slackern skrev:

notwoodstock skrev:

slackern skrev:
Du får tydligen boendestöd även fast du har över 100k på banken men du får inte fullt, men kan säkert bli en trevlig slant trotts allt.

Jag måste söka bostadstillägg nästa år.

Jag röstar åt vänster. Hävdar att "arbetaren är värd sin lön".

Jag själv vill lära mig leva billigt. Men bidrag klarar jag mig inte utan, tyvärr.

Vad jag menade är att du kan redan söka nu och tror det är 3 månader retroaktivt.

Mjaäe. Aha.

notwoodstock skrev:Jag har upptäckt att jag inte förstår pengars värde. Jag har fortfarande lite bankmedel (arv), men om ett halvår bör jag söka bostadstillägg, För jag kommer att bli nästintill fattigpensionär.

För ett år sedan insåg jag att jag inte kunde konsumera hur som helst, och gjorde en budget. Då tänkte jag också att 100 kr är mycket pengar. Man kan ju äta middag en vecka för den summan, så där insåg jag något viktigt.

Och nu kom jag på att 10 kr också är pengar - det är ju en lunch!

Men sedan häromdagen så handlade jag för över 1000 kr. Och ytterligare en gång. Då förstår jag inte mitt beteende.

Men dels vill jag börja hålla i slantarna. Dels inser jag att jag kanske haft detta beteende många år, har alltid haft pengar så att jag kunnat köpa vad jag vill. Åtminstone har jag redan när jag bodde hemma hos mina föräldrar, unnat mig saker.

Hur bär ni er åt för att sätta stopp?

Då är det ett beteende som jag behöver ändra!

Nu får jag se hur jag klarar mig resten av året. Nästa år blir värre.

Jag sätter stopp genom att inte köpa något förutom mat, hyra, el, tandvård, läkarbesök, hemförsäkring och liknande saker man inte kommer undan. Tråkigt, jag vet. Men det gör att jag inte behöver fundera på om jag skall köpa något. svaret är nej. Men jag har alltid haft dåligt ställt. det kanske är lättare att hålla den linjen då. du verkar haft en period i livet när du haft råd att köpa saker. kanske är det en svårare situation att starta ifrån.
Mitt problem är snarare det motsatta. jag måste ibland tvinga mig till att köpa saker. att se ut som en luffare är inte bra.mycket av mina kläder har jag fått eller ärvt. men ibland måste jag köpa kläder. men det tar emot.
jag tycker inte att jag är snål utan snarare sparsam. jag förhåller mig till den ekonomiska situation jag har. ett problem är att behålla kompisar när man inte har råd att hänga med i deras ekonomiska tempo vad gäller resor, fika på cafe och restaurangbesök och bio till exempel. Nu har jag ytterst få kompisar så det är sällan det är ett problem.

pengar e inte till för att vara "sunda" det är ett onödigt ont vi gjort oss beroende av vore bättre om alla jobbade ideellt

notwoodstock skrev:Jag har upptäckt att jag inte förstår pengars värde.

Tittat på en del dokumentärer och filmer om pengar.

Då insåg jag värdet, och hur viktig pengar är. Pengar är resurser i mina ögon. Istället för att slösa en massa nu, så sätter jag undan en del, så att jag har 'resurser' när jag är svagare.

ja, ve dem som förlitar på pengar.

att pengar tappar sitt värde blir bara mer och mer tydligt för en med tro som ett barn, och visst är det intressant att det ska vart Svenska Riksbanken som var först i Europa med att införa papperspengar?

1661: Stockholms Banco ger ut de första riktiga sedlarna i Europa. Det blir stor succé men det hela slutar med en bankkrasch.

https://www.riksbank.se/sv/om-riksbanken/historia/

("riktiga sedlarna" = vilket man kanske kan se som "när människorna började lägga sin tilltro på dem" som mest..)


och mynten vi har idag är nog också det en stor bluff.

Tio-kronan vi har är gjord av vad de kallar "nordiskt guld" :

89 procent koppar, 5 procent aluminium, 5 procent zink och 1 procent tenn. Det finns i dag drygt 200 miljoner tiokronor i Sverige.[1]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_tiokronorsmyntet

En-kronan:

Metallinnehåll: Kopparpläterat stål, det vill säga en kärna av stål med ett tunt ytterskikt av koppar

https://www.riksbank.se/sv/betalningar- ... t/1-krona/

illmbius skrev:pengar e inte till för att vara "sunda" det är ett onödigt ont vi gjort oss beroende av vore bättre om alla jobbade ideellt

kanske du skulle börja? Du kan få jobba för mig om du vill.

Han kan få gräva ner potatis på min tomt och ta halva skörden. Bra deal tycker jag.

jag jobbar me att rädda livet just nu, min kropp e sjuk ja orkar inte me mycke men har en barnslig tro att även dessa krämper kan botas om världen blir ett.

ideén att jobba ideellt är att man inte jobbar FÖR någon utan Me någon

"sov" alltid på saken innan du köper något, dvs när du hittar något dyrt du vill köpa så köp inte direkt.
Vänta några dagar och tänk efter, tycker du fortfarande att du behöver den?
Jag har stoppat många korkade impulsköp genom att förbjuda mig själv att köpa det mesta på en gång.
Jag har gått ner i priserna och ofta hejdar jag mig på saker som bara kostar en hundring och i mataffären ännu lägre priser. Nu har jag äntligen fått kontroll över min ekonomi som kunde braka iväg annars då jag kan vara impulsiv.

Skriv listor med sånt du vill köpa också och jämför dom med varandra, vad behöver du mest? Sålla bort allt onödigt.
Skriv också inköpslistor inför större matköp som du sedan följer. Det blir man rik på i slutändan.

Jag förstår inte hur min hjärna kan vara så inkörd på konsumtion?! Nu såg jag och blev nyfiken på en Ikea-möbel för över 2000kr. Och inte reflekterar jag över att pengarna rinner iväg, och att jag kan få 100-200 måltider för dom pengarna!

Men jag håller i pengarna den här gången. Och vad jag skall göra med hjärnan?!

edited.

notwoodstock skrev:Jag tror kullerbyttan i huvudet är att 1000-kr utgifter slinker med ibland.

Mördande reklam är en orsak.

Hjärnan är van att få.

Anden styr mig, klickar ibland åt mig.

Skulle en princip am att alltid skjuta upp alla inköp av vissa slag alt. över en viss summa funka? Om du fortfarande efter 48 timmar tycker köpet är värt det, så klicka hem. Annars inte.

Marjatta skrev:

notwoodstock skrev:Jag tror kullerbyttan i huvudet är att 1000-kr utgifter slinker med ibland.

Mördande reklam är en orsak.

Hjärnan är van att få.

Anden styr mig, klickar ibland åt mig.

Skulle en princip am att alltid skjuta upp alla inköp av vissa slag alt. över en viss summa funka? Om du fortfarande efter 48 timmar tycker köpet är värt det, så klicka hem. Annars inte.

Jag använder den metoden, fast det räcker oftast att vänta till dagen efter. Inga stora investeringar utan att man sovit på saken.

Huggorm skrev:

Marjatta skrev:

notwoodstock skrev:Jag tror kullerbyttan i huvudet är att 1000-kr utgifter slinker med ibland.

Mördande reklam är en orsak.

Hjärnan är van att få.

Anden styr mig, klickar ibland åt mig.

Skulle en princip am att alltid skjuta upp alla inköp av vissa slag alt. över en viss summa funka? Om du fortfarande efter 48 timmar tycker köpet är värt det, så klicka hem. Annars inte.

Jag använder den metoden, fast det räcker oftast att vänta till dagen efter. Inga stora investeringar utan att man sovit på saken.

Tack, det skall jag prova!

Jag borde använda metoden själv. Inte vid stora summsr, då tänker jag mig för, men vissa typer av småinköp som lätt drar iväg. Plus att jag väldigt lätt springer iväg och köper 15 galgar om jag behöver 3, osv.

Inga stora summor förrän man har grunnat på det åtminstone en vecka tillämpar jag. Dessutom skjutsar jag över en del pengar på ett spar-/buffertkonto som inte får röras om det inte är något alldeles särskilt. Man kan faktiskt tilldela sig själv en summa man får förbruka per månad, och det andra får man inte om det inte sker något oväntat som att man biter av en tand eller nåt.

Jag kan inte hantera pengar, jag har en god man (numera är det min pappa). Jag får 700 kr i veckan. Jag får bara röra mitt personkonto 1, det där jag har 463 kr. Men t.ex. så får jag 2500 kr insatt på mitt ICA-kort varje månad. Men nu i.o.m. byte av god man fick jag det på personkontot, men jag köpte en massa vikingaguld o sånt... Meningen är att det ska gå till mat.

Men jag kan ta ut pengar från personkonto 2, det är det som min gode man hanterar, men har lovat att aldrig göra det. Kapitalkontot är spärrat av Överförmyndarnämnden. Aktielikvidkontot använder jag inte längre.

T.ex. ska jag gå o köpa glass nu o då passerar jag Subway, men måste hålla mig borta, då jag inte har råd med en sån lyxmacka.