Ibland händer det att även psykpersonal gör enklare kroppsliga undersökningar som t ex blodtryck. Själv säger jag alltid till att de ska SÄGA TILL innan de kommer ta på min kropp. Har inte jättelätt med kroppskontakt. Tyvärr så händer de att de ändå skiter i att säga något. Och efteråt säger något som Det gick ju bra! Medan man själv sitter och skakar inombords för att man blev överraskad över den plötsliga kroppskontakten. Men eftersom man håller det inom sig så... tyckte de väl att det gick bra.

Sedan så känns det som nästan alla överdriver. Som de kan säga att Jag sover aldrig! Fast de menar att de sover sällan bra.

Så när man själv säger något exakt som det är, t ex att man inte ätit på en vecka eller sovit på tre dagar(nätter) så kommer de tro att man åt lite dåligt på en vecka. Och att man sov lite dåligt i tre dagar. Medan man i själva verket menade det helt ordagrant. De bör veta att man ofta uttrycker sig som det är, och inte generellt eller överdrivet.

Det är tyvärr man ofta blir underbehandlad för t ex smärta inom den somatiska vården, för att om man svimmade av smärta betyder det för dem inte att man faktiskt svimmade, utan för dem betydde det att man kände sig svimfärdig.

Sedan är det inte ens säkert att man kan svara på hur man mår. Man kanske inte riktigt ens vet. Då kan det vara bra om de ställer specifika frågor om ens fungerande. Då tror jag de får en bättre uppfattning, särskilt om man inte riktigt vet hur dåligt man mår.

Kidzi skrev:Sedan så känns det som nästan alla överdriver. Som de kan säga att Jag sover aldrig! Fast de menar att de sover sällan bra.

Så när man själv säger något exakt som det är, t ex att man inte ätit på en vecka eller sovit på tre dagar(nätter) så kommer de tro att man åt lite dåligt på en vecka. Och att man sov lite dåligt i tre dagar. Medan man i själva verket menade det helt ordagrant. De bör veta att man ofta uttrycker sig som det är, och inte generellt eller överdrivet.

Det är tyvärr man ofta blir underbehandlad för t ex smärta inom den somatiska vården, för att om man svimmade av smärta betyder det för dem inte att man faktiskt svimmade, utan för dem betydde det att man kände sig svimfärdig.

Jag upptäckte för några år sen att jag måste överdriva väldigt mycket för att bli tagen på allvar, både när det gäller somatisk och psykisk ohälsa. Jag har inte förstått varför, men din förklaring låter rimlig. Men det gör ändå inte att jag slipper dåligt samvete för att jag ljuger för läkaren.

Solblomma skrev:Jag upptäckte för några år sen att jag måste överdriva väldigt mycket för att bli tagen på allvar, både när det gäller somatisk och psykisk ohälsa. Jag har inte förstått varför, men din förklaring låter rimlig. Men det gör ändå inte att jag slipper dåligt samvete för att jag ljuger för läkaren.

Tror det är för att de generaliserar uppåt. Men oxo för att de VET att de numera måste överdriva för det finns för lite resurser inom vården och då måste man bli en av de sjukaste patienten annars blir man hemskickad utan hjälp. Typ. Konkurrens om platserna.

Vad står ATS för? Har inte sett den bokstavskombinationen tidigare, inte i autismsammanhang iaf.

Pga att vi inte uttrycker oss så bra eller "normalt" i ansiktet/kroppsspråk och i ord så blir vi ofta underbehandlade i vanliga vården.
Jag sa rakt ut och förklarade att jag har autism och därför inte visar smärta t ex sist jag sökte för tandvärk. Hade då gått länge med det men pga hög smärttålighet + jobbigt att besöka tandvården + inte har råd så sköt jag på vård tills det blev outhärdligt och jag blev rädd för infektion.
När jag förklarade tog de emot mig.

Selma skrev:Vad står ATS för? Har inte sett den bokstavskombinationen tidigare, inte i autismsammanhang iaf.

AutismTillståndStörning finns väl inte? Bara AutismSpektrumTillstånd, AST. Vissa byter plats på bokstäverna av misstag.

(Autismspektrumstörning används av vården ibland men de förkortar inte det vad jag vet)

Idag erbjöd läkaren mig papper och penna. Jag hade tydligen träffat honom en gång i somras och han kom ihåg att jag uttrycker mig lättare i skrift än i tal. Jag måste säga att det var en väldigt positiv överraskning! (Och så skämdes jag lite över att jag inte hade en aning om att vi hade träffats förut.)

Solblomma skrev:Idag erbjöd läkaren mig papper och penna. Jag hade tydligen träffat honom en gång i somras och han kom ihåg att jag uttrycker mig lättare i skrift än i tal. Jag måste säga att det var en väldigt positiv överraskning! (Och så skämdes jag lite över att jag inte hade en aning om att vi hade träffats förut.)

Vilken otroligt trevlig och tillmötesgående läkare!

Jag brukar ha med mig papper, antecknat i förväg, och får alltid börja med att lugna dem med att det är minnesanteckningar just för att jag har dåligt minne, så att jag har information om de frågar om något, inte att jag tänker läsa upp alltihop...

Alyana skrev:Pga att vi inte uttrycker oss så bra eller "normalt" i ansiktet/kroppsspråk och i ord så blir vi ofta underbehandlade i vanliga vården.
Jag sa rakt ut och förklarade att jag har autism och därför inte visar smärta t ex sist jag sökte för tandvärk. Hade då gått länge med det men pga hög smärttålighet + jobbigt att besöka tandvården + inte har råd så sköt jag på vård tills det blev outhärdligt och jag blev rädd för infektion.
När jag förklarade tog de emot mig.

Måste säga att det var bra gjort av dig, att du kunde förklara så att de förstod och du fick hjälp!

Jag tänker sällan på sånt, men fick faktiskt bra bemötande då jag satt i ett väntrum för lite sen och x antal barn började föra oväsen så att jag höll på att gå i bitar. Jag gick till den lilla receptionen och förklarade att jag har AS och är ljudkänslig och frågade efter lugn plats att sitta och vänta. Hon visade mig till en korridor, fixade stol, och såg till att läkaren visste var jag skulle hämtas upp.

ankhh skrev:

Alyana skrev:Pga att vi inte uttrycker oss så bra eller "normalt" i ansiktet/kroppsspråk och i ord så blir vi ofta underbehandlade i vanliga vården.
Jag sa rakt ut och förklarade att jag har autism och därför inte visar smärta t ex sist jag sökte för tandvärk. Hade då gått länge med det men pga hög smärttålighet + jobbigt att besöka tandvården + inte har råd så sköt jag på vård tills det blev outhärdligt och jag blev rädd för infektion.
När jag förklarade tog de emot mig.

Måste säga att det var bra gjort av dig, att du kunde förklara så att de förstod och du fick hjälp!

Jag tänker sällan på sånt, men fick faktiskt bra bemötande då jag satt i ett väntrum för lite sen och x antal barn började föra oväsen så att jag höll på att gå i bitar. Jag gick till den lilla receptionen och förklarade att jag har AS och är ljudkänslig och frågade efter lugn plats att sitta och vänta. Hon visade mig till en korridor, fixade stol, och såg till att läkaren visste var jag skulle hämtas upp.

Tack.
Faktiskt första gången jag insåg betydelsen och inte tänkte skämmas.
Förstått först nu att jag blir missbedömd och bortprioriterad pga att jag är så lugn och inte säger mycket.
När det gäller t ex smärta så bryr jag mig inte så mycket och när jag inser att jag måste göra något så uttrycker jag mig lugnt, lite och det låter nog "inte så farligt" för den som lyssnar... Men jag har råkat illa ut pga det här, så därför har jag insett att jag måste förklara autismen och att jag därför inte reagerar som de flesta och bara söker hjälp när det verkligen är nödvändigt.
De är väl vana vid motsatsen i vården osv och därför skiter de flesta i en neutral konstig människa som är psykpatient.
När de har överbelagt och massor med patienter.
Jag är inte den som står och skriker liksom.
Och då försvinner man i mängden.

Fått bäst bemötande för autism bäst av tandläkare och sköterskor, sämst av läkare på VC och av psykiatrer.

Sedan ger de ju inte diagnos autism i många länder som vissa läkare kommer från, om det inte är svår autism av icke aspergertyp. Dessa läkare brukar vara förundrade över självklara saker. Som att man kom dit utan assistent, att man kan tala, att man gått i skolan eller arbetat. Vissa av dem projicerar utvecklingsstörning på en. Det borde vara något alla skulle utsättas för. Det är en märklig känsla när de plötsligt börjar tala nästintill bebisspråk med en, trots att man bevisligen talar vanligt språk med dem och man förstått dem innan. Fast lika konstigt med vissa svenska läkare som tror att aspergers alltid betyder att man är extremt begåvad med högt IQ. Man kan ha normal IQ ju, med gamla diagnosen, bara inte under normalt.

Som tur är är båda de sista extremfall och händer inte så ofta. Men när de händer blir man förvånad. Därför har jag slutat tala om sådana saker för VC-läkare. De undrar vad jag har för diagnoser (de frågar alltid) pga har psykmediciner. Säger depp och ångest nu. Vilket ju oxo är sant. Har tyvärr lärt mig att i fallet VC-läkare blir vården sämre om jag berättar om AS-diagnos. De jag träffat vet helt enkelt inte vad den innebär.

Flinta skrev:

Selma skrev:Vad står ATS för? Har inte sett den bokstavskombinationen tidigare, inte i autismsammanhang iaf.

AutismTillståndStörning finns väl inte? Bara AutismSpektrumTillstånd, AST. Vissa byter plats på bokstäverna av misstag.

(Autismspektrumstörning används av vården ibland men de förkortar inte det vad jag vet)

Har sett det flera gånger här och det var därför jag trodde att det inte bara var av misstag.

Autism Training Solutions, ATS, kommer upp när jag googlar. Likaså ATs, Autistic traits.

Flinta skrev:Autism Training Solutions, ATS, kommer upp när jag googlar.

Det är ju inte någon diagnos (som det framstår som av nedanstående text).

Psykiatrin bygger på känslomässig kommunikation, samspel och att man läser av och förstår varandra, det är just det som någon med ATS/Asperger har svårt för så det krävs tid och kunskap för att få det att fungera. Här är lite tips för dig som jobbar inom öppenpsykiatrin.

Autistic traits, autistiska egenskaper, har jag sett förkortas med ATs. Bäst att de som använder förkortningen berättar vad de menar med ATS.

Flinta skrev:Autistic traits, autistiska egenskaper, har jag sett förkortas med ATs. Bäst att de som använder förkortningen berättar vad de menar med ATS.

Ja, jag ser fram mot en förklaring.

Finns en tråd om "tips vid vårdbesök".

post673838.html#p673838

Selma skrev:Finns en tråd om "tips vid vårdbesök".

post673838.html#p673838

Mitt tips är inspirerat av den tråden

Liljan skrev:Med inspiration av tråden- kommunikationsstöd, vad jag vill att min läkare ska veta, har jag skrivit vad öppenpsykiatrin bör veta. Jag har medvetet hållit det kort och i punktform eftersom min erfarenhet är att de inom psykiatrin inte orkar läsa långa texter. Ha gärna synpunkter på vad ni tycker.

Psykiatrin bygger på känslomässig kommunikation, samspel och att man läser av och förstår varandra, det är just det som någon med ATS/Asperger har svårt för så det krävs tid och kunskap för att få det att fungera. Här är lite tips för dig som jobbar inom öppenpsykiatrin.

Vad står ATS för? Inte en engångsföreteelse i texter här.

På vilket sätt skiljer sig "oförståelsen" hos personalen inom den somatiska respektive den psykiatriska vården?

Selma skrev:

Liljan skrev:Med inspiration av tråden- kommunikationsstöd, vad jag vill att min läkare ska veta, har jag skrivit vad öppenpsykiatrin bör veta. Jag har medvetet hållit det kort och i punktform eftersom min erfarenhet är att de inom psykiatrin inte orkar läsa långa texter. Ha gärna synpunkter på vad ni tycker.

Psykiatrin bygger på känslomässig kommunikation, samspel och att man läser av och förstår varandra, det är just det som någon med ATS/Asperger har svårt för så det krävs tid och kunskap för att få det att fungera. Här är lite tips för dig som jobbar inom öppenpsykiatrin.

Vad står ATS för? Inte en engångsföreteelse i texter här.

På vilket sätt skiljer sig "oförståelsen" hos personalen inom den somatiska respektive den psykiatriska vården?

Autism Spektum Tillstånd.
I den somatiska vården handlar det om ren fakta, du har t.ex ont, hur ont har du, vad beror det på. Ofta är det svart på vitt när tester har gjorts problemet blir att komma dit. Inom psykiatrin handlar allt om mötet mellan patienten och vårdtagaren, eventuella tester är trubbiga och bygger på självskattning, det handlar inte om att övertyga läkaren om att få göra en undersökning man måste få fram hur man mår på ett helt annat sätt. Det är två olika situationer som inte har så mycket med varandra att göra.

Liljan skrev:Autism Spektum Tillstånd.

I den somatiska vården handlar det om ren fakta, du har t.ex ont, hur ont har du, vad beror det på. Ofta är det svart på vitt när tester har gjorts problemet blir att komma dit. Inom psykiatrin handlar allt om mötet mellan patienten och vårdtagaren, eventuella tester är trubbiga och bygger på självskattning, det handlar inte om att övertyga läkaren om att få göra en undersökning man måste få fram hur man mår på ett helt annat sätt. Det är två olika situationer som inte har så mycket med varandra att göra.

Sedan när förkortar man Autism Spektum Tillstånd ATS? Ser du inte själv vad du skriver? Autism Tillstånd Spektum.
Inte ens spektrum blev rätt så det är väl någon ny term då.

Du tycks inte förstå att man inom både somatiken och psykiatrin ser till helheten. De NPF:are jag träffar har marginellt svårare att göra sig förstådda inom somatiken jämfört med psykiatrin. De behöver inte skilda guider utifrån var de hamnar inom vården.

Nej. Det handlar inte bara om "var har du ont" osv inom somatiken.

Selma skrev:

Liljan skrev:Autism Spektum Tillstånd.

I den somatiska vården handlar det om ren fakta, du har t.ex ont, hur ont har du, vad beror det på. Ofta är det svart på vitt när tester har gjorts problemet blir att komma dit. Inom psykiatrin handlar allt om mötet mellan patienten och vårdtagaren, eventuella tester är trubbiga och bygger på självskattning, det handlar inte om att övertyga läkaren om att få göra en undersökning man måste få fram hur man mår på ett helt annat sätt. Det är två olika situationer som inte har så mycket med varandra att göra.

Sedan när förkortar man Autism Spektum Tillstånd ATS? Ser du inte själv vad du skriver? Autism Tillstånd Spektum.
Inte ens spektrum blev rätt så det är väl någon ny term då.

Du tycks inte förstå att man inom både somatiken och psykiatrin ser till helheten. De NPF:are jag träffar har marginellt svårare att göra sig förstådda inom somatiken jämfört med psykiatrin. De behöver inte skilda guider utifrån var de hamnar inom vården.

Nej. Det handlar inte bara om "var har du ont" osv inom somatiken.

Om du inte har nytta av guiden så använd den inte. Jag kände inte att jag hade nytta av den andra guiden inom psykiatrin för att det är olika situationer andra känner helt uppenbart samma eftersom de använt sig av den och inlägget är till och med fastnålat.

Att inte hålla med dig är inte samma sak som att inte förstå Visst ska man alltid se hela patienten, men t.ex ett brutet ben ser man på röntgen, diabetes ser man på ett blodprov, epilepsi ser man på ett EEG och så vidare. Men visst finns det sjukdomar som inte fungerar så också och har någon som söker somatisk vård nytta av den här guiden är det såklart bra.

Du har rätt det ska vara AST (ASD på engelska).

Selma skrev:Finns en tråd om "tips vid vårdbesök".

post673838.html#p673838

Jag skulle vilja se ännu fler guider, en vid engångsbesök på vårdcentralen, en vid kroniska eller långvariga sjukdomar, en när man är inlagd (gärna olika för somatisk och psykiatri) kanske vill någon göra en guide för precis deras sjukdom. På det sättet skulle man lätt kunna hitta det man själv ska göra och få skräddarsydda råd för ens egen situation.

Det skulle vara jättebra. Många har aldrig varit på sjukhus och blir chockade när de måste vara inlagda. Många tror att man ska ligga i sin säng och bara vänta på att göra det man blivit tillsagd. Det kan leda till att "vi" inte får tillräckligt med mat, missar all fika, inte sover fast de kan ge sömntablett osv.

Inneliggande om man inte är typ i kritiskt tillstånd eller ska opereras då annat gäller, man måste säga till HELA TIDEN om saker man behöver. Vet själv att sa inte ett pip första gången jag var inlagd på en vårdavdelning, så jag fick ingenting förutom vanliga 3 målen mat. Visste inte att jag kunde begära att utesluta viss mat och få mer av annan mat. Mer än hälften av min mat var efterrätt (äter inte), så jag var hungrig hela tiden. Den vanliga maten var kanske en tredjedel av en normal portion för att efterrätten var huvuddelen. Och missade kvällsfika för det skulle man veta att man skulle säga till om eller hämta själv (kunde inte hämta). Trodde också jag bara kunde få två smörgåsar till frukost för det var det som stod i pappren att man skulle ha. Blev rätt hungrigt mellan 18 och 9 kan man säga! Och även efter! När jag var inneliggande en annan gång sa jag till att jag inte åt efterrätter. Då fick jag en hel portion. De frågade om jag ville ta om. Det trodde jag inte man fick.

Jag är väldigt bra på att uppfinna regler som inte stämmer.