Wow! Jag letade lite vidare ifrån Regs länk och hittade det här:

http://habilitering.se/autismforum/beho ... rs-syndrom

TS, kolla den här länken! Där finns det just konkreta tips!

Svårt att återberätta
Det här gör det också svårt att återberätta saker man varit med om på ett begripligt sätt eller att återge något man läst. En ytterligare faktor som kan göra det svårt att återberätta är att många har problem med minnet, att komma ihåg det man varit med om på ett strukturerat sätt. Det kan hända att man i en berättelse återger en mängd detaljer, utan någon kronologisk ordning eller övergripande sammanhang. Det gör det svårt för lyssnaren att förstå. Att inte kunna förmedla ett innehåll försvårar samvaron med andra människor.

och tipsen:

Man måste prata om samma sak, ha samma fokus. För att förstå vad den andra personen pratar om måste man vara uppmärksam och lyssna.
Det måste finnas balans, båda ska prata ungefär lika mycket och man turas om att prata.
För att samtalet ska flyta bra, behöver det man säger ”haka på” det den andra har sagt. Det behöver finnas en logisk koppling.
Bra att lära in en avslutningsfras, så man kan avsluta samtalet.

Strategi för berättande
Även för berättelser finns det strategier, enligt Marjana. Kan man berätta om en upplevelse för en annan person betyder det mycket för självkänslan och för möjligheten till samhörighet.

Bakgrund – När man ska berätta något ska man börja med att sätta in berättelsen i ett sammanhang. När hände det? Var hände det? Vem var med? Om lyssnaren får svar på de frågorna blir det lättare att förstå.
Rätt ordning – Det blir lättare att hänga med om man börja från början och sedan berättar i kronologisk ordning.
Upprepa inte – Det finns ingen anledning att berätta samma sak flera gånger för samma person, om inte personen ber om det.
Stäm av – Om man har mycket att berätta är det bra att fråga: Ska jag berätta mer? Det är inte säkert att den som lyssnar vill höra allt.

Sedan rent generellt när man pratar särskilt över generationsgränserna får man vara beredd att förklara om teknologi är inblandat. Jag råkade säga ordet "app" till styvmor och tänkte inte på det, tänkte mer att det skulle framgå vad appen handlade om, vilket var relevant för historien. Då märker jag att jag inte har henne med mig riktigt. Och säger något frågande så att jag vet hon fattar appens innehåll. Men grejen var, att hon visste inte ens vad en app var...

Oops. Då är det bara att backa och förenkla så mycket som går. Nu gick det inte att berätta mer i detta fallet för hon fastnade för fenomenet appar och sedan gick det inte att berätta vidare för sedan skulle historien handla om hur dåligt det var med appar.

Samma om man talar som medelålders till yngre. De vet inte vad vi inte hade förr så om det är relevant för historien måste det med.

Samma om man har ett intresse andra inte alls är insatta in. Då kan man behöva förklara lite saker runt för att historien ska bli begriplig.

Självklart fattar jag ju generationsmässigt. Tex så tänker jag ju så när det gäller min generation, både de som är något år yngre eller jämngamla med mig eller något år äldre. Majoriteten vet ju exakt vad jag pratar om, däremot kan jag tycka det är konstigt om de inte skulle veta tex vissa saker som är väldigt populärt i dagens samhälle eller så. Det är lite som att de i min generation inte skulle veta vad tex fb eller instagram eller kanske något spel såsom cod eller så.

Jag vet att de garanterat vet vad det är för något för det är ju som sagt ingen nyhet och vet dom inte dessa saker så har de ju levt lite i en grotta. Sedan kan det ju absolut vara så att personerna inte är intresserade av vissa grejer men det är ju så lätt att hänga med på vad som händer och så med tanke på media, sociala medier mm. Hade de frågat mig om något tex vet du vad cod är eller vet du vad fb är? Så hade jag tyckt det varit konstigt, för det är ju klart att jag som är i samma generation som frågaren vet det. Då hade jag tänkt, antingen driver personen med mig eller så kan det bero på en diagnos.

När jag har pratat med min omgivning om saker jag vill förklara så har jag ju tagit exempel just för att jag tänker att det är lättare att förstå vad jag menar då. Jag har ju svårigheter i och med min diagnos gällande det sociala, inget jag kan rå för men kan absolut bli bättre på vissa områden.


Det där ni pratade om med upplägget var väldigt bra tips, däremot har jag svårt att tänka på sådant här när man väl är i själva situationen och pratar, för då tänker man ju inte på dessa saker. Kan absolut tänka på det nu och så men oftast så kommer jag på såhär skulle jag ha gjort mm efteråt.

Sedan är det så att jag tänker så mycket hela tiden, så ibland blir det att jag bara vräker ur mig info eller bara skriver saker (antingen utan att tänka eller medan jag tänker)

Kan tänka mig att vissa saker jag skrivit här är på de sättet.

Jossie94 skrev:Hade de frågat mig om något tex vet du vad cod är eller vet du vad fb är? Så hade jag tyckt det varit konstigt, för det är ju klart att jag som är i samma generation som frågaren vet det. Då hade jag tänkt, antingen driver personen med mig eller så kan det bero på en diagnos.

De yngre plus resten som är på internet lär ju veta om både Facebook och Instagram. Kanske då om man är rätt oengagerad i det vanliga på nätet att man inte har så mycket hum om sociala medier. Skulle gissa att min ena förälder vet men den andra troligen bara har ett hum. Båda är ute på nätet väldigt mycket, men de har helt olika inställning, den ena vill bara veta saker som hen är direkt intresserad av.

Ska man ge sig in i spelvärlden så blir det genast lite trixigare. Det är även för yngre helt möjligt att ha missat vissa spel. COD tyckte jag man hörde mycket mer om förr, nu är det bara ett bland andra spel. Fastän senaste var rätt nyligen. Är man inte alls intresserad av spel så kan man nog missat samtliga. Kanske hört namnet, kanske glömt bort. De som är väldigt populära just då lär flesta unga hört talas som. Men som sagt, är det inte ens egen grej så kanske man glömmer.

Finns ju nya spel som "alla" pratar om, känns som sådant kan man inte glömma, sedan glömmer folk iallafall.

Minecraft känns nog som det spelet man verkligen bott i en garderob om man missat. Snacka hajpat spel. Känns som WoW och Sims fallit i total glömska. De som spelade är gamla nu. Megastora Battlegrounds har "ingen" utanför spelvärlden hört talas om. Ändå relativt nytt. Så känns lite iffy om vad man "ska" kunna vad gäller spel och inte.

Men spel i sig är ändå lite nischat så... jo, man kan ha missat utan att vara ett totalt UFO.

Det som förvånar mig är att folk som är lite äldre kan ha missat riktigt klassiska spel helt. Som Pac man, Tetris och valfritt Super Mario. Men inser att nej, alla HAR inte ett spelintresse. Visst, känns konstigt, men bara att acceptera egentligen.

Och ja, dataspel har varit stort i många år nu så de som är 40 "borde" minnas spel från när de var yngre men nepp, många har ingen aning.

Och ramaskriet över Pokémon Go som kom från äldre generationen har tystnat. Nu minns ingen längre. Och om de minns så är de jätteförvånade över att folk fortfarande spelar.

Spel verkar vara väldigt mycket färskvara.

Sedan så är det ju tyvärr så att fler och fler väljer bort spelkonsoler och datorer, och om de spelar så är det något mobilspel. Verkar som den trenden även gäller de yngre.

Är inte bara spel utan även annat som man kanske får inse att alla inte "kan". Det ter sig väldigt udda, som om hur har de ens kommit undan? Men jo, börjar man prata om saker som inte är helt självklara får man nog vara beredd att förklara, om man inte vet vad den man pratar med har för intressen. Jag är nog ett UFO för folk nämner en massa kändisar för mig. Har ingen aning om vem någon är av dem. Så, visst kan andra ta för givet att jag ska känna till alla dessa människorna, men jag gör ju ändå inte det!

Tror både NT-folket och aspergare oftast har några hål i sin allmänbildning. Just sådana saker man ska kunna som NT ter sig ju lite suspekt om man inte kan, som kändisar och sport. Det verkar vara NT:arnas specialintresse. Och det kommer alltid vara så att man är mer UFO om man inte kan kändisarna än om man har noll geografikunskaper. Känns väl hyfsat orättvist men nu är det tydligen bestämt så.

Men som sagt, återknytning i samtal är viktigt. Ju snabbare man fattar att man tappade någon, desto bättre. Folk kan bara strunta i att lyssna om de tappade tråden. Och som aspergare kanske man inte är supernoga med att folk lyssnade från första början.

Men som sagt, har jag med mig den personen jag pratar med? Verkar personen tycka det har något intresse? Borde jag prata om något helt annat? Borde jag engagera mig i dem?

Finns inga universallösningar. För vissa människor hatar att prata om sig själva. Vissa pratar glatt om vilket ämne som helst bara de får prata. Det är så olika.

Det sista du nämnde så är det ju pratglada personer jag har fått en bild utav när jag har sett personernas beteenden . Alltså jag menar man kanske vet vilka de är och ser dem ute någonstans hur de pratar och beter sig rent allmänt. Eller om man träffar någon bekant på stan osv.

Då har jag ju förstått att personerna kan det sociala och så kommer man till den där tillställningen och då vågar de inte alls visa hur de är. Jag vet ju att man är olika i olika miljöer och med olika personer. Men här är det som sagt att de går från 100 till 0. Det är som att oj nu pratade någon med mig, vad ska jag göra nu? Men annars så tänker de ju inte så, då är det som att de fattar allting. Och det är det här jag blir fundersam över.. de är ju något som är fel eller de går liksom inte ihop.

Astral projection skulle jag läsa om, om jag vore dig.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Astral_projection

Jossie94 skrev:Då har jag ju förstått att personerna kan det sociala och så kommer man till den där tillställningen och då vågar de inte alls visa hur de är. Jag vet ju att man är olika i olika miljöer och med olika personer. Men här är det som sagt att de går från 100 till 0. Det är som att oj nu pratade någon med mig, vad ska jag göra nu? Men annars så tänker de ju inte så, då är det som att de fattar allting. Och det är det här jag blir fundersam över.. de är ju något som är fel eller de går liksom inte ihop.

De kanske inte egentligen gillar att festa? Just den situationen kanske gör dem nervösa?

De kanske ha sett framemot att bara hänga med sina kompisar, inte dig.

Hur är de med andra i samma situation? Tar de till sig andra? Eller pratar inga andra med dem?

Om det är så att de pratar med andra och inte med dig, skulle jag gissa att de helt enkelt inte vill kopplas samman med dig.

Vissa har ju pratat med alla och då har ju det blivit att de tyckt det är konstigt att jag har varit artig och hälsat. De har ju inte haft något problem med det innan, så då switchar de helt (Alltså att de går från sociala och pratglada till att tycka de är konstigt och kan inte säga något alls) Vet inte vad detta beror på förutom att de fryser ut mig isf. Det är väl den enda förklaringen jag har fått pga detta märkliga beteende. Att vissa bara fryser ut någon utan någon som helst anledning. Jag hade ju förstått om det var så att man inte gillade personen och inte vill träffa personen alls, då fattar man ju varför personen undviker den/dem.

Men dessa gånger jag syftar på, var de helt nya personer och då är det ju normalt att man hälsar liksom, för att det är trevligast. Då är det ju klart att man undrar varför de tycker det är konstigt. Jag hade ju inte gjort något mot någon utav dem.

Tänk er själva att ni kommer och är jätte trevliga mot någon ny människa som ni träffar på någon social tillställning och så tycker den personen det är konstigt att ni vill hälsa. Om dessa personer inte förstår att det är normalt att hälsa i en sådan situation, jadu...Och då är det endå personer som ska föreställa förstå sociala grejer såsom att hälsa och så. Det är klart man blir, vänta, fattar ni inte att det är såhär man gör ? De är som att de inte fattar sina egna regler eftersom de ska ju föreställa kunna dem.

Det kanske är jätte dåligt förklarat men det är sådana här sociala koder och saker dessa personer jag antagit varit normala (NT) ska kunna och så kan dem inte det märker man, eftersom då är det helt plötsligt fel att göra det som man vet är normalt. ALLA vet ju liksom hur man hälsar speciellt om man är en NT person. Och då blir det ju konstigt då om dessa NT personer som ska föreställa normala, inte kan hälsa eller inte kan bete sig i sociala sammanhang.

Därav varför jag då har undrat hur fasiken har de då fått vänner överhuvudtaget om det nu är så att de har träffat nya vänner? Jag menar, är man på en fest tex eller en bar, så är det ju säkerligen någon helt ny person som är där och då hälsar man ju såklart på den. Har de då bara "nej men jag fattar inte hur man hälsar"?

Det kan inte vara så att de uppfattar det som att du "drar på för mycket" och "spelar över"?

Jossie94 skrev:Tänk er själva att ni kommer och är jätte trevliga mot någon ny människa som ni träffar på någon social tillställning och så tycker den personen det är konstigt att ni vill hälsa.

Själv skulle jag bli glad om någon tog initiativet och hälsade på mig. Om jag inte är på skitkonstigt humör (ibland har jag försökt socialisera när jag haft en tyst period i mitt liv och det har gått "sådär"), utan jag är mitt vanliga jag, är jag rätt pratsam. Meeen, just att BÖRJA prata. Fattar inte hur man börjar. Därför har jag ofta med en wingman fast jag går inte ut mycket ändå men om. För då kommer den personen och någon annan att börja prata och sedan är det inte svårt att hoppa in eftersom jag känner en av dem.

Men ensam??? Hur fan GÖR folk?

Så jo, om någon kom och sa hej hopp, jag är den och den personen, vad got maten var (random kommentar) då skulle jag "tvingas" säga hej och sedan skulle det inte vara några problem (troligen) att prata. Är inte "blyg" men är helt dum i huvudet på hur man inleder en konversation.

De flesta vet hur, så jag låter DEM börja. Men ibland kan man hamna i konstiga situationer där INGEN börjar. Euuurrghhh...

Så jag personligen skulle bara vara glad om du kom och sa hej. Men jag är inte oartig eller taskig såvida det inte är av misstag. Det ska till väldigt mycket för att jag ska undvika någon. Och jag undviker bara folk om de är genuint negativa för mig. Skiter i om någon har en udda stil eller udda sätt att kommunicera. Det är energin personen utstrålar som är det viktiga. Om man känner att detta är en person som vill andra väl och som är en "god människa".

Jag har tyvärr gått på missar där jag dömt folk efter deras yttre handlingar och trott att folk är snällare än de är. Men är bättre nu och jag tar till mig av de röda flagg som kommer, typ får man en dum kommentar eller de säger något elakt om ngn annan, spelar ingen roll om det är en bagatell.. innan har jag gjort som KBT-folket säger, man ska låta folk "ha en dålig dag" osv... tolka positivt. Men nepp... det ÄR bättre att faktiskt se småsakerna från början för de brukar tala om vad personen SEDAN längre fram går för.

Så om någon behandlar dig grisigt, glöm den människan, det finns andra, trevligare människor. Man måste inte vara kompis med hela världen.

Jag vet ju inte om det är så att de tycker jag spelar över eller så, jag har ju bara hälsat just för att det är nya personer och att de sitter vid samma bord och då blir det ju naturligt att man börjar prata med dem. Likaså om det är vid ett annat tillefälle där man sitter flera vid samma bord och det är folk man känner så börjar ju man prata naturligt också. Det blir ju konstigt om personer sitter vid samma bord och ingen pratar, då är det ju något tokigt eftersom det är just vid ett sådant tillfälle man brukar vara social. Det är ju inte så att man är på en begravning eller så, för där ska det ju vara tyst och dystert. Eller om en person håller tal, då ska man ju också vara tyst. Det är ju alltid någon som pratar när man sitter vid ett bord flera personer.

Jag är ju uppväxt med släkt som är högljudd och pratar i mun på varandra, så där är det ju alltid någon som pratar. Och är det flera personer (inte min släkt då) då utgår jag från att de är likadant där eftersom flera personer oftast betyder att det kommer vara livligt.

Och det är just det jag menar då att det blir konstigt om personerna då inte förstår att jag vill lära känna dem eller egentligen bara småprata med dem och på det sättet lära känna dem där och då. Det är ju då det har varit folk som har typ ryggat tillbaka ungefär och bara tänkt "shit, hon pratar med mig, vad ska jag göra?" Dessa personer är ju som sagt normala personer för det har jag ju sett och nu vet de inte hur de ska bete sig, när det är något de gör dagligen. Det är ju som att de jobbar med något varje dag och sen plötsligt en dag så har de glömt hur man jobbar.

Vi har ju varken träffat dig el personerna du skriver om. Så vi kan inte veta om du pratat för högt, för mycket el öht gjort ett udda intryck som gör att de inte vill träffa dig och därför är så oartiga. Eller om dem du träffat i stället varit både osociala (gentemot främmande) och oartiga. De behöver inte alls vara "normala". I det senare fallet finns det inget du kan göra förutom att undvika dem i framtiden.

Nej men jag menar ju det, jag trodde de var normala men de är ju inte det. Inte om de beter sig sådär i dem sociala sammanhangen.

Jossie94 skrev:Nej men jag menar ju det, jag trodde de var normala men de är ju inte det. Inte om de beter sig sådär i dem sociala sammanhangen.

De kan ju vara normala på så vis att de inte har en diagnos.

Men ingen har sagt att alla normala människor är trevliga eller enkla att ha att göra med.

Om du själv är uppfostrad att vara högljudd så kanske vissa faktiskt inte klarar av det. Man behöver inte vara autistisk för att vilja ha lite lugn.

Det finns många människor som är introverta. Nuförtiden är det nästan patologiserat att vara introvert, men det är ingen sjukdom, men introverta kan passa jäkligt illa in i moderna samhället. De orkar inte med hetsiga intryck och de måste samla energi inifrån sig själv, inte i kontakten med andra.

Men som du beskriver det så får man nästan gissa att iallafall vissa, faktiskt blir lite "rädda" när du kommer fram till dem. Vissa socialiserar helt OK bara det finns något att socialisera kring, som en arbetsuppgift. Då kan de flesta funka med nästan vem som helst om uppgiften tillåter det. Men det blir en annan sak om man bara ska socialisera över ingenting. För då finns det inga gränser för ens hur länge man kommer prata med varandra. Man kan jobba bra ihop och folk vill fortfarande inte festa med en. För det är en helt annan social situation.

Jossie94 skrev:Därav varför jag då har undrat hur fasiken har de då fått vänner överhuvudtaget om det nu är så att de har träffat nya vänner? Jag menar, är man på en fest tex eller en bar, så är det ju säkerligen någon helt ny person som är där och då hälsar man ju såklart på den. Har de då bara "nej men jag fattar inte hur man hälsar"?

Men du har ju fått svar på det ungefär 10 gånger redan. Folk VÄLJER ibland om de vill vara sociala, om de bryr sig om att göra ett bra intryck och kanske få nya kontakter. De kan strunta i det om de inte är intresserade. och det betyder inte att de inte KAN, de väljer helt enkelt att avstå.

Jossie94 skrev:Nej men jag menar ju det, jag trodde de var normala men de är ju inte det. Inte om de beter sig sådär i dem sociala sammanhangen.

Jo, det kan de visst vara. Men de är inte intresserade att av att visa det just då. Även en "normal" person måste anstränga sig lite grann för att trevlig och social. Det fungerar inte helt automatiskt. Och ibland kan de väl också tycka att de inte orkar anstränga sig.

[code][/code]En tanke bara:
Man kanske kunde starta en tråd för skrivövningar? Det finns ju en egen underkategori för språk.
Man kunde t.ex. skriva om varandras texter och jämföra och diskutera. Eller bara ge råd och synpunkter.

Jag vet att Jossie inte pratat bara om att skriva, men jag tänker att formulera sig i tal och skrift hör ihop.
Kroppsspråk mm kan vi ju däremot inte göra så mycket åt här.

Jossie94 skrev:Nej men jag menar ju det, jag trodde de var normala men de är ju inte det. Inte om de beter sig sådär i dem sociala sammanhangen.

Jag förstår hur du menar, tror jag.
Men du tänker lite fel: det är inte normalt att vilja vara social med alla människor man möter.
Det normala är att välja ut vissa människor att vara det med.

Varför man väljer ut vissa och inte andra beror på många saker, som är helt personliga. De skälen behöver inte vara logiska för nån annan.
Många dras nog till folk de har nånting gemensamt med, som de känner sig lik på ett eller annat sätt.

Udda människor har ofta svårare att hitta såna de passar ihop med.
Hela det här forumet är fullt med såna, du är inte den enda.

Jag tror att nån redan gett dig rådet att försöka hitta andra NPFare, och se om du funkar bättre med dem än med NT.
Alltså om du inte redan gjort det. Jag har inte läst alla dina inlägg, sorry om jag missat att du nämnt sånt.

Kanske tycker dom du helt saknar fingertoppskänsla.

Kanske blir dom därför rädd för dig

Kanske tycker dom du verkar helt sjuk i huvudet.

Kanske vill dom därför inte ha något som helst kontakt med dig.

Konstigare saker än så har hänt.

Fabela skrev:
Udda människor har ofta svårare att hitta såna de passar ihop med.
Hela det här forumet är fullt med såna, du är inte den enda.

Så sant, så sant

Det finns två läger.

Ena är att de är personer som är NT
och de andra är icke neurotypiska personer med diagnoser.

Låt säga att NT tjejen uppvisar mer tecken på att hon har en diagnos eftersom hon inte fattar hur man beter sig socialt när man småpratar med henne eller försöker lära känna henne. Då är ju småprata och lära känna någon ett sådant sätt som är normalt i NT världen.

Och i detta fall så är den icke neurotypiska personen som har en diagnos mer NT än den riktiga NT personen.

För personen med en diagnos fattar ju ändå hur man beter sig och hur man småpratar och lär känna någon i en social situation. Personen har också en neutral klädstil och inget rosa hår eller är udda både tydligt eller har en udda klädstil. Den passar in i mängden bland NT personer på det sättet.

Även om NT tjejen har adhd eller så, så blir hon mer accepterad, men så fort personen med en diagnos visar att den har en diagnos, så tycker folk att det är konstigt. Men det är ju så normalt nu att folk har diagnoser, så vad är då skillnaden på om en redan har en diagnos och om en NT person visar sig ha en diagnos?

Personen som redan har en diagnos får fortfarande skulden att göra saker fel, trots att NT personen också har en diagnos, så får den inte höra att den gör fel. Den blir snarare mer hyllad typ. Coolt att du har en diagnos, men själv får man höra att man är annorlunda och gör sociala fel. Som inte ens är några fel. Det är ju inte fel att ta kontakt med någon, däremot är det ju fel att stalka någon. De vet och fattar ju alla att det är fel.

Jossie94 skrev:Låt säga att NT tjejen uppvisar mer tecken på att hon har en diagnos eftersom hon inte fattar hur man beter sig socialt när man småpratar med henne eller försöker lära känna henne. Då är ju småprata och lära känna någon ett sådant sätt som är normalt i NT världen.

Hur vet du att hon inte fattar?

För att hon inte följer de sociala regler som du tycker ska gälla?

Iofs skulle jag oxo vilja att folk följde mina regler mer än NT-folkets men det kan man drömma om.

Du tycker man ska vara social med alla.

Men inga NT-regler säger att man ska vara hypersocial. Finns egentligen inte ens artighet i NT-reglerna. Reglerna säger inget att de ska bete sig trevligt.

Tycker jag det är rätt? Nej egentligen inte. Alla borde mottas med hövlighet även om man naturligtvis inte kan kräva något mer efter det.

Men nu är det inte mina regler som gäller. Utan det är deras regler som bestämmer. Och enligt dem så sker socialiserande och småprat enbart med de NT-människan funnit värdig. Dvs, anser de att man inte hör till, så är det rätt enligt deras regler att bete sig hursomhelst mot en. Finns självklart olika NT-regler, en del mer softa och självklara, att folk inte ska tvingas socialisera mot sin vilja med folk de inte känner något för. Till andra extremen som oxo anses vara en rätt normal NT-regel att folk som inte är accepterade ska mer aktivt behandlas illa eller frysas ut. Den extremen ställer jag dock inte upp på. Men om någon helt enkelt vill välja bort mig i en frivillig situation (inte jobb, skola, organisation), så måste den personen få göra det!

Där är jag helt enig med NT-reglerna.

Så de använder bara indirekt kommunikation (typiskt NT) när de försöker förmedla att de valt bort dig. Jag anser inte själv att denna sortens kommunikation skulle stå över min egen... MEN det är den som är normen.

Jossie94 skrev:Låt säga att NT tjejen uppvisar mer tecken på att hon har en diagnos eftersom hon inte fattar hur man beter sig socialt när man småpratar med henne eller försöker lära känna henne. Då är ju småprata och lära känna någon ett sådant sätt som är normalt i NT världen.

Nei.

Man forsøker vanligvis ikke skaffe nye venner på fest og man introduserer seg vanligvis ikke for helt ukjente for å bli kjent med dem. Klart det finnes unntak, men poenget er at de ikke er forpliktet.

Man er hverken slem, uhøflig, dum eller atypisk fordi man ikke vil snakke med noen, småprate med ukjente eller forsøke å bli kjent. Man velger selv hvem man ikke vil bli kjent med eller snakke med. Det er helt rett og det får man bare akseptere.

Vennligst slutt å påstå at folk har diagnoser eller burde hatt det fordi de ikke vil snakke med deg.