Hej! Ny här , omständigheter i livet har lett till att jag ev ska utredas för Aspbergers och har nu blivit kallad till en läkare på psyk och nu undrar jag om själva utredningen börjar el ska den läkaren ta beslut om i fall att det blir en utredning ? Hur lång väntetid är det i så fall ? Hur går utredningen till och hur många träffar behövs ? Tacksam om nån vill hjälpa mig reda ut vad som kommer hända .

läkaren tar beslut om du ska utredas efter intervju/samtal.
hur länge du får vänta på själva utredningen verkar bero på vart du bor i landet.
jag väntade 19 mån (östergötland), men har sett både längre och kortare väntetid.
själva utredningen tog c:a 2 månader, 6-7 tillfällen (tror även det varierar lite).
det är samtal och diverse begåvningstester och så vill dom gärna intervjua någon som kände dig som barn.

Om du inte har fått ett brev där det står att utredning börjar vid det tillfället så lär det antagligen bara vara ett samtal där ni pratar lite för att hen ska kunna ta beslut. Alternativt att hen informerar om hur utredningen går till Kötiden varierar rejält och på vissa ställen kan man söka till privata företag för att korta ner tiden. Jag väntade i 3 år. Utreddes mer "brett" (olika diagnoser men antagligen mot autism mest) och minns inte riktigt men tror det kan varit ca 5 utredande tillfällen plus återgivning och blodprov/urinprov. Ungefär ett i veckan så för mig var det inte jätteintensivt men vet att andra fått i snabbare takt.

Jag gick i samtalsterapi mellan 2002 o 2008 hos en psykolog. Så föreslog jag; -Jag tror att jag har Asperger syndrom. O psykologen tänkte också på det, fick min diagnos 2005, så innan så fick jag göra en massa tester, minns inte vad de hette, men det visade tydliga aspergerdrag. Inför vissa tester ska man hålla upp med vissa mediciner, särskilt bensodiazepiner.

Läkaren kommer ta beslut om du ska utredas, du kommer troligtvis få fylla i lite olika självskattningsskalor, prata om varför du vill göra en utredning och varför du tror att du har en diagnos och vad du har för typ av problem. Är du helt ny inom psykiatrin kan det behövas upp till tre samtal.

Hur lång kötiden är varierar jättemycket, vissa får vänta i flera år andra i några veckor. Jag gick vänta 6-8 veckor. Min utredning tog fem veckor, det var ett besök i veckan som tog två timmar per tillfälle, vid sista besöket fick jag min utredning och vi pratade lite om det. Under utredningen fick jag fylla i en massa formulär, göra en djupintervju om min uppväxt, mina svårigheter etc, jag fick göra tester där man skulle bygga med klossar, min allmänbildning testades och jag fick göra ett uppmärksamhetstest på datorn. Normalt sätt ska föräldrarna intervjuas också men eftersom jag inte har några skippades det steget.

Kanske är din utredning redan påbörjad, det vet jag ju såklart inte... Min erfarenhet skiljer sig lite från exemplen ovan, så det är nog till viss del olika från person till person. Ibland behövs en bredare utredning för att kunna diffa mellan olika "tillstånd" som kan ge upphov till liknande svårigheter. I mitt fall gjordes en "avgränsad utredning" som innebar ett första bedömningssamtal med läkare och personen som nu är min kontakt på psyk där beslutet om utredning fattades och hur omfattande den skulle vara. Därefter var det ett besök med en såkallad strukturerad intervju (standardiserade frågor) och jag fick med mig två självskattningsformulär hem. Därefter var det en anhörigintervju med mitt samtycke. Efter detta fick jag min diagnos. Totalt tog det ca 6 månader från egenremiss till diagnos (ovanligt kort tror jag).

Du kan med stor sannolikhet utgå ifrån att personerna du kommer att möta har erfarenhet av att utreda och gör sitt bästa för att du ska känna dig trygg i situationen.

> Intervju med både min mamma och mig själv(tillsammans och även enskilt med oss båda) med en person på vuxenpsykiatrin(minns inte hennes titel).
Jag minns inte hur lång tid efter det jag fick vänta innan nästa steg kom, men det var åtminstone flera månader. Hade inte min mamma ringt dit och skyndat på dem för att få till min utredning fortare hade det väntetiden säkert varit ännu längre.

> Träff med någon slags arbetsterapeut, som sedan ledde till att jag fick ingå i en grupp med tre andra personer som också utreddes och tillsammans skulle iakttas av två terapeuter medan vi dels jobbade med läder, dels lagade mat tillsammans under ett flertal tillfällen. Det här skedde under kanske en månads tid eller så.

Efteråt fick jag veta vilka iakttagelser som gjorts. Alltså om jag hade svårt för något moment, hur mitt samspel var med de andra deltagarna, osv. Här tror jag första eventuella diagnosen sattes, om jag inte missminner mig. Jag antar att nästa anhalt efter detta skiljer sig åt beroende på vilken problematik man har och vilken vård man därför behöver.

> Sedan fick jag träffa en överläkare på ett sjukhus. Hon intervjuade både mig och min mamma. Jag fick även göra några enklare tester. Jag minns inte riktigt testerna, men det var till exempel att jag skulle rita av figurer och rabbla upp olika djur. Typ om läkaren sa "fågel" så skulle jag rabbla upp så många fågelarter jag kunde komma på. Jag fick även försöka uppskatta olika saker; till exempel hur många invånare som bor i min kommun.

> Efter träff med överläkaren blev det träff med en psykolog vid ett flertal tillfällen. Återigen skulle vi samtala om min barndom, uppväxt, vad jag har för problem i vardagen och så vidare, precis som det gjorts vid de tidigare tillfällena jag skrivit om. Fast med psykologen var det mer som ett samtal snarare än en intervju.

Även här fick jag utföra olika tester. Jag minns inte alla, men jag minns att jag till exempel fick titta på en massa bilder på människors ansikten där bara ögonen och ett begränsat område runt ögonen syntes. I varje hörn på bilderna fanns det fyra ord som beskrev olika sinnesstämningar/känslor och jag skulle då välja vilket av dessa ord jag tyckte att ögonen på personen på bilden förmedlade.

Ett annat test innefattade en ganska stor bricka med små tecknade bild på diverse ting; fordon, djur, frukter, osv. Psykologen skulle tänka på en utav bilderna och jag skulle med så få frågor som möjligt ta reda på vilken bild hon tänkte på.

> Efter diagnos satts av psykologen fick jag regelbundet börja träffa en "skötare" på vuxenpsykiatrin där vi samtalade om mina diagnoser, hur jag skulle försöka hantera de problem och tankegångar diagnoserna ledde till i vardagen, osv. Här och även vid de tidigare intervjuerna/samtalen med alla andra personer jag skrivit att jag träffat tidigare, fick jag fylla i uppskattningsformulär om hur jag mådde, om jag tog droger, drack alkohol, självskadebeteenden osv.

Skötaren hjälpte mig även att få kontakt med LSS och det ledde senare till att jag fick aktivitetsersättning och att jag fick börja med en daglig verksamhet för att bryta isoleringen.

Hannahpanna skrev:Hej! Ny här , omständigheter i livet har lett till att jag ev ska utredas för Aspbergers och har nu blivit kallad till en läkare på psyk och nu undrar jag om själva utredningen börjar el ska den läkaren ta beslut om i fall att det blir en utredning ? Hur lång väntetid är det i så fall ? Hur går utredningen till och hur många träffar behövs ? Tacksam om nån vill hjälpa mig reda ut vad som kommer hända .

Snart ett år sen. Hur har det gått?

Hej! Håller på m utredningen men är inte klar än

Okej, då vet vi.