Särskilt om man drabbas av kriser, mår dåligt och sådant, så kan man behöva psykiatrisk hjälp och diagnos. Vad händer med de som har skuggsyndrom, dvs liknande men inte tillräckligt allvarliga symptom, till aspergers?

Säg att man är ett ganska klassiskt aspergerfall, men man är för bra på alla områden för att få diagnos, men det ställer ändå till det så att man måste få hjälp.

Vad går de på då, enbart enskilda symptom? Då kan man ju få väldigt många olika diagnoser där man har lite av dem (eftersom till skillnad från aspergers är det lätt att uppfylla kraven för en psykiatrisk störning).

Eller är läkarna så smarta att de skriver att man har drag av autism?

Eller får man en diagnos på en personlighetsstörning istället?

Jag har undrat över detta ett bra tag nu.

Jag har atypisk autism och det innebär att jag har drag av autism och asperger då jag inte uppnår de kriterierna som man ska ha för att kunna få just diagnosen autism eller asperger. För mig har det varit på gott och ont att få den diagnosen, eftersom jag både behöver hjälp till en viss del men samtidigt är väldigt självständig och inte behöver någon hjälp. Så för mig är det den där balansen som är nackdelen, då min omgivning inte alltid förstår när och hur jag behöver hjälp eller inte. Hade man haft en diagnos till 100 procent, så hade alla förstått vad det innebär, medan om man har en diagnos som har drag av någonting så blir det otydligare för omgivningen att faktiskt förstå innebörden. Dessutom har jag ingen specifik medicin till min diagnos, utan jag måste testa mig fram och då är risken att jag kan må väldigt bra, men jag kan också i värsta fall bli deprimerad av bieffekterna. Då är träning lika effektivt och det är just träning de rekommenderar istället då för medicin. För mig gjorde dem det iallafall.

Kortfattat så sätter de om du inte har diagnoserna till 100 procent, som en egen diagnos skulle jag tro, eller det är så jag fick som min diagos, just för jag bara hade drag utav olika diagnoser.

Jossie94 skrev:Jag har atypisk autism och det innebär att jag har drag av autism och asperger då jag inte uppnår de kriterierna som man ska ha för att kunna få just diagnosen autism eller asperger. För mig har det varit på gott och ont att få den diagnosen, eftersom jag både behöver hjälp till en viss del men samtidigt är väldigt självständig och inte behöver någon hjälp. Så för mig är det den där balansen som är nackdelen, då min omgivning inte alltid förstår när och hur jag behöver hjälp eller inte. Hade man haft en diagnos till 100 procent, så hade alla förstått vad det innebär, medan om man har en diagnos som har drag av någonting så blir det otydligare för omgivningen att faktiskt förstå innebörden. Dessutom har jag ingen specifik medicin till min diagnos, utan jag måste testa mig fram och då är risken att jag kan må väldigt bra, men jag kan också i värsta fall bli deprimerad av bieffekterna. Då är träning lika effektivt och det är just träning de rekommenderar istället då för medicin. För mig gjorde dem det iallafall.

Kortfattat så sätter de om du inte har diagnoserna till 100 procent, som en egen diagnos skulle jag tro, eller det är så jag fick som min diagos, just för jag bara hade drag utav olika diagnoser.

Det finns ingen medicin för Asperger, autism eller atypisk autism, medicinen du tar måste vara för något annat, t.ex depression.

Jag skrev ju att jag fick testa mig fram vilken medicin som funkade och de menade nog om jag ville dämpa någon ting tex depression men de lät som att jag skulle testa mig fram och se om någon av medicinerna som är till för tex adhd mm om de funkade på mig.

Fast jag valde att aldrig börja medicinera just pga bieffekterna och att de rekommenderade att träning gav lika mycket effekt.

Kommer atypisk autism finnas i nya ICD? Eller man kanske får behålla den diagnosen man hade innan även om den inte finns mer?

Kidzi skrev:Kommer atypisk autism finnas i nya ICD? Eller man kanske får behålla den diagnosen man hade innan även om den inte finns mer?

AS kommer ju att försvinna och buntas ihop till en ASD diagnos liksom alla andra autism diagnoser så vad tror du då kommer att hända med AA? Och nu pratar jag inte om 12 stegs programmet.

https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/ht ... f437815624

slackern skrev:

Kidzi skrev:Kommer atypisk autism finnas i nya ICD? Eller man kanske får behålla den diagnosen man hade innan även om den inte finns mer?

AS kommer ju att försvinna och buntas ihop till en ASD diagnos liksom alla andra autism diagnoser så vad tror du då kommer att hända med AA? Och nu pratar jag inte om 12 stegs programmet.

https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/ht ... f437815624

Ingen aning men man brukar väl få behålla de diagnoser man har iallafall? Hur ska man ens veta att man verkligen har den nya autismen om man hade aspergers? Eller ska alla måsta omdiagnostiseras? Fast, det är väl egentligen bara i fallet atypisk autism det kan bli reella problem. Autism en dag, ingen diagnos nästa?

Kidzi skrev:...man brukar väl få behålla de diagnoser man har iallafall? Hur ska man ens veta att man verkligen har den nya autismen om man hade aspergers? Eller ska alla måsta omdiagnostiseras? Fast, det är väl egentligen bara i fallet atypisk autism det kan bli reella problem. Autism en dag, ingen diagnos nästa?

Enligt Habilitering och Hälsa (region Stockholm) är det så här:

Personer med en välgrundad, DSM-IV-baserad diagnos av autistiskt syndrom, Aspergers syndrom eller genomgripande störning i utvecklingen UNS ska få diagnosen autism. För personer med påtagliga brister i social kommunikationsförmåga, men där symtomen i övrigt inte uppfyller kriterierna för autism, ska diagnosen social (pragmatisk) kommunikationsstörning övervägas.

Jag gissar att de flesta som nu har Aspergserdiagnos kommer att räknas som svårighetsgrad 1 (se den länkade sidan), och undrar om det kommer att bli olika bedömningar av olika vårdpersonal av hur mycket stöd folk anses behöva...

Jag har diagnoserna:
Atypisk Autism
ADD
Social Fobi

Jag har märkt att de flesta av mina problem kan härstamma i min autism, men problemen skyller vården hellre på mina andra två diagnoser (då dessa går att behandla med t.ex mediciner). Fokusen i min behandling hamnar då helt på min ADD och Social Fobi utan någon hänsyn till min autism. Detta får mig att känna mig missförstådd och felbehandlad, även om jag har alla tre diagnoser.

ankhh skrev:

Kidzi skrev:...man brukar väl få behålla de diagnoser man har iallafall? Hur ska man ens veta att man verkligen har den nya autismen om man hade aspergers? Eller ska alla måsta omdiagnostiseras? Fast, det är väl egentligen bara i fallet atypisk autism det kan bli reella problem. Autism en dag, ingen diagnos nästa?

Enligt Habilitering och Hälsa (region Stockholm) är det så här:

Personer med en välgrundad, DSM-IV-baserad diagnos av autistiskt syndrom, Aspergers syndrom eller genomgripande störning i utvecklingen UNS ska få diagnosen autism. För personer med påtagliga brister i social kommunikationsförmåga, men där symtomen i övrigt inte uppfyller kriterierna för autism, ska diagnosen social (pragmatisk) kommunikationsstörning övervägas.

Jag gissar att de flesta som nu har Aspergserdiagnos kommer att räknas som svårighetsgrad 1 (se den länkade sidan), och undrar om det kommer att bli olika bedömningar av olika vårdpersonal av hur mycket stöd folk anses behöva...

Själv är jag diagnostiserad med ASD enligt DSM-5 med svårighetsgrad 1 och AS enligt ICD-10, så för mig kvittar det vilket som.

Jossie94 skrev:Fast jag valde att aldrig börja medicinera just pga bieffekterna och att de rekommenderade att träning gav lika mycket effekt.

Isåf bör det ha handlat om behandling av depression.

Mycket intressant frågeställning för mig. Tack för tråden!

Verbatim jag har också atypisk autism. Däremot tror jag att det är skillnad mellan diagnosen gällande tjejer och killar. Jag träffade en person som också hade likadan diagnos men det var så stor skillnad så vi kunde inte komma överens och jag kände att personen mådde så dåligt också så jag ville inte umgås längre. Det var ju ändå kul att det fanns personer med likadan diagnos eftrsom jag tror inte att atypisk autism är så vanligt såvida man inte läser på nätet.

verbatim skrev:Jag har diagnoserna:
Atypisk Autism
ADD
Social Fobi

Jag har märkt att de flesta av mina problem kan härstamma i min autism, men problemen skyller vården hellre på mina andra två diagnoser (då dessa går att behandla med t.ex mediciner). Fokusen i min behandling hamnar då helt på min ADD och Social Fobi utan någon hänsyn till min autism. Detta får mig att känna mig missförstådd och felbehandlad, även om jag har alla tre diagnoser.

Har du prövat gå på habilitering? På hab får de ej behandla din ADD eller din sociala fobi utan ska kunna habilitera din atypiska autism och dess konsekvenser.

Jossie94 skrev:Verbatim jag har också atypisk autism. Däremot tror jag att det är skillnad mellan diagnosen gällande tjejer och killar. Jag träffade en person som också hade likadan diagnos men det var så stor skillnad så vi kunde inte komma överens och jag kände att personen mådde så dåligt också så jag ville inte umgås längre. Det var ju ändå kul att det fanns personer med likadan diagnos eftrsom jag tror inte att atypisk autism är så vanligt såvida man inte läser på nätet.

Utav vad jag har märkt, som "extra"-diagnos, så verkar ADHD vara vanligare hos killar medan ADD vanligare hos tjejer. Så här känner jag oftast igen mig mer av tjejerna utav det jag läst och hört (bl.a Youtube). Jag har däremot (vad jag vet) inte träffat någon med autism.

Flinta skrev:Har du prövat gå på habilitering? På hab får de ej behandla din ADD eller din sociala fobi utan ska kunna habilitera din atypiska autism och dess konsekvenser.

Min handläggare för arbetsträning verkar inte vara ett dugg intresserad av mig och mina problem, oavsett hur och hur ofta/noga jag beskriver dessa. Han föreslår det ena efter det andra som inte är i närheten av realistiskt för mig. Som sjukskriven med 2 timmars arbetsträning i veckan så ville han att jag skulle gå och skriva in mig på arbetsförmedlingen.
Väl där, så verkade personalen oförstående, "du är ju sjukskriven (100%), du ska inte vara inskriven här".
Säg det till min handläggare tänkte jag, samtidigt som jag kände mig dum i huvudet som ens gick dit.

Eller vad kan habilitering vara för något om det inte är KBT eller arbetsträning?

verbatim skrev:
Eller vad kan habilitering vara för något om det inte är KBT eller arbetsträning?

Exempel på stöd man kan ha tur att få hittar du här:

http://habilitering.se/om-habilitering/ ... -kan-du-fa
I vänsterkanten finns allt uppräknat. Klicka dig vidare och läs om det som ev låter intressant.

Ännu mer tur är det om man blir hjälpt på något sätt vilket brukar förutsätta att man blir tilldelad rätt profession och att ni fungerar tillsammans Sedan måste det man är i behov av finnas på ens egen habilitering. Såklart

Dum fråga eller ja det finns ju egentligen inte dumma frågor bara dumma svar. Men är atypisk autism och Autism samma sak? för när jag pratar om atypisk autism så menar jag en diagnos man får (har jag uppfattat det som) om man inte uppfyller alla kriterierna för olika diagnoser och därför bildar den kombinationen en egen diagnos. För mig är Autism något helt annat, finns väl saker man kan relatera till tex sociala svårigheter osv, men det ingår ju också i aspegers. Adhd har ju inte problem med sociala svårigheter tydligen. Add vet jag inte, bara att man gillar att vara ensam mycket och då skulle jag säga add och adhd är mer lika aspegers. För alla de tre diagnoserna så har jag sett personer som är kreativa, gjort musik eller tv och liknande. Och aspergare är också bra på datorer.

Nu tänker jag ju utifrån definitionen och egna erfarenheter med diagnoserna. Sen så kan det skilja väldigt mycket även om båda har ADD eller ADHD, för den ena kan vara lugn och ha adhd medan den andra kan vara hyperaktiv. Sedan nu när jag tänker efter, så borde add och adhd vara lite som autism och atypisk autism, att autism är motsatsen till atypisk autism. Eller har jag missuppfattat?


Såhär menar jag

ADD = lugn inåt person gillar att vara ensam
ADHD = Uppmärksamhets beroende, hörs och syns mest och jobbar med tv eller sociala medier.

Kan någon då med adhd vara lugn eller menar de då att personen har add?

@Jossie94
Om man inte uppfyller alla diagnoskriterier, men några, för autism så kan man få diagnosen atypisk autism. Det är en egen diagnos inom autismspektrat. Det är inte motsatsen till autism.

ADD och ADHD särskiljs inte sådär som du skrev.
ADD = samma som ADHD men huvudsakligen ouppmärksam (kan även vara lite hyperaktiv och impulsiv men är huvudsakligen ouppmärksam).
ADHD= huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv men även ouppmärksam

Jag skulle säga att add är att man är lugn och lite introvert medan adhd är mer extrovert och vill ha uppmärksamhet och är ofta den som är i centrum. Det är så dem jag har träffat med dem diagnoserna har varit. De med add har varit som jag sa lugna och kreativa och gillar vara ensamma rita/måla eller umgås med djur. Adhd personerna har varit mer extroverta och gillat vara bland folk och hört och synts mest. De med adhd stör sig på ljud också. Detta är typiska adhd eller add egenskaper.

Jag kan nämna kända personer som har adhd och de gör musik och gör tv bland annat. En annan känd person med add och asperger (tror det var så) har gjort musik, skrivit böcker och massa serier. Juste de andra två har också skrivit böcker om sitt kändisskap och deras diagnoser.

Jag tror ni har förstått att det är så skillnaderna ser ut om man jämför diagnoserna på så sätt att det är introvert ——extrovert. Det är så jag har märkt att diagnoserna är/ser ut.

Jossie: Kanske inte ta över tråden med sånt som vi redan gått igenom minst 20 ggr inte stämmer alls dvs din bild hur olika npf "är". Låt det inte bli en till evighetsdiskussion om inbillade symptom för olika npf och att atypisk autism skulle vara sååå annorlunda än ASD trots att det kan skilja ett diagnoskriterie.

Zima33 skrev:Om man inte uppfyller alla diagnoskriterier, men några, för autism så kan man få diagnosen atypisk autism. Det är en egen diagnos inom autismspektrat. Det är inte motsatsen till autism.

Så det man kallade skuggsyndrom innan har verkligen ändrats. Aspergers räknades tydligen som ett skuggsyndrom till barndomsautism. Innan det blev en egen diagnos. Och nu är atypisk autism av den typen att det saknas symptom skuggsyndrom till aspergers eller kannerautism. Fastän de inte heter så nu.

Så jag tror jag fått mitt svar.

Redan som erkänd diagnos var atypisk inte ett skuggsyndrom. Men nu är det inbakat och ännu mer en oomtvistad diagnos.

De som är skuggsyndrom är numera mycket mildare än när andra framtida diagnoser bara ansågs sim skuggsyndrom. Alltså att man hade drag. Innan kunde man anses ha drag av autism och ha medelhyfsat grav autism. Har man bara skuggsyndrom nu så har man kanske en aspergernatur men alldeles för få problem.

Men det kan ju hända att i vissa situationer märks att man har något men det räckte inte till diagnos. Om man är superstressad eller ska göra helt fel saker. T ex kan mitt syskon aspa ner sig lite ibland och få lite kris men han kan utan yttre hjälp och med vanliga sociala samband må bra igen. Jag och han är lika i tänkandet ibland så man tror man läser tankar, men han har ett riktigt liv i avsaknad på bättre ord. En fungerande människa.

Treffert minns jag om jag minns rätt skrev om skuggsyndrom och på den tiden ansågs saker bara vara en skugga, inte ett äkta problem.

Ett annat skuggsyndrom skulle kunna vara en viss typ av stress och ångest som är vanlig vid aspergers. Som min brorsa är direkt inte chill. För det mesta frisk men vissa dagar nästan lika ångestsjuk som jag.

Exakt! Jag säger inte att min diagnos inte är någon diagnos, men bara att jag är en fungerande människa och har färre svårigheter med olika saker. Absolut har jag ju svårigheter ja men det är ju skillnad på dem svårigheterna om man jämför med de jag har träffat som har betydligt mycket mer svårigheter. Mår de dåligt så kanske de tar mediciner eller något för depression ångest eller liknande, mår jag dåligt så behöver inte jag ta mediciner för ångest tex. Jag jämför med de personer jag har träffat och då hade dem sådana psykiska svårigheter att de förstörde deras vardag. Deras mål är inte att få en praktikplats, deras mål kan vara som i detta fallet att bara komma in i det sociala. Träffas och få den sociala biten. Så det är ju olika förutsättningar och behov för alla, någon kanske vill måla eller sy, någon annan kanske vill jobba i en butik, någon annan vill jobba med datorer, någon annan kanske inte vill jobba alls utan bara ses och fika och vara social.

Jag pratar bara om att det finns olika verksamheter som arbetar på olika sätt med personer som har diagnoser. et är så olika. Det är ju varderas situation ser ut. Inget är rätt eller fel sätt.