Jag är inte bra på kemi alls, men jag har tidigare tittat lite på det, utan att helt begripa mig på det. Jag har nämligen en konstig grej - jag verkar behöva mer vätska än folk i genomsnitt. Jag kan dricka 3, 4, 5 liter. Vet inte så exakt, har inte kollat i detalj. Och jag dricker för att jag är törstig då. Det har alltid varit så, redan sen jag var barn.

Och när jag läser lite om vasopressin (ett hormon), så står det dels att det finns något samband med oxytocin (är de motsatser av varandra eller något sånt?), som säkert ha ett samband med autism. Och vasopressin ska också på något sätt styra hur mycket vätska man behöver? Så har mitt höga vätskebehov ett samband med min AS???

Finns det fler som dricker mer (vatten, inte alkohol) än vanligt?

Kan bara tala för mig själv men jag dricker nog för lite egentligen. Blir nog max ett par vanliga glas per dag och kan inte påminnas att jag direkt känner mig törstig nån gång förutom på sommaren eller om jag tränar/tränat.

Jag vet inte hur mycket vatten jag behöver för jag glömmer bort att dricka och sedan blir jag jättetörstig och dricker 8 dl på en gång. Numera är jag bättre på att dricka då och då. Men känns inte som jag dricker mer än andra.

Toblerone skrev:Finns det fler som dricker mer (vatten, inte alkohol) än vanligt?

Svarar på exakt det du inte frågar:

Jag har alltid druckit väldigt lite. Knappt nånting. Har inte känt törst, och om jag försökt dricka ändå (för att folk tjatat om att man ska) har jag ofta blivit illamående och även kräkts några gånger.

Det är först de senaste åren jag öht känt törst, och då fått i mig vätska.
Har fått för mig att det beror på att jag inte längre fryser jämt, alltså att jag kanske gör av med vätska genom huden numera och kroppen därför vill fylla på.
Men jag dricker fortfarande inga stora mängder, kanske nån dryg liter om dan.

Fabela skrev:

Toblerone skrev:Finns det fler som dricker mer (vatten, inte alkohol) än vanligt?

Svarar på exakt det du inte frågar:

Jag har alltid druckit väldigt lite. Knappt nånting. Har inte känt törst, och om jag försökt dricka ändå (för att folk tjatat om att man ska) har jag ofta blivit illamående och även kräkts några gånger.

Det är först de senaste åren jag öht känt törst, och då fått i mig vätska.
Har fått för mig att det beror på att jag inte längre fryser jämt, alltså att jag kanske gör av med vätska genom huden numera och kroppen därför vill fylla på.
Men jag dricker fortfarande inga stora mängder, kanske nån dryg liter om dan.

Men ämnet vasopressin har undersökts även i samband med autism och det är den som styr vätskebalansen i kroppen. Det kan ju också vara så att man kan ha olika avvikelser med vätskebalansen vid Asperger? Vissa märker inte att de är törstiga, eller dricker för lite och andra dricker ovanligt mycket? Min dotter dricker också för lite egentligen. Jag tjatar jämt och hon har redan fått njursten en gång .

Toblerone skrev: Det kan ju också vara så att man kan ha olika avvikelser med vätskebalansen vid Asperger?

Ja visst, inte alls en orimlig tanke. Finns ju annat i kroppen som kan slå fel åt motsatta håll, sköldkörteln är det första jag kommer att tänka på.

Toblerone skrev:Och när jag läser lite om vasopressin (ett hormon), så står det dels att det finns något samband med oxytocin (är de motsatser av varandra eller något sånt?), som säkert ha ett samband med autism. Och vasopressin ska också på något sätt styra hur mycket vätska man behöver?

Man får tänka på att däggdjur härstammar från fiskar som levde på ett sätt som laxar och ålar gör idag. De kläcks i en flod där vattnet innehåller mycket mindre salt än kroppen kräver, dvs de måste producera stora mängder utspädd urin och undvika att dricka för att inte få saltbrist. Det sker med hormonet vasotocin från hypofysen vilket även förstärker deras minne av flodens lukt. När de kommer ut i havet är där för mycket salt för kroppen och vasotocinproduktionen upphör eftersom de måste dricka och producera koncentrerad urin för att inte få vattenbrist. Sedan återvänder de till sin flod för att para sig och när vattnet blir sötare än kroppen producerar de vasotocin igen.

Groddjur har också vasotocin, de kläcks i sötvatten med för mycket vatten och för lite salt för kroppen, de går upp på land där kroppen måste hushålla med vattnet (vasotocinproduktionen upphör) och återvänder till sin sjö för att para sig (vasotocin produceras).

Landdäggdjur varken föds eller parar sig i sötvatten och de har inget behov av ett hormon som gör deras urin mer utspädd, tvärtom behöver de ett hormon som gör urinen mer koncentrerad. Därför har vasotocin försvunnit och det nya hormonet oxytocin tagit över dess effekt på beteendet medan vasopressin blivit ett vattensparande hormon.
https://en.wikipedia.org/wiki/Vasotocin

Toblerone skrev:Och när jag läser lite om vasopressin (ett hormon), så står det dels att det finns något samband med oxytocin (är de motsatser av varandra eller något sånt?), som säkert ha ett samband med autism.

Det där sambandet mellan oxytocin och autism tycks inte solklart gälla för alla. Enligt en artikel jag läste (och sparade) för lite sedan är det bara påvisbart för autistiska män:

BACKGROUND: Previously, oxytocin, a neuropeptide implicated in human social cognition and behavior, was shown to improve people’s ability to dynamically track another’s emotional state (“empathic accuracy”) specifically for less socially proficient individuals—i.e., healthy adults who score higher on the Autism Spectrum Quotient (AQ); conversely, oxytocin had no effect on empathic accuracy for more socially proficient individuals, who performed well following oxytocin and placebo. Here, we aimed to replicate this finding and investigate the effects of oxytocin on empathic accuracy in women. To date, women have been seriously underrepresented in human oxytocin research, and it is not known whether the effects observed in male-only samples apply to women.
(...)
RESULTS: Replicating a 2010 study by Bartz et al., oxytocin selectively improved empathic accuracy for men who scored higher on the AQ, whereas oxytocin did not benefit their lower AQ counterparts. Conversely, we found no effect of oxytocin on empathic accuracy for women (regardless of their AQ score).

https://www.sciencedirect.com/science/a ... via%3Dihub

ankhh skrev:

Toblerone skrev:Och när jag läser lite om vasopressin (ett hormon), så står det dels att det finns något samband med oxytocin (är de motsatser av varandra eller något sånt?), som säkert ha ett samband med autism.

Det där sambandet mellan oxytocin och autism tycks inte solklart gälla för alla. Enligt en artikel jag läste (och sparade) för lite sedan är det bara påvisbart för autistiska män:

BACKGROUND: Previously, oxytocin, a neuropeptide implicated in human social cognition and behavior, was shown to improve people’s ability to dynamically track another’s emotional state (“empathic accuracy”) specifically for less socially proficient individuals—i.e., healthy adults who score higher on the Autism Spectrum Quotient (AQ); conversely, oxytocin had no effect on empathic accuracy for more socially proficient individuals, who performed well following oxytocin and placebo. Here, we aimed to replicate this finding and investigate the effects of oxytocin on empathic accuracy in women. To date, women have been seriously underrepresented in human oxytocin research, and it is not known whether the effects observed in male-only samples apply to women.
(...)
RESULTS: Replicating a 2010 study by Bartz et al., oxytocin selectively improved empathic accuracy for men who scored higher on the AQ, whereas oxytocin did not benefit their lower AQ counterparts. Conversely, we found no effect of oxytocin on empathic accuracy for women (regardless of their AQ score).

https://www.sciencedirect.com/science/a ... via%3Dihub

Märkligt... det kommer nog att ta tid, tills vi förstår det bättre.

Vildsvin skrev:

Toblerone skrev:Och när jag läser lite om vasopressin (ett hormon), så står det dels att det finns något samband med oxytocin (är de motsatser av varandra eller något sånt?), som säkert ha ett samband med autism. Och vasopressin ska också på något sätt styra hur mycket vätska man behöver?

Man får tänka på att däggdjur härstammar från fiskar som levde på ett sätt som laxar och ålar gör idag. De kläcks i en flod där vattnet innehåller mycket mindre salt än kroppen kräver, dvs de måste producera stora mängder utspädd urin och undvika att dricka för att inte få saltbrist. Det sker med hormonet vasotocin från hypofysen vilket även förstärker deras minne av flodens lukt. När de kommer ut i havet är där för mycket salt för kroppen och vasotocinproduktionen upphör eftersom de måste dricka och producera koncentrerad urin för att inte få vattenbrist. Sedan återvänder de till sin flod för att para sig och när vattnet blir sötare än kroppen producerar de vasotocin igen.

Groddjur har också vasotocin, de kläcks i sötvatten med för mycket vatten och för lite salt för kroppen, de går upp på land där kroppen måste hushålla med vattnet (vasotocinproduktionen upphör) och återvänder till sin sjö för att para sig (vasotocin produceras).

Landdäggdjur varken föds eller parar sig i sötvatten och de har inget behov av ett hormon som gör deras urin mer utspädd, tvärtom behöver de ett hormon som gör urinen mer koncentrerad. Därför har vasotocin försvunnit och det nya hormonet oxytocin tagit över dess effekt på beteendet medan vasopressin blivit ett vattensparande hormon.
https://en.wikipedia.org/wiki/Vasotocin

Okej......tack. Men något samband med autism finns inte med här, eller?

Toblerone skrev:Okej......tack. Men något samband med autism finns inte med här, eller?

Det finns ju ett rent mekaniskt samband, ett hormon har ersatts med två, men de produceras från samma anatomiska struktur, med överlappande genetiska mekanismer osv. Något som påverkat det ena hormonsystemets fosterutveckling kan knappast undgå att påverka det andra.