Jossie94 skrev:Men det är fortfarande inte okej att vara elaka eller mobba någon oavsett om det är för en jacka eller en dialekt eller vad det nu kan vara. De hade ju roligt på min bekostnad för de visste/märkte att jag var annorlunda, jag själv ansåg ju mig inte som det, för i min värld var jag ju normal. Jag visste ju inte ens om att jag hade en diagnos.Hur skulle jag veta det? Det var ju de som sa att jag hade en diagnos.

Så nej, där håller jag inte med. Man ska inte räkna med att folk är elaka mot en, däremot tycker jag man kan räkna med att folk kommer ogilla/gilla en om man går med i paradise hotel eller är känd på något sätt. Då har man ju ändå valt den vägen. Men det är inte okej att folk hatar på folk bara för att de är kända, de vill ju inte att man ska inkräkta deras privatliv. Tex om dessa kända är på en restaurang, då vill ju de inte att man ska störa dem under deras middag, de är ju där för att äta middag, inte för att visa upp sig för att få uppmärksamhet. De måste ju få ha någonting eget också.

Vi har inte heller sagt att det skulle vara okej. Det har INGEN här sagt. Vi vet inte vad som har hänt, därför säger jag att du måste höra med någon som vet. Om det finns någon som vet. Mer kan man inte göra.

Jag vet att det finns mer info, men det finns igen som kan svara på det, för de har inte växt upp en. Jag pratade med hon som har barn nu och hon hade inte växt upp för fem öre. Hon kunde inte prata med mig om detta eller ens be om ursäkt, hon påstod att hon inte gjort något fel trots att jag berättade att jag hade mått dåligt pga detta och hur jag upplevde det hela. De har ju gått ett par år så jag antog att nu har de mognat (speciellt de som har barn) så jag tyckte de var självklart att de skulle be om ursäkt eller åtminstone prata om det. Det säger ju väldigt mycket att nästan alla förutom typ en person, kan prata om det på ett moget sätt.

Jag menar att det är komiskt att de flesta inte har växt upp ännu trots att de har barn och det dessutom har gått ett par år, då borde de ju ha släppt det och kunna prata om det på ett moget sätt. Vi är ju vuxna nu, inte 17-18 år..

Jossie94 skrev:Jag menar att det är komiskt att de flesta inte har växt upp ännu trots att de har barn och det dessutom har gått ett par år, då borde de ju ha släppt det och kunna prata om det på ett moget sätt. Vi är ju vuxna nu, inte 17-18 år..

Du borde inte bara påstå att de inte har vuxit upp. Du verkar ju inte har någon aning om varför de inte kan säga något om det. Eller så är det så enkelt som att de inte håller med dig. Du har en viss tendens till att skylla på alla andra och säga något negativt om dem, om de inte går med på DIN uppfattning av situationen. Det verkar dock mer sannolikt att det är du som har missuppfattat det. Och då är det ganska orättvist att hacka på andra.

Men jag märkte ju att de inte hade vuxit upp och jag trodde att man ändå hade gjort det när man är vuxen och har barn. Jag missförstår säkert saker, men varför skulle jag hitta på att jag blev mobbad och att de var elaka mot mig och hade roligt på min bekostnad? En lärare sa till mig till och med att de hade roligt på min bekostnad.

Jossie94 skrev:Men jag märkte ju att de inte hade vuxit upp och jag trodde att man ändå hade gjort det när man är vuxen och har barn. Jag missförstår säkert saker, men varför skulle jag hitta på att jag blev mobbad och att de var elaka mot mig och hade roligt på min bekostnad? En lärare sa till mig till och med att de hade roligt på min bekostnad.

HUR exakt kan man märka att någon inte har vuxit upp? Om man inte kan motivera och ge exempel på att personen inte beter sig åldersadekvat, så finns det ingen substans i det. Nej, jag säger inte att du skulle hitta på att du blev mobbad, utan jag säger att det är möjligt att tro att folk menar mobba en när de inte gör. Samma sak hände ju min dotter. Hon trodde också att hon blev mobbad, tills läraren förklarade att hennes kamrater reagerade normalt.

Att ha roligt på någons bekostnad är inte automatiskt mobbing.

Men det var inte det som jag menade var mobbing, mobbingen var ju att det skapades en blogg om mig, i negativt syfte. De andra var ju bara att de var elaka, men de flesta som visste om mobbingen, kollade ju bara på och gjorde ingenting, alltså är de lika delaktiga i mobbingen som de som utförde handlingen.

Jossie94 skrev:Men det var inte det som jag menade var mobbing, mobbingen var ju att det skapades en blogg om mig, i negativt syfte. De andra var ju bara att de var elaka, men de flesta som visste om mobbingen, kollade ju bara på och gjorde ingenting, alltså är de lika delaktiga i mobbingen som de som utförde handlingen.

Okej, en blogg där man skriver negativt om en person, som man inte ens har nära kontakt med (om ni hade varit vänner eller så och haft en konflikt, då kan det ju finnas behov att skriva av sig), det ÄR mobbing. Men det är förstås bara den som utförde det som är skyldig till det. Generellt alltså. Det kan ju hända att man får reda på att någon eller några verkligen har uppmuntrat detta och varit delaktiga. Men om man inte vet det säkert, så är det inte självklart. Var den kvinnan som du pratade med (hon som har barn) aktivt involverad? Skrev hon bloggen?

De var två som gjorde bloggen, men resterande gjorde ingenting samt kollade bara på, vilket är att man blir delaktig i mobbingen också. Det är inte bara mobbing om man gör själva handlingen, utan de är också om man kollar på /inte gör någonting. Det var 1 person som brydde sig, men idag kan inte den personen prata om det, vilket är rätt tragiskt. Så ja, det säger rätt mycket när typ alla inte kan prata om det eller minnas det. För mig är det som att de aldrig har hänt, för det glömdes bort så lätt. Jag minns ju typ allting, ofc. Dels pga min diagnos men också för att det var jag som blev drabbad.

Jossie94 skrev:De var två som gjorde bloggen, men resterande gjorde ingenting samt kollade bara på, vilket är att man blir delaktig i mobbingen också. Det är inte bara mobbing om man gör själva handlingen, utan de är också om man kollar på /inte gör någonting. Det var 1 person som brydde sig, men idag kan inte den personen prata om det, vilket är rätt tragiskt. Så ja, det säger rätt mycket när typ alla inte kan prata om det eller minnas det. För mig är det som att de aldrig har hänt, för det glömdes bort så lätt. Jag minns ju typ allting, ofc. Dels pga min diagnos men också för att det var jag som blev drabbad.

Jag håller ju med dig om det mesta här, men det vore bra - för DIN skull - om du inte vräkte ur dig såna omdömen och beskyllningar när det är så pass osäkert. Då vet du inte. Det KAN vara mobbing om man tittar på, men det beror på hur pass medveten man är och aktiv man är i det. Så det är inte så enkelt.

Så du menar att folk VÄLJER att inte komma ihåg? Jag vet inte, men det kan vi inte heller veta säkert. Jo, det är klart man kommer ihåg bättre om man är utsatt.

De vill inte komma ihåg. Dessutom så har de ju betett sig rätt omoget nu i efterhand, så det säger ju också en del, för hade de varit mogna hade de kunnat prata om det eller åtminstone bett om ursäkt. Så, nej, de är inte mogna för fem öre. De vill bara glömma att det ens har hänt, för de vill ju inte vara inblandade i det där, de har ju inte gjort något fel...Men jo, det har dem. De måste bara mogna och inse hur deras handlingar påverkar andra. Sedan kan jag tycka det är fel att de bara säger att jag inte blev mobbad, för hade det varit en liten grej, så hade det ju som sagt inte gått så långt, men nu gick det ju väldigt långt, så pass att personer blev avstängda och att typ hela skolan visste om detta.

Mycket info hade jag ju ingen aning om, och jag försöker nu bara få svar på vad som hände i och med att de kom fram info som tydligen också hände, som jag inte hade någon aning om, ingen sa ju något till mig om det. Jag har ju typ fått gissa mig fram då ingen har kunnat förklara, just för att de inte minns/de vill inte minnas, de kan inte be om ursäkt för de har ju inte gjort något fel. Men eftersom de vart så jäkla stort så var det ju något som vart tokigt, så därav varför de inte bara kunnat vara mitt fel och dem inte gjorde något fel. jag har ju inte gjort något, möjligen missförstått saker, men det var ju jag som vart drabbad, inte dem? Dem var ju inte utsatta mer än att de kände att de fick skulden pga mig, men rätt åt dem isf. De fattar ju ändå inte deras påverkan på sina handlingar...

Med det vill jag bara säga att jag menar, att de måste stå för sina handlingar och deras handlingar kan få konsekvenser, nu vill de inte stå för deras handlingar.

Du kan inte förvänta dig ett svar. Den rimliga anledningen till att ta kontakt i sådana här sammanhang är att man har något man själv vill förmedla. Om man tycker att det är värt det.

Jag tycker ju det är självklart att de framförallt nu pratar med mig om det, det har ju som sagt gått några år och då bör de ha mognat. De flesta gör ju de när de själva får barn. Ni som har barn borde ju förstå vad jag menar med just det. Ingen vill ju att ens egna barn ska bli mobbade, och då när man själv varit elak tidigare så tänker man ju på sådana saker eftersom man har ju närmare till sådana saker i och med att man har barn. Mobbing sker ju tyvärr överallt. De sa att de inte skedde mobbing på deras skola när jag började...Det sker någon typ av mobbing i de flesta skolorna. Tyvärr.. Så jo, de skedde mobbing på den skolan.

Det som var bra var ju att de tog hand om problemet då, men nu... Nu vill ingen prata om det. Det är ju jätte pinsamt !

Prova prata med någon som känner mobbaren i fråga och som du också känner lite... Om någon sådan finns.

Den som mest mobbade mig gick bort för flera år sen i vad som tros ha varit en olycka. Då träffade jag en gammal klasskompis på fest och vi kom att prata om honom. Han berätta då att mobbaren i fråga skämdes för hur han betett sig i skolan (mot många fler än mig) och det la grunden till ett missbruk som kan ha tagit livet av honom.

Jag gick i en riktig kaosklass, två är avlidna och jag vet flera som blivit missbrukare av olika slag.

Jag gick i en klass där de flesta egentligen inte ville gå. De gick bara där för att de hade ingen annanstans att gå. Jag tror inte ens att de hade planer att gå den linjen. De tyckte väl den linjen var chill kan jag tänka mig. Nu vet jag inte helt säkert, men det är iaf min uppfattning. Det var typ bara jag och några få till som verkligen ville gå linjen och det märktes ju, eftersom vi var de duktiga eleverna. De var flera som bara gled runt.

Men låt oss säga att mobbingen bara var ett missförstånd, tror ni inte då att lärarna hade sagt det då vilket de inte gjorde, de lyssnade ju på mig och gjorde så att saker löste sig. Jag var ju den drivande i det hela, eftersom jag visste ju vad mobbarna ville, de förväntade ju sig inte att man skulle fortsätta och kämpa på. De vill ju att den drabbade ska vara hemma och må dåligt. Då har ju de "vunnit" liksom.

Men om någon säger att den blivit utsatt för mobbing eller något liknande, ska folk då bara? Nej men du kan inte säga att du blivit utsatt för det för att det kanske inte var så? IFRÅGASÄTT aldrig någon, det är det sämsta man kan göra. Typ ifrågasätta någon om den blivit mobbad, misshandlad, våldtagen mm. Det är respektlöst! Så återigen, varför skulle jag hitta på att jag blev utsatt för mobbing? Vad vinner jag på det?

Däremot om personen i mitt fall, sa att saker hände väldigt ofta då känns det inte trovärdigt. Då blir det som peter och vargen. Då är det ju en helt annan sak.

Tydligen så är peter och vargen inte den jag tänkte på, den jag hittade på youtube hette Pojken som ropade varg. Jag syftade på att i mitt fall så var det så att person sa saker som hände så ofta att man tillslut inte trodde på det, så om det skulle hända något, så hade personen missbrukat det, eftersom de hände ju saker hela tiden, som inte var sanna. Det hände ju i personens huvud, vilket jag märkte flera gånger.

Jossie94 skrev:IFRÅGASÄTT aldrig någon, det är det sämsta man kan göra.

Självklart måste man ifrågasätta och hålla sig kritisk, oavsett om saken gäller människor som ropar nazist, rasist, mobbare, mansgris, våldtäktsman eller klimatförnekare.

Jossie94 skrev:De vill inte komma ihåg. Dessutom så har de ju betett sig rätt omoget nu i efterhand, så det säger ju också en del, för hade de varit mogna hade de kunnat prata om det eller åtminstone bett om ursäkt. Så, nej, de är inte mogna för fem öre. De vill bara glömma att det ens har hänt, för de vill ju inte vara inblandade i det där, de har ju inte gjort något fel...Men jo, det har dem. De måste bara mogna och inse hur deras handlingar påverkar andra. Sedan kan jag tycka det är fel att de bara säger att jag inte blev mobbad, för hade det varit en liten grej, så hade det ju som sagt inte gått så långt, men nu gick det ju väldigt långt, så pass att personer blev avstängda och att typ hela skolan visste om detta.

Mycket info hade jag ju ingen aning om, och jag försöker nu bara få svar på vad som hände i och med att de kom fram info som tydligen också hände, som jag inte hade någon aning om, ingen sa ju något till mig om det. Jag har ju typ fått gissa mig fram då ingen har kunnat förklara, just för att de inte minns/de vill inte minnas, de kan inte be om ursäkt för de har ju inte gjort något fel. Men eftersom de vart så jäkla stort så var det ju något som vart tokigt, så därav varför de inte bara kunnat vara mitt fel och dem inte gjorde något fel. jag har ju inte gjort något, möjligen missförstått saker, men det var ju jag som vart drabbad, inte dem? Dem var ju inte utsatta mer än att de kände att de fick skulden pga mig, men rätt åt dem isf. De fattar ju ändå inte deras påverkan på sina handlingar...

Om du pratar om de två som har skrivit bloggen - visst, de har gjort något taskigt. Absolut. Är det de två som inte tycker att de har gjort något? Det skulle jag tycka är fel också. Men dra inte in andra, när du kanske inte vet exakt om de har varit delaktiga och hur mycket i så fall.

När du hela tiden pratar om att de beter sig omoget - vi vet fortfarande inte vad exakt du syftar på? Bara det med att de inte erkänner mobbing eller var det något mer i detalj?

Jossie94 skrev:Jag tycker ju det är självklart att de framförallt nu pratar med mig om det, det har ju som sagt gått några år och då bör de ha mognat. De flesta gör ju de när de själva får barn. Ni som har barn borde ju förstå vad jag menar med just det. Ingen vill ju att ens egna barn ska bli mobbade, och då när man själv varit elak tidigare så tänker man ju på sådana saker eftersom man har ju närmare till sådana saker i och med att man har barn. Mobbing sker ju tyvärr överallt. De sa att de inte skedde mobbing på deras skola när jag började...Det sker någon typ av mobbing i de flesta skolorna. Tyvärr.. Så jo, de skedde mobbing på den skolan.

Det som var bra var ju att de tog hand om problemet då, men nu... Nu vill ingen prata om det. Det är ju jätte pinsamt !

Om det här verkligen är dem två tjejerna som har skrivit bloggen (att andra inte känner sig direkt ansvariga, är inte så konstigt), så har du i princip rätt. Men det fungerar inte alltid så att folk kommer till stora insikter när de själva får barn. Snarare några år senare, när barnen har blivit några år. Det bästa du kan göra är ju att tänka att nu har du sagt ditt och om de kommer till insikt om några år, så kanske de hör av sig. Eller åtminstone om de råkar träffa dig någonstans så pratar de kanske med dig om detta. Ibland tar det många år tills sånt har mognat.

Jossie94 skrev:Men låt oss säga att mobbingen bara var ett missförstånd, tror ni inte då att lärarna hade sagt det då vilket de inte gjorde, de lyssnade ju på mig och gjorde så att saker löste sig. Jag var ju den drivande i det hela, eftersom jag visste ju vad mobbarna ville, de förväntade ju sig inte att man skulle fortsätta och kämpa på. De vill ju att den drabbade ska vara hemma och må dåligt. Då har ju de "vunnit" liksom.

Det där har du inte sagt tidigare? Jag fattar ingenting. Du gav ju tidigare inte intrycket att någon vuxen såg det som mobbing?

Jossie94 skrev:Men om någon säger att den blivit utsatt för mobbing eller något liknande, ska folk då bara? Nej men du kan inte säga att du blivit utsatt för det för att det kanske inte var så? IFRÅGASÄTT aldrig någon, det är det sämsta man kan göra. Typ ifrågasätta någon om den blivit mobbad, misshandlad, våldtagen mm. Det är respektlöst! Så återigen, varför skulle jag hitta på att jag blev utsatt för mobbing? Vad vinner jag på det?

Däremot om personen i mitt fall, sa att saker hände väldigt ofta då känns det inte trovärdigt. Då blir det som peter och vargen. Då är det ju en helt annan sak.

Nej, jag vet att det är känsligt att ifrågasätta något sånt, men här är det "undantag" så att säga. Nämligen för att du i många trådar har rett ut missförstånd som uppstått mellan dig och andra människor. Dvs. det blir så ofta såna missförstånd och det händer så ofta att du misstolkar andras avsikter, och då speciellt tolkar dem som mer negativa än vad de är. Så då tänker man förstås: Kanske är det här också ett missförstånd.

Ingen tror att du skulle hitta på det här bara, det är inte fråga om sånt.