RapeRegs skrev:Du verkar ha många sådana dagar. Kanske kan du låta bli att skriva på forat de dagar du skiter i sanningen?
---
Nej, det gör jag inte, däremot kan det vara en faktor vid förskjutningen av dygnet. Skilj mellan kontinuerlig förskjutning av dygnet och fasförskjutning. Du tycks alltså blanda ihop fasförskjutning med lägre/högre vinkelfrekvens, om vi nu ska fortsätta jämförelsen med en harmonisk svängning. Jag talade om G47.24 i nya ICD, dvs behandlingsresistent sömnrytmstörning (CRSD FRT). Och den anses bero på onormalt förlängd (eller i ovanliga fall förkortad) τ och/eller oförmåga att reagera på zeitgebers. Jag förklarade också att alla människor har en τ som avviker från 24h. Det innebär att man, om man sätter sina zeitgebers ur spel, automatiskt börjar förskjuta dygnet.

Nej. Jag bor här.

Nu säger du PRECIS det jag har sagt. Väldigt snygg glidning till att få rätt. Kudos!

kiddie skrev:Nu säger du PRECIS det jag har sagt. Väldigt snygg glidning till att få rätt. Kudos!

Nej, jag säger exakt samma sak jag sagt hela tiden och det överensstämmer inte med vad du påstår så den gubben gick inte. SORRY

Här är några exempel på dina vansinnigheter (i fet stil):

kiddie skrev:Jag tror inte att jag är genetiskt defekt, jag tror att vissa är sanna nattmänniskor för att en och annan behövdes som var nattvaken utan att somna. Därför tror jag i mitt fall att sådant som blått ljus gör mig sömnig.

kiddie skrev:Dvs du kan ha superbra sömnhygien men du somnar konstant 6 timmar efter det att du ska.

[...]

vad som skiljer någon med försenad sömnfas med någon med ständigt roterande dygn har jag inte listat ut riktigt, eftersom båda egentligen verkar lida av samma sak.

Nej, enligt forskningen lider de inte av samma sak.

Någon som har en fasförskjuten sömn sover normalt när hen väl sover och vaknar utvilad. Dessutom går hen och lägger sig vid ungefär samma tid varje dygn. För att detta ska fungera måste man ha en normal τ. Det som skiljer någon med försenad sömnfas från någon som förskjuter dygnet oavsett vilka zeitgebers man använder / vilken behandling man än sätter in är onormalt förlängd τ.

kiddie skrev:Jag tror inte att människor som går upp tidigare och tidigare eller senare och senare är extremer av de två kronotyperna. Nej, lite andra saker är inblandade.

Haha, wtf? INTE EXTREMER??! OCH VILKA ANDRA SAKER TÄNKER DU BLANDA IN?

kiddie skrev:Dvs den ena av två sömnklockor är trasig, och det är DETTA som leder till försenad sömnfas och även ett non 24-dygnssyndrom.

Det är inte så man förklarar det i litteraturen. Dessutom har du fortfarande inte förklarat vilka två KLOCKOR du har fantiserat ihop här . Är det ömsesidig homeostatisk timglassverkan kanske?

RapeRegs skrev:Haha, wtf? INTE EXTREMER??! OCH VILKA ANDRA SAKER TÄNKER DU BLANDA IN?

Det är inte så man förklarar det i litteraturen. Dessutom har du fortfarande inte förklarat vilka två KLOCKOR du har fantiserat ihop här . Är det ömsesidig homeostatisk timglassverkan kanske?

Kan blanda in NPF t ex.

Klockorna är en förklaringsmodell. Det ungefärliga 24-timmarsdygnet är en sak och mottagare för zeitgebers är en annan.

Tycker detta är en rätt onödig diskussion som handlar om att du ska vinna för att din hjärna är understimulerad och uttråkad. Det är lite som att du spelar schack med en treåring för att du inte har något bättre för dig. Kan man antingen köra ett riktigt meningsutbyte med fakta eller bara skita i det?

Iofs är tråden helt urspårad och handlar inte alls om melatonin längre.

Sedan så kan du välja dina zeitgebers hur du än vill och skapa en sommarsol som skiner så mycket och hur starkt du vill när du vill. Lampor och gardiner kan man väl trixa med i viss mån.

Urk.

omnicoder skrev:Tagga ner. Ta en melatonin. Eller kanske rent utav en propavan.

Eftersom tråden redan spårat ur fullkomligt kan jag väl också slänga in en dumdumkommentar.

Alltså så här är det ju: sömnproblem är inte en fristående del av en människa. Utan en del av en helhet, där alla delar kräver sitt.

Med all respekt för dina tips mm - helt på riktigt.
Men du kanske också borde respektera att alla inte har (råd med) energin som krävs, för att testa allt det där som eventuellt löser problemet.

Jag säger det igen: med all respekt för dina erfarenheter och din vilja att dela med dig.
Jag är f.ö. överens med dig om mycket.
Men kanske du själv också ska tagga ned lite, och försöka förstå att livet ser olika ut för olika människor?

Tycker det är helt OK att retas och säga att man ska tagga ner. Däremot att dryga sig är inte så himla uppskattat.

Få saker retar mig så mycket som när folk påstår att man inte försökt när man lagt ner enorm energi och tankekraft på det.

Alltså... sug lite på att gå upp kl 7 i ett helt ÅR, även lördagar och söndagar, trots att man inte kan sova mer än högst 3 timmar per dygn. När jag gjorde det så var det aspig envishet och jag fattade inte själv hur farligt det var. När folk bara pushar på, så glömmer man ibland att slå på bromsen, tänker att "det här kan väl inte skada". Aspig envishet är verkligen livsfarlig.

Tänkte att "alla säger att kämpar man så går det". Då måste det ju vara sant! När folk säger saker med den där självklara tonen har jag ingen tankeförmåga kvar. Snacka om lättlurad. Mycket dumma grejer man gått på...

kiddie skrev:Det är lite som att du spelar schack med en treåring för att du inte har något bättre för dig. Kan man antingen köra ett riktigt meningsutbyte med fakta eller bara skita i det?

Tråkigt att du känner dig som en treåring. Men att hålla sig till fakta låter som en riktigt god idé. Låt oss ta en fråga i taget.

kiddie skrev:Dvs den ena av två sömnklockor är trasig, och det är DETTA som leder till försenad sömnfas och även ett non 24-dygnssyndrom.

Den här med två sömnklockor varav den ena är trasig låter väldigt underligt. Dessutom är det den uteslutande orsaken till både det ena och det andra? Finns det några vetenskapliga studier publicerade om det här? Eller har du hittat på det helt själv? Det skulle vara spännande att få mer fakta.

Fabela skrev:

omnicoder skrev:Tagga ner. Ta en melatonin. Eller kanske rent utav en propavan.

Eftersom tråden redan spårat ur fullkomligt kan jag väl också slänga in en dumdumkommentar.

Alltså så här är det ju: sömnproblem är inte en fristående del av en människa. Utan en del av en helhet, där alla delar kräver sitt.

Med all respekt för dina tips mm - helt på riktigt.
Men du kanske också borde respektera att alla inte har (råd med) energin som krävs, för att testa allt det där som eventuellt löser problemet.

Jag säger det igen: med all respekt för dina erfarenheter och din vilja att dela med dig.
Jag är f.ö. överens med dig om mycket.
Men kanske du själv också ska tagga ned lite, och försöka förstå att livet ser olika ut för olika människor?

Det är för mig helt egalt huruvida någon vill eller inte vill implementera mina tips. Jag gav dem bara på förfrågan. Det framgår om man läser tråden och meddelandet jag svarade på. "Hur skulle du lära ut..." var det någon som skrev.
Jag jag kanske borde visa att jag respekterar att folk inte orkar bry sig om sin hälsa.
Det gör jag såtillvida att jag anser att var och en har sitt eget ansvar över sin egen hälsa som jag tydligt nästan ordagrant poängterade i tidigare post.

Däremot blir jag lite besviken att vissa ibland anstränger sig att hålla fast vid sin negativa världsbild och projicerade den över alternativ som faktiskt är vettiga, genomtänkta och konstruktiva.
Särskilt när det är uppenbart att personen lider av problem som går att lösa
(Även om det kan vara tufft/svårt).

Personen verkar ju ha massa energi att tänka negativt och rationaliserade denna negativa bild.
Uppenbarligen finns det hjärnceller som skulle kunna appliceras på ett mer konstruktivt sätt.
Men vad vet jag om allt detta. Jag har ju asperger

Jag tar ödmjukt ditt råd om att livet ser olika ut för olika människor.
Jag kan säkert bli bättre på det.
Tvivlar dock ändå inte på att många inte vet hur mycket av deras liv beror på dem själva och att de kan påverka situationen. Det må uppröra människor. Men om man tänker till är det intressant att det upprör.
Jag har varit där själv. Så kanske vet mer än vad du tror i just det dilemmat.

Jag är rätt så nertaggad som person i person. Om det uppfattas annerstedes kan jag inte annat än beklaga obekvämligheten. Jag är inte så fin i kanterna och trots allt inte någon finkänslig terapeut.

Men jag ser offermentalitet från milavstånd.

I övrigt tack för ett ödmjukt skrivet inlägg.

kiddie skrev:Tycker det är helt OK att retas och säga att man ska tagga ner. Däremot att dryga sig är inte så himla uppskattat.

Få saker retar mig så mycket som när folk påstår att man inte försökt när man lagt ner enorm energi och tankekraft på det.

Alltså... sug lite på att gå upp kl 7 i ett helt ÅR, även lördagar och söndagar, trots att man inte kan sova mer än högst 3 timmar per dygn. När jag gjorde det så var det aspig envishet och jag fattade inte själv hur farligt det var. När folk bara pushar på, så glömmer man ibland att slå på bromsen, tänker att "det här kan väl inte skada". Aspig envishet är verkligen livsfarlig.

Tänkte att "alla säger att kämpar man så går det". Då måste det ju vara sant! När folk säger saker med den där självklara tonen har jag ingen tankeförmåga kvar. Snacka om lättlurad. Mycket dumma grejer man gått på...

Jag har inte påstått att du inte försökt.
Vi är olika bara.
Din tolkning av aspig envishet låter i min tolkning som Einsteins definition av idioti.
Att upprepa något som inte fungerar..
Jag tror att en annan typ av envishet skulle vara bättre i sammanhanget.
Och det är min tolkning av effektiv envishet - diligent.
Jag skiter i vad folk säger. (När det är befogat)
Det verkar inte som du gör det.
Det jag säger inte är fortsätta att kämpa på med fel grejer.
Ibland behöver man lita på sig själv. (För det mesta).
Förhoppningsvis är man klok nog att man kan göra det.
I annat fall kanske utmaningen ligger mer i att hitta folk som kan sin grej och ha en förmåga till ödmjuk välvillig självkritik.

Jag vände på mina sömnproblem o delade med mig lite.
Om du blir provocerad av det? Too bad!

Som jag sa.
Alla har sitt eget ansvar för sin hälsa.
Jag tar inte illa upp om du inte gillar vad jag skriver.
Gör det som funkar för dig.

Ett jävligt bra bevis på offermentalitet vs acceptera verkligheten är att du anser att man ska göra sig frisk från hypotyreos. Som var du än kollar INTE funkar på det sättet. Men tror man inte att man kan bli frisk så anser du att man är ett OFFER.

Jag anser som 99,9999% av alla som kan något om sjukvård att hypotyreos KAN behandlas med gott resultat, men inte som du anser är nödvändigt, att bli medicinfri.

Är det att vara ett offer att ta en medicin som ersättning för ett havererat organ?

Nej, det är det fanimig inte. Vore det så så skulle alla diabetiker typ 1 vara OFFER. För att de inte kan få sin pancreas att börja funka igen.

Folk som har sådant här gör ofta det bästa de kan av situationen. De jobbar ofta rätt hårt på att få sin medicin inställd till optimala värden. Och vad gäller hypotyreos så har man även en lång kamp för att ens få diagnos, det tar i genomsnitt 13 år att få diagnos. Dvs mina påtryckningar på läkare har gett resultat. Tycker inte det är att vara OFFER.

Du får ursäkta men du gör mig förbannad. Om man prövar en sak som med sömnexperimentet jag gjorde, så anser du att det var fel. Hade jag inte testat hade det oxo varit fel.

Och du får det att låta som jag inte testat något mer, trots att jag faktiskt t o m gjort det mesta på din lista, och då finns det självklart ännu mer som du inte nämnt.

Du förväxlar helt enkelt allmänt missmod som då och då drabbar folk med svårigheter, med att de har gett upp. Men det finns inga spikraka vägar i livet. Det går upp och ner, ibland bättre ibland sämre. Är du livrädd för att inse det?

Du låter så himla skvätten och rädd för livet självt.

Du får ursäkta, men jag tolererar inte att folk sitter och hittar på ljug om mig.

omnicoder skrev:

Fabela skrev:

omnicoder skrev:Tagga ner. Ta en melatonin. Eller kanske rent utav en propavan.

Eftersom tråden redan spårat ur fullkomligt kan jag väl också slänga in en dumdumkommentar.

Alltså så här är det ju: sömnproblem är inte en fristående del av en människa. Utan en del av en helhet, där alla delar kräver sitt.

Med all respekt för dina tips mm - helt på riktigt.
Men du kanske också borde respektera att alla inte har (råd med) energin som krävs, för att testa allt det där som eventuellt löser problemet.

Jag säger det igen: med all respekt för dina erfarenheter och din vilja att dela med dig.
Jag är f.ö. överens med dig om mycket.
Men kanske du själv också ska tagga ned lite, och försöka förstå att livet ser olika ut för olika människor?

Det är för mig helt egalt huruvida någon vill eller inte vill implementera mina tips. Jag gav dem bara på förfrågan. Det framgår om man läser tråden och meddelandet jag svarade på. "Hur skulle du lära ut..." var det någon som skrev.
Jag jag kanske borde visa att jag respekterar att folk inte orkar bry sig om sin hälsa.
Det gör jag såtillvida att jag anser att var och en har sitt eget ansvar över sin egen hälsa som jag tydligt nästan ordagrant poängterade i tidigare post.

Däremot blir jag lite besviken att vissa ibland anstränger sig att hålla fast vid sin negativa världsbild och projicerade den över alternativ som faktiskt är vettiga, genomtänkta och konstruktiva.
Särskilt när det är uppenbart att personen lider av problem som går att lösa
(Även om det kan vara tufft/svårt).

Personen verkar ju ha massa energi att tänka negativt och rationaliserade denna negativa bild.
Uppenbarligen finns det hjärnceller som skulle kunna appliceras på ett mer konstruktivt sätt.
Men vad vet jag om allt detta. Jag har ju asperger

Jag tar ödmjukt ditt råd om att livet ser olika ut för olika människor.
Jag kan säkert bli bättre på det.
Tvivlar dock ändå inte på att många inte vet hur mycket av deras liv beror på dem själva och att de kan påverka situationen. Det må uppröra människor. Men om man tänker till är det intressant att det upprör.
Jag har varit där själv. Så kanske vet mer än vad du tror i just det dilemmat.

Jag är rätt så nertaggad som person i person. Om det uppfattas annerstedes kan jag inte annat än beklaga obekvämligheten. Jag är inte så fin i kanterna och trots allt inte någon finkänslig terapeut.

Men jag ser offermentalitet från milavstånd.

I övrigt tack för ett ödmjukt skrivet inlägg.

Jag får intrycket att du läste in saker i mitt inlägg, som inte finns där.

Det jag ville ha sagt var i princip att det inte går att göra en rättvisande analys av en person, när man har bara några få lösa bitar med information om hen.
Vad du vet om dig själv är nödvändigtvis inte relevant när du gör en bedömning av andra, eftersom era omständigheter kan skilja på en hel massa olika sätt.

Det var allt.

Du skriver att du inte är en finkänslig terapeut. Det måste man inte vara. Det räcker ganska långt att vara medveten om att man inte känner okända människor.

Det här är en intressant ämne. Jag har själv haft sömnsvårigheter hela livet. Jag har provat under längre perioder att lägga mig vid 10-11 och gå upp tidigt men det funkade aldrig. Jag mediterar varje kväll, gör yoga, är utomhus, gymmar, äter keto/lchf, min depression har försvunnit, inte mycket ångest längre. Använder röda glasögon på kvällarna, provat melatonin (kände ingen effekt), har tyngdtäcke, spikmatta, ögonbindel, öronproppar, svalt/mörkt rum, the list goes on.

Trots det har jag fortfarande sömnsvårigheter. Det enda som hjälper är lergigan, som jag tar 2-3 gånger i veckan. Jag sov som bäst i mitt liv när jag la mig 4-5 på morgonen. Men det funkar ju inte att göra om man har ett dagsjobb och så som samhället är uppbyggt. Nattjobb vill jag inte heller ha. Jag tror ändå på nån avkoppling under natten och även om jag ligger vaken så ligger jag ju och vilar i sängen i alla fall. Jag har som tur är inga svårigheter att klara av mina dagliga aktiviteter pga det här, så jag kan nog inte säga att jag lider så mycket av det. Jag har nog lärt mig acceptera det bara.

Kollade på en dokumentär om ADHD och de säger lite slarvigt att något på 70% har fasförskjutning. Hur kan de bara påstå det när det varit hur kontroversiellt som helst?

Har haft sömnsvårigheter och svårt att hålla en dygnsrytm av och till senaste 10 åren, ungefär. På ett sätt avviker jag från ämnet, för jag förstår att tråden egentligen handlar om rubbad dygnsrytm som sådan. I mitt fall är det mer när jag har svårt att sova som dygnsrytmen ryker.

omnicoder skrev:I mitt fall fixade jag dygnsrytmen genom att vara noga med att bygga en uppsättning rutiner som jag följer konsekvent varje dag. Kan sammanfattas med följande punkter. Lite förenklat.

1. Meditation vid uppvaknande.

2. Analys av nattens sömn och konstruktiva reflektioner kring förbättringsmöjligheter och insikter kring vad som orsakat vad. Jag mäter olika sömnparametrar och har kontinuerligt data att utgå ifrån.

3. Aktivitet innan dagen börjar. Ta en promenad(behöver inte vara lång) i dagsljus om möjligt (vintertid missas ljuset denna tid).
Det sätter den initiala dygnsrytmen. Andra rutiner kan användas för att skapa betingning t.ex. en kall dusch.

[...]

17. Se till att betinga positivt till sängåendet, platsen. Förankra positiva minnen till den plats där du ska sova.

Sjutton friggin' punkter. Jag skulle inte orka med hälften. Rutiner varje dag är superbra men också liksom krävande ... jag kämpar med en del saker men listor med sjutton punkter har jag verkligen inte kommit upp till! För att kontinuerligt mäta sömnparametrar måste man nog ha sin sömn som närmast specialintresse. Jag som inte ens kan förmå mig att tandtråda tänderna varje dag, och kämpar med att komma ihåg medicin (tabletter och två sorters nässprej) samt nässköljning. Om man har femtioelva saker i sitt liv att förbättra kan man liksom inte fokusera på allihop samtidigt.

Den faktor som gjort störst skillnad för mig de sista åren är en enda sak, och den är inte alltid helt lätt att styra: stressnivån. Två olika jobb jag haft har på olika sätt sabbat min dygnsrytm och sömn, båda pga stress och det ena dessutom genom kvällsskift. Coronakrisen gjorde mig mer rädd än jag visste om, ett tag. Då använda jag ett hemgjort improviserat tyngdtäcke, och tyckte nog jag hade viss nytta av det. Samma med något ljud att somna till. Nu är jag inte längre rädd, sover utan ljud och har inget uppenbart behov av större tyngd på mig när jag ska sova.

Trots det tittar jag med intresse på listan. Letar saker att kopiera och sno. Morgonpromenad kan nog vara en grej, för mig alltså. Att bara ta itu med rutiner som förfallit är så träligt. Nya fräscha idéer gör att det känns mer positivt.

Marjatta skrev:Har haft sömnsvårigheter och svårt att hålla en dygnsrytm av och till senaste 10 åren, ungefär. På ett sätt avviker jag från ämnet, för jag förstår att tråden egentligen handlar om rubbad dygnsrytm som sådan. I mitt fall är det mer när jag har svårt att sova som dygnsrytmen ryker.

omnicoder skrev:I mitt fall fixade jag dygnsrytmen genom att vara noga med att bygga en uppsättning rutiner som jag följer konsekvent varje dag. Kan sammanfattas med följande punkter. Lite förenklat.

1. Meditation vid uppvaknande.

2. Analys av nattens sömn och konstruktiva reflektioner kring förbättringsmöjligheter och insikter kring vad som orsakat vad. Jag mäter olika sömnparametrar och har kontinuerligt data att utgå ifrån.

3. Aktivitet innan dagen börjar. Ta en promenad(behöver inte vara lång) i dagsljus om möjligt (vintertid missas ljuset denna tid).
Det sätter den initiala dygnsrytmen. Andra rutiner kan användas för att skapa betingning t.ex. en kall dusch.

[...]

17. Se till att betinga positivt till sängåendet, platsen. Förankra positiva minnen till den plats där du ska sova.

Sjutton friggin' punkter. Jag skulle inte orka med hälften. Rutiner varje dag är superbra men också liksom krävande ... jag kämpar med en del saker men listor med sjutton punkter har jag verkligen inte kommit upp till! För att kontinuerligt mäta sömnparametrar måste man nog ha sin sömn som närmast specialintresse. Jag som inte ens kan förmå mig att tandtråda tänderna varje dag, och kämpar med att komma ihåg medicin (tabletter och två sorters nässprej) samt nässköljning. Om man har femtioelva saker i sitt liv att förbättra kan man liksom inte fokusera på allihop samtidigt.

Den faktor som gjort störst skillnad för mig de sista åren är en enda sak, och den är inte alltid helt lätt att styra: stressnivån. Två olika jobb jag haft har på olika sätt sabbat min dygnsrytm och sömn, båda pga stress och det ena dessutom genom kvällsskift. Coronakrisen gjorde mig mer rädd än jag visste om, ett tag. Då använda jag ett hemgjort improviserat tyngdtäcke, och tyckte nog jag hade viss nytta av det. Samma med något ljud att somna till. Nu är jag inte längre rädd, sover utan ljud och har inget uppenbart behov av större tyngd på mig när jag ska sova.

Trots det tittar jag med intresse på listan. Letar saker att kopiera och sno. Morgonpromenad kan nog vara en grej, för mig alltså. Att bara ta itu med rutiner som förfallit är så träligt. Nya fräscha idéer gör att det känns mer positivt.

Du behöver ju inte implementera 17 punkter bara för att. Men testa några som känns genomförbara som du inte testat. Eller om du inte vill eller orkar, fortsätt som du gör nu, men förvänta dig inte någon förändring.