Vi tar tex en skräckfilm där personen är besatt av en demon.

Vad tror ni är den egentliga orsaken i verkligheten? Är personen besatt av en demon eller är det mer troligt att personen har varit med om tex ett trauma, tex våldtäkt eller liknande och därför reagerar annorlunda med kroppen och hjärnan. Och att det är hjärnan och kroppens sätt att fungera, om man varit med om något jobbigt.

Man kan också jämföra detta med att om en person varit med om mobbing eller att någon gått bort eller liknande, så går den igenom olika faser, och i filmen så har de då överdrivit detta beteende och gjort det läskigt för att personen är ju besatt av en demon. Typ så.

Eller har ni egna teorier?

Det beror ju på hur en skräckfilm är upplagd. Ibland finns ingen annan förklaring än en demon el något annat övernaturligt. I andra fall kan det vara tvetydigt.

T ex den australiska skräckfilmen Babadook. Amelia blev änka samma dag sonen Sam föddes. Han är sex år och har aldrig fått fira sin födelsedag på den rätta dagen eftersom det är hans fars dödsdag. Han pratar en hel del om monster. En dag kommer han med en barnbok (?) som han säger sig ha hittat i sitt rum. Den har teckningar av ett monster, Babadook. Den är så hemsk att modern inte vill läsa ut den. Sam har mardrömmar och väcker Amelia. Hon klarar inte längre av att gå till jobbet. Han har byggt ett slags försvarsvapen. Han tar med sig det till skolan, och rektorn pratar med Amelia om att han ska få en slags stödlärare. I stället för att bli tacksam så blir Amelia sur och bestämmer sig för att ta sin son ur skolan. Sam knuffar också sin kusin Claire så att hon ramlar och bryter näsan.

I början tänkte jag att Sam var det typiska "monsterbarnet".

Vet ikke helt om jeg forstod deg riktig, men prøver.

Det er de som skaper filmen som bestemmer eventuelle egentlige årsaker til det karakterene opplever i en film.

Personene vi ser som karakterene i en skrekkfilmer har ikke opplevd traumer som gjør at de reagerer som vi ser på filmen. De er heller ikke besatt av demoner etc. Den virkelige årsaken til det vi kan se av kroppslige reaksjoner i filmene er spesialeffekter og skuespill. De får ikke sånne kroppslige reaksjoner i virkeligheten, men de spiller at de gjør det fordi de tjener penger på det. Alle som er med når filmen lages vet at dette ikke skjer på ekte.

Jeg vet ikke hva du mener ang. mobbing og dødsfall. Mener du at man kan få en psykose?

Babadook handlar ju bara om att mamman mår dåligt eftersom maken är död, hennes son har ingen pappa och det resulterar i att båda mår dåligt och att sonen då hittar barnboken och associerar det som monster och i slutet fattar man att monstret är pappan. Babadook monstret är ju pappan som är död. Man kan förenkla att pappan typ hemsöker dem genom barnboken och det är mamman och sonens sätt att bearbeta traumat. Någonting sådant skulle jag säga.

Nu kan jag ju säga att den infon jag fick av dig inte gav så mycket. Jag menar, du beskriver ju bara filmen men du ger ingen riktig förklaring till vad den är i en verklighetsbaserad händelse.

Min teori är att det är deras sätt att hantera sorgen, dvs att mamman hamnar i en depression och sonen genom att han hittar boken som han associerar "monstret" som pappan, eftersom det är hans sätt att bearbeta sorgen. Han är monster ungen för att han visar sin ilska och sorg. Han är inte besatt av en demon i verkligheten. Det är ju klart att man blir deprimerad eller aggressiv eller liknande utav att någon går bort, någon blir dumpad eller något sådant. Däremot så går man igenom de olika faserna olika.

En dåvarande vän till mig gick igenom ett break up för ett par år sen och hon sa typ han kan dra åt...Men hon hade ju inte kommit över honom alls, eftersom hon reagerade på saker som inte ens kanske stämde, tex hon trodde att han flinade åt henne mm. (Hon har en diagnos) Det kanske inte alls var åt henne han flinade. Hon kanske inbillade sig att han flinade åt just henne eftersom hon var sårbar. De hade ju gjort slut.

Ja, det är en förklaring av Babadook. Men "bearbeta trauman" låter för milt.


Det finns andra filmer där man helt enkelt får utgå från att ondskan kommer utifrån el från själva huset, som är hemsökt. Det blir bara långsökt att söka efter verklighetsbaserade psykologiska förklaringar.

Men frågan var ju specifikt verklighetsbaserade händelser, det är ju därför de använder de i filmerna men sen överdrivet beteendet lite för att det ska bli läskigt, dvs använder demonen som det som är läskigt. Personen i verkligheten är ju inte besatt av en demon.

Hur kan du veta det? Skräckfilmer börjar ofta realistiskt men sedan uppstår oförklarliga händelser.

Det finns alltså två sorters skräckfilmer: De där skräckhändelserna kan ha naturliga orsaker och de där händelserna endast kan förklaras genom övernaturliga orsaker. Ibland kan man undra vilket det är som t ex Babadook. Folk kan tolka samma film olika.

Hur förklarar du händelserna i t ex filmen The Shining? Är pappan besatt el bara galen?

Edit: Du syftar väl på verklighetstrogna händelser? Jag tro inte jag sett någon skräckfilm baserad på verkligheten.

Filmer är ofta väldigt löst baserade på verkligheten. Så därför kan man inte dra slutsatser. Det är inga dokumentärer. Det är förklaringen i filmen som gäller.

Förövrigt tror jag på demonbesatthet och har sett det i verkligheten och det är inte alls som på film.

Ser man demoner i var å vartannat hörn så bör man nog överväga att börja med antipsykotisk medicin.

slackern skrev:Ser man demoner i var å vartannat hörn så bör man nog överväga att börja med antipsykotisk medicin.

Vem ser demoner i alla hörn?

Demonbesatthet är inte speciellt vanligt.

Kidzi skrev:

slackern skrev:Ser man demoner i var å vartannat hörn så bör man nog överväga att börja med antipsykotisk medicin.

Vem ser demoner i alla hörn?

Demonbesatthet är inte speciellt vanligt.

Skräckfilmer brukar väl ofta handla om demoner?

Kidzi skrev:Demonbesatthet är inte speciellt vanligt.

Hur ofta träffar du på demonbesatta människor?

Kidzi skrev:Förövrigt tror jag på demonbesatthet och har sett det i verkligheten och det är inte alls som på film.

Vill du berätta mer?

Jossie94 skrev:Nu kan jag ju säga att den infon jag fick av dig inte gav så mycket. Jag menar, du beskriver ju bara filmen men du ger ingen riktig förklaring till vad den är i en verklighetsbaserad händelse.

Min teori är att det är deras sätt att hantera sorgen, dvs att mamman hamnar i en depression och sonen genom att han hittar boken som han associerar "monstret" som pappan, eftersom det är hans sätt att bearbeta sorgen. Han är monster ungen för att han visar sin ilska och sorg. Han är inte besatt av en demon i verkligheten. Det är ju klart att man blir deprimerad eller aggressiv eller liknande utav att någon går bort, någon blir dumpad eller något sådant. Däremot så går man igenom de olika faserna olika.

En dåvarande vän till mig gick igenom ett break up för ett par år sen och hon sa typ han kan dra åt...Men hon hade ju inte kommit över honom alls, eftersom hon reagerade på saker som inte ens kanske stämde, tex hon trodde att han flinade åt henne mm. (Hon har en diagnos) Det kanske inte alls var åt henne han flinade. Hon kanske inbillade sig att han flinade åt just henne eftersom hon var sårbar. De hade ju gjort slut.

Jo, jag tror jag förstår vad du menar - att en person som har varit med om ett allvarligt trauma kan känna sig allmänt som om det är något fel på hen och det kan bli värre så att personen agerar ut, är aggressiv eller beter sig jättemärkligt, så att det kan se ut som om personen är besatt eller något annat läskigt.

Det är tänkbart. Det är dock snarare enligt psykodynamiska tankesätt. F.o.m. ungefär 90-talet har man börjat att oftare misstänka med kroppsliga, biologiska orsaker istället för trauman. Om du läser boken "Exorcisten" så har du ännu mer än i filmen alla dessa teorier med. Dvs. först försöker man psykoterapier med flickan, tror att hon har trauman efter sina föräldrars skilsmässa, sedan börjar man leta efter fel i hjärnan, t.ex. att det kan vara en slags epilepsi, man antyder också ADHD, innan man till slut vänder sig till prästerna.

Personligen tror jag inte att vem som helst utvecklar ett riktigt galet beteende efter ett trauma. Det måste finnas biologiska förutsättningar. Folk kan ju också ha andra symptom av det.

Jag menar att mina teorier utav någon som är besatt av en demon, egentligen inte är besatt av en demon som man då tror. Utan att det finns logiska förklaringar till personens beteende.

Tex det jag sa att om en person blev våldtagen, så bearbetar ju personen traumat dvs våldtäkten i detta fall, och då har de gjort i filmen så att det här onaturliga beteendet som personen har, beror på personen är besatt av en demon, men jag tror som sagt mer på att om detta hänt i verkligheten så är det mer troligt att den varit med om ett taruma/ är pyskiskt sjuk och därför får detta beteende.

Det här verklighetsbaserade händelserna jag syftar på, har de ju bara dramatiserat i filmen, så att det ska bli läskigt. Och det läskiga är ju att personen är besatt av en demon. Vad jag vet så finns det inga demoner i verkligheten, utan det som finns är hjärnspöken.

Men varför tror du att skräckfilmer är verklighetsbaserade?

Pga det jag skrev ovanför.

Sedan tror jag mer på vetenskapen idag för vad visste man då under 1900 talet? Man hade inte samma teknik som man ha idag, det finns tex många olösta fall just för att idag så kan man hitta det verkliga problemet i det hela. Man kanske inte ifrågasatte saker på samma sätt, för man inte hade den kunskapen då. Nu tar man ju mer åtgärder för att kunna lösa saker, dvs om en person gjort något dåligt (brott) så gör man ju en utredning för att kolla om den är frisk eller inte. De finns tex ett känt fall där en person sa att han/hon gjort en massa saker, men det kom ju fram sen efter utredningen att han/hon var psykiskt sjuk. Då är ju det den logiska förklaringen till personens beteende, sedan kanske detta beteende går ännu längre bak i tiden, och då kanske de var för att personens föräldrar skilde sig, eller något liknande. (Det sista var ett exempel)

Därav varför jag tror att personer med besatthet i filmer inte är besatta av demoner, utan det jag bara syftar på nu, är att jag tänker på ett psykologiskt sätt vad som är mest troligt. Det är enligt mig mer troligt att personen är psykiskt sjuk, har en sjukdom, diagnos eller gått igenom ett trauma och bearbetar den på olika sätt - än att den är besatt av en demon....Vad är då demonen för något?

Tex de som tror på spöken, vissa tror ju att spöken är en skugga på väggen, men det kan lika gärna vara en skugga från tex en lampa, eller om en bil kör förbi så tror personer att ljuset som reflekteras från bilen till väggen är ett spöke....

Glömde skicka det jag skrev, så jag tror på att de är verklighetsbaserade pga det sista jag skrev.

Jossie94 skrev:Pga det jag skrev ovanför.

Det är inget svar på det. Jag tror Alien menar: Kan det inte vara så att handlingen i vissa skräckfilmer är rent påhitt? Det MÅSTE väl inte finnas en förebild i verkligheten till alla filmer som görs?

Ja, det är ju inga dramafilmer, där det kan finnas en verklighet bakom.

Skräckfilmer grundas ibland på böcker, som Stephen Kings The Shining och Jurtjyrkogården. Och var fick han sina idéer ifrån? Från fantasi, mardrömmar, andra böcker, myter.

Toblerone skrev:Det är inget svar på det. Jag tror Alien menar: Kan det inte vara så att handlingen i vissa skräckfilmer är rent påhitt? Det MÅSTE väl inte finnas en förebild i verkligheten till alla filmer som görs?

De flesta är inte baserade på något verkligt. Några få påstår sig vara det.

Absolut kan de vara påhittade men jag menar att många beteenden är ursprungligen från händelser som hänt, tex the conjuring är ju en sann berättelse men jag tror som sagt inte på att det fanns spöken då, eftersom det var på 1900 talet, jag tror helt enkelt det var antingen en meme som blev populär, dvs det var stagat, eller så tror jag att personerna hade sjukdomar, var pyskiskt sjuka eller hade diagnoser som gjorde att de såg spöken.