NT-are förstår inte, känner mig så otroligt kränkt

av **Teagirl** » 2020-02-02 11:44:20

nomemorytoday skrev:Jag (grannen) har typ Haski som ylar hårt. Värsta Goa tjejen. När husse o matte e borta och hon drar loss? Skall man gå till brevlådan o typ såja eller vad? Fan gör man? Svårt att vänja mig vid ylandet så.

Hmm, jag förstår inte riktigt vad du menar? Har du en granne som har en hund som ylar?

av **Teagirl** » 2020-02-02 11:48:46

Alien skrev:
Teagirl skrev:Först vill jag bara säga att det här är det enda forum från och med nu som jag vågar skriva om min autism. Jag är medlem i ett annat forum och där pratades det om autism och en tjej skrev att hon fått återfall i sitt självskadebeteende och jag ville att hon inte skulle känna sig ensam i att inte kunna hantera livet med allt det innebar och berättade att jag ibland tar överdoser pga extrem ångest när jag inte vet hur jag ska hantera den. Hon fick bara positiv feedback fast hon åkt till akuten massor av gånger och få sy efter skadorna. Mitt inlägg blev istället näthatat och dom sa att "sådana som jag" inte borde få ha hund (autist med ångest) och att det är synd om mina hundar och att jag borde lämna bort dom för att jag inte kan ta hand om dom.

Jag är ute med dom 2,5-3 timmar varje dag, jag borstar varje dag, trimmar två gånger i veckan, tränar varje dag och är ju hemma med dom på dagarna så dom är aldrig ensamma mer än två-max tre timmar någon gång i veckan.

Dom ansåg att i och med mitt mående så var jag inte kapabel till att ha hund men hur kan dom avgöra det på ett forum. Får bara fysiskt och psykiskt helt stabila människor ha hund? Jag blev verkligen ledsen när dom skrev att jag inte tar mitt ansvar och att det bästa för hundarna är att jag lämnar iväg dom. Men det är ju för deras skull jag lever. Dom får mina dagar att gå runt, dom är mina glädjekällor och jag kan lova att dom har det bra. Alla vi känner och även främlingar berömmer oss och vårt fina samspel.

Jag undrar om det gäller ett hundforum. (Du behöver förstås inte svara på det.) Hundmänniskor kan vara så intoleranta, särskilt på internet. Så de som allra mest behöver hundar skulle inte få ha hund? Du tar ju så väl hand om dina hundar.

Nu är alla tyvärr inte alltid snälla på detta forum heller. Men här har ju så många mått dåligt, haft ätstörningar, ångest, depression m m, så ingen mobbar dig för det.

Har du förresten varit inne på Viskas (http://www.viska.se/kunena/) och Minds (https://forum.mind.se/) forum? Där borde du också kunna få stöd.

Det är inte ett renodlat hundforum utan lite olika kategorier men många har häst och/eller hund. Och jag håller med, om det nu vore så synd om hundarna så varför utbildar man då vårdhundar? Varför lät personalen på morfars boende en av personalens hundar ligga vid hans fötter när han var döende om det vore så synd om hunden? Hund och människa samspelar, vi hjälper varandra och det är det som är det fina med djur. :-)173

Ska titta på dina länkar också

av **Teagirl** » 2020-02-02 22:35:05

Ännu en oväntad händelse här i kvarteret. Nu när jag var ute och gick med hundarna på kvällen så kom en liten gubbe fram till mig och sa att jag är så fin, att han är glad att jag gått upp i vikt och att jag ser så frisk och hälsosam ut. Att han är glad för min skull. Jag går förbi det huset minst 2 gånger per dag men det bor ju massor av människor i lägenheterna här så bara själva grejen att han känner igen mig och har följt mig är lite fin för jag har själv aldrig sett honom eller iaf inte lagt märke till honom, och det var bra att han sa det på ett så bra sätt så ja inte kunde tolka det som att jag blivit tjock. Jag är inte frisk men jag ser frisk ut. Oavsett vilket var det en väldigt fin gest.

av **Mountain_lion** » 2020-02-02 23:37:58

Teagirl skrev:Igår bröt jag ihop, jag är i en extrem svacka och vården anser mig vara väldigt suicidal och tyvärr stämmer det. Jag står bara inte ut.

Jag gråter sällan, väldigt sällan men igår brast det. Jag fulgrät i över en timme, hulkade, nästan skrek, tårarna bara rann och jag var så så nära att gå och ta alla tabletter jag har hemma. Men jag ville ju inte egentligen. Jag har så svårt för att be om hjälp men igår fanns bara två val, att göra slut på allt lidande eller be om hjälp. Jag valde nummer två, jag ringde mamma och grät i telefonen. Hon och pappa kom så fort dom kunde, satt sig i soffan med mig och hundarna. Höll om mig och hjälpte mig så som jag vill. Jag fick säga så mycket jag ville men dom pressade inte utan hjälpte mig igenom gråten och paniken, hjälpte mig flytta fokuset och höll om mig. Fast det var ganska sent gick vi ut med hundarna, vi låg i soffan och gosade med hundarna och pratade och efter ett tag började mina sömnmediciner hjälpa, deras stöttningen fick ner mig i varv och det tog tre timmar totalt att bryta den där jädra dödsångesten men vid halv tolv sa jag att jag var lugn och ville lägga mig. Dom sa att dom kunde sova över men jag sa att det inte behövdes, jag hade gått från 10 på skalan dö eller leva och sjunkit till 3 just då, så pass att jag kan hantera det själv.

Jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om jag inte hade ringt dom. Jag är djupt tacksam över min familj och jag vet att alla inte har det och jag tar dom aldrig för givet, jag tackar alltid och vet att jag är lyckligt lottad.

Min unghund var ett sådant stöd under gråtattacken och paniken. Han kröp upp hos mig och slickade bort tårarna från mitt ansikte. Så satt han tills mina föräldrar kom. Dom är så kloka mina hundar.

Jag vågade erkänna och berätta för mina föräldrar att ätstörningen fortfarande är ett problem. Jag dolde det väl på semestern med hela familjen men den är en ständig källa till ångest. Jag som har anorexi vågade berätta om min obalans med maten, att jag ibland äter för lite och ibland för mycket. Bara att säga till någon att jag äter för mycket ibland var en stor sak.

Så skönt att läsa att du har bra förhållande med dina föräldrar.
Även om de inte förstår så finns de därför dig. Det är alltid värt mycket.

Ja,hundar är fantastiska. Deras förmåga att känns på sig när man behöver dem som mest, dvs när man själv mår dom sämst.

Jag har ingen ångest själv men en anhörig som är bipolär. Det är mycket bättre nu. Det var jobbigare när jag var yngre. Det enda som jag kan tänka mig har handlat om ångest för mig, hände i yngre tonåren. En morgon kunde jag inte använda mina ben. Musklerna svarade inte. Det varade i sex timmar och försvann sedan.
Jag tror själv att jag är hypersensibel,jag har otroligt lätt att bli känslosam,och börja gråta,framförallt när jag lyssnar till musik. .Har tendenser till att vilja kliva in och hjälpa andra.
Fast nu pratar jag om mig själv när det borde handla om dig.

Jag tycker att du är stark som klarar att lämna ut detta om dig själv. Jag hoppas att du kan hitta en vän som du känner att du kan ringa om utifall att du inte skulle få tag i dina föräldrar, som en plan B.
Ta hand om dig. Det finns många här som tycker om och bryr sig om dig. :-)Hug

av **nomemorytoday** » 2020-02-03 0:08:59

Teagirl skrev:
nomemorytoday skrev:Jag (grannen) har typ Haski som ylar hårt. Värsta Goa tjejen. När husse o matte e borta och hon drar loss? Skall man gå till brevlådan o typ såja eller vad? Fan gör man? Svårt att vänja mig vid ylandet så.

Hmm, jag förstår inte riktigt vad du menar? Har du en granne som har en hund som ylar?

Jo. Hunden verkar väldigt ledsen, men skitsamma. Blir knäppt fall jag skall stå och trösta en hund genom brevlådan.

av **Kidzi** » 2020-02-03 0:24:06

Hund- och hästmänniskor är värst. De är på något sätt både aspiga och narcissistiska och tror de är normala. Inte en bra kombination.

av **nomemorytoday** » 2020-02-03 0:34:57

Kidzi skrev:Hund- och hästmänniskor är värst. De är på något sätt både aspiga och narcissistiska och tror de är normala. Inte en bra kombination.

Viss risk för att jag kommer få lite "skit" här nu...
Håller med. Jag kan ha svårt att "förstå" människor, men lärt mig att inte bli tillsammans med tjejer som har just hund eller häst (sjuksköterskor och lärare med). Duckar hårt då. Den känslan har kommit av sig självt.

Ledsen för mitt totala dömande och yviga fördomar.
:-)006

av **Alien** » 2020-02-03 1:10:10

nomemorytoday skrev:
Teagirl skrev:Hmm, jag förstår inte riktigt vad du menar? Har du en granne som har en hund som ylar?

Jo. Hunden verkar väldigt ledsen, men skitsamma. Blir knäppt fall jag skall stå och trösta en hund genom brevlådan.

Klart du inte kan trösta hunden genom brevlådan. Berätta för ägarna att hunden ylar när de är borta. De får inte lämna hunden ensam, de får lämna den på hunddagis el till en dagmatte/husse. (Du kanske kan bli daghusse? :wink:

)

Om de inte gör något åt saken så kontakta hyresvärden. Förutom att hunden lider (djurplågeri) så är ljudet en olägenhet.

av **nomemorytoday** » 2020-02-03 1:22:53

Alien skrev:(Du kanske kan bli daghusse? )

Maybe baby, rolig tanke, måste dock lära mig ta hand om mig sj först, tror jag. Trivs faktiskt med grannarna. De har varit snälla mot mig och väldigt "öppna", på sätt jag ej kan skriva här, av respekt för det. Jag är inte direkt blandainhyresvärdenkillen, oavsett. Jag får loopa lite mer och ruva ut. Tack för råd oxå.

av **Fabela** » 2020-02-03 1:26:33

Kidzi skrev:Hund- och hästmänniskor är värst. De är på något sätt både aspiga och narcissistiska och tror de är normala. Inte en bra kombination.

Klockent.
Med humor, men ändå. :mrgreen:

av **Teagirl** » 2020-02-03 11:29:13

Haha, då måste jag avslöja mig själv som både före detta hästtjej och nu hundtjej. Jag började vara med i stallet när jag var 1,5 år och höll sen på med hästar hela livet fram tills min anorexi hejdade mig fast mamma hjälpte mig i många år innan när jag inte kunde ta hand om min egna ponny själv. Lånade ut min häst på foder typ 2011/2012 och hälsade på med jämna mellanrum tills jag fick ta bort henne 2016, hon var en tvillingsjäl. Hon var rädd, mager, ensam och ingen kunde hantera henne och hade gett upp hoppet om henne när jag träffade henne sommarlovet efter nian och jag byggde upp henne och jag växte med det, hon betydde allt.

Provade att rida på ridskola när hästlivet lockade igen för några år sedan men det var hemskt tråkigt.

Vill ha häst igen men det är så sjukt dyrt.

En del tror att tjejer med häst är bortskämda men jag jobbade varenda lov så att jag kunde köpa min egna ponny och innan dess var det jag som red in henne och vande henne vid sadel, träns, gå i grimskaft, sitta på, bli borstad och allt, allt, allt för att hon varit så vanskött och mådde så dåligt och gick knappt att hantera så pga det arbete jag lagt ner under ett år fick jag henne lite billigare och mot att jag jobbade extra i stallet fick jag billigare stallhyra. Jag jobbade alla lov, dom flesta helgerna och dom första två åren med min egna ponny köpte jag bara 1 par strumpor till mig själv för mer hade jag inte råd med.

Min ponny var den enda jag klarade av att vara med när ångesten och depressionen gjorde att jag inte kunde gå i skolan på flera månader i gymnasiet. Det var bara till henne jag kunde ta mig. Mitt huvud bultade alltid så hårt av spänningarna i kroppen att jag inte stod ut, när jag kom till stallet tog det några minuter och sen var huvudvärken borta. När jag lämnade stallet kom den genast tillbaka.

Jag hoppas jag inte är narcissistisk fast jag varit hästtjej och nu är en hundtjej :wink:

av **Teagirl** » 2020-02-03 11:39:10

nomemorytoday skrev:
Teagirl skrev:
nomemorytoday skrev:Jag (grannen) har typ Haski som ylar hårt. Värsta Goa tjejen. När husse o matte e borta och hon drar loss? Skall man gå till brevlådan o typ såja eller vad? Fan gör man? Svårt att vänja mig vid ylandet så.

Hmm, jag förstår inte riktigt vad du menar? Har du en granne som har en hund som ylar?

Jo. Hunden verkar väldigt ledsen, men skitsamma. Blir knäppt fall jag skall stå och trösta en hund genom brevlådan.

Mina hundar kan gnälla precis när jag går ibland sen slutar dom direkt, oftast gör dom inga ljud alls. Tyvärr skäller dom ibland på brevbäraren eller på grannar som går i trappuppgången men som tur är så hörs det inte in i andra lägenheter vad jag förstått utan bara i trappuppgången och dom skäller inte på alla utan bara någon gång då och då, oftast ligger dom bara i soffan och struntar i ljuden utifrån. Och jag har turen att dom alltid är tysta på kvällen och tidiga morgnar och inga grannar har klagat på 10 år fast jag bott på två olika ställen.

Ylar hunden hela dagen? Eller bara om någon går i trappuppgången? Att yla är lite värre än att skälla, när hundarna skäller så vaktar/varnar dom men det innebär inte att dom lider av att vara ensamma för det kan dom göra när ägarna är hemma med men det är skillnad om dom står och skäller hela tiden, då är det ett lidande för hunden för så ska det inte vara. Ylandet tyder på ensamhet och att hunden tycker det är jobbigt att vara ensam. Som hundägare skulle jag föredra att inte gå till hyresvärden först utan uppmärksamma hundägaren. Hen kanske inte ens vet hur hunden mår

av **Fabela** » 2020-02-03 11:52:11

Teagirl skrev:Jag hoppas jag inte är narcissistisk fast jag varit hästtjej och nu är en hundtjej

Ja usch, fick lite dåligt samvete för hur tråden utvecklades. :oops:

Men Alien, kiddie och jag är/har varit hundägare själv allihop.
De vi menade är såna där hundfolk som anser sig vara förmer, alltså just såna som gav sig på dig på nätet.
Inte såna hundägare som du.
En del av oss här kan vara rätt frispråkiga, men det är inte illa ment. :-)Happy

nomemorytoday dissar förstås oss alla. :lol:

Men jag vet inte om vi bryr oss..? Vi kanske inte har några planer på att gänga oss med honom heller..?
Jag menar, en man som är emot hund - vad har man en sån till? :wink:

av **Teagirl** » 2020-02-03 14:33:19

Fabela skrev:
Teagirl skrev:Jag hoppas jag inte är narcissistisk fast jag varit hästtjej och nu är en hundtjej

Ja usch, fick lite dåligt samvete för hur tråden utvecklades.

Men Alien, kiddie och jag är/har varit hundägare själv allihop.
De vi menade är såna där hundfolk som anser sig vara förmer, alltså just såna som gav sig på dig på nätet.
Inte såna hundägare som du.
En del av oss här kan vara rätt frispråkiga, men det är inte illa ment.

nomemorytoday dissar förstås oss alla.
Men jag vet inte om vi bryr oss..? Vi kanske inte har några planer på att gänga oss med honom heller..?
Jag menar, en man som är emot hund - vad har man en sån till?

Vad bra att ni inte menade mig, jag har som hästtjej stött på dom mest galna fördomarna om hur vi är. Visst blir det ofta lite tjaffs och groll i stall men det är inte så konstigt att om man sätter ihop 10-30 hästägare plus deras medryttare så det blir en ansenlig mängd flickor och kvinnor med kanske det enda gemensamma att man gillar hästar och så ska man sköta ett helt stall tillsammans med allt praktiskt som man måste komma överens om plus umgås typ varje dag.

Hundfolket på forumet är som ni säger sådana som sätter sig på andra, som att deras hundar har det bättre för att dom själva inte har autism eller anorexi eller är bipolära. Mitt fokus är att ta hand om hundarna och jag vet att mina hundar har det bra så jag skiter i dom nu. Jag definierar inte mig själv som mina diagnoser utan jag är ju liksom i försa hand en människa precis som dom. Jag tänker att alla har sina problem, dom kanske stressar sig ut en runda mellan jobb och matlagning till barnen, depressioner kan drabba vem som helst, man kan bryta foten och inte kunna gå lika mycket med hunden som man borde och så kan man liksom fortsätta i en evighet.

av **Teagirl** » 2020-02-03 14:48:43

Att tolka nt-personer rätt har jag haft svårt med och speciellt när det varit saker kopplade till anorexin. Igår kväll kom en liten gubbe ifatt mig på kvällsrundan och sa att han var så glad att se mig så frisk och pigg och att jag har gått upp i vikt och att jag var så fin nu. Jag har aldrig sett honom och har ingen relation alls till honom men han bor tydligen i en av lägenheterna jag brukar gå förbi ett par gånger per dag. Förr hade jag blivit extremt, extremt ledsen när någon sa att jag gått upp i vikt och det är fortfarande känsligt så gubben tog en liten risk som han kanske inte förstår. Men jag hade en hemsk kroppsdag (hela tiden just nu) och att höra att det var positivt att jag gått upp i vikt och att jag var fin hjälpte faktiskt.

Ibland blir man rörd av medmänniskor, han har väl sett mig i dom 10 åren jag bott där och sett den magra flickan vandra runt och nu ser han någon som ser frisk ut, jag tror han på riktigt menade vad han sa för annars skulle han väl aldrig gå fram till en tjej han aldrig pratat med och säga så? Han hade ju inte behövt säga något alls så då borde det väl vara så han tyckte?

Men lite udda kanske det är, men nåja jag har många grannar också som har stenkoll på allt jag gör. Både lite läskigt och en trygghet att vi har en fin gemenskap där jag bor även om vissa går över gränsen rejält ibland.

Som en liten tant som stod och väntade på mig vid tvättstugan första gången jag använde den efter inflyttningen och påpekade att luckorna måste vara öppna när tvätten var klar och att hon håller koll på hur allt sköts. Självklart hade jag städat efter mig men jag visste faktiskt inte att luckorna måste vara öppna så något nytt lärde jag mig. Hon måste stått där länge eftersom hon inte hade någon idé om när jag skulle komma, engagerad eller överdriven eller både ock. Och när jag flyttade in från tvärs över gatan hälsade hon mig välkommen till andra sidan, kommenterade att jag bott högst upp i förra huset och när jag brukar vara ute med min hund :shock:

Lite väl mycket tid över kanske tycker jag.

av **Kidzi** » 2020-02-04 6:00:52

Jag generaliserade förstås. Jag har oxo varit hästtjej. Gillar fortfarande hästar väldigt bra, och har en speciell plats i själen för shetlandsponnyer. När jag DV:ade på en gård fanns det hästar. Och jag hoppas att jag inte drygade mig mot barnen, försökte få dem att känna sig duktiga.

Mitt andra DV på en ridskola pallade jag inte, de vuxna hästtjejerna var alldeles för vassa i sin stil.

Finns naturligtvis massor av justa människor som har hund och häst. Men finns oxo en slags grupp bland dem som är så hård, och dessa orkar jag inte med.

Minns när det fanns fritt forum på Hästnet, då försökte folk göra ner andra när de undrade t ex om de var för stora för att köpa en viss häst. De kunde få skitspydiga svar som var av självutnämnda experter. Som någon påstod att en fellponny inte kan bära en vuxen, vilket är helt fel, de är ju framavlade att bära just vuxna. Men ville personen köpa en så var hen djurplågare.

av **Teagirl** » 2020-02-04 12:25:36

Kidzi skrev:Finns naturligtvis massor av justa människor som har hund och häst. Men finns oxo en slags grupp bland dem som är så hård, och dessa orkar jag inte med.

Ja det håller jag med om, tror dock att det finns rötägg inom alla sporter. Titta bara på fotbollsföräldrarna och hockeyföräldrar osv och tränarna som står och skriker på sina barn när det är match.

Folk har en tendens när man har häst och hund att komma med så kallade "goda råd" som man varken bett om eller vill ha. Många har åsikter om allt och tror att det dom själva tror på är det enda rätta.

av **Fretshi** » 2020-02-07 3:35:31

Trist att läsa att du mår piss Teagirl. Men det finns så mycket man kan göra för att underlätta när man känner ångest.

Med risk för att låta som en reklamtomte så vill jag tipsa dig om min Youtube kanal som heter Fredrik beckker. Pratar ibland om psykisk ohälsa som depression och ångest.

Den kanalen kanske i bästa fall kan hjälpa dig när du mår dåligt?

En del råd jag ger (har inte gett så många än dock) är faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv.

Jag kan nog även göra videos där jag pratar om ett ämne som folk vill att jag talar om.

av **Jossie94** » 2022-02-02 3:59:04

Teagirl, du låter väldigt lik mig

Vad kul att det finns tjejer här som är sociala!

av **Heidi79** » 2022-02-02 8:35:06

Kidzi skrev:Jag generaliserade förstås. Jag har oxo varit hästtjej.

e ja med

häst tjejer har skoj

av **Heidi79** » 2022-02-02 9:02:02

Teagirl skrev:Jag lider av extrem ångest som är svår att hantera och det har tagit hela mitt liv att få min familj och vänner att försöka förstå, mamma försöker verkligen och säger att hon hör och bryr sig och förstår att jag har det jobbigt men att hon själv inte kan känna exakt som mig.

haft ångest hela liv
har svårt prata
oförmåga ta hand själv mig
inte torr/renlig

E dom problem som störst mig för
Dom NT inte forstår alls..
känns som dom alltid på mig
å kolla upp saker
heidi inte så å så
heidi du stor tjej

mest med toa grejen
blir så trott på det
dom aldrig slutar tjata

textar från bilen..
mamma kör mig dv nu..strax där

av **Toblerone** » 2022-02-02 18:02:39

En sak som jag har märkt och som hjälper mig är att det kan vara en bra idé att inte satsa så mycket på att alla möjliga människor ska förstå en och ska tycka om en. Det blir missförstånd ibland om man är på autism-spektrum. Man är inte exakt som andra och då feltolkas saker ibland. Om man vill minska den risken, så får man hålla sig till folk som känner en väl och som därför inte heller missförstår. Logiskt, eller?

Jag tror också att det kan vara bra ibland att satsa på känslor - även om vi har lite svårare med det. Jag menar, det skulle vara lättare att förklara än "knyta an" på ett känslomässigt plan. Men det kan ofta funka bättre. Och det är inte omöjligt för oss heller.

av **Karamell** » 2022-02-02 18:06:50

Teagirl skrev:Först vill jag bara säga att det här är det enda forum från och med nu som jag vågar skriva om min autism. Jag är medlem i ett annat forum och där pratades det om autism och en tjej skrev att hon fått återfall i sitt självskadebeteende och jag ville att hon inte skulle känna sig ensam i att inte kunna hantera livet med allt det innebar och berättade att jag ibland tar överdoser pga extrem ångest när jag inte vet hur jag ska hantera den. Hon fick bara positiv feedback fast hon åkt till akuten massor av gånger och få sy efter skadorna. Mitt inlägg blev istället näthatat och dom sa att "sådana som jag" inte borde få ha hund (autist med ångest) och att det är synd om mina hundar och att jag borde lämna bort dom för att jag inte kan ta hand om dom.

Jag är ute med dom 2,5-3 timmar varje dag, jag borstar varje dag, trimmar två gånger i veckan, tränar varje dag och är ju hemma med dom på dagarna så dom är aldrig ensamma mer än två-max tre timmar någon gång i veckan.

Dom ansåg att i och med mitt mående så var jag inte kapabel till att ha hund men hur kan dom avgöra det på ett forum. Får bara fysiskt och psykiskt helt stabila människor ha hund? Jag blev verkligen ledsen när dom skrev att jag inte tar mitt ansvar och att det bästa för hundarna är att jag lämnar iväg dom. Men det är ju för deras skull jag lever. Dom får mina dagar att gå runt, dom är mina glädjekällor och jag kan lova att dom har det bra. Alla vi känner och även främlingar berömmer oss och vårt fina samspel.

Det har också blivit så att oavsett vad jag skriver om drar dom upp anorexin och tabletterna. Jag skapade ett nytt användarnamn för att få en nystart men nu får jag som svar på vad jag än skriver att det är för att jag har anorexi. Men det är ju inte det och jag är normalviktig och äter, men det är som att när en diagnos fått fäste så blir man inte av med den.

Jag känner mig verkligen kränkt när dom anser mig oförmögen att ta hand om mina hundar och att jag får skylla mig själv för att jag enligt dom inte borde få ha kvar dom för att jag tar överdoser ibland. Men tror dom att jag väljer att göra det? Att jag vill pilla i mig mer tabletter än jag borde? Jag har alltid varit väldigt noga att se till att inget skadar mina hundar. Dom har aldrig fått lida för att jag lider.

Ingen på det forumet förstår, här har jag aldrig läst ett ont ord till någon. Alla är så snälla mot varandra. Det förvånar mig så himla mycket att så många både på det andra forumet och i verkliga livet tycker att det bara är att ta tag i det, bestämma mig för att inte ha ångest. Vore det så lätt skulle jag ju inte vara där jag är idag.

Hur gammal är du? Jag har som så många andra lidigt av internethat, men bry dig inte om såna, det är bara idioter. I verkliga livet är folk mycket trevligare. Sånt inser man när man blir äldre.

av **Skogkatt** » 2022-02-02 23:50:57

Heidi79 skrev:
haft ångest hela liv
har svårt prata
oförmåga ta hand själv mig
inte torr/renlig

E dom problem som störst mig för
Dom NT inte forstår alls..
känns som dom alltid på mig
å kolla upp saker
heidi inte så å så
heidi du stor tjej

mest med toa grejen
blir så trott på det
dom aldrig slutar tjata

textar från bilen..
mamma kör mig dv nu..strax där

Har du haft ångest hela ditt liv? Det låter illa och svårt.

Det är sorgligt att det skal vara så svårt for dig. Och att några människor inte förstår dig. Lycka till med allt.