nomemorytoday skrev:

sussi83 skrev:påta, kuttra och dutta [...] mingla [...] flanera...

Tjusiga ord

Ha ha, ja.
Alla har vi olika styrkor så ingen är bättre eller sämre när det gäller arbeten - absolut inte - jag önskar ibland att man kunde vara lite mer flexibel det skulle göra vissa saker lite trevligare.
Jag föredrar att det är arbetsmoment hela tiden.

rapchic skrev:Jag har jobbat inom handikappsvården som boendehandledare

Vilka arbetsuppgifter hade du då? Vad behövde du kunna för att få jobba som det? Fick du någon intern utbildning?

Flinta skrev:

rapchic skrev:Jag har jobbat inom handikappsvården som boendehandledare

Vilka arbetsuppgifter hade du då? Vad behövde du kunna för att få jobba som det? Fick du någon intern utbildning?

Jag var lite som en "mamma" åt de boende, hjälpte och såg till att dom gjorde rätt, såg till att dom städade, tvättade, lagade mat m.m när dom skulle. Men då det var semestertid och många av de boende var tex med familjen så det var mycket tv tittande.

Varannan helg hade vi en brukare som inte kunde tala el gå, då var det mer arbete tex lyft, tvätt, prata med TAKK osv.

Jag behövde kunna gå in på handikappsavdelningen dagen efter skolavslutningen.

Jag fick en vanlig inskolning

rapchic skrev:

Flinta skrev:

rapchic skrev:Jag har jobbat inom handikappsvården som boendehandledare

Vilka arbetsuppgifter hade du då? Vad behövde du kunna för att få jobba som det? Fick du någon intern utbildning?

Jag var lite som en "mamma" åt de boende, hjälpte och såg till att dom gjorde rätt, såg till att dom städade, tvättade, lagade mat m.m när dom skulle. Men då det var semestertid och många av de boende var tex med familjen så det var mycket tv tittande.

Varannan helg hade vi en brukare som inte kunde tala el gå, då var det mer arbete tex lyft, tvätt, prata med TAKK osv.

Jag behövde kunna gå in på handikappsavdelningen dagen efter skolavslutningen.

Jag fick en vanlig inskolning

Jag misstänkte att du höll på mycket med ADL-träning med de boende. Kan tänka mig att du behövde avlasta de boende också och kanske helt ta över saker i vissa fall?

Många med AS har ju mer eller mindre svårigheter med ADL åtminstone när det kommer till oss själva i våra egen vardag och i våra egna hem (att hjälp andra kan vara lättare). Därav min fråga, därav min nyfikenhet.. Har du inga svårigheter med ADL? Inget som begränsade dig?

Jätteroligt att höra i alla fall att du fick en sån tjänst. Upplevde du och andra att du fixade den också?

Flinta skrev:

rapchic skrev:

Flinta skrev:
Vilka arbetsuppgifter hade du då? Vad behövde du kunna för att få jobba som det? Fick du någon intern utbildning?

Jag var lite som en "mamma" åt de boende, hjälpte och såg till att dom gjorde rätt, såg till att dom städade, tvättade, lagade mat m.m när dom skulle. Men då det var semestertid och många av de boende var tex med familjen så det var mycket tv tittande.

Varannan helg hade vi en brukare som inte kunde tala el gå, då var det mer arbete tex lyft, tvätt, prata med TAKK osv.

Jag behövde kunna gå in på handikappsavdelningen dagen efter skolavslutningen.

Jag fick en vanlig inskolning

Jag misstänkte att du höll på mycket med ADL-träning med de boende. Kan tänka mig att du behövde avlasta de boende också och kanske helt ta över saker i vissa fall?

Många med AS har ju mer eller mindre svårigheter med ADL åtminstone när det kommer till oss själva i våra egen vardag och i våra egna hem (att hjälp andra kan vara lättare). Därav min fråga, därav min nyfikenhet.. Har du inga svårigheter med ADL? Inget som begränsade dig?

Jätteroligt att höra i alla fall att du fick en sån tjänst. Upplevde du och andra att du fixade den också?

Jag fick googla adl och som jag förstår det fick vi ju hjälpa de boende med det men för att bo på boende så var de relativt högfungerande. Sen var det väl inte riktigt så stukturerat när det gällde utbildning under sommaren.

Jag har, vad jag förstår om adl, inte så jättestora problem men det är ju alltid enklare att hjälpa andra med tex struktur än att vara duktig själv.

Jag fick ju fortsatt timvick så dålig ansåg dom väl att jag var bra.

Jag har ju begränsad ork, jag kan köra hårt en kort tid men det är mest orken som sätter käppar i hjulet för mig när det gäller jobb

BellaBelle skrev:

Missanthropi skrev:

BellaBelle skrev:
Då måste man kunna skriva jättesnabbt på tangentbordet väl?

Ja, och man ska helst inte titta på tangentbordet när man skriver. Men jag skriver på datorn redan så mycket om dagarna att jag är van vid det

Coolt! Men var det inte du som ville bli serietecknare? Eller kanske tog jag fel nu. Men finns väl utbildning för det också, fast kanske svårt försörja sig på förstås.

Jodå. Men man kan lära sig allt nuförtiden över internet, så behöver inte spendera pengar på att gå i en skola för det. Dessutom är mina serier så himla långa, och de lärt ta 2 -3 år innan jag kommer ut med den första.

Men måste ha en grund ifall det skulle misslyckas, så har vårdadministratör som utbildning ifall det inte skulle blir bra.

Jag jobbar inom hemtjänsten. Men jag står inte ut längre. Har aldrig riktigt mått bra av det om jag känner efter och är helt uppriktig.

Hur hamnade jag här? För att enkelt sammanfatta: Jag var i en kris i mitt liv och behövde ett jobb, snabbt. Då kom hemtjänsten som ett förslag från en bekantskap som dessutom hjälpte mig komma till intervju. Jag var så tacksam, och så desperat, att jag anpassade mig och tog emot det som kom.... gjorde mitt bästa... så att jag kunde överleva på nåt, och börja klättra uppåt igen, då jag hade hamnat på botten.
Det gick bra, och ett tag tänkte jag till och med - jag kanske utbildar mig till undersköterska... men jag tänkte nog inte riktigt helt klart. Nu vet jag bättre. Jag har gjort detta ett par år nu redan, bytt arbetsplats några gånger pga flyttar - men hela tiden arbetat som vanlig hemtjänstpersonal... och jag bara orkar inte längre, snart. För någon med Aspergers syndrom - jag kan inte rekommendera det här. Min erfarenhet har varit jätte jobbig - och jag skulle aldrig ha utsatt mig för allt det här om det inte hade varit så att jag knappast hade några alternativ att gå på just då. Men jag är uthållig fram tills jag bara inte kan längre - och har en stor överlevnadsdrift inom mig, kanske man kan säga. Men trots det... kan inte ens fatta att jag gör detta varje dag, egentligen. SÅ trött. Så ledsen, och sliten.

Jag tror inte att någon märker (på jobbet) att det inte funkar för mig, eller hur jag mår innerst inne av det hela. Jag blir nämligen väl bemött i övrigt och känner mig respekterad (i övrigt) av mina kollegor. Brukarna/kunderna tycker oftast mycket om att få hjälp av mig, och ibland får man en underbar kontakt med någon som man är hemma hos och hjälper. Det är ju kul att de tycker att jag är duktig och bra... (är noggrann, uppmärksam, tar jobbet på allvar, visar respekt - det krävs inte mycket...) sällan haft nåt problem hos nån kund. Därför tror jag att utifrån kan det se ut som att det funkar jätte bra för mig i det här jobbet. Men jag mår egentligen inte bra av att behöva vara så utåtriktad och social och stressad hela tiden. Och eftersom man jobbar med folk som bara blir sämre - man får ju den känslan av att man aldrig går framåt... det är bara elände, sjukdom och död. Och kaos, stress, oro.

Jag är så slut ibland när jag kommer hem, att jag orkar ingenting. Mitt eget liv och allt det innebär - får ofta prioriteras bort till viss grad, pga av ren utmattning och att jag mår dåligt när jag kommer hem från eländet. Och det gör mig nedstämd. Att hela dagen sköta andras vardag, hälsa, rutiner, och vårda deras hem - till priset av att jag sen kommer hem på eftermiddagen och inte orkar sköta dessa saker åt mig själv till god nog kvalité.... Det är inte ok.

Apropå det sociala med kunderna, medarbetare, och chefer/ansvarige... jo, det är jättejobbigt. Jag mår dåligt av alla interaktioner. Men jag presterar ändå - tar mitt uppdrag på allvar, och gör det bästa jobbet jag kan - även om jag mår dåligt av det. Det är för mycket, och ofta är stämningen negativ och ytligt (fast ändå intim samtidigt - vilket gör det hela mer obehagligt i längden... känns "fel").

Och så klart, stressen. Stressen och oförutsägbarheten. Det är min vardag. Hela tiden. Jag som är stress-skadad, och vill ha det lungt och förutsägbart.

Också: Nästan inga riktiga pauser under arbetsdagen. Alltid ett problem i hemtjänsten med otillräckligt med tid till rast, fika, återhämntning, eller ofta: inte ens att kunna få utrymme att sköta det mest basala (kunna gå på toa, äta mat...)

I det här jobbet kan man knappt räkna med nånting - inte ens med att lönen blir så som den ska (har varit med om att de drar pengar från lönen för absolut inget skäl alls... eller räknar ut lönen fel (av misstag..??) ... sånt är tyvärr vanligt...) Nää, det här jobbet är hemskt. Hemsk-tjänsten, borde det heta. Ja, för jag har ju inte ens nämnt allt mänskligt lidande och elände du får vittna i din vardag hela tiden... Synen på samhället blir sig aldrig lik igen efter du får se hur de gamla och sjuka och riktigt utsatta får leva i detta land nu för tiden... Absolut vidrigt, är det. Fruktansvärt illa, är det. Inte hos alla, men många. FÖR många.


Jag vill inte vara med om det här yrket längre, jag mår så dåligt. Försöker hitta en utväg.


Ändå så är jag tacksam för hur mycket jag har lärt mig, och den ödmjukheten jag har utvecklat genom att få erfarenheten att arbeta som "hemtjänst" under denna tid.

Nu har jag faktiskt fått fast anställning som boendehandledare, dock bara 75%

rapchic skrev:Nu har jag faktiskt fått fast anställning som boendehandledare, dock bara 75%

Finns begreppet "fast anställning" kvar? Heter det inte "tillsvidareanställning" numera?
Förr hette det fast anställning, har kvar anställningsbevis med den texten.

Hm... inte förkovrad.
Det, företeelsen, är ett fint engagemang.

Jag "jobbade" på apoteket, som hobby!

Jag är expert på att "kassera" överblivna narkotikaklassade läkemedel!

Tror ej, du skiljer dig nämnvärt så.

Selma skrev:

rapchic skrev:Nu har jag faktiskt fått fast anställning som boendehandledare, dock bara 75%

Finns begreppet "fast anställning" kvar? Heter det inte "tillsvidareanställning" numera?
Förr hette det fast anställning, har kvar anställningsbevis med den texten.

Jag känner en komiker som brukar skämta om fast anställning i Sverige!

Jag skulle nog vilja testa att jobba inom vården men måste bli mer stabil först så en sak i taget nu.