Jag har väldigt svårt att formulera mig när jag ska förklara saker. Jag är pga min diagnos osäker om folk faktiskt förstår mig samt att folk visar att de inte alls förstår mig heller på olika sätt. Oftast är det att de säger att de förstår men visar något helt annat. Alltså att de inte alls förstår.

Hur förklarar man saker så att folk verkligen förstår vad man menar? Har ni några tips?

Jag har försökt vara väldigt tydlig och gett olika exempel på situationer som är en bild av hur det har gått till.

Hur kan folk då inte förstå när man varit så tydlig som de går och sagt saker som varit lika lätta att förstå som ett barns nivå?

Om jag har sagt tex att jag har varit och handlat på Ica så känns det som att folk bara, jaha vad är Ica för något? Kanske överdrivet exempel men det har varit på den nivån. Allt är ju iofs inte självklart men jag tycker ju ändå att folk som verkligen förstår det sociala mer än vad jag gör, borde förstå då vad tex Ica är eller något liknande.

Min fråga är också är de så att de Inte tror att jag förstår pga att de vet om min diagnos och är osäkra på min kunskap om saker eller är det så att de faktiskt inte vet? Eller kan de vara så att de driver med mig? De känns som många gånger då de inte vill förstå mig överhuvudtaget. De frågar och ifrågasätter men bryr sig ändå inte. Typ så.

Du måste förstå att alla människor har något som kallas bias, det innebär att de har förutsatta meningar. En elev måste underkasta sig inför läraren, det är därför nyhetsmedia skriver om lärare som har sex med sina elever.

Säg att jag är en ateist och du är en kristen, på grund av min bias så kommer du säga ett argument som bevisar att Gud finns men jag kommer inte lyssna på dig på grund av min bias.

Att döma av ditt sätt att skriva här: ett tips är att "mer är inte alltid bättre". Folk vill ha det kort och koncicst, att de inte hänger med måste inte ha nåt med AS att göra.

Det finns böcker som ska lära en att kommunicera bättre men de är skrivna på denna lista för NT.

https://www.mattmorris.com/top-10-books ... on-skills/

Lycka till

Det finns en massa faktorer som påverkar hur väl folk förstår vad man uttrycker, och förmodligen i synnerhet tidigare erfareneheter, språkliga färdigheter (inte nödvändigtvis enbart vad gäller naturliga språk), och hur uppmärksamma folk är i varje given situation, men det går givetvis inte att med säkerhet veta huruvida någon faktiskt förstått det budskap en avsåg att förmedla mer än vad det exempelvis går att veta huruvida folk upplever färgen röd på mer eller mindre samma sätt som en själv. Det bästa du kan göra, om du vill maximiera dina chanser att bli förstådd, är att uttrycka dig på ett sätt som är så oambiguöst som möjligt, och som du dessutom tror att folk har lätt att begripa; sen, om det är viktigt för dig att veta huruvida någon har förstått vad du uttryckt, kan du alltid undersöka det genom att ställa följdfrågor.

En lustig observation vad gäller att uttrycka sig tydligt är att ju mer implicit/koncis eller explicit en är i sin kommunikation, desto svårare verkar det vara att bli förstådd; i det förstnämnda fallet så förutsätts ofta mycket förförståelse för att någon med enkelhet ska kunna extrahera den information/det budskap som komprimerats i det koncisa uttrycket, och i det andra fallet så riskerar en att introducera ambiguitet och/eller förvirring givet den rika mängden information som presenterats. Summa summarum: Sök en balans som ligger någonstans mellan att uttrycka dig för implicit/koncist eller för explicit. 

antor skrev:Att döma av ditt sätt att skriva här: ett tips är att "mer är inte alltid bättre". Folk vill ha det kort och koncicst, att de inte hänger med måste inte ha nåt med AS att göra.

"Kort och koncist" är en vanligt förekommande fras som jag finner ironisk och lustig eftersom konnotationen för 'koncis' är "kortfattad men uttömmande", och således är frasen "kort och koncist" mer av en motsats till 'koncis', eller åtminstone så är den heterologisk och rakt av pleonastiskt eftersom det explicit, enligt ovan konnotation, betyder "kort och kortfattad men uttömmande".

Att veta vad folk har för förkunskap är vanskligt. Det kan vara rätt irriterande när andra lägger sig på helt fel nivå med en. Man kanske kommer med ett hyfsat avancerat dataproblem och de börjar förklara ungefär hur man slår på datorn. Då får man suckande tala om på vilken nivå man är, de kan faktiskt inte veta det.

Lika förvirrande blir det ju om de lägger sig på en väldigt hög nivå.

Att läsa av vilken nivå man ska ha i samtalet måste man försöka göra. Man kan inte förutsätta att alla vet vad man själv vet. Eller att de ska ha samma intressen.

Att anse att andra befinner sig på ett barns nivå är inte så klokt. Det finns säkert saker de anser du borde veta som du inte gör.

Om det skulle vara så att man är osäker kan man faktiskt fråga. Om de vet vad si och så är. Alla håller inte koll på allt. Det skulle vara omöjligt.

Nu när ni nämner om Bias och det, så kom jag på att jag har ju läst om det i psykologin när jag gick i gymnasiet. Jag var tvungen att googla lite på det, då jag är lite ringrostig på vissa saker som man enbart läste i gymnasiet och nu är det som att den infon man kunde jättebra då, som bortblåst för man har ingen användning av det på samma sätt. Såvida man inte väljer att läsa en kurs eller så.

Däremot undrar jag vad du syftade på gällande detta sammanhanget gällande Bias och det sociala, om du kan ge olika exempel på situationer om hur du menar. Det är ju inte så att man kanske tänker att det har med Bias att göra i just den stunden detta händer, för då babblar man ju bara på och har trevligt med de personerna man är med.

Jag är uppväxt med en stor släkt som hela tiden pratar i mun på varandra vilket gjort att jag är väldigt framåt och så själv, jag tar plats helt enkelt. Men när jag träffar min släkt på födelsedagar mm så är jag tyst och de tar så mycket plats att man inte ens hinner prata, så då är det ju skillnad.

Det har inte bara med att jag tar mycket plats utan det har också att göra att folk redan har en bild av hur jag är och så, och då kan jag inte säga det jag vill, för det vet ju alla redan.

Jag menar inte att jag vet hur de tänker eller så alltid, men jag syftar på att eftersom dessa personer jag syftar på, garanterat inte har några sociala problem på samma sätt som mig, så utgår jag från att de kan sociala koder mm bättre än mig. Därför så blir min bild då utav dessa personer som i min värld är NT och kan sociala koder och det sociala väldigt bra, lite suddig när de inte alls kan dem.

De är lite som att de har ett facit i handen med hur det mesta fungerar inom det sociala, dvs hur man beter sig och sociala koder mm. De har skrivit reglerna men följer dem inte själva. De förväntar sig att andra ska följa deras regler men när det passar dem så gör de lite vilket som. De där reglerna kan ändras, tex att om de gör något och jag gör likadant, alltså kan vara vad som helst, så kan de bestämma helt plötsligt att just mitt fel eller andras fel är FEL sätt. Så även om jag gör på RÄTT sätt, vi säger att jag följer instruktionerna eller receptet till 100 procent, så kan folk då bara komma och bestämma att jag gör på fel sätt, när andra också gör precis som jag. Men de andra som också gör på fel sätt, de blir ju inte tillrättavisade.

Eller det har jag ingen aning om men jag märker ju inte att andra blir tillrättavisade såsom folk tillrättavisar mig. Jag vet andra personer som har beskrivit just detta lite bättre. Så det är ju inte bara jag som känner såhär heller. Jag tror att man också är lite känslig för sådant här om man har en diagnos, då personen jag syftar på som har varit med om samma sak, har panikångest och sådant och tror även har någon form av diagnos, men vet inte vilken. Kan tänka mig att det är ADD. Vill inte nämna vem personen är för att jag inte är rätt person att sätta en diagnos eller så, men jag ville ni skulle förstå att det är fler som tänker som jag gällande detta.

Jag menade såklart att jag märker att de tillrättavisar mig och inte andra.

Vill du lära dig att uttrycka dig bättre när du förklarar något konkret som hur något fungerar, något du vad med om tidigare, vad du du anser om något du sett på nyheterna mm rekommenderar jag en retorikkurs eller en skrivarkurs. Det behandlar inte exakt de problemen men det hjälper än att uttrycka sig bättre och det har man nya av i såna här sammanhang. Kolla på ABF eller annan vuxenutbildning, det kan finnas kvällskurser på Folkhögskolan eller universitetet också.

Jag tänkte mer på om ni hade tips hur man kunde formulera sig och så, syftade då inte på kurser även om det är ett alternativ också. Vill ha mer olika exempel från er.

Jossie94 skrev:Nu när ni nämner om Bias och det, så kom jag på att jag har ju läst om det i psykologin när jag gick i gymnasiet. Jag var tvungen att googla lite på det, då jag är lite ringrostig på vissa saker som man enbart läste i gymnasiet och nu är det som att den infon man kunde jättebra då, som bortblåst för man har ingen användning av det på samma sätt. Såvida man inte väljer att läsa en kurs eller så.

Däremot undrar jag vad du syftade på gällande detta sammanhanget gällande Bias och det sociala, om du kan ge olika exempel på situationer om hur du menar. Det är ju inte så att man kanske tänker att det har med Bias att göra i just den stunden detta händer, för då babblar man ju bara på och har trevligt med de personerna man är med.

Jag är uppväxt med en stor släkt som hela tiden pratar i mun på varandra vilket gjort att jag är väldigt framåt och så själv, jag tar plats helt enkelt. Men när jag träffar min släkt på födelsedagar mm så är jag tyst och de tar så mycket plats att man inte ens hinner prata, så då är det ju skillnad.

Det har inte bara med att jag tar mycket plats utan det har också att göra att folk redan har en bild av hur jag är och så, och då kan jag inte säga det jag vill, för det vet ju alla redan.

Bias gäller nu förutfattade meingar, tänkt att jag är en man och du är en kvinna. Du kan berätta hur tyngdlagen fungerar men eftersom när jag tänker på fysik så tänker jag på en man så lyssnar jag inte på dig.

Det är ofta så att när vi letar efter information så tar vi källor som delar våra förutfattarde meningar. Så om du berättar om att det finns 50 delstater i USA men så har åhöraren hört att det finns 52 så kommer personen strunta i din info.

Jossie94 skrev:Jag tänkte mer på om ni hade tips hur man kunde formulera sig och så, syftade då inte på kurser även om det är ett alternativ också. Vill ha mer olika exempel från er.

Tror att det är viktigare att man pratar fram och tillbaka så att man hela tiden kan läsa av om de andra är på samma spår, om de hänger med i ens tankegång. Både NT-folk och de med AS missar ofta detta. Så de babblar på och man får stoppa dem när man tappar bort dem. Märker att jag ganska ofta får stoppa dem och be dem förklara något. Är det inte viktigt för vad de vill säga så skit samma, men när man märker att man håller på att tappa bort dem och man kommer missa hela meningen med vad de säger, så får man be dem backa och ta om.

Grejen är väl att dels så tappar jag bort folk rätt lätt (ADD) och dels vill jag inte bara strunta i vad de säger som andra gör som bara nickar och låtsas lyssna.

Så om man vill bli lyssnad på så gäller det att man faktiskt stannar upp och läser av ibland. Det är viktigare än hur man formulerar sig. För direkt man märker att man tappat bort någon kan man ofta få lyssnaren på spåret igen om man kollar vad det är som den personen inte fattade eller fattade fel.

Jossie94 skrev:Jag tänkte mer på om ni hade tips hur man kunde formulera sig och så, syftade då inte på kurser även om det är ett alternativ också. Vill ha mer olika exempel från er.

Jag tror inte du kommer hitta vad du söker här, du har ställt den frågan i flera andra trådar och det finns inget lätt svar eller en magisk formel på hur man ska göra, det handlar om träning helt enkelt att veta vad man kan och vad man kan förbättra båda de sakerna får man lära sig i skrivar- och retorikkurser.

Det finns visst svar här om ni anstränger er lite. Jag skulle kunna ge massor utav tips om jag var ni, för det är ju egentligen bara att säga olika exempel tex du kan säga såhär eller såhär. Man ska ju inte behöva gå en kurs egentligen när det är så enkelt att bara skriva tips och råd som dessutom inte kostar.

Jossie94 skrev:Det finns visst svar här om ni anstränger er lite. Jag skulle kunna ge massor utav tips om jag var ni, för det är ju egentligen bara att säga olika exempel tex du kan säga såhär eller såhär. Man ska ju inte behöva gå en kurs egentligen när det är så enkelt att bara skriva tips och råd som dessutom inte kostar.

Att bara komma på exempel är inte alltid lätt, lättare att googla.
Varför ska det alltid vara andra som ska anstränga sig, som ska tänka djupare? Som att de som ger dig tips/information inte gör rätt fastän de försöker...

Jossie94 skrev:Det finns visst svar här om ni anstränger er lite. Jag skulle kunna ge massor utav tips om jag var ni, för det är ju egentligen bara att säga olika exempel tex du kan säga såhär eller såhär. Man ska ju inte behöva gå en kurs egentligen när det är så enkelt att bara skriva tips och råd som dessutom inte kostar.

Fast... nej. Det är klart att vi inte kan bara servera svar, eftersom det ju är du som ska förmedla dina tankar.
Det är också skillnad på kvalitet och kvantitet. Att skriva massor av tips är en sak, sen att de är av nåt konkret värde en helt annan.

Jag känner att jag skulle behöva träffa dig i verkligheten för att eventuellt kunna säga nåt av värde.

Men det är ju inte aktuellt, så ett par tankar bara:

Hur tänker du när du skriver?
Att du lägger fram material, som andra sen ska dra egna slutsatser av?
Eller att du förmedlar dina egna, redan färdiga tankar?

Skriver du spontant?
Eller låter du texten ligga ett tag och jobbar på den i några omgångar innan du postar?

För av det jag sett av dina inlägg är det svårt att fiska fram en kärna, iom att det är så mycket text.
Du skulle kanske behöva sätta dig och jobba längre på inläggen, så att du själv ser vad som är själva poängen/kärnan. När du var på det klara med det, kanske det vore lättare att formulera det tydligare.


Jag har ett lite liknande problem som du: blir lätt mångordig, men när jag kortar ned texten tappar jag lätt sammanhanget så att det blir svårt för andra att följa min tankegång. Jag prioriterar alltså fel när jag väljer vad som blir kvar, därför att jag inte ser hur texten ser ut för dem som befinner sig utanför mitt huvud.
Det är bara övning och självkritik som gäller, om man vill bli bättre. Tyvärr. Finns inga quick fixar.

Önskar dig lycka till iaf, det är strongt av dig att ta upp det!

Jossie94 skrev:Det finns visst svar här om ni anstränger er lite. Jag skulle kunna ge massor utav tips om jag var ni, för det är ju egentligen bara att säga olika exempel tex du kan säga såhär eller såhär. Man ska ju inte behöva gå en kurs egentligen när det är så enkelt att bara skriva tips och råd som dessutom inte kostar.

Det känns inte så snällt att du tror att vi inte anstränger oss. Problemet är att tipsen bara gäller specifika situationer eller så är det väldigt generellt och inte anpassat till just dig. Ett tips är att läsa böcker och se hur de gör där.

Några andra generella tips är att:
-hålla sig till ämnet och inte sväva ut
-lyssna på vad de andra säger och bekräfta (går att göra på olika sätt, t.ex säga stöttande saker som att de måste vara jobbigt för dig, om det är något kul kan man säga det där skulle jag också vilja göra någon gång eller nu blir jag avundsjuk (fast man inte blir det, det är bara ett uttryck) eller berätta om något liknande du varit med om själv
-bli inte för personlig för snabbt
-när du kommer in i en ny grupp var lite mer tillbakadragen och lyssna
-uttryck inte allt för starka åsikter i början det finns olika sätt att säga saker på t.ex jag hatar filmjölk och jag är inte så förtjust i filmjölk betyder nästan samma, men det andra exemplet är mjukare och ger utrymme för andra att tycka annorlunda
-uttryck dig på ett ungefär på samma sätt som den andra du pratar med, med andra ord kopiera men inte så det blir uppenbart
-prata, diskutera inte om du inte känner personerna och absolut inte på en fest även om det är folk du känner

Folk kommer bryta mot de här reglerna tusen gånger om och det är okej om det görs i rätt sammanhang, görs det vid fel tillfällen kommer folk att ta illa upp eller tycka du är konstig. Ett exempel på det är att hålla sig till ämnet, samtalet drivs framåt av att folk så småningom byter ämne men det får inte göras förrän alla har pratat klart om det man pratar om och det måste ske på ett naturligt sätt eller att man tydligt visar att ens avsikt är att byta ämne t.ex om någon pratar om ICA och nämner godis kan man säga ”apropå godis jag var på en fest där....” börjar man direkt prata om festen blir det märkligt.

Olika ämnen är okej på olika platser även på du är med exakt samma personer, att prata om privata saker gör man t.ex oftast hemma och avskilt med de man känner. Det här är också en regel som bryts då och då om stämningen är privat.

Fråga de du känner vad du gör för fel när du märker att det blir konstigt. För mig har det funkat bäst med att lära mig vad som är bäst i varje situation utantill, det är flera tusen olika så det har tagit tid.

Var ödmjuk med att du inte kan, du säger flera gånger att du inte är så bra på det här för att sen bli arg när du tycker att andra gör fel.

Jossie94 skrev:Det finns visst svar här om ni anstränger er lite.

Får lite vibbar från en exkompis som krävde av mig att jag skulle berätta för henne Sveriges alla lagar. Hon blev sur när jag sa att det inte var möjligt. "Du kan om du VILL!"

Hon ville också ha svar på varje vardagssituation hur hon skulle säga. Hon hade dålig förmåga att generalisera, två nästan identiska situationer var nya situationer hela tiden, och när hon äntligen försökte generalisera så tog hon alldeles för stora steg, som "Aha, alla KVINNOR tänker så?"

Hon tyckte jag var lat som inte ville "hjälpa henne". Grejen är att jag inte kunde trolla bort hennes autism. Det är väldigt svårt att få någon att generalisera lagom.

Tycker detta känns rätt likt, någon som inte förstår sin egen autism utan tycker andra inte har lärt hen ordentligt.

Men kan ge ett råd, läs böcker. Folk beter sig inte som i böckernas värld, men man får ändå en inblick i hur folk tänker. 2-3 romaner i veckan kan nog få en att funka bättre socialt.

Jossie94 skrev:Jag har väldigt svårt att formulera mig när jag ska förklara saker. Jag är pga min diagnos osäker om folk faktiskt förstår mig samt att folk visar att de inte alls förstår mig heller på olika sätt. Oftast är det att de säger att de förstår men visar något helt annat. Alltså att de inte alls förstår.

Hur förklarar man saker så att folk verkligen förstår vad man menar? Har ni några tips?

Jag har försökt vara väldigt tydlig och gett olika exempel på situationer som är en bild av hur det har gått till.

Hur kan folk då inte förstå när man varit så tydlig som de går och sagt saker som varit lika lätta att förstå som ett barns nivå?

Om jag har sagt tex att jag har varit och handlat på Ica så känns det som att folk bara, jaha vad är Ica för något? Kanske överdrivet exempel men det har varit på den nivån. Allt är ju iofs inte självklart men jag tycker ju ändå att folk som verkligen förstår det sociala mer än vad jag gör, borde förstå då vad tex Ica är eller något liknande.

Min fråga är också är de så att de Inte tror att jag förstår pga att de vet om min diagnos och är osäkra på min kunskap om saker eller är det så att de faktiskt inte vet? Eller kan de vara så att de driver med mig? De känns som många gånger då de inte vill förstå mig överhuvudtaget. De frågar och ifrågasätter men bryr sig ändå inte. Typ så.

Jag tror inte att folk driver i det här fallet. Det blir lätt väldigt rörigt när du berättar något och jag har inte alltid förstått heller vad du ville säga. Det som är viktigt är ju att du har med all information som en annan person behöver för att kunna förstå. Ditt exempel är bra på det sättet, även om alla vet vad ICA är, men det kan ju vara saker som folk inte vet. I ett personligt samtal märker man kanske om personen ser lite frågande ut eller om hen verkar veta vad det är. Eller så märker man när personen frågar. Det kan då vara smart att titta upp, titta på personen, och pausa bara lite grann - då hinner hen fråga om det behövs. En kompis till mig gör motsatsen - som inte heller är bra - hon förklarar även sånt som man verkligen vet, och hon tittar inte upp och det går inte att stoppa henne. Och då blir jag irriterad om jag måste lyssna på långa förklaringar helt i onödan.

Men tillbaka till ämnet. Det bästa vore ju nästan om folk kan hjälpa dig med att fråga efter, så lär du dig säkert vilka saker man bör nämna. Man lär sig det också ganska mycket av att LÄSA. Jag har lärt mig mycket av olika böcker. Det förekommer ju där också att folk återberättar något.

Det är svårt för många med AS att veta vad andra måste veta, vad som är viktigt att ta med. Men det går att träna det genom att läsa sammanfattningar på olika saker, höra andra återberätta något.

Du kan också tänka att man bör börja enkelt och i början. Folk behöver ofta veta bakgrunden. Inte för detaljerat, men kort.

Jossie94 skrev:Jag har väldigt svårt att formulera mig när jag ska förklara saker. Jag är pga min diagnos osäker om folk faktiskt förstår mig samt att folk visar att de inte alls förstår mig heller på olika sätt. Oftast är det att de säger att de förstår men visar något helt annat. Alltså att de inte alls förstår.

Då gör de kanske det för att vara snälla.

Hur förklarar man saker så att folk verkligen förstår vad man menar? Har ni några tips?

Mitt intryck är att du själv inte riktigt vet vad du vill säga. Du kommer på det lite mera, medans du pratar/skriver. Det är dock inte bra. Folk har inte tålamod att hänga med i hela den processen. Bättre att tänka klart först och därmed veta vad man vill säga och formulera det då. Och inte för mycket, begränsa det.

Hur kan folk då inte förstå när man varit så tydlig som de går och sagt saker som varit lika lätta att förstå som ett barns nivå?

DU tycker att du har varit tydlig, de tycker inte det. Men det är de som ska förstå, så du får tänka om. Vad som är "barnnivå" - det kan folk också ha olika åsikter om.

Min fråga är också är de så att de Inte tror att jag förstår pga att de vet om min diagnos och är osäkra på min kunskap om saker eller är det så att de faktiskt inte vet? Eller kan de vara så att de driver med mig? De känns som många gånger då de inte vill förstå mig överhuvudtaget. De frågar och ifrågasätter men bryr sig ändå inte. Typ så.

Det här är ett exempel på att du ibland tolkar fel. Nej, det är inte så. Och eftersom du har fått åsikter om dessa saker flera gånger, så bör du kanske börja lära dig av det? Varför skulle de tror att DU inte förstår, när det är du som har sagt något och DE har inte förstått? Du behöver ju inte ens förstå något här.

Vad menar du med "eller är det så att de inte vet?" Vet vad? Vad menar du? Självklart vet de då inte. Det ÄR svårt att förstå vad du menar.

Förresten om det verkar som om de frågar och sedan ändå inte bryr sig, så tror jag att de helt enkelt inte orkar hålla på längre. Folk brukar fråga en gång, och lyssna på lagom långa förklaringar. Blir det för mycket, så orkar de inte lyssna mer. Du kan ju fundera ibland - skulle du orka lyssna på långa förklaringar om du inte har förstått och bara är lite så där lagom intresserad? Visserligen är inte alla likadana, men i många fall kan man ändå se att man själv inte heller skulle ha mer tålamod där.

Generell får du tänka att om du vill att folk förstår, så får du säga det på ett sätt så att de förstår. Och om du tycker att du har förklarat så lätt - då var det nog inte lätt för dem, inte rätt sätt, då är det bara att prova ett annat sätt. Jag tycker det har hjälpt mig personligen att jag har läst mycket och även skrivit en del. Det där brukar märkas i skolan i svenska (och även engelska kanske) om man har svårt att förklara något så att en annan person kan förstå. Om du inte har läst gymnasiesvenska så kan det vara en bra idé att läsa det någon gång på komvux eller så.

Moderator: Rättade citattaggar.

Jossie94 skrev:Det finns visst svar här om ni anstränger er lite. Jag skulle kunna ge massor utav tips om jag var ni, för det är ju egentligen bara att säga olika exempel tex du kan säga såhär eller såhär. Man ska ju inte behöva gå en kurs egentligen när det är så enkelt att bara skriva tips och råd som dessutom inte kostar.

Det finns en del jobb där som DU måste göra. Vi kan inte göra det åt dig. Och det är att dra slutsatser av hur andra uttrycker sig, hur de sammanfattar saker så att folk förstår. Det kan man göra genom att lyssna när andra pratar, eller också genom att läsa. Tips och råd kan vara bra, men här handlar det också om att det är en ny situation varje gång. Visserligen kan man använda sina erfarenheter för att förstå liknande situationer, men tips räcker inte till där, det behövs förståelse, insikt.

Något som man absolut inte kan ge exempel på är hur mycket info du ska ge och vilken info, så att folk förstår. Kan du själv gissa varför? Det är ju helt olika, beroende på vad det är du ska berätta. Jag kan gärna analysera vilken situation som helst, men då behöver jag en konkret situation. Alltså att du beskriver exakt vad det var du ville framföra och som folk inte förstod. Kom dock ihåg att det bara gäller den situationen och att alla situationer är olika. Men det finns ju ofta likheter åtminstone, så man kan lära sig av det.

Kentarou skrev:Det finns böcker som ska lära en att kommunicera bättre men de är skrivna på denna lista för NT.

https://www.mattmorris.com/top-10-books ... on-skills/

Lycka till

Det där är inget lämpligt. Den är på en helt annan nivå. Rätt nivå för henne vore att skriva sammanfattningar på texter eller filmer.