Hur vanligt är det att glömma vissa saker?

Tex vad jag vet så har många glömt eller inte orkat borsta tänderna, framförallt kan det vara en svårighet om man har en diagnos, för det kan vara för ansträngande. Men om någon med en diagnos skulle säga en sådan sak så har den fått ifrågasättanden för det, men då måste den förklara att ja men en sådan sak kan vara ansträngande för de med diagnoser. För enligt de andra är det ju självklart att man ska borsta tänderna eller något annat. Jag tror det är rätt vanligt att man inte borstar tänderna, för jag vet att många har sagt att de inte orkar eller glömmer bort. Framförallt har många på youtube varit öppna med det, och dessa personer har ju diagnoser vilket de varit öppna med också. Även några utan diagnoser har sagt samma sak.

Och när vi ändå pratar om tänder, alltså hur många bleker inte tänderna och så idag? Själv kan jag inte göra det för många har sagt att det är så dåligt för det sliter på tänderna och så. Men det tycker jag är komiskt för jätte många borde ju ha problem med just sina tänder, för många bleker ju tänderna och så får jag höra att det är dåligt? Hur går det ihop? (ja, jag vet att man kan ha olika starka tänder)

Eller som när jag blekte håret typ 1 gång, så sa frisörskan att det kan gå av, medan jag vet att flera i min ålder bleker /färgar typ varje vecka eller väldigt ofta, men många bleker /färgar ju också sitt löshår för att det är skonsammare. de sliter ju bara på löshåret och litegrann på det riktiga håret, för löshår sliter tydligen på det riktiga håret. Jag har inte jättekoll på detta, då jag använt löshår någon gång när jag gick i högstadiet. Men det är väldigt fult tycker jag, för på mig syntes det då att jag hade löshår. Vissa kan göra det väldigt snyggt, så det inte syns. Men det är lätt att det syns.

Man orkar inte alltid med allt när man har AS, men folk prioriterar ju förstås. Och just att borsta tänderna - det tar inte lång tid, men det kan bli mycket problem om man får dåliga tänder. Därför har jag alltid prioriterat det högt. Jag har nog nästan aldrig prioriterat bort det på kvällen. På morgonen däremot har jag aldrig riktigt kommit igång med det. Men det var inte heller så vanligt när jag var barn, att man borstade på morgonen. Har fått vänja mig på gamla dar.

Om man nu någon gång trots allt har missat det, så kan det vara smart att inte berätta det för NTs, just för att det anses jättedumt att inte borsta tänderna. Jag har själv dåliga tänder och om jag fick göra om, så skulle jag förstås satsa mer på tandhygienen. Även om mycket annat spelat in där.

Att bleka tänderna sliter ju på tänderna på ett annat sätt, mer på ytan. Det är ju upp till var och en förstås om man vill ta riskerna.

Jo men visst låter det ändå komiskt och konstigt att man själv får höra att håret kommer gå av eller att man inte får göra vissa saker, som om det är akuta problem, när man själv ser och hör folk som gör dessa saker tusen gånger värre?

Och då har jag kanske blekt håret 1-2 gånger totalt och jag har slutat färga håret och bleka håret. Det är ju ingenting jämfört med de som gör detta betydligt oftare, så det är ju mer logiskt att de har ännu värre problem än jag, men om det spelar roll hur starka tänder man har så kanske de inte är så stort problem, men själva skillnaden låter ju stor om man jämför med en som gjort någon gång och de som gör typ varje vecka - Det är ju stooor skillnad!

Jag pratar både om bleka tänderna och bleka/färga håret.

Jag tror att folk i allmänhet tenderar att bli överbeskyddande (i all välmening) mot personer de vet har någon funktionsnedsättning. Som om vi inte var riktigt kapabla att ta reda på fakta och fatta bra beslut.

Det är ju det jag menar när jag har gjort mina andra trådar. När min omgivning inte förstår mig, oavsett vad jag säger eller gör. De har ju ifrågasatt saker och det känns verkligen som att de typ tänker "hon klarar inte av detta pga att hon har en diagnos" men jag fattar inte varför de ifrågasätter om de nu vet om att jag har en diagnos, men enligt dem är det sju självklart att man vet vissa saker.

Jag gör ju samma sak mot dem men , det är ju för att de inte har diagnoser och samma problem som jag. Tex om jag frågar en person utan diagnos om den vet om vad något är, så vet jag att den vet vad jag pratar om, för den är ju i min generation. Tex kan det vara att alla fattar ju vad Donken är eller Cod eller liknande. Men skulle de bara vad är det? då skulle jag ju börja undra och det är faktiskt folk som jag uppfattat inte fattar sådana saker om jag har pratat om det, tex om jag försökt lära känna någon så förväntar jag att personen ska förstå hur det går till, men då har ju personen inte förstått det,men jag vet att den fattar att jag sitter där och försöker lära känna personen genom att småprata, det är ju konstigt om den inte förstår varför jag vill prata med personen, för man märker ju sådant. Man märker ju om en annan person vill komma in i samtalet och då märker man ju iaf jag om personen beter sig konstigt om den nu inte vill prata. Jag märker ju det men jag märker ju inte om den med sitt kroppsspråk säger någonting, men jag märker ju mer om den visar tydligt.

Svårt att förklara kanske, men om personen svarar kortfattat, ser ut som ett frågetecken eller bara spelar dum, när man försöker prata med den, då märks det ju tydligt att den inte alls förstår varför jag vill prata med den personen, den tänker lite vad vill du? Varför pratar du med mig? Då har jag ju inte sagt något konstigt heller.

Jossie94 skrev: tex om jag försökt lära känna någon så förväntar jag att personen ska förstå hur det går till, men då har ju personen inte förstått det,men jag vet att den fattar att jag sitter där och försöker lära känna personen genom att småprata, det är ju konstigt om den inte förstår varför jag vill prata med personen, för man märker ju sådant.

Vi har ju pratat om det säkert 10 gånger. Tror du inte på vad alla säger eller glömmer du det?

När folk gör så, SÅ VILL DE BARA INTE. De vill bara inte prata med dig.

Är det något där som du inte förstår?

Jossie94 skrev:
Svårt att förklara kanske, men om personen svarar kortfattat, ser ut som ett frågetecken eller bara spelar dum, när man försöker prata med den, då märks det ju tydligt att den inte alls förstår varför jag vill prata med den personen, den tänker lite vad vill du? Varför pratar du med mig? Då har jag ju inte sagt något konstigt heller.

Även detta är ett tydligt tecken att personen INTE VILL prata med dig.

Och det är inget konstigt. Man träffar på människor då och då som inte har något intresse av att prata med en. Du pratar en del om att man ska veta hur man pratar med folk, hur man får kontakt och lär känna människor. Men i detta ingår också att förstå när folk inte vill prata. Det är inte de som gör fel, utan du . Inte med flit, och det är inte lätt, när man har svårt med sånt. Men de har all rätt att välja själva om de vill prata eller inte. Det är aldrig så att man måste.

Man får ju räkna lite när man går på sådana tillställningar och så att man ska vara social, det är ju det jag menar.Man går ju inte dit för att göra något helt annat. För prata, det kommer man att göra där. Det är ju svårt att inte börja prata med någon när det är mycket folk och det kommer alltid vara någon som kommer börja prata med en oavsett om man vill eller inte. Om man inte vill prata så ska man nog inte vara i en sådan miljö, då kan man å till ett lugnare ställe där det är väldigt lite folk, eller bara stanna hemma, för då kan man välja att vara osocial när man vill. Där jag menar, så brukar det alltid vara någon som babblar på och då är man inte alltid den som startar konversationen heller. Det finns oftast någon som är mer pratglad än en själv, eller så finns det dem som inte säger så mycket, men dem fattar ju ändå att de ska prata i en sådan situation. Annars tycker inte jag att man har där att göra, om man nu ska vara så tråkig. Det är störande för de som är där för att ha trevligt, om någon är där och sitter och är sur.

Eller sitter där och inte vill vara där, för det märks.
Hon tjejen på studentgrejen var ju inte intresserad av någon som var där, för hon ville bara vara med sin dåvarande kille, hon struntade ju fullständigt i alla andra. Och ja, sådant märks. Hon förstörde ju för oss adra som var där för att ha trevligt, för hon ville ju inte ens vara där. Och det märktes tydligt, eftersom hon svarade kortfattat och spelade lite dum, hon visste mycket väl hur hon skulle bete sig i en sådan situation/miljö, men hon valde att att fatta det.

Hon valde att inte fatta det

Man måste inte umgås med alla på en tillställning.
De som du beskriver som tråkiga och sura, är de så mot alla?

Just den gången jag syftade på så var hon det mot alla.
Men annars så har de väl varit trevliga och sociala mot andra, men de har inte varit så mot mig då, vad jag har uppfattat. Tex så hälsade några inte på mig, men de hälsade på de andra. Nej men det har varit väldigt tydligt att det är någonting det märker men då har jag ju bara varit trevlig och social.

Jossie94 skrev:Man får ju räkna lite när man går på sådana tillställningar och så att man ska vara social, det är ju det jag menar.Man går ju inte dit för att göra något helt annat. För prata, det kommer man att göra där. Det är ju svårt att inte börja prata med någon när det är mycket folk och det kommer alltid vara någon som kommer börja prata med en oavsett om man vill eller inte. Om man inte vill prata så ska man nog inte vara i en sådan miljö, då kan man å till ett lugnare ställe där det är väldigt lite folk, eller bara stanna hemma, för då kan man välja att vara osocial när man vill. Där jag menar, så brukar det alltid vara någon som babblar på och då är man inte alltid den som startar konversationen heller. Det finns oftast någon som är mer pratglad än en själv, eller så finns det dem som inte säger så mycket, men dem fattar ju ändå att de ska prata i en sådan situation. Annars tycker inte jag att man har där att göra, om man nu ska vara så tråkig. Det är störande för de som är där för att ha trevligt, om någon är där och sitter och är sur.

Om personen verkligen bara är sur och tråkig, så finns det ju inget man kan göra åt det - annat än att strunta i den personen. Folk får ju vara där, även om de nu skulle få för sig att inte prata med någon

Såna "oskrivna sociala regler" är ju inga lagar som man MÅSTE följa. Om man helt struntar i vad andra tycker, så kan man förstås skita i dem. Som Aspie skulle jag själv aldrig göra så, eftersom man har svårt att räkna ut vilka konsekvenser det kan få. NTs förstår konsekvenserna bättre än vi, och ibland tycker de helt enkelt att det inte gör något om de är otrevliga eller åtminstone likgiltiga mot folk där.

Jossie94 skrev:Hon valde att inte fatta det

Och eftersom man inte väljer om man fattar något eller inte, så är det ju då så att hon VALDE att bete sig så.

Det är något som händer hela tiden att folk beter sig mindre trevliga än vad de borde. Det bara är så. Du kan inte styra hur andra beter sig.

Jossie94 skrev:Just den gången jag syftade på så var hon det mot alla.
Men annars så har de väl varit trevliga och sociala mot andra, men de har inte varit så mot mig då, vad jag har uppfattat. Tex så hälsade några inte på mig, men de hälsade på de andra. Nej men det har varit väldigt tydligt att det är någonting det märker men då har jag ju bara varit trevlig och social.

Antigen har de märkt att det du är annorlunda, eller så har de varit trevliga och sociala bara med dem människorna som de känner sedan tidigare? Eller människor som de spontant tycker att de har något gemensamt med (klädsel, stil, beteende.... m.m.). Eller annat.

Jag skiter i att vara snäll mot håret. Jag menar, jag satte ju eld på det av misstag t o m. Så om jag färgar eller bleker så är det skitsamma, det växer ju ut. Tänder har jag försökt borsta även när jag är under isen, för ja de växer ju inte ut. Känns viktigare än att duscha om man ändå ligger hemma och degar. För ska man sen ut och träffa folk blir man lika ren om man duschar oberoende hur skitig man var innan. Det låter ju äckligt och svettigt, men är man ensam någon dag så är det ju bara man själv som lider av att man är lite svinig.

Vissa människor sätter utseende framför hälsa, som bleker tänder och solar hårt. De vet ju att de tar ut sin skönhet i förskott och får betala sedan, men många människor tänker inte framåt. Alla människor har nog problem till viss del att inse att det kommer en morgondag. Det blir för abstrakt.

Det som man inte orkar skiter man ju i. Så är det för alla som inte har ork. Oberoende av varför. Sedan så tappar man ju funktioner i olika ordning för alla är olika. Beroende på vad man anser är viktigast och också vad kraft man lägger på saker. Vissa tycker att duscha är en baggis medan vissa lägger massa energi på det. Det är ingen konstigt.

Sedan tycker jag frissor är ett konstigt folk, därför går jag inte dit. De tycker att håret är människans viktigaste del. Iofs är det deras jobb, men man dör inte om man pajar håret! Sedan har jag konstiga minnen från min ungdom när de inte klippte som jag ville utan som de ville.

Man får ifrågasätta dem. Själv tycker jag det är onormalt att nojja över håret för mycket. Man behöver inte tänka att oj det är min aspergers som gör att jag skiter i att håret pajar. Jag har fortfarande rätt att ha åsikter!

Enda gången som jag skämts egentligen för mitt utseende och brist på tvättning var när jag träffade en hel del nytt folk som inte visste vem jag var, och jag var helt outsövd sedan en vecka, gick fysiskt och psykiskt på knäna, var skitig inpå köttet från svett, skog och mark och dessutom hanterat extremt stinkig spårbuljong till förrymd hund. Då kände jag ju att jag ville säga att så här är jag inte vanligtvis. Men jag tänkte att de kanske räknade ut det själva.

Att "man/folk" är så noga med att allt på utsidan skall va fint. Att (samma själv här med... ofta) skorna passar, surdegen ligger, vecken upp vid anklarna är samma på alla jeansen, styret e rakt på hojen, insorterade skjortor i färg och ratio på mönstret. Samt jagar autenticitet, febrilt - fast med ett konformistiskt resultat, hela kvarteret ser lika ut och smyger runt med all ångesten om att vika rätt, samtidigt som man verkligen handlar rätt saker i bögbutiken (är lesbisk i manskropp).

Och att man sedan låter kött komma in i kroppen, genom munnen, ner i magen. På insidan av sig självt liksom. Är knäppt för mig.

Lyssna inte på vad folk säger, kolla upp hur det är själv istället. Be om hjälp av t.ex din sambo, föräldrar etc om du behöver.

Vi gör saker som är dåliga för oss hela tiden, för några dagar sen åt jag t.ex godis. Vissa val fattar man medvetet andra går automatiskt. Allt är en avvägning också, man kanske vet att bleka tänderna skadar dem men man känner av olika anledningar att det är värt risken.

Det beror på vilken typ av hår och hårfärg man har om håret går av när man bleker det, jag har t.ex tunna fina hårstrån som är spröda och lätt går av oavsett hur jag sköter håret, jag kan alltså inte bleka det. Min syster har grövre, slitstarka hårstrån, hon har blekt håret flera gånger.

Bakom en typisk "Aspie-fasad"...?!