fått biverkningar och när kroppen vant sig vid medicinerna fick jag biverkningar av att sluta. Men jag ska inte påstå att de inte hade någon verkan alls; jag blev lugnare och slöare.

Jag har ätit SSRI mer än 10 år borde jag lagt till. Det är nog ungefär som att använda hudkräm mer än 10 år. Kroppen slutar jobba med att återfukta huden då det är meningslöst, efter 10 år lägger kroppen energi på annat.

Jag sa till läkare jag försökt sluta med SSRI nästan ett år men hon skrattade bara mig rakt i ansiktet. Man kan inte bli beroende av SSRI sa hon som om det var det dummaste hon hört.

Jag förstår att ”beroende” låter dumt och att jag använder ordet fel i allmänhetens ögon. Ber om ursäkt till de som tar illa upp.

Det är ju det som är beroende så visst kan hudkräm vara det. Det är samma grej.

Men läkemedelsföretagen har fått läkare att tro att ordet beroende måste avse något man kan missbruka. Man får ingen extra kick av mer hudkräm eller SSRI, men man kan få av benso och Ritalin.

De har även ett bra loophole i svenska språket, eftersom vi har samma ord för dependence och addiction.

Alien skrev:Jag tycker att läkare borde vara ett bättre stöd när det gäller att sluta med beroendeframkallande mediciner. Som det nu är vågar en del aldrig börja (fast de skulle behöva) och andra vågar inte sluta pga problemen.

Men själv minns jag inte att jag hade några problem att sluta. Provade en medicin, slutade, började med en annan, slutade och började med en tredje och slutade. Jag blev aldrig nöjd med min SSSR-medicin. Men det var samma biverkningar när jag slutade som när jag började tyckte jag (magproblem, illamående, huvudvärk). Det var som jag bara fått biverkningar och när kroppen vant sig vid medicinerna fick jag biverkningar av att sluta. Men jag ska inte påstå att de inte hade någon verkan alls; jag blev lugnare och slöare.

En som man inte blir lugn och slö av är Venlafaxin. Eller har du provat den också?`Då skulle jag bli förvånad, men man vet ju aldrig.

Kidzi skrev:Det är ju det som är beroende så visst kan hudkräm vara det. Det är samma grej.

Men läkemedelsföretagen har fått läkare att tro att ordet beroende måste avse något man kan missbruka. Man får ingen extra kick av mer hudkräm eller SSRI, men man kan få av benso och Ritalin.

De har även ett bra loophole i svenska språket, eftersom vi har samma ord för dependence och addiction.

Ja, bra eller perfekt formulerat. Så skulle jag skrivit om jag kunnat. Tack!

Personligen ser jag det som mitt livs största misstag, dagen då jag gav efter för läkarnas förklaringar om hur nyttigt och nödvändigt det skulle bli med antidepressiva i mitt fall.

Idag är jag fri sen 4 år tillbaka, fast anser mig fortfarande leva i kölvattnet av dess påverkan. Jag är helt övertygad om att preparaten i sig enbart saboterat och förvrängt alla mina egna försök till återhämtning. Livet mellan det första preparatets inträde och det sistas utträde – närmare 10 år – har enbart varit ett vakuum; där ingenting hänt, där tiden stått stilla.

Hade en bara fått någon form av vägledning (terapiformer osv.) i det tidiga skedet, så hade allt sannolikt sett annorlunda ut idag. Nog fan tror jag åtminstone inte det hade kunnat bli värre.

Det bittra i detta ligger i att det var jag som valde att börja. Jag har således ingen annan än mig själv att skylla... Men så blir det! Så blir det när någon dinglar med hopp, förtröstan och optimism i pillerform framför ögonen på en, när man är nedbruten och "ung & dum".

Nå väl! Är en, som i mitt fall, en klen- och godtrogen idiotjävel, som lever inautentiskt, så är man. Det är bara att "ta sig i kragen", "tänka positivt" och "le med hela munnen".

Jag valde inte själv att börja. Visste det var fel. Men lät mig övertygas av läkarens ”bevis” och ”förklaringar”. Som jag vet nu bara var nonsens.

Trodde han talade sanning eller något som liknade sanning. Förstod inte det han sa var motsatsen till sanning. Hade inte det där med motsatsen till sanning som möjlig tolkning. Att han bara pratade nonsens.

Fina bilder och broschyrer. Tänkte inte det kan vara läkemedelsbolag som tillverkat dom, att det var reklam för droger.