Jossie94 skrev:Låt säga att NT tjejen uppvisar mer tecken på att hon har en diagnos eftersom hon inte fattar hur man beter sig socialt när man småpratar med henne eller försöker lära känna henne. Då är ju småprata och lära känna någon ett sådant sätt som är normalt i NT världen.

Och i detta fall så är den icke neurotypiska personen som har en diagnos mer NT än den riktiga NT personen.

Fel slutsats.

I detta fall är den icke neurotypiska personen mer social än NT-personen. Finns ingen lag att alla NT-personer är jättesociala. Alternativt saknar NPF-personen vänner och vill skaffa (fler) vänner medan NT-personen har fullt upp och är ointresserad av fler vänner. Som jag tidigare skrivit så skaffar många sina vänner när de är barn/tonåringar och håller sig till dem sedan. Hittar de fler senare, så hittar de dem på jobbet el när de utövar någon hobby, inte på fest.

Spelar fortfarande ingen roll, för fest var bara ett exempel på en social tillställning. Ja men alla vill ju ha vänner för ingen vill ju vara ensam. Även om man säger att man inte vill ha vänner så vill man det innerst inne. Alla behöver ju någon. Man är inte stark själv.

Och jag tror inte ni ändå fattar min poäng eftersom ni inte varit med i dem situationerna jag pratar om. Därför försöker jag förklara hur jäkla patetiskt det har varit då. Det finns flera personer i min omgivning som är normala och har märkt dessa saker också. Det är ett märkligt beteende de personer jag träffat har haft, de kan inte vara normala pga det. De har ju något och jag vet inte vad.. Eller så är NT personer bara dryga jäklar som lever ett liv där de bestämmer reglerna själva. Fast de där reglerna kan de ju switcha hur som helst, de spelar ingen roll om de är rätt eller fel de gör, för de tycker ju själva att deras beteende och logik är det rätta. Men om någon annan gör rätt eller fel då har de jäkligt mycket att säga till om...

Om jag träffar någon jag jobbat med tidigare och vill bli kompis med den personen, då är det skillnad än om jag träffar personen på en fest? Jag tycker båda situationerna är the same, för de är ju båda sociala sammanhang och hur många pratar inte på en fest liksom? Där om något lär man ju känna nya personer eller bekanta. Hur sjutton är det FEL? Jag menar, har ni ens kollar er omkring hur folk beter sig i sociala sammanhang eller sitter ni i en grotta?

Jag börjar ju undra hur folk liksom socialiserar sig med andra om det nu är så jäkla svårt att träffa nya människor såsom ni säger. Det är ju riktigt tragiskt. Så om man Pluggar efter studenten, då får man inte träffa personer där och bli vän med dem för de vill inte ha vänner, de redan har för många men hur ska jag veta det? Man kan ju inte ha den inställningen heller, för då lär man ju inte få någon kontakt med någon. Nej Fy vad tragiskt detta är..

Nej det är inte fel att vilja bli vän med någon. Men varför är det fel när någon inte vill bli vän med dig?

Jossie94 skrev:Och jag tror inte ni ändå fattar min poäng eftersom ni inte varit med i dem situationerna jag pratar om. Därför försöker jag förklara hur jäkla patetiskt det har varit då. Det finns flera personer i min omgivning som är normala och har märkt dessa saker också. Det är ett märkligt beteende de personer jag träffat har haft, de kan inte vara normala pga det. De har ju något och jag vet inte vad.. Eller så är NT personer bara dryga jäklar som lever ett liv där de bestämmer reglerna själva. Fast de där reglerna kan de ju switcha hur som helst, de spelar ingen roll om de är rätt eller fel de gör, för de tycker ju själva att deras beteende och logik är det rätta. Men om någon annan gör rätt eller fel då har de jäkligt mycket att säga till om...

ALLA säger att du har missförstått, men du tror att det är alla andra som inte fattar? Det du skriver om hur det funkar med sociala umgänget är inte rätt, nej. Du tror att folk är sociala jämt, eller bör vara det om de är NT, och du har fel där. Så länge du inte tar till dig det, så kommer du förstås att undra.

Jossie94 skrev:Om jag träffar någon jag jobbat med tidigare och vill bli kompis med den personen, då är det skillnad än om jag träffar personen på en fest? Jag tycker båda situationerna är the same, för de är ju båda sociala sammanhang och hur många pratar inte på en fest liksom? Där om något lär man ju känna nya personer eller bekanta. Hur sjutton är det FEL? Jag menar, har ni ens kollar er omkring hur folk beter sig i sociala sammanhang eller sitter ni i en grotta?

Jag börjar ju undra hur folk liksom socialiserar sig med andra om det nu är så jäkla svårt att träffa nya människor såsom ni säger. Det är ju riktigt tragiskt. Så om man Pluggar efter studenten, då får man inte träffa personer där och bli vän med dem för de vill inte ha vänner, de redan har för många men hur ska jag veta det? Man kan ju inte ha den inställningen heller, för då lär man ju inte få någon kontakt med någon. Nej Fy vad tragiskt detta är..

Andra människor har också en fri vilja. Man kan inte tvinga på folk att vara vän med en. Om de inte vill vara vän med dig, så vill de helt enkelt inte. De flesta människorna (framför allt NT) bestämmer sig ganska snabbt, om de tycker att en person verkar tillräckligt intressant, för att de ska vilja lära känna den personen. Om de bestämmer att de inte vill det, finns det inget du kan göra.

Jossie94 skrev:Spelar fortfarande ingen roll, för fest var bara ett exempel på en social tillställning. Ja men alla vill ju ha vänner för ingen vill ju vara ensam. Även om man säger att man inte vill ha vänner så vill man det innerst inne. Alla behöver ju någon. Man är inte stark själv.

Kanske har de tillräckligt många vänner. Varför skulle de då vilja ha fler? Det har de inte ens tid med.

Jag kommer nog aldrig förstå logiken i detta, för jag tycker det är så jäkla tragiskt. Sorry om jag är lite efter, men jag trodde ju folk var pratglada, sociala och förstod hur man betedde sig i sociala situationer. Men uppenbarligen så har jag haft helt fel om den bilden, för tydligen är ju NT personer i detta fall helt tvärtom och det är inga konstigheter att de är så, för att man ska ju fatta att det är fel på en själv och inte dem. Men det säger ju rätt mycket när de faktiskt gör sociala fel de också, som sagt, jag gör ju inga fel utan de felen jag gör, det kan ju ALLA göra, likså NT personer. För tro mig, de gör mycket fel har jag märkt. De är som att kolla på en person som har alla möjliga diagnoser och så ska personen vara bra på det sociala....Hur fasiken då?

10. Neurotypiker är sällskapssjuka och tycker att det är viktigare att vara tillsammans med andra än att det de gör faktiskt ska vara roligt/intressant för dem.
Det viktiga är att träffas och det spelar inte så stor roll vad man då gör. Det viktiga är att vistas på samma plats och ha kontakt med varandra. Det här kan få vissa att låtsas vara intresserade av något bara för att vara på samma plats som andra.


Det är ju detta jag menar, de visar denna sidan att de är sociala pratglada och vill lära känna nya personer och de behöver inte vara att de måste vara intresserade av något som man själv är intresserad av, för mig spelar de ingen roll om de är intresserade av någon sport eller inte, men för mig kan de lika gärna låtsas vara intresserade att vara sociala mm i 1-2 timmar just på den där sociala tillställningen, för sen kan de gå hem och vara så osociala de vill.

Jossie94 skrev:Jag kommer nog aldrig förstå logiken i detta, för jag tycker det är så jäkla tragiskt. Sorry om jag är lite efter, men jag trodde ju folk var pratglada, sociala och förstod hur man betedde sig i sociala situationer. Men uppenbarligen så har jag haft helt fel om den bilden, för tydligen är ju NT personer i detta fall helt tvärtom och det är inga konstigheter att de är så, för att man ska ju fatta att det är fel på en själv och inte dem. Men det säger ju rätt mycket när de faktiskt gör sociala fel de också, som sagt, jag gör ju inga fel utan de felen jag gör, det kan ju ALLA göra, likså NT personer. För tro mig, de gör mycket fel har jag märkt. De är som att kolla på en person som har alla möjliga diagnoser och så ska personen vara bra på det sociala....Hur fasiken då?

Men förstår du inte att man inte kan vara social hela tiden? INGEN människa orkar det. Folk är sociala ibland, när de VILL och när de FÖRVÄNTAS vara det. Nu tycker du kanske att man förväntas vara det på en fest också. På sätt och vis kanske, men det händer ju inget farligt om man inte är det. Folk kan bestämma sig att de inte bryr sig om att vara sociala just då.

Jossie94 skrev:10. Neurotypiker är sällskapssjuka och tycker att det är viktigare att vara tillsammans med andra än att det de gör faktiskt ska vara roligt/intressant för dem.
Det viktiga är att träffas och det spelar inte så stor roll vad man då gör. Det viktiga är att vistas på samma plats och ha kontakt med varandra. Det här kan få vissa att låtsas vara intresserade av något bara för att vara på samma plats som andra.


Det är ju detta jag menar, de visar denna sidan att de är sociala pratglada och vill lära känna nya personer och de behöver inte vara att de måste vara intresserade av något som man själv är intresserad av, för mig spelar de ingen roll om de är intresserade av någon sport eller inte, men för mig kan de lika gärna låtsas vara intresserade att vara sociala mm i 1-2 timmar just på den där sociala tillställningen, för sen kan de gå hem och vara så osociala de vill.

Det KAN vara så som du säger. Men det är inte så 100 % av tiden. I princip är det så som neurotypiker skiljer sig ifrån Aspies, ja. Men även de kan ha en dålig dag, det kan hända att de just då inte orkar, eller att de helt enkelt är helt ointresserade av personen.

Jossie94 skrev:Spelar fortfarande ingen roll, för fest var bara ett exempel på en social tillställning. Ja men alla vill ju ha vänner för ingen vill ju vara ensam. Även om man säger att man inte vill ha vänner så vill man det innerst inne. Alla behöver ju någon. Man är inte stark själv.

Det är möjligt att alla vill ha vänner men alla vill inte ha vemsomhelst som vän. Dessutom, har man redan vänner kanske man inte vill ha fler.

Det verkar som om du tror att alla sociala tillställningar är till för att skaffa (nya) vänner. Så är det kanske för några, men för de flesta är det bara för att få träffa de vänner man redan har.

Ska jag bara skita i dem då när de sitter vid samma bord som mig ? Jag tänker ju att de ska förstå att jag vill prata och lära känna dem i den stunden det är ju så man tar kontakt om något. Då blir de ju märkligt om de märker att jag sitter där och inte svarar mm. Då är det ju klart att jag undrar vad som händer. Ska jag då bara nej men hon vill inte prata med mig för jag vet inte vad och hon kunde ha sagt att hon inte pallade prata eller något sådant. Hon kan ju inte bara förvänta sig att jag som ny människa ska fatta en sån sak när jag bara är social och trevlig mot henne. Jag har inte sagt att de inte får ha dåliga dagar eller så men alla fattar ju att när man är vid en social tillställning att man är trevlig och så för det är trevligt och det är ju oartigt om man är där och inte är social och så. Det kommer ju påverka negativt för andra som är där och har kul. Jag pratar bara om rent hyfs och vett och etikett hur man beter sig i det sociala.

Det är klart att man bör svara om man blir tilltalad och sitter vid samma bord. Men det är många som inte är artiga och trevliga, ingen idé att grubbla över varför, enklare att försöka undvika sådana personer och gå vidare.

Jossie94 skrev:Om jag träffar någon jag jobbat med tidigare och vill bli kompis med den personen, då är det skillnad än om jag träffar personen på en fest? Jag tycker båda situationerna är the same, för de är ju båda sociala sammanhang och hur många pratar inte på en fest liksom? Där om något lär man ju känna nya personer eller bekanta. Hur sjutton är det FEL? Jag menar, har ni ens kollar er omkring hur folk beter sig i sociala sammanhang eller sitter ni i en grotta?

Jag börjar ju undra hur folk liksom socialiserar sig med andra om det nu är så jäkla svårt att träffa nya människor såsom ni säger. Det är ju riktigt tragiskt. Så om man Pluggar efter studenten, då får man inte träffa personer där och bli vän med dem för de vill inte ha vänner, de redan har för många men hur ska jag veta det? Man kan ju inte ha den inställningen heller, för då lär man ju inte få någon kontakt med någon. Nej Fy vad tragiskt detta är..

På jobbet så hälsar man på varandra. Man pratar om man samarbetar. Sitter man vid samma fikabord så pratar man också med varann. Men de flesta blir man inte vän med så att man umgås med dem efter jobbet. Vissa klickar tydligen och blir jättegoda vänner och träffas även privat. Det är ju lättare att bli vän med någon som
man träffar varje vardag än någon som man träffar en gång på en fest.

Klart man kan bli vän med folk även när man pluggar på högskola m m. NT känner väl av om någon vill bli vän och visar då med kroppsspråket om de är negativa el positiva. Jag tror inte någon frågar rent ut "vill du ha flera vänner el har du fullt upp redan?" Kanske man pratar om en film som visas just nu och en frågar "Ska vi gå och se den tillsammans?" Kan ju gälla konsert el något annat också. Eller att man funderar på att börja träna på Friskis & Svettis men inte har någon att gå med.

Men när jag har föreslagit shoppa och fika i stan då har ju dessutom träffat personerna några gånger och då har de reagerat negativt. Ena sa att vi va bekanta och hon gick beteende vetenskaplig linje. Jag struntade ju fullkomligt i det för de va inte relevant i det jag frågade om. Den andra sa att jag kunde följa med henne och hennes kompisar när vi var ute med min sambo och hans vänner. Hon skyllde sen på att hon va full. Det är en usel ursäkt. En annan tyckte jag var för på hur det nu kunde komma sig när jag bara försökte lära känna henne. Hon fattade ju inte att jag ville lära känna henne. Den andra ville inte vara på student grejen.

Jag menar inte att man ska vara social hela tiden, de är inte det jag har sagt. Jag har sagt att de ska förstå att man är social i en social situation och sen behöver man ju inte vara social varje sekund men jag menar att de fattar ju ändå att man umgås med personerna där och är trevlig och social. Och då lär man ju känna personerna i och med att man umgås med dem ett par timmar.

Jossie94 skrev:Jag kommer nog aldrig förstå logiken i detta [...]

Det är ju folk inblandat¸så det finns nog inte mycket logik att finna. Folk i allmänhet verkar göra saker utan att ha koll på vad de vill eller alla konsekvenser av det de gör.

Folk är inte kloka.

Jossie94 skrev:shoppa och fika i stan

Helt normalt å si nei til det om man ikke har lyst.

Jossie94 skrev:Ena sa att vi va bekanta

Da mener hun at hun ikke vil bli mer kjent med deg og at hun ikke vil bli invitert til noe av deg.

Jossie94 skrev:Ena sa att vi va bekanta och hon gick beteende vetenskaplig linje. Jag struntade ju fullkomligt i det för de va inte relevant i det jag frågade om. Den andra sa att jag kunde följa med henne och hennes kompisar när vi var ute med min sambo och hans vänner. Hon skyllde sen på att hon va full.

Da har hun ikke lyst til det likevel.

Jossie94 skrev:En annan tyckte jag var för på hur det nu kunde komma sig när jag bara försökte lära känna henne. Hon fattade ju inte att jag ville lära känna henne.

Hun forstod nok at du vil bli kjent med henne. Hun vil ikke bli kjent med deg.

Gå videre. De vil ikke bli kjent med deg og det må de få velge selv. Da er det feil av deg om du ikke respekterer det. Du kan ikke tvinge noen til å bli kjent.

slackern skrev:Astral projection skulle jag läsa om, om jag vore dig.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Astral_projection

...or face the music

Jag tror ett misstag många gör är att förutsätta både det ena och det andra vilket sedan leder till fel slutsatser och därav fel åtgärder.

De flesta människor bildar sin uppfattning om andra på ett undermedvetet plan redan de första sekunderna vid ett möte. Dvs ofta redan innan verbal kommunikation.
I vilken utsträckning den verbala kommunikationen sedan påverkar den medvetna uppfattningen tror jag mer handlar om rösten än formulerandet, även om såklart båda delarna har sin inverkan.

Rösten är själens eruption, medans formulerandet mer är som ett verktyg för att "övertyga".
Tror att de flesta har mött på personer som inte formulerar sig speciellt bra men som man instinktivt gillar. Och även personer som formulerar sig väldigt bra men som man instinktivt känner en viss tvekan inför.

Som gammal pokerspelare kan jag inte låta bli att relatera till just pokerspelandet, där likheterna är slående. Det är förvånansvärt ofta som just den första känslan man får är den korrekta.
Och även om kroppsspråk är en vital del i att "läsa" någon så skulle jag vilja påstå att rösten är den viktigaste delen i att avgöra hur vida någon är sanningsenlig eller ej.
Därav ser man ofta skickliga pokerspelare vägra svara på frågor mitt i en pokerhand, då det är väldigt få som kan manipulera röstens essens. Vissa sociopater och psykopater är skickliga på det, men de flesta människor har inte den egenskapen.
Ett knep jag hade när jag spelade mycket live poker var att när det kom en ny spelare till bordet så brukade jag ofta ställa ett par menlösa frågor som jag visste personen skulle kunna svara sanningsenligt på, så att jag fick en känsla för hur rösten lät när personen talade sanning. När man senare var i en pokerhand mot denna spelare och lurade dom att tala genom att tex fråga "hur mycket höjde du?" (vilket många inte vet att man inte är skyldig att svara på, utan det är dealerns uppgift att meddela det), så fick man en bra "read" genom just att höra om rösten "vibrerade" på samma sätt som när man tidigare frågat personen om något som dom svarade sanningsenligt på eller om den skiljde sig i resonans vilket ofta var ett täcken på att personen bluffade.
Men nu snöade jag iväg lite kanske

Ett konkret tips till dig iaf, var klar och tydlig inom dig själv med vad det är du vill kommunicera. Då blir det lättare att göra just det oavsett vilken metod eller formulering du än använder, även om såklart vissa är mer effektiva än andra.
Och bli tex inte för långrandig som jag i detta inlägg, nästan ingen har i dagens läge koncentrationsförmåga eller ork att lyssna på krångliga resonemang och långa utläggningar.
Att framföra det man vill med hjälp av bara några tydliga och ärliga meningar tenderar att vara det bästa sättet i de flesta situationer.

Jossie94[quote] skrev:Men när jag har föreslagit shoppa och fika i stan då har ju dessutom träffat personerna några gånger och då har de reagerat negativt. Ena sa att vi va bekanta och hon gick beteende vetenskaplig linje. Jag struntade ju fullkomligt i det för de va inte relevant i det jag frågade om.

Den här delen är helt obegriplig.

Den andra sa att jag kunde följa med henne och hennes kompisar när vi var ute med min sambo och hans vänner. Hon skyllde sen på att hon va full. Det är en usel ursäkt.

Antagligen är det då så som hon säger, även om det var en dålig ursäkt.

En annan tyckte jag var för på hur det nu kunde komma sig när jag bara försökte lära känna henne. Hon fattade ju inte att jag ville lära känna henne. Den andra ville inte vara på student grejen.

[/quote]

Jo, det fattade hon alldeles utmärkt. Och hon sa till dig att hon inte ville. Det är något som man måste respektera. Antigen var du verkligen för mycket på - och det är lätthänt när man inte har känsla för hur mycket som är lagom, eller så var det en ursäkt och det låg något annat bakom. Hon kanske tyckte spontant att hon inte gillade dig. Och då vill folk absolut inte fortsätta lära känna personen. De har redan bestämt sig att de inte vill ha kontakt med den personen.

Det är ju det jag menar, de har redan bestämt sig att de inte gillar personen men då är det ju svårt att lära känna någon då, eftersom de bara bestämmer sig för vilka som duger eller inte. Det är lite som när man väljer vilka som ska vara med i ens lag på idrotten, man väljer bara de som är duktiga. Ingen vill ju vara med den som är dålig. Typ så. Jag trodde man bjöd in alla i gemenskapen, oavsett om de var i skolan eller på en fest eller så. Jag menar, man märker ju tydligt om någon är utanför och då kan man ju bara, vill du vara med oss? Detta fick ju jag lära mig antingen i 2-3an /4-5an och så lärde jag mig detta när jag praktiserade på en förskola.