Huggorm skrev:Jag tänker på samma ord som du, men här på västkusten uttalar vi det på samma vis som tonläget. Och jag antar att det är just därifrån ordet kommer också?

Intressant. Ja sannolikt är det så.

Jag menar dörr men ö:et blir mer likt ett u i uttalet.

biologic skrev:Haha, rolig tråd! Jag pratar "Blekingska", mitt-öst-versionen... Vi uttalar inte "r" i slutet av ord. Kommer de i mitten, eller som andra bokstav i ett längre ord (fast just "ord" uttalas "od") så uttalar vi "r":et väldigt grovt. Som smålänningarna.

Exempel på dialekten, om än något överdrivet i skrift:

"Ja ta no en pottchon till" (= jag tar nog en portion till)

"De va nytigt att göa de" (= det var pinsamt att göra det)

"De gaur ente" (= det går inte)

"Vi åt poppkonen som sto på bodet" (= vi åt popcornen som stod på bordet)

"Vi hade ingen dummare" (= vi hade ingen domare)

"Ge mej usten" (= ge mig osten)

Uttalet där man ersätter "o" med "u" förekommer främst i en liten byahåla utanför "stan".

Då är jag nog från den byahålan då. Min syster frågade en gång en utsocknes om denne hade portkoden. Hen uppfattade det som "pruttkudden" och tyckte det var en märklig fråga.

Många utav dom typiskt skånska orden används förresten även här. Fast själv har jag en mer normal svenska numera, troligtvis för att jag inte umgås så mycket med andra.

Lulemål:
Bängla - krångla alt. vicka på stolen
Remelljen - bestick
Behénda - söt, gullig
Blösögd - kisögd
Féol - kåt
Fogsnö - kramsnö
Glenak - buspojke
Håli - slashas
Kamöta - dryg
Lönnkoks - smygtitta
Nötjen - naken
Pussmuskus - surgubbe
Åsadälle - smutsgris
Räbbdäsk - skvallerkärring
Wäppel - snorloska

(De här orden hittade jag på nätet; bängel känner jag väl till och jag tror att jag har hört remelljen och fogsnö, men de andra var nya för mig.

Kahlokatt skrev:Lulemål:
Bängla - krångla alt. vicka på stolen
Remelljen - bestick
Behénda - söt, gullig
Blösögd - kisögd
Féol - kåt
Fogsnö - kramsnö
Glenak - buspojke
Håli - slashas
Kamöta - dryg
Lönnkoks - smygtitta
Nötjen - naken
Pussmuskus - surgubbe
Åsadälle - smutsgris
Räbbdäsk - skvallerkärring
Wäppel - snorloska

(De här orden hittade jag på nätet; bängel känner jag väl till och jag tror att jag har hört remelljen och fogsnö, men de andra var nya för mig.

Finns ett till. Jäkla - tand som gör ont.

Används av min gammla mor...

Jag växte upp i Östergötland, och där är det vanligt med "tjocka" l, som i "plankera". "Garsken" är också ett vanligt uttryck där, fast det används nog mera på landsbygden än i stadsområden.

Här i Dalarna säger vi "hoj" eller "höjt" när vi hälsar på människor, och en granne (infödd Dalarnabo) säger "gör" istället för "göra". "Gör", med hårt g, i östgötskan är för övrigt ett förstärkningsord, och "göra" (också med hårt g) betyder "hålla på med något kladdigt".

Och i jag växte upp med att uttala ordet "gott" som "gött". Men det tycker jag är ett "bonnigt" sätt att uttala det ordet (inget ont sagt om bönder, för det).

Min egen dialekt är en blandning av en del östgötska , lite dalmål , lite värmländska och lite norska .

Stockholmska, södersidan och de få gångerna det blir slang, så e're old school
Så mitt i all stockholmska, så kan ett "Jävla förbannade dret" slinka ut.
E're glingt eller e're schläft?

I mitt inlägg ovanför missade jag att klämma in att jag också bott en längre period i Värmland

Malungsmål (som man talar i Malung, Dalarna) är mitt modersmål. Det har många variationer på när saker är svårt eller när saker inte går som man tänkt sig (helt enkelt när "hä rets", "det retas", som det heter.)

Mös: Verb, när saker inte går som man tänkt sig
Tövel Substantiv: som ovan, men med tillägget att det beror på en själv, att man är disträ eller liknande
Ajder: Substantiv, ungefär som "mös", men mer intensivt. Tänk Papphammar när han åker rullskridskor inomhus.
Növel: Substantiv, när något är svårt fast i mindre skala, ungefär trä en tråd genom en nål.


I övrigt skulle jag säga att jag är "bidialektal." Jag talar två dialekter. När jag går över till "rikssvenska" är det inte rikssvenska. Det hörs att jag kommer från Dalarna.

geocache skrev:Här i Dalarna säger vi "hoj" eller "höjt" när vi hälsar på människor, och en granne (infödd Dalarnabo) säger "gör" istället för "göra". "Gör", med hårt g, i östgötskan är för övrigt ett förstärkningsord, och "göra" (också med hårt g) betyder "hålla på med något kladdigt".

Det där känner jag igen!

Är född i Stockholm, men mamma är från Sundsvall.

Talar inte Stockholmsdialekt riktigt, bl.a uttalar jag "ä" så att det inte låter som "e".