Jag är väldigt intresserad av psykologi och då kommer vi in på detta med övernaturligt.
Tänker att när man kollar på något läskigt så får man en läskig bild efteråt och då kommer rädslan in och då är ju allt konstigt för då inbillar man sig saker och tror sig höra konstiga ljud mm. Det är ju denna försvars mekanismen man har som kommer in i bilden då, man tror något läskigt ska hända. Man har ju sett en skräckfilm.

Men om man har sett skräckfilmer med övernaturligt och varje gång kommer iundefund att det bara handlar om att man skrämmer upp sig själv, säger inte det väldigt mycket då att det bara finns hjärnspöken? Jag menar, jag har ju trots allt försökt se spöken men jag ser bara logiska förklaringar. Ramlar något ner så stod den kanske lite ostadigt eller hör man ljud då kan de vara att det blåser ute, det kan vara något ljud från själva huset (hus gamla som nya låter) Alltså behöver ljud som låter eller saker som ramlar inte vara något övernaturligt/handla om spöken.

Tänk om det bara är så enkelt att det bara är som det är? Att saken ramlade för det stod dåligt till eller att ljudet kom från en bil utifrån osv. Att det går att hitta den logiska förklaringen.

För hur ser man något övernaturligt? Ska man bara tro på det? Eller ser man en skugga? Men skuggan kanske är en skugga från tex en människa?

Jag kan inte se något konstigt hur jag än gör.
Tror inte på att man har den där specialla förmågan eftersom hade spöken funnits, borde inte väldigt många kunna se det då? Varför just bara några få? Hade inte det också varit väldigt mer hypat, typ lila allvarligt som att jorden skulle gå under eller någonting sådant?

Någon sa att de tydligen skulle spöka om det droppade från duschen, men det är nog mer troligt att det droppar för att man har duschat och av en naturlig förklaring. Skulle spöket bo i dusch munstycket eller i rören?

Jag kan se övernaturliga saker men den förmågan kom när jag var 33 år.

Jag tror på Gud och Jesus.

Jag tror att min schizofreni får mig att se skepnader. Men Bibelorden är det som vi kan bygga på.

Jag såg kanske ett spöke i sovrummet för några veckor sedan. Det såg konstigt ut.

Men spiritism var belagt med dödsstraff på Judisk tid. Så jag litar inte på att man får prata med döda släktingar t.ex.

Jag tyckte dom som trodde på ”Gud” och ”spöken” var idioter och läste fysik på universitet för att kunna bevisa det. Höll föredrag för professorer om kvantfysik men lärde mig inte bevisa att dom som trodde på Gud och spöken hade fel. Jag insåg istället att dom hade rätt.

Du är aldrig ensammen Jossie. Vi skyddar dig.

RSD555 skrev:https://m.youtube.com/watch?v=NlEcM53kj_I

Min kompis lyssnade på några få band som jag inte köpte. Alice Cooper vet jag ingenting om. Han ser tydligen ut som Lakritsmonstret, kanske vara det därför.

När muren blir för hög så spränger vi den Jossie. Du är aldrig ensammen.

RSD555 skrev:När muren blir för hög så spränger vi den

Jag tror Bibliskt.

No, You are never alone.

Kan inte förklara det bättre än Alice. Han är 70 år.

Vi ser dig hela tiden men ingriper bara vid katastrofer

Övernaturligt, sure, men spöken... ingen aning. Jag leker med tanken om att det är spöken jag ser i vissa visioner jag har. Men det går inte in i helheten av de intryck jag får när jag råkar ut för, om inget annat, väldigt mystiska upplevelser. Jag har kommit till insikt om att jag inte vet vad jag ser är, det är allt.

Ibland händer saker som inte är tillräckligt random för att det ska vara slump, detta kallas faktiskt något... nämligen synkronicitet och är ett verkligt koncept som kan hända. Universum fungerar på ett sätt som vi bara kan drömma om att förstå.

Gillar idén om solipsism, denne fick mig att inte se vetenskap som mer än just, teorier, vilket det är. Finns inget sätt att veta vad som är sant, dock är det orealistiskt att förhålla sig till hur den här världen fungerar och använda det som en ursäkt till att förneka "verkligheten". Tar verkligheten med en nypa salt dock.

Frihet finns i att inte köpa något som sanning. Samtidigt finns frihet att inte definiera något som mer än tro.

Så min idé kring spöken är att, kanske, finns det, och kanske, ser jag spöken... Men jag vet inte. Allt jag vet är att jag ser saker, och jag kan avgöra om jag vill se mer av det jag fokuserar på, eller bryta och fokusera på något annat.

Ibland händer saker, som kan vara slump, eller logiska, också vara något annat mer meningsfullt än något logiskt. Kanske är det viktigare att bevara friheten, och inte försäkra sig om att allt är okej genom att använda intellektet för att beslagta magin i saker som verkar magiska, om de nu verkligen inte är logiska, spelar kanske ingen roll, om priset skulle vara för att verifiera om det var logiskt, att konstant behöva utvärdera vad anledningen bakom något som händer, hände.

Så ser jag på saken.

Det jag menade var att tror man på det så blir ju det sant tillslut. Jag har aldrig sett något konstigt så jag undrar mer hur man då lär sig se saker, krävs det att man bara tror på det och då ska man se saker?
Dvs säger någon att den tror det finns en rosa elefant så kommer det att bli verklighet för att man tror på det. Nu menar jag inte att det står en rosa elefant, men att man inbillar sig att det står en rosa elefant.
Barn är ju mer mottagliga säger man ju men det är ju inte konstigt för de är inte färdigutvecklade än, de har fantasi och drömmer och får en massa nya intryck. Då kan drömmen de drömde bli verklighet. Att de tror att drömmen verkligen hände, för de fattar inte skillnad på dröm och verklighet.

Tex om ett barn kollar på en läskig film som 7 åring så sätter det ju spår och då kanske den drömmer om det och då tror att drömmen är verklighet. Creepy pasta Fenomenet /storyn candle cove är ju ett exempel då många tror sig sett den serien men saken är ju det att det finns ingen serie som heter det. Utan det är barn som har sett någon läskig serie och då tror att serien/filmen är sann/har hänt. Och grejen till att detta blev stort var just för att sprida läskiga historier och många trodde då på det och snacket blev då ”jag har också sett den serien”
Men som sagt serien finns inte. Allt handlar bara om barns perspektiv på hur de ser en läskig film.

Många tycker ju tex att kan du vissla Johanna är obehaglig och ser man den som 7 åring så är det inte konstigt att man tycker den är obehaglig för allting där är inte normalt.

Ja, det handlar om tro kan man säga. Jag kunde inte tro men insåg att det var så. När jag studerade vetenskap.

Liljan kan nog förklara bättre.

Vi tänkte försvara dig när du blev mobbad men vi kom fram till du behövde lära dig mer. Du såg ner på en tjej, eller hur?

Jag läste att forskning har kommit fram till att hallucinationer uppträder på grund av att någonting går in i hjärnan, så att man förnimmer någonting som är "släkt med" verkligheten. Jag själv har även haft bildhallucinationer. Det kan vara skrämmande, det känns mer verklighetsnära.

(Lite off-topic) Men sedan första långa psykosen får jag finna mig i att vara "kvaddad för livet". Tydligen kan psykoser förstöra i hjärnan. Jag trodde att jag var helad när jag började köra här.

Men Herren sänder prövningar. Och Gud tillåter dom.

Och vi troende som fått till oss att livet är inte en lättförståelig historia. Jag vill själv veta vad som orsakade mitt eget trassel, skall försöka få det bättre diagnostiserat.

Frågan för mig är vem man är vid fem års ålder. Och om allt efteråt var en färd in i Guds famn, Jag är fascinerad över hur mycket jag fått av mina föräldrar. Och någon av dom kanske hade Asperger.

Jag har haft två psykoser. Hörde och kunde tala med Gud. Lära mig om livet och meningen med det. Blev tvångsinlaggd och fick starka narkotiska mediciner. Sen blev jag deprimerad igen och kände mig dum. Skämdes så jag inte kunde stiga upp ur sängen.

Jag tror att jag blev dömd av någon, så att jag fick psykos och hamnade på sjukhus.

Sedan är det det här med det militära. Jag uppmanades knappast att bli militär, har inte gjort lumpen. Är osäker på om Sverige får ha ett försvar.

Men det var utmärkt att någon sabbade min ateism. Söka Gud och Evig Fader känns rätt,

Men det blev en hel del på vägen.

notwoodstock skrev:Jag tror att jag blev dömd av någon, så att jag fick psykos och hamnade på sjukhus.

Sedan är det det här med det militära. Jag uppmanades knappast att bli militär, har inte gjort lumpen. Är osäker på om Sverige får ha ett försvar.

Men det var utmärkt att någon sabbade min ateism. Söka Gud och Evig Fader känns rätt,

Men det blev en hel del på vägen.

Gud kom hem till mig och berättade och förklarade allt jag funderat på. Det han sa var inget han trodde. Det var bara så. Han lät precis som Liljan.

Det finns inte spöken för då skulle fler se dem.

Vs rosa elefanter ser ingen, däremot är det hyfsat vanligt att se spöken och beskriva dem likadant.

Olika övernaturliga fenomen verkar gå igen (no pun) i flera kulturer, platser, tidsåldrar. Kan förklaras olika men ändå verka lika. Varför är det så?

Jag har inga förklaringar till saker jag upplevt. Jag vet bara att de var lika sanna som det inlägg jag skriver just nu. Och det där med naturliga förklaringar, det funkar inte alltid.

Som min försvunna bok. Enda naturliga förklaringen till att den försvann och kom tillbaka var då att min hyresvärd gått in och snott den?

Om man går till den troende delen av befolkningen, och frågar om dom har upplevt någonting övernaturligt, så gissar jag på klart stor majoritet.

Läs lite här och där om sådant, vittnesbörd på nätet t.ex, det kan vara häpnadsväckande.

Men hur Gud ser det?

Bibelord:

Människors hjärnor är ganska lika, inte konstigt att ungefär samma vanföreställningar går igen från tid till annan.

RapeRegs skrev:Människors hjärnor är ganska lika, inte konstigt att ungefär samma vanföreställningar går igen från tid till annan.

Vissa av dem är vi ju t o m programmerade för. Verkar som genom alla tider har det varit vanligare att tro på något än att vara ateist. Och en drog som DMT framkallar väldigt liknande upplevelser hos de flesta.

Jag fattar att folk vill tro på något för mening med livet anledning, men det finns ju bevis på hur saker verkligen är om man tänker efter. Många med diagnoser tänker ju utanför ramen medan neurotypiska tänker innanför ramen, och jag ser ju mönster, dvs att de som har diagnoser kan tro på övernaturliga saker pga sina diagnoser/sjukdomar (detta är bara min teori) men det kan också vara pga olika droger mm.

I skräkfilmer får ju personer som är psykiskt sjuka för sig att de ska dränka/döda sina barn för att offra sig till gud eller ngt sådant, typ the conjuring (första filmen) Eller la mona eller vad det heter, då är det tror jag en kvinna som är en nunna och hon är pyskiskt sjuk och går en dag på kvällen och dränker sitt nyfödda barn. Filmen är typ spansk.

Tänker man utanför ramarna förstår man att vi små människor inte har en blekaste aning om hur universum funkar. T ex, varför finns universum, varför verkar mindre och mindre delar likna datorkod, varför finns medvetande och vad är det? Kan man hugga en människa itu och få två medvetanden?

Vår fattningsförmåga är långt under universums komplexitet. Så att påstå att vi vet något alls är helt narcissistiskt och autistiskt... fast inte på det sätt man vanligtvis menar, NT tänker ju så hela tiden. Typ Bara det just jag kan se finns.