Hej,
är ny här. Fick veta att jag hade aspergers för 2 månader sen (är 35) så fick veta det rätt sent i livet men jag har alltid känt att nåt är "off".

Har alltid haft problem med jobb. Pluggade i 6 år för att jag inte vågade jobba. Har haft två jobb som varade i ett år som längst. Har eget företag men får knappt några jobb där. Det har bara varit lönebidragsjobb och praktiker förutom två jobb som jag fixade själv men inte var kvar mer än 3 månader på. Det bästa jobb jag haft fick jag inte vara kvar på pga nedskärningar, ett jobb gick i konkurs men jag blev sjukskriven innan, ett blev jag så stressad på pga dålig ledning så jag sa upp mig, ett förstörde mina fötter (lager) och ett fick jag sluta på pga arbetsbrist. Jag har alltså inte jobbat mycket vilket ger mig typ ingen a-kassa och jag kan inte gå på soc för sambon har eget företag där han visserligen inte tjänar så mycket men nog tillräckligt för existensminimum, psykologen som gjorde min utredning tycker att jag ska söka 50% sjukersättning men jag får aldrig nån läkartid där jag bor så jag kan diskutera det. Har nån annan varit i samma situation med jobb? Hur gjorde ni för att få jobb?

Nu ska jag på jobbintervju på onsdag och är skiiitnervös. Jag kommer liksom aldrig längre än till intervjuer för att jag är väl för osocial eller nåt. Känns som att om jag får jobbet kommer det förändra livet. Så jag vill så gärna ha det. Dock är det på 100% och jag vet inte om jag orkar med det, men om jag får det kommer jag ta det ändå. Kanske är dumt men jag behöver verkligen pengar, kanske kan stå ut i ett halvår och få ihop till a-kassa om inte annat...

Har nån nåt tips på hur jag kan lugna ner mig inför intervjun? Det ger mig sån ångest bara att tänka på det. Kommer känna mig så värdelös om jag inte får jobbet, som att jag aldrig nånsin kommer få nåt jobb och ingen pension och leva på ingenting resten av mitt liv.

Tacksam för svar! mvh, sarst

Tja, det här rådet är nog svårt att tvinga sig att genomföra, men jag berättar i alla fall. Jag lyckades med det för x antal år sedan, men det berodde nog på att jag var tillräckligt arg och uppgiven för att tänka i nya banor.

Jag hade övergett en "karriär" och utbildat mig till ett annat yrke. Men det visade sig att det ändå var väldigt svårt att få jobb utan tidigare erfarenhet i just det yrket. (Det berömda moment 22: du får ingen erfarenhet om du inte redan har erfarenhet.)

Så gick jag på en intervju och kände "Jag skiter i hur det går. Nobbar de mig är det de som går miste om en fantastisk medarbetare..."

Jodå, jag fick jobbet.

Förbered dig väl.

Googla fram de vanligaste frågorna vid intervjuer. Öva tillsammans med din sambo och resonera fram bra svar som du memorerar.
En vanlig fråga som brukar ställa till det är "och vilka är dina sämsta egenskaper?".

Om det känns svårt med ögonkontakt under intervjun så kan du fästa blicken vid personens axel, ingen kommer märka någon skillnad.

Du fixar det!
Lycka till.

Tack för svaren. Tänkte berätta hur det gick. Fick veta idag att jag inte fick jobbet. Blev helt knäckt, jag som tyckte det gick så bra på intervjun ändå.

Känns som att jag aldrig kommer få ett riktigt jobb. Orkar snart inte med denna ångest!

Det är en träningssak. Man kan få gå på 20 intervjuer innan man får ett jobb. Det bästa sättet att hantera det är att se varje intervju som ett träningstillfälle och inte fästa sig så mycket vid om man råkar få jobbet eller inte. Då blir man mindre nervös. De bästa intervjuerna har jag dessvärre gjort när det handlat om jobb som jag inte har varit så intresserad av för då blir man mer avslappad och mindre nervös.

Sen är det dessutom så att även om man har gjort en bra intervju så har de bara kanske hittat någon annan som de tycker passar bättre. Det kan ofta handla om väldigt subtila saker. På vissa jobb är det ju väldigt många som söker och som kan ha mer erfarenhet än vad man själv har.