Grodmannen

I Loveland i Ohio finns en av de kanske mest intressanta kryptiderna. De första historierna om Grodmannen - eller snarare Grodmännen - uppstod på 1950-talet, när en affärsman hävdade att han hade sett flera stora tvåbenta grodor längs Little Miami River. Det första officiella iakttagandet ägde rum 1972 och bevittnades av två poliser vid två separata tillfällen. Polisman Ray Shockey såg varelsen den 3 mars 1972 vid 01:00. Shockey körde mot Loveland när han såg vad han trodde var en hund på ett fält intill vägen, men när den ställde sig upp lystes dess ögon upp av billyktorna och han kunde se att det liknade en jättestor tvåbent groda.
Kryptiden hoppade över ett skyddsräcke och gled ned för kullen ner i Little Miami River. Polismannen kunde iaktta varelsen så tydligt att han sedan beskrev den för sin syster, som gjorde en teckning av den. Shockey åkte tillbaka till polisstationen och tog med sig polisman Mark Matthews till platsen samma natt. De enda bevis de fann var bromsspåren i vägbanken där varelsen gled ned i floden.

Några veckor senare, 17 mars 1972, fick polisman Matthews själv ett möte med Grodmannen. Han körde bil och fick se vad han trodde var ett djur mitt på vägen. Han stannade bilen, klev ur och såg varelsen krypa ihop mitt på vägen, för att sedan ställa sig upp och klättra över skyddsräcket, hela tiden med blicken på Matthews. Av någon anledning bestämde sig Matthews för att greppa sitt tjänstevapen och skjuta mot kryptiden, men han missade.

Den senaste ögonvittnesskildringen är från mitten av augusti 2016 när en man vid namn Sam Jacobs, som var ute och spelade Pokemon Go, såg en enorm groda nära Lake Isabella. Han hävdar att den ställde sig upp och gick iväg på bakbenen. Han tror att den var ungefär 130 cm lång.

Pukwudgies

Pukwudgies har varit en del av den folkliga kulturen hos flera indianfolk i östra USA sedan tiden före européernas ankomst. Vissa indianfolk tror att de brukade komma bra överens med människorna, men att någonting hände som fick dem att vända sig mot oss. En av historierna hos Wampanoagfolket handlar om hur de kallade på Jätten Maushop för att få bort Pukwudgies från sin mark eftersom de var så irriterande. Pukwudgies har varit mycket arga på människorna ända sedan dess.

De flesta indianfolk säger att om man träffar på en Pukwudgie skall man ge den gott om utrymme. Dess namn betyder "person från vildmarken." Det sägs att Pukwudgies liknar människor, med blekgrå hud, men att deras fingrar, näsor och öron är större än en människas. Enligt vissa källor är Pukwudgies de äldsta kryptiderna i Nordamerika.

Olika folkslag hade olika berättelser om Pukwudgies. Ojibwe och andra folk vid de Stora Sjöarna ansåg att de bara var odygdiga och visserligen kunde ställa till med spratt för människorna, men de ansågs inte elaka eller farliga. Abenaki och andra folk i nordost ansåg emellertid att Pukwudgies var farliga för människor om man inte respekterade dem. För Wampanoag och andra folk i södra New England kan Pukwudgies vara både och; de kan hjälpa en människogranne, men också stjäla människobarn och göra elaka saker som att knuffa människor från klippor. De anses vara en smula nyckfulla.

Jag lever i ett levande mysterium... mer än så säger jag inte för då tror ni jag är kokoo

Ödlemannen

(Honom har vi pratat om förut.)
Den första officiella berättelsen om att någon sett Ödlemannen kommer från Lee County, South Carolina och 17-årige Christopher Davis. En sen kväll 1988 fick Christopher punktering nära Scape Ore Swamp och gick ut för att byta däck. Plötsligt dyker en grön ödleman, ca. 230 cm lång, med tre fingrar på varje hand och röda glödande ögon upp ur träsket. Christopher, som blir livrädd, slänger sig in i bilen och försöker köra därifrån, men varelsen hoppar upp på bilen och går till våldsam attack. Senare framkom det att varelsen setts tidigare. 1987 stannade en cyklist intill ett skyddsräcke nära träsket för att röka och dricka, när han, säger han, såg en stor människoliknande varelse på andra sidan gatan från där han själv stod. Detta var ett år innan Christopher hade sin upplevelse.

Ödlemannen har setts så sent som 2015. Jim Wilson, som körde mot Camden, såg en varelse springa ut ur skogen och över Scape Ore-bron. Mr. Wilson steg ur sin bil och började fotografera varelsen. Han sade att den var lång och hade fjäll och svans. Den liknade en alligator med långa ben och med en kort nos i ansiktet. Varelsen såg honom och vände sig mot honom innan den gick ned i vattnet och tog sig över träsket.

Ödlemannen är väldigt populär i Lee County. Robert Howell, en lokal konstnär, har blivit berömd för sina teckningar av Ödlemannen. Teckningarna har t.o.m. visats upp på en lokalhistorisk Ödleman-utställning på South Carolina Cotton Museum. 2018 hölls den första Lizard Man Festival and Comic Con där välkända kryptozoologer trängdes med konstnärer som Robert Howell och t.o.m. spökjägare.

Ozark Howler

I Arkansas, Oklahoma, Texas och Missouri har man i generationer berättat historier om Ozark Howler (Ozark-ylaren). Vissa tror att Ozark Howler är en kombination av myter om sabeltandade katter från lokala indianfolk och Cu-Sith från keltiska myter som irländska, skotska, walesiska och engelska nybyggare tog med sig i början av 1800-talet. Cu-Sith är en stor varelse, ungefär lika stor som en tjur, med raggigt hår som ser ut lite som en varg. Pälsen kan vara mörkgrön eller vit. Nutida beskrivningar av Ozark Howler varierar, vissa säger att det är en stor kattliknande varelse med horn och röda glödande ögon, andra säger att den är stor som en björn med lång, raggig päls, getskägg och glödande röda ögon. Svansen kan vara antingen lång eller kort. Ozark Howlers ylande sägs vara väldigt skrämmande, kanske som något mellan en älgs brölande och en vargs ylande. Andra beskrivningar säger att det är mer djupt och gutturalt, eller ett mer gällt ylande.

En del släkter i regionen har berättat historier om Ozark Howler i många generationer, ända sedan början av 1800-talet. Det finns fotografier som sägs föreställa varelsen, men några är förmodligen skapade i Photoshop. De senaste iakttagelserna av varelsen ägde rum 2005 - 2010, då lokalinvånare såg vad som tycktes vara en väldigt stor katt, men enligt lokala djurexperter finns inga stora kattdjur i regionen. Kanske kan katten eller katterna ha varit exotiska husdjur som släppts ut i det vilda.

Havet är djupt...
(översättning av 8 Eerie Ocean-related Mysteries av sign. Estelle, publicerad på Listverse 30 januari 2020)
Lite över 70% av jordens yta täcks av hav. När det här skrivs har människan bara utforskat runt 5% av det. Föreställ dig vad som kan finnas utom räckhåll för oss: djuphavsarter vi ännu inte har upptäckt, eller en gammal Megalodon från förhistorisk tid. Kanske ett gammalt skeppsvrak som vi trodde var borta för alltid, eller den försvunna staden Atlantis. Kanske något mörkt och otäckt, vem vet? Medan vi väntar på att experterna skall utforska det okända, kan vi fundera över de här mysterierna:

Ett vrak från 1800-talet

Den 16 maj 2019 var forskare ombord på National Oceanic and Atmospheric Administration’s (NOAA) Okeanos Explorer i Mexikanska Golfen, när ett fjärrstyrt fordon, som de testade, stötte på vad som tycktes vara ett 200 år gammalt skeppsvrak.
Vid närmare undersökning visade det sig att fartyget var byggt med trä försett med ett kopparhölje och att det skulle ha varit ungefär 40 meter långt innan det sjönk. Snart uppstod emellertid fler frågor än svar. Arkeologer vet fortfarande inte varifrån fartyget kommer, exakt hur gammalt det är, vad som hände med besättningen eller ens vad det var för typ av farkost.
Den enda ledtråden man hittade vid upptäckten var numret 2109 på rodret och på föremål av järn och koppar spridda i närheten. Brända timmerstycken antydde att skeppet kan ha brunnit innan det sjönk. Efter att upptäckten hade blivit känd för allmänheten, uttryckte Frank Cantelas från NOAA hopp om att fler expeditioner skulle kunna utföras för att försöka avslöja några av de mysterier som omger vraket.

Mysterier från Svarta havet

Svarta havet, tidigare känt som både det Ogästvänliga havet och det Gästvänliga havet, är en skattkista av konstigheter och mysterier. Precis som Bermudatriangeln är Svarta havet en plats med iakttagelser av underliga varelser, med oförklarliga fenomen och bisarra försvinnanden.
År 2000 meddelade en Robert Ballard att han funnit bevis för att folk dog i en enorm översvämning i Svarta havet. Denna upptäckt kopplades till historien om Syndafloden i Första Mosebok i Bibeln och väckte naturligtvis en hel del kontroverser.

På medeltiden skall turkar och ryssar ha sett virvlar i Svarta havet som svalde skepp och öar. Dessa virvlar verkade dyka upp i lugna vatten utan någon förvarning. Detta ledde till att fiskare undvek området, då de ansåg att det var hemsökt.
Fem sovjetiska bombplan försvann över Svarta havet i december 1945 och sågs aldrig till igen. 1990 försvann även ett grekiskt plan. Detta gav upphov till en teori om att det i havet kan finnas någon form av magnetisk anomali som får elektricitet att sluta fungera. Det sägs att en rysk oljeplattform 1991 lossnade från sina förankringar och flöt iväg i Svarta havet. Enligt undersökningar försvann alla 80 arbetarna. Deras övergivna ägodelar och halvätna måltider var de enda bevisen på att de över huvud taget hade varit på plattformen.

Namse Bangdzod

Den 27 december 2018 avgick Namse Bangdzod, en oljetanker på 1950 ton och en besättning på 11 personer plus kapten mot Tanjung Prick Port på Jakarta (Indonesien) från Sampit i provinsen Kalimantan. Ankomsten var beräknad till nästa dag, men den 28 december förlorade man all kontakt med tankern. De senaste uppgifter som myndigheterna kunde spåra kom in 3 januari 2019.

Nationella sök- och räddningstjänsten, Basarnas, trodde att tankern kunde ha blivit kapad av pirater. Flottan höll inte med, utan sade att rutten som tankern tog ansågs vara mycket säker och att ingen hade krävt någon lösensumma. Flottan hävdade även att fartyget hade bytt position flera gånger och tagit sig från Jakarta Bay till Sunda Kelapa Port, men man hittade det inte på någon av dessa platser.

Sjöfartsexperten Oloan Saut Gurning ansåg att det var högst osannolikt att det handlade om en olycka, eftersom ingen nödsignal hade sänts ut och han trodde inte att tankern låg och drev ute till havs, eftersom Flottan borde ha hittat den då. Basarnas fortsatte att söka till havs i fyra dagar varefter polisen och Flottan tog över sökandet.
Tankern är än i dag försvunnen.

Dödens ö

Koh Tao är en idyllisk ö som ligger i västra Thailandviken. Koh Tao betyder "Sköldpaddsön" och dess korallrev bebos av vackra havsvarelser, däribland sköldpaddor. Det finns många olika sorters boenden här, allt från budgetställen till riktiga lyxanläggningar. Det är ett underbart resmål...på ytan i alla fall.

Öns skönhet och lyx döljer en mörk och skrämmande kärna av kriminella aktiviteter. Skumma rykten om kroppsdelar som flyter på grunt vatten och om att delar av ön kontrolleras av den lokala maffian hamnade i rampljuset efter en serie oförklarliga dödsfall. Folk är nu mer tveksamma till att resa till Koh Tao, eller "Dödens ö" som den har kommit att kallas, och det finns skäl för det.

2012 dog Ben Harrington efter att hans motorcykel kört in i en elledningsstolpe. Han var den ende som satt på MCn och hans plånbok och armbandsur försvann efter olyckan. Hans mor tror att han drabbades av ett brott där någon hängt upp ståltråd, i synnerhet eftersom undersökningsdomaren var ovillig att skriva att dödsorsaken var "en olyckshändelse."

I september 2014 hittades två backpackers, Hannah Witheridge och David Miller, mördade på samma strand som Ben Harrington hade hållit till innan han dog. Senare avslöjades det att Hannah hade blivit våldtagen innan hon mördades. Den lokala polisen lyckades inte säkra brottsplatsen eller övervaka öns hamn. I stället fokuserade de på att grilla två migranter från Myanmar som så småningom befanns vara skyldiga och dömdes till döden för morden. Polisen ska emellertid ha misslyckats med att ta DNA-prover och undersöka offrens kläder. Två veckor efter morden hittade man ännu en kropp på samma strand; 24-årige Luke Miller hittades på botten av en simbassäng.

Sedan försvann 23-åriga Valentina Novozhyonova från ett av Koh Taos vandrarhem för att aldrig ses igen. Sex veckor senare hittade man en ung flickas kropp, men det var inte Valentina, utan kvarlevorna av en belgisk turist, Elise Dallemagne. Hennes kropp hade bränts och lindats in i t-shirtar.

Christina Marian Annesley, 23, hittades död i en bungalow på Koh Tao i januari 2015. Hennes kvarlevor låg i ett tempel i flera dagar innan man utförde en obduktion, vilket ledde till att en brittisk undersökningsdomare förklarade att de thailändska resultaten inte var tillförlitliga och att utredarna var inkompetenta.

Alla dessa oförklarliga dödsfall ledde till rykten om en seriemördande familj på ön och om att den lokala maffian var inblandad. Hur det än ligger till har offrens förtvivlade familjer fortfarande inte fått något avslut.

Ett vrak och en förbannelse

HMS Wasp byggdes 1880 för att användas till fiske och fyrinspektioner. Hon fraktade även fogdar som utförde vräkningar på flera olika platser. Wasp var väldigt populärt i Derry (i dagens Nordirland) och låg ofta i hamn där tillsammans med sitt systerfartyg HMS Valiant. Den 21 september 1884 var Wasp på väg till Moville för att hämta upp fogdar och annan personal som skulle utföra vräkningar på ön Innistrahull. Rutten var välkänd och stämningen hög.
Tyvärr slog tragedin snart till. 03:45 seglade Wasp in i klipporna vid Tory Island och sjönk inom en halvtimme. 50 besättningmän miste livet, endast sex överlevde olyckan.

Efteråt sade en av de överlevande att när Wasp närmade sig Tory Island färdades hon endast med vinden, medan värmepannorna inte var igång. Hon skulle segla mellan Torys fyr och fastlandet i stället för att ta sig runt ön, vilket hade varit tryggare. Överlevaren hävdade också att alla de äldre männen i personalen sov djupt och lät de yngre i besättningen sköta allt.

Ändå var de flesta överens om att olyckan var mycket märklig, speciellt med tanke på att skeppet seglade in i klipporna alldeles nedanför fyren. Vattnet var lugnt och vädret var fint. Torys fyr lyste starkt efter att skeppet hade sjunkit, men uppgifterna skiftar gällande huruvida fyren lyste när Wasp närmade sig ön. En del tror att fyren släcktes med flit, för att hindra Wasp att ta med sig fogdar till ön. Andra hävdar att det var den s.k. Tory's Cursing Stone som hade släppts över fartyget, vilket kom att leda till katastrof.
En undersökning ledde inte till några ledtrådar och än i dag är det ett mysterium varför HMS Wasp gick på grund.

Mystiska dykare

Dykare är inte befriade från paranormala upplevelser när de utforskar havens djup. Dykare har inte bara hört ljud av båtmotorer som startat medan havsytan ovanför dem varit tom på båtar, de har också hört underliga skrapande ljud komma från maskinrummet på det japanska fartyget Hoki Maru som sjönk i Truklagunen 1944.
2007 utforskade en grupp dykare havet runt Grenada. Efter att ha blivit trötta, återvände gruppen till sitt fartyg för att gå igenom varandras upplevelser av vad de hade sett under havsytan. En gruppmedlem frågade om hans kompisar hade sett ytterligare en dykare, i vit skjorta, som vinkade till gruppen. Ingen annan hade sett denna mystiska dykare och man räknade noga för att se till att ingen i gruppen saknades. Alla var närvarande och inga andra båtar höll till i området. Gruppen fick aldrig reda på vem dykaren i vit skjorta var.

2012 dök några scubalärare i Santa Rosa i Kalifornien när de såg en okänd dykare med rosa syrgastank dyka och flyta nära ett blått hål. De simmade närmare för att se om dykaren var i fara, men precis innan de nådde hålet, försvann dykaren. Skakade gav sig scubalärarna genast av för att rapportera det hela till polisen, som i sin tur berättade att figuren i det blå hålet hade visat sig för andra dykare innan den försvann.

Utsuro-Bune

En märklig berättelse, som sedan länge är en del av japansk folklore och finns i flera olika versioner, handlar om en underlig båt som spolades i land i Japan 22 februari 1803. Fiskare som såg båten, hävdade att den var rund med fönster i toppen och metallbitar i botten. De bordade fartyget och hittade en ensam passagerare som satt vid en vägg fullklottrad med underliga tecken. Passageraren, en ung kvinna med rött hår, höll en ask i knät och förstod inte vad männen sade till henne. Hon vägrade också att släppa taget om asken.
Incidenten fick namnet utsuro-bune (det ihåliga skeppet) och fiskarna tänkte att kvinnan kanske var en prinsessa som bar sin döde älskares huvud i asken hon höll så hårt i. De visste inte vad de skulle göra med henne, utan skickade tillbaka båten ut till havs med kvinnan ombord. De hade aldrig sett glasrutor eller metallskivor av den typ som fanns på båten, och så småningom uppkom en teori om att kvinnan kan ha varit en utomjording,

Andra hade inte mycket till övers för utomjording-teorin, utan trodde att den rödhåriga kvinnan var en spion från Ryssland. I modern tid har experter kommit fram till att båten kan ha varit täckt med en kupol för att göra den mer sjöduglig - därav den runda formen - men än i dag finns ingen förklaring eller några vidare teorier om vem kvinnan kan ha varit, vad hon hade i sin ask och vad som kan ha stått skrivet på väggarna.

Havsmonster

Havsmonster av alla former och storlekar finns det många legender om. Det är svårt att inte känna spänning vid nämnandet av Kraken, jättebläckfiskar eller kannibalhajar. Historier om möten med havsmonster har berättats i hundratals år. En av de mest berömda handlar om när G. H. Hight och en kompanjon reste till Madagaskar 1889, där bybor berättade för dem om en enorm grön havsorm som hade attackerat en fiskebåt och ätit upp en av fyra besättningsmän. Den jagade sedan de tre överlevande hela vägen till stranden innan den drog sig tillbaka ned i havet. Hight såg också ormen, efter att ha organiserat en skallgångskedja för att leta efter de stackars fiskare som hade attackerats av monstret. Han och andra män sköt på det, men till ingen nytta. Naturligtvis finns inga bevis för att den här historien är sann och den dyker inte upp någon annanstans än i The Washington Herald i mars 1909.

En annan otäck historia berättades i Fate Magazine 1965. 16-årige Edward Brian McCleary och fyra vänner(Warren Felly, Eric Ruyle, Larry Bill och Brad Rice) gav sig av ut på Mexikanska Golfen en dag 1962. McCleary återvände hem ensam, slutkörd och livrädd. Han berättade för polisen att ett havsmonster eller en drake hade dykt upp ur vattnet och sedan attackerat och dödat hans vänner. Han sade att monstret hade en fyra meter lång hals, gröna fjäll och ett långsmalt huvud, som en sköldpaddas.

McCleary tillbakavisade påståenden om att han hade misstagit en u-båt för ett förfärligt havsodjur och han hävdade även att nyhetsredaktioner vägrade att publicera hans historia om han inte utelämnade delen om havsmonstret. Larry Bills kropp påstås ha hittats (han hade drunknat), men de andra tre pojkarna hittades aldrig. Naturligtvis var det väldigt få som trodde på historien om havsmonstret som kom upp till ytan och attackerade tonåringarna, men vad som verkligen hände den där ödesdigra dagen är fortfarande ett mysterium.

När Kahlokatt vill tänka på annat än hur stressad hon är, översätter hon listor från Listverse. Den här heter 10 Strange Mysteries From Around The World That Are Still Unsolved, skrevs av "Estelle" och uppdaterades senaste 29 september 2019.

Den kinesiska dvärgbyn

Byar är generellt inte underliga. Byar i Kina brukar inte heller vara underliga. Det finns många isolerade byar i landet, men en av dem skiljer sig från mängden. Vetenskapsmän och experter är otroligt intresserade av invånarna i Yangsi i provinsen Sichuan. Anledningen? Den har bara 80 invånare, men nästan hälften av dem är kortvuxna.

Enligt ryktet, säger de som bor i Yangsi, drabbades den lilla byn av en mystisk sjukdom för över 60 år sedan. Små barn på mellan fem och sju år påverkades mest och sjukdomen fick dem att helt enkelt sluta växa. Experter vet nu att kortväxthet bara uppstår hos 1 person av 20 000, så det som hände i Yangsi är helt extraordinärt. Speciellt med tanke på att det finns historiska källor som berättar att det vid en tidpunkt bodde flera hundra kortväxta i Sichuanregionen.

Som om den mystiska kortväxtheten inte räckte, började även vissa av de påverkade barnen att få flera olika funktionsnedsättningar. Som vuxna, födde vissa av de påverkade kvinnorna barn som inte heller blev längre än 1 meter.

Den kinesiska regeringen har aldrig tillåtit besökare i byn, vilket naturligtvis har givit upphov till massor av vandringssägner. Det sägs att invånarna kände att mörka krafter hade invaderat deras hem och började tro att de var hemsökta p.g.a. förfädernas ilska över felaktiga begravningar. Andra trodde tydligen att en sköldpadda var orsaken till problemen. Några invånare i byn ska ha kokat och ätit en svart sköldpadda och strax därefter slog den underliga sjukdomen till i Yangsi.
Det verkar emellertid som om invånarna håller på att "växa ifrån" sjukdomen. Den yngre generationen är normallånga.

Dorothy Eady och Omm Sety

Dorothy Eady var som vilket litet barn som helst. Hon sprang, lekte och skrattade hela dagarna och var sina ömma föräldrars ögonsten. Sedan hände det ofattbara. En morgon sprang hon ned för trappan i sitt hem utanför London, tappade balansen och föll. Den treåriga flickan slog sig så illa att hon dödförklarades.
Sedan hände något oväntat: Dorothy vaknade igen. I ytterligare fyra år hade hennes föräldrar sin lilla dotter. 1908 ändrades emellertid allting.

Under en utflykt till British Museum, upptäckte Dorothys föräldrar att deras flicka uppförde sig underligt. så snart de kom till Egypten-avdelningen blev Dorothy helt förhäxad. Hon fick inte nog av artefakterna, satt bredvid en mumiemonter en lång stund och vägrade att gå hem med sina föräldrar. Hennes föräldrar kom t.o.m. på henne med att springa runt statyerna och kyssa deras fötter.
Efter denna incident blev allt värre. Dorothy blev närmast deprimerad, stirrade på foton av föremål från det gamla Egypten och hävdade att det var hennes hem och att hon måste få återvända dit. En bild av "Seti den Förstes Tempel i Abydos" gjorde henne otroligt upphetsad en dag. Hon sprang till sin far och ropade att denna plats var platsen där hon hade bott.
Innan hon fann bilden av templet, hade Dorothy drömmar i vilka hon såg det forntida Egyptens byggnader och grönska. Hennes intresse för och kärlek till Egypten bara växte och hon gick med i studiegrupper för att lära sig mer om reinkarnation och spiritism.

Så småningom gifte hon sig med en egyptisk man, flyttade till Kairo och födde ett barn som hon döpte till Seti. Själv kallade hon sig Omm Sety (omm = mor). Omms äktenskap höll inte. På nätterna föll hon i trans och skrev slumpmässiga hieroglyfer om sin andlige vägvisare, vilket skrämde vettet ur maken.

Så småningom hade hon skrivit runt 70 sidor i detalj om sitt liv i det gamla Egypten. Hon hävdade att hon var prästinna i Kom El Sultan-templet och fick ett barn med farao Seti vid bara fjorton års ålder. Hon hade emellertid brutit mot en av prästinnornas löften genom att förlora oskulden och tog sitt eget liv för att förhindra att Farao skulle straffas för brottet.
Hieroglyferna innehöll också massor av spirituella möten med Seti och planer på att återförenas med honom i det egyptiska dödsriket.

Denna fantastiska historia har av många avfärdats som en galen människas babbel, fram till den dag då Omm Sety hjälpte arkeologer att hitta exakt den plats där Tempelträdgården hade legat. Hon ledde dem också till en oupptäckt tunnel vid templets norra sida.
Omm Sety dog 1981, efter att ha levt resten av sitt liv vid Abydos Tempel. Inga rationella förklaringar för hennes minnen drömmar och kunskap om Egypten har framkommit och många skeptiker har börjat undra om Dorothy Eady trots allt var en reinkarnation av den forntida egyptiska prästinnan Omm Sety.

Francis Leavys handavtryck

Francis Leavy var en plikttrogen brandman under 1920-talet. Han älskade sitt jobb och hans kamrater älskade honom. Han var en vänlig man, alltid med ett leende på läpparna och beredd att hjälpa till.
18 april 1924 upptäckte Francis kollegor att hans uppförande ändrades. Plötsligt var han sur, muttrade, undvek ögonkontakt och pratade inte på någon medan han tvättade en stor fönsterruta på Chicago Fire Department. Efter några minuter sade Leavy plötsligt att han hade en underlig känsla - en känsla av att han skulle dö just den dagen. Precis i det ögonblicket ringde larmet och bröt den tryckta atmosfären som hade uppstått av brandmannens ord. En eldsvåda rasade i en byggnad en bra bit från brandstationen och tiden var knapp.

Efter bara några minuter var Francis Leavy och hans kollegor framme vid brandhärden, bedömde situationen och hjälpte dem som hade blivit fast på de översta våningen. Allt verkade gå bra med evakureringen av byggnaden. Sedan, plötsligt, slukade flammorna den lägre delen av byggnaden och taket föll in. Så snart detta hände, rasade även väggarna ihop och stängde in många personer under bråten - däribland Leavy. Hans hemska föraning blev sann. Han dog den dagen, medan han försökte rädda andra människors liv.

Dagen därpå, medan de försökte acceptera att de hade förlorat Leavy, satt hans kollegor på stationen och tänkte på vad som hade hänt dagen innan. Plötsligt lade de märke till något underligt på ett av fönstren. Det såg ut som ett handavtryck på glaset. Kusligt nog var det precis samma fönster som Francis Leavy hade tvättat dagen innan.
Brandmännen gjorde rent fönstret igen, men avtrycket vägrade envist att försvinna. I många år fanns handavtrycket kvar på rutan, trots att man försökte ta bort det med olika kemiska medel. Det märkliga mysteriet förblev oläst, men fick ett abrupt slut när en tidningspojke kastade en tidning mot rutan 1944, vilket ledde till att rutan gick i bitar.

Jeannette DePalma

1972 kom en hund hem med något mycket märkligt till sin familj. Han hade fått tag på en nästan helt förmultnad underarm på en bergstopp i Springfield, New Jersey, och drog hem den till sin husse, som fick en chock när han insåg vad föremålet var. Mannen informerade polisen, som snart hittade resterna av kroppen som armen suttit på. Det visade sig vara kvarlevorna av Jeannette DePalma, en tonåring som hade varit försvunnen i sex veckor. De hittade inte bara hennes förmultnade kropp, utan även underliga föremål på marken intill. Rykten började spridas om att flickan hade offrats av en lokal häxcoven. Andra trodde att satanister hade offermördat henne. Det märkligaste med mordet var emellertid att ingen ville prata om det när en artikel om incidenten var på planeringsstadiet.

T.o.m. 30 år senare vägrade personer som bodde i området att kommentera eller uttrycka sina åsikter om vad de trodde hade hänt. Inte en enda person som blev intervjuad ville avslöja sitt riktiga namn, inte ens den lokala polisen.
Ledtrådar i fallet fick man inte på det traditionella sättet. Folk skickade anonyma brev och utelämnade adress och namn. En av breven hävdade att stockar hade placerats runt Jeannettes kropp och att brevskrivaren inte kunde avslöja sitt namn av olika orsaker som han inte heller kunde gå in på. En annan anonym författare skrev att hen kände till en häxcoven i området som planerade att mörda ett barn under Halloween. Brevskrivaren var själv barn vid tillfället och var livrädd för att gå ut och tigga godis under högtiden. Ytterligare en brevskrivare hävdade att hens mor kände DePalma och att de var ungefär lika gamla 1972. I brevet nämndes även djur som offrats och hängts upp i träd efter att mordet ägt rum.

I alla brev nämndes häxor eller satanism. I ett av dem nämndes flera gånger att DePalma var en djupt religiös flicka som aldrig skulle syssla med satanism. Brevskrivaren nämnde emellertid också att Jeannette DePalma hade börjat bli lite "vild" när hon blev äldre.

Mordet på Jeannette DePalma var huvudnyhet i ungefär två veckor efter att kroppen hade hittats, men sedan uppstod den totala tystnaden runt fallet. Någon mördare har aldrig hittats.

Jo Girardelli

I början av 1800-talet var Jo Girardelli en mycket populär eldslukerska. Hon tog sina eldknoster till en helt ny nivå och kunde svälja glödheta föremål utan någon som helst smärta eller skada. De som såg henne uppträda kunde knappt tro sina ögon.

Girardelli kunde "skölja" munnen med salpetersyra utan att det brände hål i gom och käkar. För att bevisa att hon verkligen hade syran i munnen och inte någon ofarlig vätska, spottade hon ut det på järnföremål, där det omedelbart började äta sig igenom metallen. Girardelli kunde även fylla munnen med kokande olja och sedan spotta ut den på trä, varpå den orsakade en mindre brand.

Jo Girardelli slutade inte där. Alla hennes nummer måste bli större och bättre, så hon började använda hett vax och smält bly. Hon hettade upp metallföremål, som skyfflar, över öppen eld och pressade dem mot huden. Hon höll t.o.m. vissa av dem mot tungan. I alla dessa nummer förblev hennes hud lika oskadd som alltid.

Hon förblev ett populärt samtalsämne över hela England och ingen lyckades någonsin komma på hur hon gjorde det hon gjorde. Inte ens skeptikerna kunde bevisa att det hela bara var bluff. Det finns inga uppgifter om Jos liv efter att hon flyttat från England och hennes fantastiska nummer är fortfarande ett mysterium.

Hoia Baciu

Hoia Baciu i Transsylvanien tros av många vara världens mest hemsökta skog och platsen för många oförklarliga, kusliga berättelser- Inte blir det sämre av att träden är böjda och förvridna på till synes onaturliga sätt, vilket gör att det känns som om man befinner sig i en skräckfilm. Flera besökare i Hoia Baciu har återvänt från sina vandringar helt uppskärrade, med oförklarliga brännskador och rivsår på kroppen. Vissa hävdar t.o.m. att de förlorat flera timmar under sin vandring bland de skrämmande träden. De har ingen förklaring till varför de inte kan minnas vad som hänt under de "saknade" timmarna. Vissa människor är helt övertygade om att de har sett spöklika varelser i skogen, och lokalinvånarna vägrar att ens sätta sin fot i den, i synnerhet inte sedan det börjat uppkomma rykten om svävande huvuden och röster från ingenstans.

Allt verkar ha börjat 1968 när Alexandru Sift tog ett fotografi i skogen av vad många fortfarande tror är ett UFO. En annan historia som fortfarande berättas handlar om en bonde som gick in i skogen med en skock på 200 får, för att sedan aldrig ses till igen. Flera spökjägare har undersökt skogen, men inte kommit fram till varför det händer så mycket underligt där. Spökjägarna är emellertid fast beslutna att avslöja Hoia Bacius otäcka hemligheter för världen.

Själv har jag åkt med Silverpilen utan att något skumt hände.

Bukit Timah

Under Andra Världskriget fick japanska soldater stationerade i Singapore syn på en märklig version av Bigfoot där. Många rapporterade att de hade sett en primatliknande varelse täckt med grått hår och nästan två meter lång i regnskogen Bukit Timah.
Iakttagelserna var som flest under kriget, men även i nutid ser folk varelsen då och då. Bukit Timah-området är nu ett naturreservat där det för inte så länge sedan fanns många olika vilda djur, däribland tigrar.

Det är fortfarande ett mysterium vad soldaterna och andra egentligen såg i området, men vissa tror att makaker kan ha misstagits för primater. De flesta experter menar emellertid att det är föga troligt, eftersom makakerna i Singapore liknar de som finns i Japan och att åtminstone soldaterna borde veta vad det var de såg.
Den senaste iakttagelsen ägde rum 2007 när besökare berättade att de sett en primatliknande varelse bli påkörd av en taxi och en annan leta i soptunnor.

Det finns ytterligare tre berättelser på listan jag nu har översatt, men två av dem - om byn Kalachi och om eremiten Le Loyon - har jag redan tagit upp, och den tredje - om "Cosmic radio burst" är jag inte tillräckligt kunnig för att översätta korrekt.

Vi fortsätter med fler försvinnanden. Listan heter i original 10 Baffling Disappearances That Remain Unsolved, är skriven av sign. Estelle och publicerades på Listverse 3 februari 2020.

Boris Weisfeiler

43-årige Boris Weisfeiler had fått nog av all snö i Pennsylvania i december 1984. Han ville ha solsken, bokade en resa till Chile och såg fram emot att vandra i Anderna.
Man tror att Weisfeiler vid ett tillfälle under sin vandring försökte ta sig över en flod. Det enda tecknet på att han någonsin hade varit där var en ryggsäck som hittades vid flodstranden. Weisfeiler återvände aldrig hem och sågs aldrig till igen. Myndigheterna i Chile kom fram till att han hade drunknat när han försökte ta sig över floden, men hans kropp hittades aldrig.

Vi fortsätter framåt 16 år och Boris Weisfeilers mystiska försvinnande tar en grym vändning. Tidigare hemligstämplade amerikanska dokument avslöjar att Weisfeiler, som var professor vid Penn State University, kan ha blivit mördad i Chile. Dokumenten påstår att ett vittne såg att Weisfeiler utsattes för ett förhör i en bondby innan han sköts ihjäl.
Avslöjandet ledde till en ny utredning. 2012 ställdes åtta män, däribland både poliser och officerer, inför rätta för att ha kidnappat Weisfeiler. Fallet lades emellertid ned 2016 och alla män friades.
Boris Weisfeilers syster blev förtvivlad över utfallet. Ännu har ingen kropp hittats i Chile och vad som hände Boris Weisfeiler är fortfarande ett mysterium.