Ok, det här inlägget riskerar säkert att vara lite känsligt eftersom det kommer att låta som att jag bara är ute efter att manipulera systemet och förminska autism-diagnosen. Så först av allt vill jag bara säga att jag faktiskt tror att jag har en typ av autism. Men att det definitivt är på gränsen och verkligen inget solklart fall. Jag har så att säga lärt mig att "spela" hur man ska bete sig för att verka fullt normal. Och jag är rädd för att detta kommer att medföra att jag riskerar att bli utan diagnos.

Jag klarar inte av att leva i det här samhället med dessa krav på att vara i jobb/sysselsättning. Det förgör mig och jag vet det sedan många år tillbaka. Det har bara lett till samma sak hela tiden nämligen: praktik>utbränd>depression>praktik>... Jag verkligen hatar det. Det är fullständigt omöjligt. Jag har testat en massa olika antidepressiva, har inte haft någon större effekt eftersom det är mitt liv jag behöver ändra. Jag tror att jag kan ändra mitt liv till det bättre men jag vet att det inte kommer att gå den vanliga vägen med att jobba för det stressar mig något helt obeskrivbart. Jag går sönder för varje dag. Jag klarar inte av känslan av att jag måste. "Jag MÅSTE till jobbet i morgon", "jag måste till jobbet på måndag" eller "nästa vecka är det jobb igen". Det får mig att vilja ta livet av mig - på riktigt, jag svär. Det är fruktansvärt.

Min dröm och räddning är att få sjukersättning, jag ser ingen annan utväg. Jag vet att jag kommer att fortsätta att må skit om jag stressas in i ytterligare praktiker och insatser. Jag bara måste ha sjukersättning helt enkelt. Jag ser inget alternativ. Jag hatar att ha socialbidrag som jag haft sedan A-kassan tog slut vilket var nästan fyra år sedan.

Jag måste få känna mig befriad för en längre period och slippa ha korta sjukskrivningar som jag måste visa upp för socialkontoret. Det stressar mig så fruktansvärt. Ibland är det bara 1 månad, biland är det upp till 3. Men alltid är det som stora ödesfrågor ska avgöras. Att jag är deprimerad räcker definivt inte för att försäkringskassan ska komma att "frige" mig. Min ADD-diagnos tror jag inte räcker heller.

Det är vidrigt. Men nu till saken då. Det är så att jag har nu blivit kallad till psykolog i början av februari för att påbörja utredning av autismspektrumtillstånd. Det är av yttersta vikt att jag får den här diagnosen för ingenting annat kan förmodligen få mig att bli sjukskriven permanent. Såpass fyrkantiga är ju försäkringskassan.

Jag skulle nu vilja ha lite information om vad som kommer att hända under utredningen och undrar framförallt om det här med WAIS-testet om någon skulle kunna vara vänlig och förklara:

* Ingår alltid detta test i såna här utredningar?
* Finns det andra test de kan tänkas använda istället?
* Vad måste testet visa för att det ska vara troligt att dom kommer att ge diagnosen?
* Ojämn intelligensprofil är vad jag förstår något som kan tala för autism, stämmer detta?
* Kan man prestera på topp på alla moment och ändå få diagnosen? (Teoretiskt)
* Kommer det som framkommer under utredningen påverka eventuellt beslut av försäkringskassan senare? Mer än själva diagnosen alltså? Det som sägs alltså.
* Hur hopplös bör jag spela att jag är för att visa hur hopplöst dåligt jag kan må när jag arbetar?

Många frågor men ni förstår. Jag skulle verkligen vilja ha all insider-information jag kan få.

WAIS är ett intelligenstest, det testar enbart generell intelligens så det är enbart en del av de tester som görs för att ställa en diagnos.

johan88 skrev:WAIS är ett intelligenstest, det testar enbart generell intelligens så det är enbart en del av de tester som görs för att ställa en diagnos.

Okey, tack för information. hur stor påverkan av det hela har WAIS och vad kommer dom andra testerna att vara av för sort? Har du själv varit med om detta får du gärna ge så mycket information som möjligt, mottages mycket tacksamt!

Räcker det inte bara att berätta om alla dina svårigheter i intervjun? Utredningen består ju inte bara av tester.

Det är väl pga de svårigheter man har som man får en diagnos.

Sedan ska en läkare intyga att man inte klarar av att arbeta (alt att man inte klarar av att arbeta heltid).

WAIS-testet är inte särskilt viktigt för diagnosen. Det görs framför allt för att kunna utesluta en utvecklingsstörning, eller också för att kunna bedöma vad personen normalt skulle klara av. Dvs. om någon har en hög IQ och ändå inte klarat av skolan så förstår man att det inte kan bero på för låg intelligens.

Ja, man kan prestera topp på allt och ändå få diagnosen. Det är sant att det är vanligt med ojämn profil vid autism, men det är inte avgörande. Det som avgör är helheten, alltihop. Man kan också säga att intervju (-er) och självskattningar (papper med frågor om hur man är) är mest avgörande.

Jag kan bara avråda dig från att "spela" någonting. De är ju vana att bedöma folk, de kan också bedöma att någon låtsas. Från mina egna utredningar har jag erfarenheten att man just försöker att inte låta patienten se bakom vad frågor går ut på t.ex. Jag var redan väldigt insatt i NPF, men jag kunde ändå inte se något mönster i det hela. Dvs. först fick jag fylla i tiotals sidor med frågor om hur jag är, vad jag är intresserad av, olika egenskaper och symptom. Efter det så började psykiatern ställa detaljfrågor om hur exakt man menar med det man kryssat för. Så om man försökte ange det som man tycker duger för en viss diagnos, så stupar man redan där.

Och det är INTE så att man generellt inte anses kunna arbeta om man har en viss diagnos! Det är faktiskt inte så. Jag skulle uppskatta att ungefär hälften jobbar ändå. Det är bara min gissning nu, jag har inte sett någon statistik eller så.

Alien skrev:Räcker det inte bara att berätta om alla dina svårigheter i intervjun? Utredningen består ju inte bara av tester.

Det är väl pga de svårigheter man har som man får en diagnos.

Sedan ska en läkare intyga att man inte klarar av att arbeta (alt att man inte klarar av att arbeta heltid).

Jo men jag är rädd att det ska leda till "ja det låter jobbigt men någon sådan diagnos har du inte" och att man då är tillbaka till samma kamp jag haft i några år nu där ingen tar en på allvar. Jag behöver verkligen visa att det här måste tas på allvar så att jag slipper bli tvingad till allt det här hemska och få ordna upp mitt liv.
Så jag har inte råd att uppvisa saker som kan gå emot kriteriumen för en diagnos.

Hur viktigt är det att få psykologen att inse att jag inte klarar av att jobba? Är hans roll helt oviktig efter att han väl satt diagnosen eller jobbar han tillsammans med psykiatrikern som skriver intygen?

Jag har asperger + add + ptsd diagnoser sen flera år tillbaka.
Får ingen ersättning öht av vårt sk socialförsäkringssystem.
Måste leva av soc...
Det jobbigaste är att jag har barn som drabbas.
Mer än en gång har jag tänkt tanken att vad gör jag?
Jag orkar inte mer.
Bättre de får leva hos andra som kan ge dem mer än jag kan nu..

WAIS var väldigt ojämn för mig.
Långt över på en del, under på andra...
Typist autism tydligen.
Gör dig inte till utan VAR DIG SJÄLV.
Som sagt, som det är numera så spelar det verkligen absolut ingen roll så sett att du skulle få all hjälp du behöver pga diagnoser...
Mer att du förstår dig själv.

Toblerone skrev:Jag skulle uppskatta att ungefär hälften jobbar ändå. Det är bara min gissning nu, jag har inte sett någon statistik eller så.

– Ungefär 75 procent med autism och Aspergers syndrom i Europa är arbetslösa. Sen är det svårt att säga hur det är i Sverige, men åtminstone över 50 procent, säger Nicklas Mårtensson och hänvisar till organisationen Autism Europes siffror från 2014.

https://www.lt.se/artikel/marco-vill-in ... -att-jobba

Only 16% of autistic adults in the UK are in full-time paid employment, and only 32% are in some kind of paid work.

En ASD-diagnos berättigar inte till sjukersättning utan man anses ha samma möjligheter till anställning som alla andra. Verkligheten är en annan... Även om man vill arbeta är det sällsynt med arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättningar - jag har då aldrig hittat någon.

Det är ett IQ test så genomsnittet ligger mellan 94-106 och normen ska vara 100 så 100 känns ju typ ja sådär lagom. Normalt IQ ligger mellan 70-130 där där typ 96% hamnar eller något i den stilen.

Det spelar inte så stor roll, jag har en diagnos där min icke verbala förmåga är större än min verbala.

Det bästa IQ skulle väl vara 160 eller något så kan man lära sig saker snabbare än sina närmlika.

Den genomsnittliga IQ är lägre hos autister, kanske 75 kontra 100.

Leibniz skrev:

Toblerone skrev:Jag skulle uppskatta att ungefär hälften jobbar ändå. Det är bara min gissning nu, jag har inte sett någon statistik eller så.

– Ungefär 75 procent med autism och Aspergers syndrom i Europa är arbetslösa. Sen är det svårt att säga hur det är i Sverige, men åtminstone över 50 procent, säger Nicklas Mårtensson och hänvisar till organisationen Autism Europes siffror från 2014.

https://www.lt.se/artikel/marco-vill-in ... -att-jobba

Only 16% of autistic adults in the UK are in full-time paid employment, and only 32% are in some kind of paid work.

En ASD-diagnos berättigar inte till sjukersättning utan man anses ha samma möjligheter till anställning som alla andra. Verkligheten är en annan... Även om man vill arbeta är det sällsynt med arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättningar - jag har då aldrig hittat någon.

Jo, det är möjligt. Som sagt, det var bara en gissning. Men det pratades ju om att jobba heltid - det gör ju dem flesta inte. Jag räknade med deltid nu. Och om man är arbetslös, så innebär ju inte det att man aldrig jobbar. Det kan ju vara tillfälligt.

Och jag skulle inte heller lita på att man blir anställd om man talar om diagnosen. Jag har inte gjort det.

Striker skrev:

Alien skrev:Räcker det inte bara att berätta om alla dina svårigheter i intervjun? Utredningen består ju inte bara av tester.

Det är väl pga de svårigheter man har som man får en diagnos.

Sedan ska en läkare intyga att man inte klarar av att arbeta (alt att man inte klarar av att arbeta heltid).

Jo men jag är rädd att det ska leda till "ja det låter jobbigt men någon sådan diagnos har du inte" och att man då är tillbaka till samma kamp jag haft i några år nu där ingen tar en på allvar. Jag behöver verkligen visa att det här måste tas på allvar så att jag slipper bli tvingad till allt det här hemska och få ordna upp mitt liv.
Så jag har inte råd att uppvisa saker som kan gå emot kriteriumen för en diagnos.

Hur viktigt är det att få psykologen att inse att jag inte klarar av att jobba? Är hans roll helt oviktig efter att han väl satt diagnosen eller jobbar han tillsammans med psykiatrikern som skriver intygen?

Det viktiga är att du övertygar personen att du har tillräckligt med svårigheter. Om du får en viss diagnos, spelar egentligen ingen roll. Och det är inte alltid en psykolog. Kan vara en psykiater också. Jag avråder verkligen från att spela symptom som du inte har. Om de märker detta, så är det verkligen ganska kört.

Begriper inget av det, men mitt resultat...
https://www.dropbox.com/s/ogv9n1jvmvr9k ... I.pdf?dl=0

Testet görs enbart för att man måste fastställa att patienten är normalintelligent, det vill säga inte utvecklingsstörd. Utöver det har testresultaten ingen som helst relevans för diagnosen. Det är dock vanligt att människor med autism (eller adhd) har ojämn begåvningsprofil, alltså väldigt olika resultat på de olika deltesten. Själv hade jag väldigt höga resultat på samtliga, det vill säga en jämn begåvningsprofil i den högsta percentilen. Det var helt irrelevant för diagnosen.

Även med en autismdiagnos finns ingen garanti för att sjukskrivas och få sjukersättning.

Richard skrev:Begriper inget av det, men mitt resultat...
https://www.dropbox.com/s/ogv9n1jvmvr9k ... I.pdf?dl=0

Oj! Fick du ut resultatet i sån form? Jag fick bara i textform, inga siffror, bara om det var genomsnittligt, i nedre delen, övre delen osv. Någon siffra på min IQ fick jag inte, det står bara ”åtminstone normalbegåvad”.

Richard skrev:Begriper inget av det, men mitt resultat...
https://www.dropbox.com/s/ogv9n1jvmvr9k ... I.pdf?dl=0

Du är normalintelligent och presterar inom normalspannet på samtliga delar utom snabbhet och arbetsminne, som är nedsatta jämfört med andra, samt något högt på perceptuell organisation (det är bland annat matriserna, alltså klassiska "IQ-test"-frågorna, och blockmönster). Om du hade behandling med neuroleptika under tiden du gjorde testet så förklarar det långsamheten.

Testresultatet i denna råform får egentligen inte ges ut till patienterna och ska egentligen inte publiceras öppet. Jag fick dessa resultat också men under strikta instruktioner om att inte lägga upp någonstans.

Richard skrev:Begriper inget av det, men mitt resultat...
https://www.dropbox.com/s/ogv9n1jvmvr9k ... I.pdf?dl=0

Du är övermedel med nästan en stanardavvikelse. Din svaghet är snabbhet som är en stanardavvikelse undermedel.

Minns inte om det var det testet jag behövde hålla upp med mina bensodiazepiner. Har detaljerade resultat för Rorschach o MMPI också, men kan inte hitta de nu.

Ang. Rorschach blev det ett jävla liv för att psykologen hade givit mig kopior på originalresultatet...

På min utredning hoppade psykologen över WAIS-testet eftersom jag fick ECT den perioden. Hon sa att hon bedömde att jag hade "god begåvning" eftersom jag lärde mig läsa när jag var 4 år och hade bra betyg på gymnasiet.

Striker skrev:Jag skulle verkligen vilja ha all insider-information jag kan få.

En autism-diagnos kommer inte att hjälpa dig.

Jag har autism, social fobi och depression på papper.
Jag är säker på att jag även har OCD, IBS, BDD och eventuellt fobisk personlighetsstörning. Har inte gjort några utredningar för att få dessa diagnoser på papper, men min kontaktperson på arbetsmarknadsförvaltningen som känner till min historia skrev tillsammans med mig papper om hur dessa problem påverkar mig, min vardag och att jobba, som vi sedan skickade in till Försäkringskassan tillsammans med läkarutlåtandet när jag sökte sjukersättning.
Det hjälpte inte. Så att endast autism- och ADD-diagnos skulle räcka har jag svårt att se.

Hade ändå varit intressant att veta hur det gick för dig, Striker, och vad du gör idag.

Min syster fick inte en aspergerdiagnos pga för hög och jämn begåvning på WAIS. Hon berättade något i stil med att psykologen sagt att denne inte satte diagnosen eftersom "man måste ha förståndsmässiga nedsättningar i profilen".

Om ett sådant test är helt meningslöst och irrelevant för diagnosticering, varför ens göra det öht? Det är ganska tidskrävande att utföra. Vad jag har läst så är det snarare ett krav att man måste ha nedsättningar inom dom exekutiva förmågorna, när det gäller neuropsykologiska funktionshinder. Det är väl inte jättekonstiga att man måste ha neurologiska nedsättningar för att erhålla en neurologisk diagnos?

Men visst, som redan sagts så är anamnesen också viktig för att utröna vad man har svårt med etc.

Hon fick förövrigt nästan 19 i snitt, dvs 145 som är max. Totalpoängen sa psykologen var 160+, men förmodligen högre.