Hej!

Jag hittade inget presentationsforum så jag provar här. Jag är 46 och fick nyligen höra av en psykolog att jag förmodligen har någon form av högfungerande autism. Jag tolkar det som Asperger. Väldigt mycket av det jag läst om det stämmer slående väl in på mig och det känns som den bästa förklaringsmodellen för varför mitt liv sett ut som det gjort. Jag har alltid varit väldigt annorlunda, även fast jag hade vänner under barndomen fanns det alltid några som skulle hålla på och trakassera mig på dagis och i skolan, medan jag som vuxen har lärt mig kompensera mycket socialt (fast det tar ju så mycket energi!) men det är alltid något som skaver, jag upplever att jag nästan aldrig är i fas med andra.

Psykologen tyckte det var onödigt att göra en utredning eftersom jag är såpass fungerande att jag inte skulle få rätt till något bistånd och därmed inte skulle ha någon större nytta av en formell diagnos, utan det viktiga nu är att ta reda på så mycket som möjligt så att jag förstår mig själv lite bättre. Det är där jag är nu, och jag tuggar i mig allt jag kommer över. Läste först Very late diagnosis of Asperger Syndrome av Philip Wylie och kände verkligen igen mig i mycket där. Nu håller jag på med Tony Attwood. Har spenderat många timmar på att läsa igenom de här forumen.

Så vart nu? Istället för att känna mig som den enda i universum som har de här upplevelserna kanske jag är ungefär en på hundra. Det är ett paradigmskifte, ska jag för en gångs skull ska få känna igen mig i något utanför mig själv? Jag är nyfiken på resurser, samtal, kanske träffar. Kommer från Stockholm men bor nu mitt ute i ingenstans i Örebro län.

Ursäkta om det blev långrandigt (men det är väl också typiskt Asperger).

Insåg just att det här borde ha postats i tråden "Vilka är vi här?". Jaja.

VilsePannkaka skrev:Insåg just att det här borde ha postats i tråden "Vilka är vi här?". Jaja.

Du har ju en frågeställning, så jag tycker det passar bättre utanför "Vilka är vi här?"-tråden

Det har du ju en poäng i, så låt stå då

Jag har egentligen inget svar på din frågeställning, men känner igen mig till viss del.
Är 53 och utreds för att se om det ska utredas ytterligare så att säga.
Har alltid varit "kufen" i gänget, som yngre, men till slut även förhållanden och lyckades få jobb osv.
I alla fall före 40, sen slog depression till med full kraft och har inte lyckats komma på fötter än tyvärr.
Som du litegrann, så vet jag inte riktigt vilken väg jag ska ta.
För mig känns det som om jag alltid valt fel och det gör mig lite initiativlös.
Väljer jag inte, så väljer jag inte fel i alla fall typ... men jag mår ju inte bättre av det egentligen.
Nu har jag ju fått igång en diskussion med psykvården åtminstone, så får se vad det leder till.
Tror jag behöver lite hjälp att få till en ny sysselsättning, så hoppas på nåt sånt.
Fast jag själv är ganska ny här, så välkommen

Tack Lynx! Jag känner också igen mycket i det du säger. Bland annat det där att man tycks göra fel val hela tiden. Jag tänker nu att mycket av det berodde på att jag utgick från en mall som gäller för "normala" personer men som inte passar just mig, samt att mycket också var kompensering för den här omedvetna NP-sidan. Lite sent i livet att inse det bara.

Hej!

Om jag fattat det rätt är det i just Örebro som föreningen Organiserade Aspergare ordnar flest sammankomster:

http://orebro.aspergare.org/
http://orebro.aspergare.org/aktiviteter/ (som tidigare arrangerats, åtminstone..)

Du kanske har för långt till Örebro även om du bor i länet. Men ngn gång kanske du kan ta dig dit om de organiserar något som intresserar dig?

Tack för tipset, det där ska jag definitivt kolla upp!

Det är konstigt det där med diagnoser, även om det är en självdiagnos. Först passar allt på aspergers och man känner igen sig i många andra aspergare. Eftersom tiden går dock så brukar man börja se massa skillnader, för att sedan inse att alla aspergare är väldigt olika varandra.

Trots det tycker jag det är givande att umgås med "spektrumfolk". De vill iofs prata aspergers hela tiden och jag känner mig ibland lite för "över" det, men det är nog en fas man ska igenom.

En till sån här! Efter boken ”Konsten att fejka arabiska” föll bitarna på plats och jag förstod vad jag kämpat med hela mitt liv. Har aktivt tränat att vara social och bete mig normalt med andra, till och med plågat mig med att jobba som säljare som en form av bootcamp. Nu kan jag lura alla andra att jag är normal, men jag orkar inte träffa någon.
I utredning konstaterades att jag uppfyller de sociala kriterierna för diagnos, men fick ingen diagnos, eftersom jag inte hade problem med inflexibilitet.
Var tar man vägen nu?

Kidzi skrev:Det är konstigt det där med diagnoser, även om det är en självdiagnos. Först passar allt på aspergers och man känner igen sig i många andra aspergare. Eftersom tiden går dock så brukar man börja se massa skillnader, för att sedan inse att alla aspergare är väldigt olika varandra.

Trots det tycker jag det är givande att umgås med "spektrumfolk". De vill iofs prata aspergers hela tiden och jag känner mig ibland lite för "över" det, men det är nog en fas man ska igenom.

Efter någon veckas läsning här på forumet framstår det som mycket tydligt att vi alla är inbördes mycket olika, men att vi delar några grundläggande upplevelser av tillvaron. Utanförskapet, att världen inte riktigt är konstruerad för oss, att vi har ett annat sätt att tänka och uppfatta världen. Jag misstänker att många av de jag blev vän med under uppväxten och ungdomen (då man fortfarande hade "vänner") också var spektrumiga på ett eller annat sätt, och det vore intressant att träffa andra som kommit fram till samma slutsats som vuxna och som inte längre behöver vara så oroliga över att inte passa in.

Mizz Gru skrev:En till sån här! Efter boken ”Konsten att fejka arabiska” föll bitarna på plats och jag förstod vad jag kämpat med hela mitt liv. Har aktivt tränat att vara social och bete mig normalt med andra, till och med plågat mig med att jobba som säljare som en form av bootcamp. Nu kan jag lura alla andra att jag är normal, men jag orkar inte träffa någon.
I utredning konstaterades att jag uppfyller de sociala kriterierna för diagnos, men fick ingen diagnos, eftersom jag inte hade problem med inflexibilitet.
Var tar man vägen nu?

Ja, jag befinner mig alltså i en liknande situation. Just nu är det väl kontemplation och begrundande som gäller, att låta bitarna falla på plats lite mer och liksom sätta sig. Det kommer ta ett tag att möblera om inombords, när så mycket av det man gjort varit till för att överleva socialt bland de neurotypiska och kompensera för sina upplevda tillkortakommanden. Det känns som att motivationen för mycket av detta bara gått upp i rök och man undrar vilka vanor och livsmål som kommer att ersätta dem.

VilsePannkaka skrev:Ja, jag befinner mig alltså i en liknande situation. Just nu är det väl kontemplation och begrundande som gäller, att låta bitarna falla på plats lite mer och liksom sätta sig. Det kommer ta ett tag att möblera om inombords, när så mycket av det man gjort varit till för att överleva socialt bland de neurotypiska och kompensera för sina upplevda tillkortakommanden. Det känns som att motivationen för mycket av detta bara gått upp i rök och man undrar vilka vanor och livsmål som kommer att ersätta dem.

Det är iallafall intressant att leva.

Låter som du är en människa som tänker en del, sådant blir jag glad av att se.

Tror en till sak som NPF:are har lite gemensamt är att vi har faser i våra liv som ser väldigt olika ut mot hur vi tidigare levt.

Kidzi skrev:Tror en till sak som NPF:are har lite gemensamt är att vi har faser i våra liv som ser väldigt olika ut mot hur vi tidigare levt.

När man ger upp det fejkade NT-livet och börjar leva ett mer naturligt liv istället, även om det verkar konstigt i andras ögon.

Jag har Asperger och add. Eller kanske ADHD det är ju typ samma som add. Enligt mig.

Jag kraschade 2013 och har sedan dess försökt ta mig tillbaka igen.

Att ha kul och ha tålamod med den man är här hjälpt mig mycket!

Kidzi skrev:
Det är iallafall intressant att leva.

Låter som du är en människa som tänker en del, sådant blir jag glad av att se.

Tror en till sak som NPF:are har lite gemensamt är att vi har faser i våra liv som ser väldigt olika ut mot hur vi tidigare levt.

När man är sån här har man en tendens att bli lite isolerad, då har man mycket tid att tänka. Och det är onekligen intressant att leva, ja, det kan man i alla fall inte klaga på.

VilsePannkaka skrev:spektrumiga

tjusigt ord

När man ger upp det fejkade NT-livet och börjar leva

Den meningen!!!

Det kanske är där vi är. Skeppet har seglat bort från Mordors stränder, men var vi ska, vem vet? Jag har ofta trott att mitt drömliv är att vara en isbjörn i ide. Visar sig att det är fel det med Behöver människor. Men lagom. Lagom = ???

Kidzi skrev:Tror en till sak som NPF:are har lite gemensamt är att vi har faser i våra liv som ser väldigt olika ut mot hur vi tidigare levt.

Är det så?
Stämmer på mig iaf. Har skiftat liv ett antal ggr, och håller som bäst på att göra det igen.
Undrar varför vi är såna då, att vi gör så?

Mizz Gru skrev:Skeppet har seglat bort från Mordors stränder, men var vi ska, vem vet? Jag har ofta trott att mitt drömliv är att vara en isbjörn i ide. Visar sig att det är fel det med Behöver människor. Men lagom. Lagom = ???

Händelsevis är det ungefär just där jag också befinner mig just nu.

Fabela skrev:Är det så?
Stämmer på mig iaf. Har skiftat liv ett antal ggr, och håller som bäst på att göra det igen.
Undrar varför vi är såna då, att vi gör så?

Vissa går säkert igenom livet i samma takt. Men vi måste ändra oss av ren känslighet, en sak som kanske bara är vardaglig för andra kan bli ett livsavgörande trauma för oss.

Sedan har jag märkt att jag gärna trycker tillbaka personlighetsdrag som inte passar logiskt, tills de kräver att få vara med, då trycker de istället tillbaka sina motsatser, allt för att det inte ska bli motsättningar inom personan.

Sedan som aspergare har man kanske inte samma "det går inte" som andra har för att göra en viss sak är ovanligt. Aspergaren är mer "varför inte?"

Finns säkert fler orsaker som jag inte kommit på.

Kidzi skrev:Sedan har jag märkt att jag gärna trycker tillbaka personlighetsdrag som inte passar logiskt, tills de kräver att få vara med, då trycker de istället tillbaka sina motsatser, allt för att det inte ska bli motsättningar inom personan.

Jag tyckte att det var onödigt att vara ytlig, så då var jag inte det. Sen kom jag fram till att ytan logiskt sett fyller en funktion inom kommunikationen mellan människor. Så då fick jag börja bry mig om kläder och hår. Kan till och med anpassa dem till vad andra gillar, eftersom jag har insett att det logiskt tillför värde att visa social tillhörighet med gruppen. Var det så du menade ungefär?

Kidzi skrev:Men vi måste ändra oss av ren känslighet, en sak som kanske bara är vardaglig för andra kan bli ett livsavgörande trauma för oss.

Kidzi skrev:Sedan som aspergare har man kanske inte samma "det går inte" som andra har för att göra en viss sak är ovanligt. Aspergaren är mer "varför inte?"

De här två köper jag helt, för egen del.

Mizz Gru skrev:Jag tyckte att det var onödigt att vara ytlig, så då var jag inte det. Sen kom jag fram till att ytan logiskt sett fyller en funktion inom kommunikationen mellan människor. Så då fick jag börja bry mig om kläder och hår. Kan till och med anpassa dem till vad andra gillar, eftersom jag har insett att det logiskt tillför värde att visa social tillhörighet med gruppen. Var det så du menade ungefär?

Inte riktigt vad jag talade om här, men den tanken funkar absolut på egen hand. Eller också finns den dold i andras repertoar men inte så mycket i min. När jag gått mellan olika persona i olika tider har det iofs påverkat hur jag klätt mig och haft för stil.

VilsePannkaka skrev:Psykologen tyckte det var onödigt att göra en utredning eftersom jag är såpass fungerande att jag inte skulle få rätt till något bistånd och därmed inte skulle ha någon större nytta av en formell diagnos, utan det viktiga nu är att ta reda på så mycket som möjligt så att jag förstår mig själv lite bättre.

Har psykvården därmed avfärdat dig, och du är hänvisad till research på egen hand? Eller finns nån stöttning ändå?