Jag har läst en av hennes böcker sedan har jag läst Mia törnbloms bok ”hur svårt kan det vara?”

Mia skriver ju om sociala situationer där man har inställningen att allt är självklart. De är tyvärr så många tänker idag, att allt är självklart. Jag tänker ju väldigt högt om personer både med och utan diagnos men det är för att jag ser att de kan göra saker och klarar av det. Jag har ju sett folk sitta i tex rullstol och kan jobba. Skulle de inte kunna jobba? De enda skillnaden är ju att de behöver hjälpmedel för att göra vissa saker annars är det ingen skillnad på om de jobbar eller om jag jobbar. Däremot kanske man ser skillnad på graden av diagnosen/sjukdomen. Man ser ju inte på någon om den har bibolar eller något sådant men däremot ser man om någon har down syndrom. Jag skulle ju aldrig fatta att någon hade tex adhd såvida den inte sa det. Jag vet ju bara definitionen av adhd och därför kan jag förstå om en person är väldigt sprallig och hörs och syns mest och vill ha uppmärsamhet att det kan bero på adhd. Men jag har ju inget bevis. Jag har ju själv en diagnos och då är det lättare för mig att förstå någon annan med en diagnos . Någon som inte har en diagnos eller varit mobbad kan aldrig förstå hur det är att ha diagnos eller blivit mobbad då de inte varit med om det.

Därav varför folk med barn inte kan förstå deras fel men man borde ju förstå det när man får barn för då blir ju kanske mobbing och sådant tyvärr lite mer aktuellt. Alltså att det kan hända att någon blir utsatt för barn är elaka och sånt. Då tänker man ju mer på det. Man vill ju barns bästa.

Jossie94 skrev:Har du också atypisk autism?

Ja, det kan man säga. Det är åt rätt håll.

Jag har asperger diagnos men det är fel förstår jag nu. Atypisk Autism heter det nu

Jag trodde jag var typisk aspergare när jag började här. Trodde jag var 100% aspergare. Paula Tilli lurade mig.

Jossie94 skrev:Mia skriver ju om sociala situationer där man har inställningen att allt är självklart. De är tyvärr så många tänker idag, att allt är självklart. Jag tänker ju väldigt högt om personer både med och utan diagnos men det är för att jag ser att de kan göra saker och klarar av det. Jag har ju sett folk sitta i tex rullstol och kan jobba. Skulle de inte kunna jobba? De enda skillnaden är ju att de behöver hjälpmedel för att göra vissa saker annars är det ingen skillnad på om de jobbar eller om jag jobbar. Däremot kanske man ser skillnad på graden av diagnosen/sjukdomen. Man ser ju inte på någon om den har bibolar eller något sådant men däremot ser man om någon har down syndrom. Jag skulle ju aldrig fatta att någon hade tex adhd såvida den inte sa det. Jag vet ju bara definitionen av adhd och därför kan jag förstå om en person är väldigt sprallig och hörs och syns mest och vill ha uppmärsamhet att det kan bero på adhd. Men jag har ju inget bevis. Jag har ju själv en diagnos och då är det lättare för mig att förstå någon annan med en diagnos . Någon som inte har en diagnos eller varit mobbad kan aldrig förstå hur det är att ha diagnos eller blivit mobbad då de inte varit med om det.

Därav varför folk med barn inte kan förstå deras fel men man borde ju förstå det när man får barn för då blir ju kanske mobbing och sådant tyvärr lite mer aktuellt. Alltså att det kan hända att någon blir utsatt för barn är elaka och sånt. Då tänker man ju mer på det. Man vill ju barns bästa.

Det finaste jag någonsin läst. Så glad jag kan se det nu.

RSD555 skrev:Ja, om man jobbar på samma arbetsplats t ex så är det oartigt att ignorera och stöta ut någon. Inte säga hej ens.

Det är, milt uttryckt, en viss skillnad på att ignorera någon och att "stöta ut" någon.
Jag har alldeles för lite ork och tålamod för att inte ignorera alla djävla puckon som inte orkar tänka själva. Däremot ska det mer till för att sparka ut dem från kontoret de gånger det inte går att ignorera, men visst händer det också ibland.

Hon menar nog att det är normalt att hälsa och om det inte är tydligt att personen inte har hört osv så blir det ju konstigt, klart man då undrar varför personen inte hälsade. Därför tycker man då att personen beter sig konstigt. Ett exempel kan ju vara att personen bråkat med någon innan men man kanske inte ser det tydligt om personen har bra poker face /kan dölja det. Jag ser ju personen om den är tex glad eller ledsen men jag kan ju inte se avancerade uttryck och så. Jag vet inte om NT personer lättare kan se sånt eller om de också undrar varför personen betedde sig konstigt.

Jag hälsade på en granne och han såg mig men han sa ingenting tillbaka då tänkte jag men var sån då. Tyckte det var konstigt att han inte hälsade trots att han såg mig. Då blir man ju förbannad. Folk är inte kloka ibland.

Vi menar nog samma sak egentligen men jag säger det nog med andra ord bara. Skulle jag tro.

Ja, du säger samma sak med andra ord. Enda skillnaden är att du förklarar tydligare. Du är mer socialt begåvad än jag och jag är bättre på matte och logik.

Vi är väldigt olika fast vi ser ut som samma person.

Atypisk autism är ju att man har drag av Asperger och autism. Jag har inte alla kriterier för att ha Asperger eller autism, därför blir det då en egen diagnos som heter atypisk autism. Heter något långt också typ genomgripande störning utan närmare specifikation. Men lättare och säga Atypisk autism.

Jag vet inte om jag är tydligare men jag vet att jag säger saker mer detaljerat.

Jossie94 skrev:Atypisk autism är ju att man har drag av Asperger och autism. Jag har inte alla kriterier för att ha Asperger eller autism, därför blir det då en egen diagnos som heter atypisk autism. Heter något långt också typ genomgripande störning utan närmare specifikation. Men lättare och säga Atypisk autism.

Ja, autism men inte autism kan man säga. Det är ju det du försökt förklara i 300 långa inlägg.

Att autister ”tror på spöken” är en jättebra och tydlig förklaring. Men ingen kan förstå vad du menar. Dom har fått intrycket att du ser ner på folk trots att du inte ens kan göra det.

Jossie94 skrev:Jag vet inte om jag är tydligare men jag vet att jag säger saker mer detaljerat.

Ja, du är bättre på att fokusera och har bättre tålamod än jag.

Så himla skönt att du verkar kunna förstå vad jag menar det är väldigt jobbigt att ständigt förklara saker massvis med gånger och så finns det folk som bara fattar direkt vad man säger. Jag har ju aldrig sagt att jag ser ner på folk, jag har ju till och med sagt att det inte handlar om det utan att jag kopplade att de med diagnoser trodde på spöken som ett exempel och då tänkte jag att det kunde bero på deras diagnos. Det betyder ju inte att de är sämre eller bättre. Jag menar ju det jag säger, ingenting annat.

Jossie94 skrev:Så himla skönt att du verkar kunna förstå vad jag menar det är väldigt jobbigt att ständigt förklara saker massvis med gånger och så finns det folk som bara fattar direkt vad man säger. Jag har ju aldrig sagt att jag ser ner på folk, jag har ju till och med sagt att det inte handlar om det utan att jag kopplade att de med diagnoser trodde på spöken som ett exempel och då tänkte jag att det kunde bero på deras diagnos. Det betyder ju inte att de är sämre eller bättre. Jag menar ju det jag säger, ingenting annat.

Det är lika skönt för mig.

Jag förstod dig inte alls i början men jag var sjukskriven och deprimerad så jag läste dina inlägg för att koppla av. Tänka på något annat. Hade ingen aning om att du var ett ”geni”. Trodde du var en mupp. Haha.

Vad var det som du läste eller vad var det som gjorde att du tillslut fattade?

Jossie94 skrev:Vad var det som du läste eller vad var det som gjorde att du tillslut fattade?

Vet inte tyvärr men kommer ihåg vilket inlägg det var.

Handlar kanske mer om att JAG mognade. Jag blev hårt ”mobbad” här via PM så jag hamnade i samma tillstånd som du. Förtvivlan och hopplöshet. Då kände jag dig. Såg dig. Vem du var och var du kom från.

RSD555 skrev:Om jag kommer till en begravning och är klädd för en dag på stranden kommer folk titta snett på mig. Och om jag försöker få en ursäkt för att dom mobbat mig kommer dom säga att det var jag som var dum.

När jag skrev det såg alla att jag var en hemsk person som försvarade mobbning.

Men Toblerone såg att det bara var ett bra exempel.

Hur kunde Toblerone se det? Hur kan Toblerone se mig?

???

Toblerone skrev:

RSD555 skrev:Om jag kommer till en begravning och är klädd för en dag på stranden kommer folk titta snett på mig. Och om jag försöker få en ursäkt för att dom mobbat mig kommer dom säga att det var jag som var dum.

När jag skrev det såg alla att jag var en hemsk person som försvarade mobbning.

Men Toblerone såg att det bara var ett bra exempel.

Hur kunde Toblerone se det? Hur kan Toblerone se mig?

???

Du skrev: Bra exempel!

Jag skrev om när jag kom till kyrkan med blommig blus och sandaler. Du tyckte det var bra exempel. Handlade om att inte få svar från mobbare. Du kommer ihåg om du tänker efter.

Liljan?

Liljan kan förklara hur saker hänger ihop men jag saknar den förmågan

Jag blev alldeles matt av att läsa denna tråden.
Gällande hur grav en diagnos är, så ska man nog titta på de kriterier/symtom som ingår i respektive diagnos som ett kontinuum på vilken alla människor, nt eller ej, befinner sig någonstans på skalan. På så vis kan tex autisternas svårigheter med socialt samspel även ses hos nt men i lägre grad, vi är alla människor och inte så abrupt skilda åt som en diagnosstämpel vill påskina. En diagnos får man då man hamnar så långt ut på skalan att funktionen i vardagen blir negativt påverkad, inte annars.

Diagnoserna inom autism och adhd har en del gemensamt såsom tex problem med de exekutiva funktionern, men de har INTE SAMMA KÄRNSYMPTOM/-problematik. För egen del har jag FULL FÖRSTÅELSE för att en autist i vissa fall kan uppfattas som mer avvikande från normen än en person med problematik inom adhd. Detta för att kärnproblematiken inom autismen är begränsningar som bla kan yttra sig i avvikande socialt samspel som är på något sätt så intimt förknippat med vad det innebär att vara människa på något vis och därför uppfattas mer avvikande. Mina egna tankar såhär på söndagskvällen.. jag förstår om dessa kan uppröra en eller annan, och vill därför klargöra med en gång att detta inte är det primära syftet med mitt inlägg. Kanske, förhoppningsvis, finns här på forumet även någon som förstår hur jag tänker.

Jag ser ju hur du tänker. Inga problem. Du skriver mina ord. Jossie94 kan nog också se vad du skriver. Och kanske fler, alla om dom läser noga.

Om jag fattade rätt, så menar Curlygirly bara att det finns olika grader av diagnoser och pga dessa gradnivåerna så kan man se huruvida stor grad personens diagnos är.

Men det är ju exakt det jag har försökt förklara hela tiden, att man märker på någon som har jättegrav diagnos (detta är inte en diagnos jag vet) men då tog jag down syndrom som ett exempel och så jämförde jag det med någon som har adhd. Alltså jag vet många som har adhd, men det märks inte att de har adhd. För att de gör normala vardagliga saker som anses vara normalt i dagens samhälle. Däremot om en person med grav diagnos kanske beter sig udda, så märker man ju det.

I mitt fall, så märker man ingenting på mig, och jag vet inte vad det är andra har märkt, men de har vart konstiga personer då, som har sagt att det har märkt något. Märker det att jag fikar, shoppar eller är social? DE gör ju likadant, så då är det ju konstigt om de nu skulle tycka det var fel, de säger ju emot sig själva...

Jag hade för mig att down syndrom var klassad som sjukdom, men det är tydligen en diagnos. SORRY!