Jag frågade ena tjejen om vi skulle ses och shoppa/fika i stan, då vi hade setts några gånger innan men då va det jag och hon och några gemensamma vänner. Men eftersom hon och jag var de enda tjejerna så tänkte jag att bara hon och jag kunde hitta på något då det är tråkigt när det bara var killar med just då. Vi sågs ofta då på bilträffarna, och eftersom jag ville lära känna henne mer som vän, så föreslog jag då att vi skulle fika/shoppa. Hon svarade då att vi var bekanta, att hon gick någon beteendevetenskaplig linje (hon menade att hon visste exakt hur man tog kontakt med folk då för hon gick den linjen, så hon ville säga att hon visste hur man gjorde då).

För mig var just mitt förslag ett sätt för mig att ta kontakt med henne på "Har du lust att ses i stan någon dag och hitta på något?" De var ju ett initiativ till att lära känna henne, precis som alla andra situationer jag nämnt. Även när jag försökte hoppa in i samtalet med de på student grejen, så frågade jag hur de kände varandra osv, då jag bara kände studenten och visste vilka de andra var. De var ju ett sätt för mig att visa att jag var där och ville vara delaktig i gemenskapen och då kan det leda till att man blir vänner. Man måste ju börja någonstans.

Jossie94 skrev:Det är ju det jag menar, de har redan bestämt sig att de inte gillar personen men då är det ju svårt att lära känna någon då, eftersom de bara bestämmer sig för vilka som duger eller inte. Det är lite som när man väljer vilka som ska vara med i ens lag på idrotten, man väljer bara de som är duktiga. Ingen vill ju vara med den som är dålig. Typ så. Jag trodde man bjöd in alla i gemenskapen, oavsett om de var i skolan eller på en fest eller så. Jag menar, man märker ju tydligt om någon är utanför och då kan man ju bara, vill du vara med oss? Detta fick ju jag lära mig antingen i 2-3an /4-5an och så lärde jag mig detta när jag praktiserade på en förskola.

Tyvärr, det är så det ser ut. Kanske en gång av 10 så är folk schyssta och försöker få alla med. Men oftast inte.

RapeRegs skrev:

Liljan skrev:Jag har inte gjort någon logisk kullerbytta, jag säger att INGEN har problem med det här pga Asperger för det är inget diagnoskriterie

Men snälla, läste du ens inledningen till avsnittet om autism? Där förklarar arbetsgruppen varför de flyttat ihop asperger med autism. De förklarar också varför man valt att kriterierna A1..A3 och B2,B3 på det sätt man gjort. Central koherens kallas i texten för Weak Central Coherence Theory (WCC) om du har svårt med engelskan.

Det nuvarande kunskapsläget är alltså följande; asperger beror på nedsatt förmåga till mentalisering[1], svag central koherens [2] och bristande exekutiva funktioner [3].

Det är bland annat därför samt att man inte kan särskilja asperger från övrig autism som man nu slagit ihop asperger med autism.

Du kan läsa mer om vilka nedsättningar du kan förvänta dig att någon med asperger kan tänkas uppvisa på landstingets sida här (läs särskilt avsnittet om central koherens):

http://www.habilitering.se/om-autism/as ... a-tankande

Du kan också läsa Socialstyrelsens beskrivning i kapitlet "Vad är autismspektrumtillstånd" i denna pdf.

https://www.socialstyrelsen.se/globalas ... 10-3-8.pdf

Snälla läs vad jag skriver. Såhär svarade jag henne:

Du kan inte formulera dig i skrift, det blir rörigt, du använder för många ord och har svårt att förklara. Problemet är inte att du inte vet vad som är viktigt det är att det att det är väldigt mycket upprepningar, konstiga formuleringar och väldigt mycket onödigt. Det har inte med Asperger att göra.

Att kunna formulera sig i skrift t,ex styckesindelning, stavfel, syftningsfel, grammatikfel, konstiga formuleringar etc har inget alls med Central koherens att göra. Det går utmärkt att ha hur svag Central koherens som helst och inte ens fatta det enklaste sammanhang och ändå kunna grammatikregler.

Jossie94 skrev:Jag frågade ena tjejen om vi skulle ses och shoppa/fika i stan, då vi hade setts några gånger innan men då va det jag och hon och några gemensamma vänner. Men eftersom hon och jag var de enda tjejerna så tänkte jag att bara hon och jag kunde hitta på något då det är tråkigt när det bara var killar med just då. Vi sågs ofta då på bilträffarna, och eftersom jag ville lära känna henne mer som vän, så föreslog jag då att vi skulle fika/shoppa. Hon svarade då att vi var bekanta, att hon gick någon beteendevetenskaplig linje (hon menade att hon visste exakt hur man tog kontakt med folk då för hon gick den linjen, så hon ville säga att hon visste hur man gjorde då).

Kan du förklara närmare? Jag förstår inte. Hur kan någon på frågan om man har just att gå någon gång och fika tillsammans svara med "vi är bekanta"??? Hon måste ju ha sagt "nej, för att....."?

För mig var just mitt förslag ett sätt för mig att ta kontakt med henne på "Har du lust att ses i stan någon dag och hitta på något?" De var ju ett initiativ till att lära känna henne, precis som alla andra situationer jag nämnt. Även när jag försökte hoppa in i samtalet med de på student grejen, så frågade jag hur de kände varandra osv, då jag bara kände studenten och visste vilka de andra var. De var ju ett sätt för mig att visa att jag var där och ville vara delaktig i gemenskapen och då kan det leda till att man blir vänner. Man måste ju börja någonstans.

Visst, man måste börja någonstans, men det är också tyvärr så, att det oftast inte blir något av det.

Nu kommer inte jag ihåg hela konversationen på fb, men jag minns att hon sa att vi var bekanta och att hon gick den linjen. Jag reagerade ju på det och så skulle hon föreläsa för mig hur man tog kontakt för jag tror jag frågade vad hon menade med det hon skrev.

Hur social och extrovert man är behöver inte ha med Asperger och NT att göra, du verkar t.ex vara väldigt social och extrovert. De med Asperger behöver oftast mer återhämtning men i övrigt tror jag vi är som de flesta andra, vissa gillar att höras och synas andra är mer tillbakadragna eller vill inte prata med folk alls.

Jossie94 skrev:Nu kommer inte jag ihåg hela konversationen på fb, men jag minns att hon sa att vi var bekanta och att hon gick den linjen. Jag reagerade ju på det och så skulle hon föreläsa för mig hur man tog kontakt för jag tror jag frågade vad hon menade med det hon skrev.

Ja... det var ju nog inte det första hon sa. Hon måste ju ha sagt nej i någon form. Då är det ganska omöjligt att analysera det nu.

Jossie94 skrev:Jag trodde man bjöd in alla i gemenskapen, oavsett om de var i skolan eller på en fest eller så. Jag menar, man märker ju tydligt om någon är utanför och då kan man ju bara, vill du vara med oss? Detta fick ju jag lära mig antingen i 2-3an /4-5an och så lärde jag mig detta när jag praktiserade på en förskola.

En trevlig tanke men vuxenlivet funkar oftast inte så.

Så nej, de tänker inte ge dig en chans, de vill inte lära känna dig mer.

Du måste nog acceptera att vi inte lever i en ideal värld, men det ÄR NT som sätter reglerna. Hur mycket man än tycker de är fel så är de i majoritet och vad man kan göra är att umgås med ANDRA, de som faktiskt VILL umgås med en. Och har man väl skaffat en krets så kan man ha andra sociala regler i den än vad folk brukar ha.

Går inte säga att NT:arna gör fel, att de är dåliga socialt och behöver skärpa sig. De är som de är. Som sagt, du KAN inte ändra på folk.

Jag tycker oxo vissa "vanliga" är dumma för de gör saker som blir dåligt för dem själva, i mitt fall stör jag mig på vissas egoism, för den blir dålig för alla. För dem med fastän de försöker dra fördelar. Men kan inte ändra på dem heller! Bara ruska på huvudet inse de är inte kloka.

NT:s regler gäller inte för att de är bäst utan för att de är flest.

NT vill gärna avgränsa sin egen grupp från andra. Faktiskt ganska sällan grupper ändras, folk vill ha samma bekanta verkar det som. Bara en del vill träffa nya hela tiden. Och sedan så får vissa NT också en identitet av att stänga ute andra. Man kanske inte kan tala om vem man är men genom att välja bort folk kan man säga vem man inte är.

Återigen... skiter man i de som undviker en kanske man verkligen kan hitta folk som vill ha fler kompisar och som kanske oxo är lite annorlunda. Jag orkar bara göra mig till för folk i stunden, annars vill jag ha vänner som har samma inställning som jag. Dvs att man inte kör NT-regler utan man har sin egen sociala stil i den gruppen.

Man vet ju från början inte vem som är värd att prata med, men om de drar öronen åt sig så ska man nog låta dem vara. Annars blir man bara själv sårad i slutänden när man inte får vara med.

Det finns andra som inte lever under samma sociala regler utan är mer flexibla där, eller har annan uppfattning om hur det borde vara, som du. Man behöver inte söka sig till aspergare, men folk med drag av NPF är enligt mig de enda som är värda att ha som kompisar. De är ofta väldigt smarta, roliga, intressanta, annorlunda, inspirerande... varför ska man sålla bort dessa? I sin iver att bara försöka skaffa NT-kompisar? Dessutom ibland är NPF mer öppna med saker som irriterar dem så får man veta vad man kanske inte bör göra.

Skulle vilja alla hade lite mer hippiestil. Men trevligt det vore om man kunde göra om alla från grunden. Istf folk är stressade och kanske inte snälla så ska alla vara öppna och kärleksfulla. Det vore nåt bara att man KAN inte göra om folk...

Aspergers är ju inte BARA ett funktionshinder. En del tycker bra om att umgås med "oss" för vi är ofta lojala, ärliga, ställer upp, är raka. Så är inte så lätt som att NT är BÄST och vi är SÄMST.

Försökte hitta konversationen på fb, men den är svårfunnen. Men jag reagerade iaf på det och jag minns att hon skrev aslång text där hon skulle berätta vad jag gjorde för fel med att ta kontakt med henne. För hon gick ju den där linjen.

Liljan skrev:Hur social och extrovert man är behöver inte ha med Asperger och NT att göra, du verkar t.ex vara väldigt social och extrovert.

Min bästis skulle nog kunna anses ha atypisk autism i den mån det finns. Hon har helt klart ett slags autistiskt tänkande. Vissa saker är rent aspiga. Hon kan allt om naturen, alla fåglar, djur, växter, träd, svampar i Sverige. Detaljseende som få. Rätt dålig social kompetens, ibland talar innan hon tänker men oxo att hon inte fattar varför man ibland inte ska säga saker... (T ex vad TJOCK du är. Eller där kommer en NEEGERR.)

Gör tankemissar typiska för autister. Har även talanger över det vanliga. Men är supersocial. Vill vara vän med ALLA. Vara med någon hela tiden. Dygnets alla timmar. Även helst under städning. Pratar gärna genom dörren när hon sitter på toa. Vill helst inte sova ensam heller. Har jättelite utskiljning, anser att varje minut ensam är en minut förspilld. Behöver INGEN återhämtning från det sociala såvida det inte rört upp nån gammal konflikt eller känslor.

Kan istortsett inte tänka utan att prata. Anser sig själv vara introvert men alla andra uppfattar henne som klart dem mest extroverta de någonsin träffat. (Kanske inte om de bara träffat henne fåtal gånger, då verkar hon normal-ish.)

Så jag vet från folk jättenära att man kan vara rätt autistisk och ändå vara omättlig på det sociala, och dessutom kan man ha fobi mot att vara ensam.

Så du har helt rätt. Autism är inte liktydigt med introversion.

Jag ska testa det, tack för tipset!
Väldigt bra tips ni andra hade också.

Det jag menade med det jag skrev, var att om de frågar tex mig om saker så känns det som att de frågar just för att de vill kolla om jag kan (det känns som ett förhör eller som de studerar mig). Om någon tex frågar mig som en släkting gjorde, "Vet du vad dagg är?" då blir man ju lite, ehm, jag är 25, skulle jag inte veta det? Det är en jätte konstig fråga och min mamma fick säga till släktingen för även hon tyckte de va en konstig fråga. Det är då jag menar att de känns som de enbart säger saker för att de är osäkra på vad jag kan eller inte.

Eftersom jag är 25, så bör de liksom fatta att jag kan det mesta även om jag har en diagnos, för jag har en väldigt mild diagnos. Det är ju skillnad på de jag har träffat som har betydligt grövre diagnoser, då har de ju andra förutsättningar och behov och då förstod de inte hur man åt, gick på toa mm. De trodde även på spöken och vissa sa att de såg spöken och sen fattade ju jag att den ena tjejen bara hade hållit med den andra tjejen. Så på dem märkte man ju skillnad direkt, att de hade diagnoser. På mig märker man småsaker men det är ändå inte tydligt att jag har en diagnos. Många har ju tex sagt att de märker något men inte vet vad. Detta var innan jag fick reda på min diagnos.

Jossie94 skrev:Försökte hitta konversationen på fb, men den är svårfunnen. Men jag reagerade iaf på det och jag minns att hon skrev aslång text där hon skulle berätta vad jag gjorde för fel med att ta kontakt med henne. För hon gick ju den där linjen.

Det kan ha varit så att hon verkligen försökte förklara något som hon tyckte att du hade missförstått. Sånt kan vara värdefullt, bra att veta hur folk har upplevt det - de flesta säger ju inte ens det.

Kidzi skrev:

Liljan skrev:Hur social och extrovert man är behöver inte ha med Asperger och NT att göra, du verkar t.ex vara väldigt social och extrovert.

Min bästis skulle nog kunna anses ha atypisk autism i den mån det finns. Hon har helt klart ett slags autistiskt tänkande. Vissa saker är rent aspiga. Hon kan allt om naturen, alla fåglar, djur, växter, träd, svampar i Sverige. Detaljseende som få. Rätt dålig social kompetens, ibland talar innan hon tänker men oxo att hon inte fattar varför man ibland inte ska säga saker... (T ex vad TJOCK du är. Eller där kommer en NEEGERR.)

Gör tankemissar typiska för autister. Har även talanger över det vanliga. Men är supersocial. Vill vara vän med ALLA. Vara med någon hela tiden. Dygnets alla timmar. Även helst under städning. Pratar gärna genom dörren när hon sitter på toa. Vill helst inte sova ensam heller. Har jättelite utskiljning, anser att varje minut ensam är en minut förspilld. Behöver INGEN återhämtning från det sociala såvida det inte rört upp nån gammal konflikt eller känslor.

Kan istortsett inte tänka utan att prata. Anser sig själv vara introvert men alla andra uppfattar henne som klart dem mest extroverta de någonsin träffat. (Kanske inte om de bara träffat henne fåtal gånger, då verkar hon normal-ish.)

Så jag vet från folk jättenära att man kan vara rätt autistisk och ändå vara omättlig på det sociala, och dessutom kan man ha fobi mot att vara ensam.

Så du har helt rätt. Autism är inte liktydigt med introversion.

Det låter som om det finns ADHD med där....

Toblerone skrev:

Jossie94[quote] skrev:Men när jag har föreslagit shoppa och fika i stan då har ju dessutom träffat personerna några gånger och då har de reagerat negativt. Ena sa att vi va bekanta och hon gick beteende vetenskaplig linje. Jag struntade ju fullkomligt i det för de va inte relevant i det jag frågade om.

Den här delen är helt obegriplig.

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Jag frågade ena tjejen om vi skulle ses och shoppa/fika i stan, då vi hade setts några gånger innan men då va det jag och hon och några gemensamma vänner. Men eftersom hon och jag var de enda tjejerna så tänkte jag att bara hon och jag kunde hitta på något då det är tråkigt när det bara var killar med just då. Vi sågs ofta då på bilträffarna, och eftersom jag ville lära känna henne mer som vän, så föreslog jag då att vi skulle fika/shoppa. Hon svarade då att vi var bekanta, att hon gick någon beteendevetenskaplig linje (hon menade att hon visste exakt hur man tog kontakt med folk då för hon gick den linjen, så hon ville säga att hon visste hur man gjorde då).

Kan du förklara närmare? Jag förstår inte. Hur kan någon på frågan om man har just att gå någon gång och fika tillsammans svara med "vi är bekanta"??? Hon måste ju ha sagt "nej, för att....."?

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Nu kommer inte jag ihåg hela konversationen på fb, men jag minns att hon sa att vi var bekanta och att hon gick den linjen. Jag reagerade ju på det och så skulle hon föreläsa för mig hur man tog kontakt för jag tror jag frågade vad hon menade med det hon skrev.

Ja... det var ju nog inte det första hon sa. Hon måste ju ha sagt nej i någon form. Då är det ganska omöjligt att analysera det nu.

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Försökte hitta konversationen på fb, men den är svårfunnen. Men jag reagerade iaf på det och jag minns att hon skrev aslång text där hon skulle berätta vad jag gjorde för fel med att ta kontakt med henne. För hon gick ju den där linjen.

Det kan ha varit så att hon verkligen försökte förklara något som hon tyckte att du hade missförstått. Sånt kan vara värdefullt, bra att veta hur folk har upplevt det - de flesta säger ju inte ens det.

Jag tror att det nedan citerade inlägget ur en tidigare tråd kan göra det hela lite klarare. Notera särskilt den fetstilta meningen.

http://www.aspergerforum.se/post1560961.html#p1560961


Som jag uppfattar saken:

– Jossie94 föreslår att hon och den andra tjejen ska shoppa och fika tillsammans.

– Den andra tjejen tackar nej till förslaget.

– Jossie94 ber den andra tjejen om en förklaring till nejet.

– Den andra tjejen svarar att Jossie94 och hon bara är bekanta (och inte vänner). Hon kommer också med en lång utläggning om hur man tar kontakt med folk. Hon berättar därvid att hon själv går en beteendevetenskaplig linje. (Tydligen har tjejen uppfattat att Jossie94 har svårt med socialt samspel.)

HGJ skrev:

Toblerone skrev:

Jossie94[quote] skrev:Men när jag har föreslagit shoppa och fika i stan då har ju dessutom träffat personerna några gånger och då har de reagerat negativt. Ena sa att vi va bekanta och hon gick beteende vetenskaplig linje. Jag struntade ju fullkomligt i det för de va inte relevant i det jag frågade om.

Den här delen är helt obegriplig.

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Jag frågade ena tjejen om vi skulle ses och shoppa/fika i stan, då vi hade setts några gånger innan men då va det jag och hon och några gemensamma vänner. Men eftersom hon och jag var de enda tjejerna så tänkte jag att bara hon och jag kunde hitta på något då det är tråkigt när det bara var killar med just då. Vi sågs ofta då på bilträffarna, och eftersom jag ville lära känna henne mer som vän, så föreslog jag då att vi skulle fika/shoppa. Hon svarade då att vi var bekanta, att hon gick någon beteendevetenskaplig linje (hon menade att hon visste exakt hur man tog kontakt med folk då för hon gick den linjen, så hon ville säga att hon visste hur man gjorde då).

Kan du förklara närmare? Jag förstår inte. Hur kan någon på frågan om man har just att gå någon gång och fika tillsammans svara med "vi är bekanta"??? Hon måste ju ha sagt "nej, för att....."?

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Nu kommer inte jag ihåg hela konversationen på fb, men jag minns att hon sa att vi var bekanta och att hon gick den linjen. Jag reagerade ju på det och så skulle hon föreläsa för mig hur man tog kontakt för jag tror jag frågade vad hon menade med det hon skrev.

Ja... det var ju nog inte det första hon sa. Hon måste ju ha sagt nej i någon form. Då är det ganska omöjligt att analysera det nu.

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Försökte hitta konversationen på fb, men den är svårfunnen. Men jag reagerade iaf på det och jag minns att hon skrev aslång text där hon skulle berätta vad jag gjorde för fel med att ta kontakt med henne. För hon gick ju den där linjen.

Det kan ha varit så att hon verkligen försökte förklara något som hon tyckte att du hade missförstått. Sånt kan vara värdefullt, bra att veta hur folk har upplevt det - de flesta säger ju inte ens det.

Jag tror att det nedan citerade inlägget ur en tidigare tråd kan göra det hela lite klarare. Notera särskilt den fetstilta meningen.

http://www.aspergerforum.se/post1560961.html#p1560961

Spoiler: visa

Jossie94 skrev:Alltså jag kan mycket väl ha blandat ihop saker eller missförstått, det är inte omöjligt.
Men en utav gångerna var att jag ville lära känna en tjej bättre som kompis, då vi hade träffats via gemensamma vänner på ett event. Eftersom vi hade setts typ nästan varje gång på dessa event fast i grupp då, så tänkte jag, det vore ju kul att ses bara hon och jag och hitta på något. Ta en fika eller så. Så jag kontaktade henne på fb och hon svarade: "vi är bekanta, jag går en beteendevetenskaplig linje" och så skrev hon en text där hon mer föreläste för mig hur man tog kontakt.

Det var typ det som sas i chatt konversionen. Mer än så minns jag inte. Jag tror att jag frågade enbart för att få en förklaring varför det var fel eller konstigt och om jag minns rätt var det nog därför hon skrev den där långa texten, eller om hon bara skrev det. I vilket fall så kändes det konstigt att hon svarade på just det sättet, när hon bara kunde ha sagt "nej, jag kan inte ses idag". Istället så gjorde hon värsta grejen av att jag bara frågade enkelt "vill du ses någon dag?" Oftast svarar man ju "nej, jag kan inte idag, kanske någon annan gång" eller "ja absolut, det vore jättekul".

Man brukar inte föreläsa för folk eller skriva på det sättet, därav varför jag blev öhm okej, weird?

Som jag uppfattar saken:

– Jossie94 föreslår att hon och den andra tjejen ska shoppa och fika tillsammans.

– Den andra tjejen tackar nej till förslaget.

– Jossie94 ber den andra tjejen om en förklaring till nejet.

– Den andra tjejen svarar att Jossie94 och hon bara är bekanta (och inte vänner). Hon kommer också med en lång utläggning om hur man tar kontakt med folk. Hon berättar därvid att hon själv går en beteendevetenskaplig linje. (Tydligen har tjejen uppfattat att Jossie94 har svårt med socialt samspel.)

Tack! Det kan vara nyckeln till det... att hon frågade tjejen VARFÖR hon sa nej.

Jossie: Man frågar inte folk varför de inte vill lära känna en. Detta för att man inte ska behöva rättfärdiga sig för sånt. Man måste kunna få välja själv vem man vill umgås med. Om du frågar sånt så kommer folk att uppfatta det antigen som att du försöker pressa/tvinga dem eller att du inte vet att man inte gör så.

Fast jag har aldrig sagt att jag frågade henne om varför. Med det jag sa menade inte jag att jag frågade varför hon inte ville ses, utan jag menade att jag frågade vad hon syftade på genom att berätta att hon gick beteende linjen och att vi var bekanta, för jag tyckte de va konstigt att hon bara vräkte ur sig det, för att jag frågade henne om vi skulle ses. Därav upplevde jag att hon var konstig och att hela grejen blev konstig.

För mig så gör man inte på det sättet hon gjorde i detta fall, för det är konstigt. Många andra jag har berättat detta till har också tyckt det varit konstigt. För normalt sett brukar man liksom säga nej jag kan inte...eller ge en rimlig förklaring till varför man inte vill/kan ses. Man säger inte bara vi är bekanta, jag går den här linjen, och föreläser för någon hur man tar kontakt. Det är det jag minns från konversationen, det var så lite jag skrev, medan hon skrev typ jättelånga texter om varför jag gjorde fel.

Jossie94 skrev:Fast jag har aldrig sagt att jag frågade henne om varför. Med det jag sa menade inte jag att jag frågade varför hon inte ville ses, utan jag menade att jag frågade vad hon syftade på genom att berätta att hon gick beteende linjen och att vi var bekanta, för jag tyckte de va konstigt att hon bara vräkte ur sig det, för att jag frågade henne om vi skulle ses. Därav upplevde jag att hon var konstig och att hela grejen blev konstig.

För mig så gör man inte på det sättet hon gjorde i detta fall, för det är konstigt. Många andra jag har berättat detta till har också tyckt det varit konstigt. För normalt sett brukar man liksom säga nej jag kan inte...eller ge en rimlig förklaring till varför man inte vill/kan ses. Man säger inte bara vi är bekanta, jag går den här linjen, och föreläser för någon hur man tar kontakt. Det är det jag minns från konversationen, det var så lite jag skrev, medan hon skrev typ jättelånga texter om varför jag gjorde fel.

Jag vet att du inte har sagt det, men du måste ju på något sätt ha ifrågasatt att hon sa nej. Annars hade det ju inte funnits någon anledning för henne att säga att man inte gör så. Så vi håller på att gissa, för att du säger att du inte kommer ihåg. Eller menar du att allt det här var bara svaret på att du frågade om att ses, att det var ALLT du sa?

Jag minns som sagt inte men jag vet att jag frågade om vi skulle ses men hon sa något om att vi var bekanta, hon gick den där linjen och så skrev hon en lång text om hur man tog kontakt med folk och att mitt sätt var fel sätt. Exakt vad hon skrev kommer jag inte ihåg, detta är bara en sammanfattning av det hon sa. Jag minns också att jag reagerade på det hon sa, därför har jag för mig att jag frågade för att hon sa som hon gjorde. Jag frågade vad hon menade med det hon sa, för det var som sagt ett konstigt svar.

jag vill också veta om det går att hitta konversationen, för nu blir jag osäker men jag minns som sagt bara det som var det konstiga i det hela, dvs hennes märkliga svar. Inte trodde jag att frågan om vi skulle ses skulle vara något jättekonstigt, och inte hade jag räknat med att hon skulle typ tillrättavisa mig. Därav varför jag tyckte hon var jättekonstig och hon måste verkligen ha haft svårigheter med det sociala...Men jag trodde ju som sagt hon skulle förstå sådana här saker, för hon var ju som sagt en normal (NT) tjej. Jag utgick ju från att hon inte skulle tycka det var konstigt att ses och fika/shoppa i stan, för de flesta tjejer gilar ju smink, fika, shopping, alltså för oss tjejer är ju det tjejers intressen. Vilken tjej (finns ju få) gillar inte smink, shopping, fika mm? Det är ju liksom det tjejer gör. Killar iaf vissa gillar ju inte shopping men det finns ju de som gillar att shoppa, men annars är ju killars intressen träning, bilar, spela cod mm.

Så det vart ju bara konstigt att hon bara vadå shoppa/fika, det är ju ute, typ så. Hon hade absolut fikat eller shoppat med en annan tjej, oavsett om de va någon hon kände eller om de var hon skulle börja känna. Jag gjorde ju då samma sak som hon tjejen, som hon skulle börja lära känna. Det var ju mitt sätt att få kontakt med henne, som skulle leda till vänskap. Man frågar ju inte precis ska vi bli vänner? Hade någon frågat så till mig, hade jag tyckt det varit konstigt också..

Jossie94 skrev:jag vill också veta om det går att hitta konversationen, för nu blir jag osäker men jag minns som sagt bara det som var det konstiga i det hela, dvs hennes märkliga svar. Inte trodde jag att frågan om vi skulle ses skulle vara något jättekonstigt, och inte hade jag räknat med att hon skulle typ tillrättavisa mig.

Om du nu inte sa något mer till henne än den frågan, då var det verkligen konstigt att du skulle få en lång utläggning. Men det kan jag inte tänka mig. Det finns ju inget att hänga upp sig på.

Därav varför jag tyckte hon var jättekonstig och hon måste verkligen ha haft svårigheter med det sociala...Men jag trodde ju som sagt hon skulle förstå sådana här saker, för hon var ju som sagt en normal (NT) tjej. Jag utgick ju från att hon inte skulle tycka det var konstigt att ses och fika/shoppa i stan, för de flesta tjejer gilar ju smink, fika, shopping, alltså för oss tjejer är ju det tjejers intressen. Vilken tjej (finns ju få) gillar inte smink, shopping, fika mm? Det är ju liksom det tjejer gör. Killar iaf vissa gillar ju inte shopping men det finns ju de som gillar att shoppa, men annars är ju killars intressen träning, bilar, spela cod mm.

Jag är kvinna och jag AVSKYR att gå och shoppa. Min man gillar det, tyvärr. Jo, och jag kör bil hos oss, min man gillar inte det. Du måste förstår att det där är stereotyper. Det är så i många fall, men långt ifrån alltid. Alltså kan du inte räkna alltför säkert med att någon nappar på just detta. Du vet ju inte heller om de kanske just nu inte vill göra sånt. Det kan ju finnas alla möjliga anledningar.

Varför skulle hon ha svårt med det sociala? Såna slutsatser kan du inte dra. Dessutom handlar det säkert inte om att hon inte ville gå på stan, utan hon ville säkert vara tydlig med att hon inte vill vara kompis med dig. Så gör folk om de vill få en annan person att förstå att de inte är intresserade av att vara kompis med just den personen. Det är "snällare" än att säga att de inte gillar personen eller sånt.

Så det vart ju bara konstigt att hon bara vadå shoppa/fika, det är ju ute, typ så. Hon hade absolut fikat eller shoppat med en annan tjej, oavsett om de va någon hon kände eller om de var hon skulle börja känna. Jag gjorde ju då samma sak som hon tjejen, som hon skulle börja lära känna. Det var ju mitt sätt att få kontakt med henne, som skulle leda till vänskap. Man frågar ju inte precis ska vi bli vänner? Hade någon frågat så till mig, hade jag tyckt det varit konstigt också..

Och just därför, så sa hon inte heller till dig "nej, jag vill inte vara kompis med dig" utan hon sa att hon inte vill gå på stan med dig. Men du kan helt säkert tolka det som att hon INTE vill bli din kompis. Och det har väl flera förklarat för dig redan. Varför verkar du aldrig ta till dig sånt?

Moderator - korrigerade en felcitering.

Jossie94 skrev:För mig var just mitt förslag ett sätt för mig att ta kontakt med henne på "Har du lust att ses i stan någon dag och hitta på något?"

Jag utgår nu från rubriken, "Vill bli bättre på formulera mig och vill ha tips!" och struntar i hur tråden annars utvecklat sig.

En gång frågade jag en person i samma förening om att hitta på nåt nån gång. Det samtalet blev jättejobbigt eftersom hon egentligen inte hade lust, men samtidigt tyckte det kändes hårt att säga nej.

Bättre är att ha konkret förslag, om aktivitet och/eller dag. Gärna båda. "Du jag tänkte in på stan på onsdag, har du lust att haka på?" Skälet till att detta är bättre, är att det är mycket lättare för personen att tacka nej om den inte har lust. Den kan säga "aaah det går inte tyvärr!" vilket blir ett mycket mjukare nej, lättare att säga än "Jag är inte intresserad av att bli vän med dig".

Jag tror hon förstår att jag hade svårt med socialt samspel men bara för att hon förstod det ger ju inte det henne rätten att föreläsa det för någon. Jag berättar ju inte för henne eller någon annan att jag är bra på något och sedan har en kurs/föreläsning för den personen det första jag gör. För mig är det en väldigt besserwisser person och det kanske Inte är den bästa metoden att köra på om man vill lära känna nya personer. Alltså man kan ju markera saker om det blir jobbigt och så men då får man ju göra det på ett bra sätt. Att säga att man går en beteendevetenskapslinje och att man vet hur man tar kontakt med andra och att man är bekanta låter bara väldigt konstigt. Det spelar ingen roll om personen går den linjen eller är bra på det sociala, för det tror jag många faktiskt struntar i, jag lovar att folk skulle reagera lite ehm wtf? på ett sådant svar. Det är ju som att personen pratar om fotboll när man kanske pratar om psykologi, då blir det orelevant i sammanhanget och har ingenting med varandra att göra.

Så det blev ju lite åt det hållet när jag frågade om hon ville ses och hon svarade jag går en beteendevetenskapslinje, vi är bekanta och hade typ en föreläsning för mig. Klart man reagerar på en sådan sak. Vem skulle inte tycka att en sån sak är konstig?
M

Jossie94 skrev:Jag menade såklart att jag märker att de tillrättavisar mig och inte andra.

Utstrålar man att man är osäker på sin sak så kan det tolkas som att man inte vet.
De saker som för de flesta är självklart sätter ibland nivån på resten.
Men jag tycker personen var ovanligt empatisk och tog sig tid att göra sitt nej snyggt.

sussi83 skrev:

Jossie94 skrev:Jag menade såklart att jag märker att de tillrättavisar mig och inte andra.

Utstrålar man att man är osäker på sin sak så kan det tolkas som att man inte vet.
De saker som för de flesta är självklart sätter ibland nivån på resten.

Mycket klokt skrivet