kiddie skrev:

omnicoder skrev:Nja. Du förenklar.

Jag säger att det minimala man bör göra om man har sömnproblem och kan tänka och läsa är att lära sig hur melatonin fungerar och hur allt relaterat till sömn fungerar.
När man lärt sig detta. Bör man implementera detta. Har man implementerat detta korrekt och ändå inte kan producera adekvat mängd melatonin då kan man välja att ta melatonintabletter tills man listat ut något bättre.
För jag vågar slå vad om att det är smartare i det långa loppet att lösa grundorsaken till problemet.

Jag vill påstå att det är du själv som har ett ansvar för din hälsa.

Jag har sovit dåligt.
Jag lärde mig hur saker hängde ihop och fixade min sömn.

Nu pratar jag inte sömnstörningar i allmänhet utan de som det finns del i att melatonininsöndringen inte sker när man önskar.

När man har lärt sig hur det funkar hos vanliga försöker man göra som de, för om någon är frisk så gör man allt den friske gör blir man frisk (totalt falsk logik). Sedan blir man ledsen för att man inte litade på sig själv utan lät sig övertalas av aftonbladetexperter. Man har lärt sig hur det funkar hos de normala men det hjälper inte ett skit.

Klart jag förenklade men jag sa vad du sa.

Hur listar man ut boten? Vad är grunden till dygnsrytmproblematik?

Hur fixade du din sömn? (Hade du inte dygnsrytmstörning behöver du inte förklara).

Vi har ansvar för vår hälsa till en viss punkt. När folk hör att jag drog ut en dålig tand på mig själv tycker folk att jag passerat en gräns. Folk som syr sig själva har kanske oxo gjort det. I vissa fall är ansvaret delat. Folk bör nog inte operera ut sin egen blindtarm.

Jag är inne på aspekter av sömnstörning som berör melatonin.

Jag ska försöka besvara så gott jag kan men ja, jag hade tidigare bl.a. problem även med dygnsrytm.

Och gällande ansvar. Jag står fast vid mitt föregående att vi bär egenansvar över vår hälsa till den förmåga vi har.
Når vi gränsen där vår förmåga inte räcker till har vi fortfarande ansvaret att påverka situationen genom att ta hjälp av lämpligt kunniga, dvs vårt egenansvar gäller även där. Att det sedan är t.ex. en tandläkare som gör jobbet är en annan sak. Tandläkaren har sitt vårdansvar i situationen. Men det är ditt ansvar att ta initiativ till den hjälp du behöver om du kan det dvs.
Om du är så korkad att du försöker dra ut din egen tand trots inkompetens inom detta så är detta ett exempel på felanvändt ansvar, du har i det läget ansvar att göra det bästa valet i den givna situationen som helt klart är att ta hjälp från någon som kan detta.
Det kan tyckas som en tolkningsfråga. Subtilt antar jag...

Jag utgår från att du övervägande tillhör arten homo sapiens? Eller att du åtminstone är ett däggdjur?
I detta fall tror jag nog att dygnsrytm och melatonin mekanismer funkar relativt lika med utrymme för individuella variationer. Dock om vi ser det från ramverksnivå går det att utveckla strategier som går att tillämpa på människor som har mer eller mindre typer av sömnstörningar.

Det första steget att göra är att inte läsa aftonbladet, att tro att där finns experter eller att bli ledsen om man följer okunniga skribenter i skräpmedia.

Det andra är att sluta separera sig själv som defekt och andra som "normala".
Jag skulle påstå att normen inte är friskare per definition.
Vi lever i en evolutionär mismatch.
Skillnaden mellan t.ex. mig och normen är att samhället är bättre anpassad till normens mismatch.
Men normen är, skulle jag våga påstå, invaggad i ett sjukligt sätt att leva, vilket man kan se om man tittar närmre på saken. Men det är en annan diskussion.

I mitt fall fixade jag dygnsrytmen genom att vara noga med att bygga en uppsättning rutiner som jag följer konsekvent varje dag. Kan sammanfattas med följande punkter. Lite förenklat.

1. Meditation vid uppvaknande.

2. Analys av nattens sömn och konstruktiva reflektioner kring förbättringsmöjligheter och insikter kring vad som orsakat vad. Jag mäter olika sömnparametrar och har kontinuerligt data att utgå ifrån.

3. Aktivitet innan dagen börjar. Ta en promenad(behöver inte vara lång) i dagsljus om möjligt (vintertid missas ljuset denna tid).
Det sätter den initiala dygnsrytmen. Andra rutiner kan användas för att skapa betingning t.ex. en kall dusch.

4. Begränsa mängden stimulantia (koffein,te,choklad m.m.). Om stimulantia intas, begränsa då tidsmässigt till tidigare under dagen.
Om kaffe intas: Drick endast 1-2 koppar innan kl 12, men inte för tidigt. Kanske mellan kl 8 och kl 12.
Beroende på din koffeinmetabolism (som jag känner till i mitt eget fall som medelsnabb) så bör du anpassa intag av koffein och kanske t.o.m undvika koffein helt. Te innehåller också koffein. Svart te innehåller 50% av mängden koffein kaffe innehåller.
Om jag dricker kaffe dricker jag endast 1 kopp kring kl 9 och inte mer.

5. Träning bör ske första halvan av dagen. Helst ej på kvällen och definitivt inte sent på kvällen.
Fysisk aktivitet på kvällen bör vara parasympatisk (typ tai chi, lugn promenad etc).
Överträna inte.

6. Promenad utomhus mitt på dagen. Solljus (även om molnigt) hjälper dygnsrytmen, signalerar vilken tiden är och synkroniserar kroppens dygnsrytm bättre. Denna påverkas av ljus.

7. Matintag bör ske tidsbegränsat. Sen stor middag är det sämsta man kan göra för sin dygnsrytm.
Jag begränsar mitt matintag till ett tidsfönster av högst 6 timmar, där sista måltiden oftast sker innan kl 14.
Då hinner kroppen byta ner och bearbeta all näring i god tid innan läggdags, dessutom gör det att kroppen får mer tid till reparation under natten etc.
Eftersom jag inte äter särskilt mycket kolhydrater (typ mindre än 20g per dag) har jag inga problem med blodsocker eller hungershormon utan klarar mig på en eller två måltider per dag i ett kort tidsspann.
Det minskar dessutom tiden jag behöver för att känna mig utvilad.

8. På kvällen bör alla starka vita lampor, skärmar och annat släckas ner och dämpas till max.
Ljuset på alla skärmar bör tonas ned så mycket som möjligt. Använd blåljusblockerande glasögon från kl 18 om du går och lägger dig kl 22. Problemet är att det finns blåjlus över allt i vårt moderna sammhälle idag. Personligen gör jag detta från kl 17 och somnar runt kl 21.30.

9. Stäng av värmen inomhus även om det är vinter (eller vrid åtminstone ner värmen på kvällen).
Kroppens dygnsrytm och sömnkvalite påverkas av temperatur. I vårt moderna samhälle har vi sommarvärme året om med all artificiell uppvärmning.

10. Tyngdtäcke.

11. Se till att du inte har brist på tryptofan. Svamp är rikast på detta. Kroppen bryter ner typtofan till serotonin och melatonin.

12. Minska socker och kolhydratsintag. Ersätt med fett (ej fleromättade vegetabiliska fetter).

13. Om kolhydrater intas lite mer, spara detta till sista måltiden och inte allt för nära inpå sänggående.

14. Ägna dig åt parasympatisk aktivitet på kvällen. (Varva ner)

15. Ha en kvällsrutin. Jag brukar meditera. Spela lugn musik, etc, läsa något rogivande.

16. Skaffa röda lampor som du tänder på kvällen. Gärna i sovrummet. Lampor med vitt ljus stör sömnen. (Via melatoninreceptorer i ögonen).

17. Se till att betinga positivt till sängåendet, platsen. Förankra positiva minnen till den plats där du ska sova.

Det finns mycket mer men detta är nog en bra start eller sammanfattning av en.

Det hjälpte mig att sova mycket bättre, asperger inte. Normal eller inte.
Förresten finns det massa sömnstörningar hos "normala".
Normal betyder inte frisk. Normal betyder vanligast förekommande.
Om det är normalt att vara sjuklig eller dålig så är det onormalt att vara bättre än så.

Jag tror inte att jag är genetiskt defekt, jag tror att vissa är sanna nattmänniskor för att en och annan behövdes som var nattvaken utan att somna. Därför tror jag i mitt fall att sådant som blått ljus gör mig sömnig.

Så, nej, jag tror inte mina mekanismer är samma som flertalet. Med det säger jag inte att jag är fel. Men i dagens samhälle har jag ju ingen uppgift. Hade jag jobbat hade jag ju kunnat nattjobba utan att bli sjuk av detta.

Därför funkar inte olika mekanismer på samma sätt på mig som andra. Som nej jag blir inte trött av mörker och pigg av ljus efter dygnets timmar. Självklart har jag testat att göra precis som du säger. Det slutade med total katastrof.

Därför VET jag att den dygnstypen man är, får man leva med, börjar man göra våld på sig får man ta konsekvenserna. Jag levde ett helt år med prima sömnhygien, åt sista målet på miljöterapin (vi slutade kl 15 eller 16), jag åt frukost med dem kl 9. Hade gett mig fan på att knäcka detta med sömnen men knäckte bara mig själv.

Jag gjorde förresten 12 av dina 17 punkter på listan.

omnicoder skrev:I mitt fall fixade jag dygnsrytmen genom att vara noga med att bygga en uppsättning rutiner som jag följer konsekvent varje dag.

Otroligt bra inlägg, Omni! Tack! Skulle kunna surfa in på detta forum enkom för att leta rätt på inlägg likt detta. Lösningsorienterat. Själv skriver jag mest reaktionärt rasistiska svartpillerkommentarer. Kanske borde skärpa mig lite och låta mig inspireras.

Vad för slags meditation upprätthåller du? Hur har det påverkat dig (sömnen förutan)?

Har själv på gamla dar (47) nu äntligen kommit igång med en meditativ praxis. Oftast två gånger per dag, ibland en eller tre. Ungefär 20 minuter (med hjälp av appen Bodhi timer). Så här i början så försöker jag följa en inarbetad tradition. Valde den thailändska skogsbuddhismen och en amerikansk herre med skön röst som instruktör. https://www.dhammatalks.org/index.html

Det är väldigt kul faktiskt. Och rätt svårt att inte vandra i väg i tanken. Denna metod fokuserar mest på andningen och att känna energin i kroppen och just det hjälper mig bra. Ibland går 20 minuter väldigt fort och ibland masar de sig fram. Ibland pirrar kroppen av subtil energi och ibland är det tankekakafoni, smärta och tung kroppskänsla (om jag nyss ätit exempelvis).

Tiderna för meditationen bestäms mest av väckning och läggning av min femåring. Hinns det inte med på morgonen så tar jag det isf på fm eller em (innan dagishämtning), då jag f n tyvärr inte arbetar.

Jag kan inte säga säkert (korrelation är inte kausalitet och allt det där), men jag tror att just dessa meditationsstunder sen ca tre veckor tillsammans med järntemplet 2-3 ggr/veckan sakta börjar hjälpa mig ur en depression som jag brottas med sedan ett tag. De riktigt djupa dipparna är iaf färre och mildare.

Känner att jag fått tandat blod och det skulle vara fint att upprätthålla denna praktik resten av mina jordeår.

kiddie skrev:Jag tror inte att jag är genetiskt defekt,

Ok. Ditt kausalitetsresonemang är lite flummigt, men du kommer iallafall fram till att:

Därför tror jag i mitt fall att sådant som blått ljus gör mig sömnig.

Då måste ju slutsatsen vara att du ska bada i blått ljus ett par timmar innan sömngående. Eftersom du inte är genetiskt defekt borde det göra underverk för din sömn!

kiddie skrev:En liten mysko grej. När solen börjar gå upp somnar jag. Det betyder att jag kan somna hyfsat lätt om somrarna... Innan det är extremt sent.

Om solen gör att man blir pigg, varför blir jag då trött av solen och ibland kan jag lura kroppen med TV:n på så kan jag tro att det är morgon och somna. Funkar dock inte alla dagar.

Tycker oxo det är rätt överkaxigt att påstå att folk sååååå gärna äter tabletter. De flesta vill inte ta medicin men orkar inte annars. För många är det det sista man testar. Sjukt att få det som att låta som att vi som tar mediciner är en speciell sorts människa som med glädje mumsar piller.

Själv äter jag i snitt 1 tablett melatonin i veckan.

Ja. Kaxigt eller hur. Det är fortfarande sant. Dessutom är läkare mycket pigga på att skriva ut läkemedel och läkemedelsföretag benägna att se till att driva på denna praxis.
Det betyder inte att alla vill ta läkemedel.
Men väldigt få utbildar sig själva på djupet eller försöker ta kontroll.
Det är delvis en konsekvens av att vi lever i ett samhälle som inte mår bra.
Det moderna samhället är i total mismatch med våra evolutionära förutsättningar.
Vi tror att vi är smarta. Men det saknas vishet och övergripande intelligens för att kunna se och förstå det som är rakt framför näsan.

kiddie skrev:Jag tror inte att jag är genetiskt defekt, jag tror att vissa är sanna nattmänniskor för att en och annan behövdes som var nattvaken utan att somna. Därför tror jag i mitt fall att sådant som blått ljus gör mig sömnig.

Så, nej, jag tror inte mina mekanismer är samma som flertalet. Med det säger jag inte att jag är fel. Men i dagens samhälle har jag ju ingen uppgift. Hade jag jobbat hade jag ju kunnat nattjobba utan att bli sjuk av detta.

Därför funkar inte olika mekanismer på samma sätt på mig som andra. Som nej jag blir inte trött av mörker och pigg av ljus efter dygnets timmar. Självklart har jag testat att göra precis som du säger. Det slutade med total katastrof.

Därför VET jag att den dygnstypen man är, får man leva med, börjar man göra våld på sig får man ta konsekvenserna. Jag levde ett helt år med prima sömnhygien, åt sista målet på miljöterapin (vi slutade kl 15 eller 16), jag åt frukost med dem kl 9. Hade gett mig fan på att knäcka detta med sömnen men knäckte bara mig själv.

Jag gjorde förresten 12 av dina 17 punkter på listan.

Testa de andra 5 punkterna!
Självklart är vi alla olika. Så man får tweaka interventionerna till sin egen unikhet utifrån bästa förmåga.

Du har mycket teorier, hypoteser låter det som. Utmaningen kanske är att testa dessa för att se hur du faktiskt funkar.
Har du gjort sömnutredning med polysomnigraf?
Det finns hemtester man kan göra för att se hur ens melatonin ser ut över 24H.
Det kan ju vara värt att köpa någon typ av sömnmonitorerande sensor etc.
Givet att man har råd eller kan finansiera på något annat sätt då.

Det kan ju vara så att du avviker totalt från 99.9% av alla människor i hur du svarar på ljus etc.
Dvs Nobelpriset för cirkadiska klockan (2018?) var inkomplett eller fel etc, vad vet jag.
Oavsett så är det ju i så fall intressant att förstå om du kan lista ut hur just du funkar och om det går att sova enligt ditt sätt.
Just melatonin och ljus har jag svårt att se ska skilja sig så. Att du blir trött via någon annan mekanism är ju inte otänkbart. Oavsett finns sanningen därute.
Att det finns olika genetiska varianter för kronotyp etc är sant ja. Dock så uttrycker gener sig dynamiskt beroende på miljön som input. Det är mycket komplext, men gener är inte statiska.

Självklart ska man inte följa normen utan man ska knäcka sin egen "sömnkod".

RapeRegs skrev:Det finns också undersökningar som kopplar låga melatoninnivåer med cancer, fetma, hjärt- kärlsjukdomar och diabetes. Om man medvetet väljer att förskjuta sin dygnsrytm (eller väljer att inte göra något åt att den ständigt förskjuts) bör man hålla koll på sin vikt och blodsockervärden, samt vara medveten om symtomen vid hypotyreos och PCOS.

Vad menar du? Har man svårare att somna om man har PCOS?

RapeRegs skrev:

kiddie skrev:

RapeRegs skrev:varför skulle ett gradvist ökande blått ljus göra dig sömnig?

Därför att jag verkar programmerad att bli sömnig ungefär när solen går upp.

Det finns ett stort antal experiment som visar att man med ljusterapi kan hämma utsöndringen av melatonin från tallkottkörteln och därmed påverka dygnsrytmen. Blått ljus påverkar 
utsöndringen 3-4 gånger mer än blandat ljus. Men det enda man kan göra är att _hämma_ produktionen.


Det är därför inte särskilt troligt att din observation (dvs att du blir sömnig när solen går upp) beror på att blått ljus gör dig sömnig eller att du är genetiskt felprogrammerad. En troligare förklaring är att du har en förskjuten dygnsrytm, varit vaken hela natten och därför behöver sova. Dessutom gör Rayleighspridning i atmosfären är ljuset vid soluppgång och solnedgång främst rött, inte blått.

Det finns också undersökningar som kopplar låga melatoninnivåer med cancer, fetma, hjärt- kärlsjukdomar och diabetes. Om man medvetet väljer att förskjuta sin dygnsrytm (eller väljer att inte göra något åt att den ständigt förskjuts) bör man hålla koll på sin vikt och blodsockervärden, samt vara medveten om symtomen vid hypotyreos och PCOS.

Bra post. Vill minnas att jag läst någonstans att rött ljus, dvs soluppgångs- och solnedsgångsljus kan fungera som en queue till att stimulera sömn antagligen delvis via melatonin utsöndring.
Dvs att inte enbart mörker stimulerar detta utan även rött ljus.
Är detta något jag drömt eller har du koll?

RapeRegs skrev:Det är därför inte särskilt troligt att din observation (dvs att du blir sömnig när solen går upp) beror på att blått ljus gör dig sömnig eller att du är genetiskt felprogrammerad. En troligare förklaring är att du har en förskjuten dygnsrytm, varit vaken hela natten och därför behöver sova.

Spelar inte så stor roll vad det beror på. Det allra troligaste är ju att jag helt enkelt är slav under den ungefärliga inre klockan som inte påverkas av ljus och mörker, och den verkar dessutom ofta vara ställd på längre dygn än 24 timmar, eftersom i dygnsrytmstörningar ser man försenad sömnfas oftare än för tidig. Så om man har en inre klocka som drar en mot ett dygn på bara ett ungefär 25-30 timmar, är det inte konstigt att man blir nattmänniska. Vad som skiljer någon med försenad sömnfas med någon med ständigt roterande dygn har jag inte listat ut riktigt, eftersom båda egentligen verkar lida av samma sak. Även de med försenad sömnfas får ta sig i akt att dygnet inte ska rotera, fastän det är görbart att stoppa dygnet vid 4-5-tiden, däremot INTE görbart vid kl 22. Ingen aning varför. Men det är mina observationer.

Men att det handlar om ett försvagat system vad det gäller den andra inre klockan, är rätt självklart, och helt mätbart naturligtvis. Vet inte varför NPF-are oftare än andra verkar ligga lågt i substanser som nollar klockan varje dygn, men det är ett rent faktum är att det inte är helt ovanligt, och att många anklagas helt i onödan för att ha dålig sömnhygien när det handlar om en faktiskt existerande "sjukdom".

Jag kommer ändå att tro att den genetiken är bevarad av någon anledning, tror inte bara den finns där för att jävlas. Precis som jag tror att gener för asperger, bipolär osv oxo finns av en anledning.

Det självklara svaret på problemet med sömnen är acceptans. Det största problemet med en sömnfas som jävlas vad man än gör (förutom kanske petar i sig melatonin) är andra människor som nödvändigtvis ska döma. Eftersom de är svaga människor som är stolta över något de fått gratis. Ungefär som jag skulle gå omkring och tro att jag gjort min snygga ögonfärg.

omnicoder skrev:Testa de andra 5 punkterna!
Självklart är vi alla olika. Så man får tweaka interventionerna till sin egen unikhet utifrån bästa förmåga.

Du har mycket teorier, hypoteser låter det som. Utmaningen kanske är att testa dessa för att se hur du faktiskt funkar.
Har du gjort sömnutredning med polysomnigraf?
Det finns hemtester man kan göra för att se hur ens melatonin ser ut över 24H.
Det kan ju vara värt att köpa någon typ av sömnmonitorerande sensor etc.
Givet att man har råd eller kan finansiera på något annat sätt då.

Det kan ju vara så att du avviker totalt från 99.9% av alla människor i hur du svarar på ljus etc.
Dvs Nobelpriset för cirkadiska klockan (2018?) var inkomplett eller fel etc, vad vet jag.
Oavsett så är det ju i så fall intressant att förstå om du kan lista ut hur just du funkar och om det går att sova enligt ditt sätt.
Just melatonin och ljus har jag svårt att se ska skilja sig så. Att du blir trött via någon annan mekanism är ju inte otänkbart. Oavsett finns sanningen därute.
Att det finns olika genetiska varianter för kronotyp etc är sant ja. Dock så uttrycker gener sig dynamiskt beroende på miljön som input. Det är mycket komplext, men gener är inte statiska.

Självklart ska man inte följa normen utan man ska knäcka sin egen "sömnkod".

Det är bra att du skriver att det handlar om ens egen sömnkod. För nästan alla (99,9999999999 %), menar att man ska få samma sömn som en svensson och att alla kan få detta. Vilket är ren idioti. Och ja, klart jag har rätt mycket funderingar, även om vissa är lite gripna ur luften, men blir ju så, man testar en tanke och håller inte den så kastar man bort den.

Aldrig fått någon sömnutredning eftersom det anses att jag fått en. Vad de baserar detta på vet jag inte. Men troligen är jag ihopblandad med någon annan. Det var på den tiden då jag försökte få rätsida på saker och ting.

Efter det så fick jag helt enkelt sömnmedicin för att knocka ut mig några gånger i veckan och på så vis hålla en vettig sömn. Då gick jag konstant och la mig 4-5 på morgonen eftersom jag hade hjälp av en medicin som funkade. Den finns bara på licens nu så det kan man glömma. Min läkare skriver dessutom inte sömnmediciner förutom ev zopiklon. Som är helt hit and miss på mig.

Efter det har jag haft några år då jag helt enkelt försöker få vakentid på rätt sida om dygnet. Det har varit helt jävla hopplöst och har testat "allt", så jag orkar faktiskt inte rota i det mer. Så jag somnar senare och senare tills jag måste dygna för att komma i någorlunda fas. Det är främst omgivningen som är problemet nu, för folk är skitbra på att ge en skuldkänslor, t ex om de vill umgås men man måste faktiskt sova.

Så min lösning är att försöka ha mindre skuldkänslor. Att försöka inse att folk medvetet skuldbelägger mig för att jag inte kan underhålla dem i deras skitliv.

Sedan är dygnsrytmstörningar VANLIGA. Dvs inte så att var och varannan har dem. Men skulle säga att 49 av 50 som har denna typen av problem är felaktigt diagnostiserade med insomni. Därför att vården VET INTE att det finns något annat än insomni. Den där enormt låga siffran är skapad av vården. Ungefär som när jag "började få" aspergers. Då var man en av flera tusen som hade det, JÄTTEUNIK. Nu är man en av 150 eller liknande. Dessutom är komorbiditeten med AS/ADD så lätt att se att ser man inte den är man blind. Menar inte att flertalet med NPF har detta, men skulle nog säga en av 10 av oss har denna typ av problematik i olika grad.

Jag har naturligtvis hittat lite av mina egna triggers för sömn, även om jag inte reagerar normalt på ljus och mörker. Så några tidsgivare finns det som påverkar mig, de kanske inte nollar dygnet men de skapar ett uns av dygnsrytm i den riktning som är önskvärd. Min allra största trigger är att någon annan går och lägger sig. Detta påverkar mig mest IRL, men det finns även en nätpåverkan. När folk började droppa av när jag chattade på Riget förr, så drogs jag med i sänggåendet och somnade ungefär 2 timmar tidigare än jag skulle gjort annars. Detta är en säregen men helt sann observation. Andra tidsgivare har jag inte hittat. Mat t ex, spelar ingen roll alls vad jag äter och när.

RapeRegs skrev:Om man medvetet väljer att förskjuta sin dygnsrytm (eller väljer att inte göra något åt att den ständigt förskjuts) bör man hålla koll på sin vikt och blodsockervärden, samt vara medveten om symtomen vid hypotyreos och PCOS.

Du är lite morrig va? Som du säkert vet handlar det inte om att bestämma själv att skaffa sig förskjuten dygnsrytm, det är något som drabbar en. Men det kanske är jobbigt att tänka sig att det finns saker man inte kan rå på med ren aspig envishet? Tror inte normala människor ens KAN förskjuta sitt dygn så att de lägger sig senare och senare varje dygn. De kommer vilja ha ett 24-timmarsdygn därför att de är programmerade till det!

De kanske stannar uppe till 1-2 om de pressar sig lite. Men de droppar av rätt fort har jag märkt. De flesta verkar ha svårt att sova efter 10-11 på morgonen.

Jag ligger vid övre gränsen för normalvikt, har bra blodsocker, är behandlad för hypotyreos och har bra värden och PCO har jag inte.

Vad mer ska man göra? Ställa klockan och gå upp kl 7 varje morgon? Har man VALT att göra rätt då?

kiddie skrev:Men det kanske är jobbigt att tänka sig att det finns saker man inte kan rå på med ren aspig envishet? Tror inte normala människor ens KAN förskjuta sitt dygn så att de lägger sig senare och senare varje dygn. De kommer vilja ha ett 24-timmarsdygn därför att de är programmerade till det.

När jag har haft semester eller varit helt sjukskriven har jag förskjutit dygnet på det sätt du beskriver.

Selma skrev:När jag har haft semester eller varit helt sjukskriven har jag förskjutit dygnet på det sätt du beskriver.

Med vilje? Eller för att det ligger närmare din naturliga rytm?

kiddie skrev:Med vilje? Eller för att det ligger närmare din naturliga rytm?

Troligen det senare.

kiddie skrev:

RapeRegs skrev:Om man medvetet väljer att förskjuta sin dygnsrytm (eller väljer att inte göra något åt att den ständigt förskjuts) bör man hålla koll på sin vikt och blodsockervärden, samt vara medveten om symtomen vid hypotyreos och PCOS.

Du är lite morrig va? Som du säkert vet handlar det inte om att bestämma själv att skaffa sig förskjuten dygnsrytm, det är något som drabbar en. Men det kanske är jobbigt att tänka sig att det finns saker man inte kan rå på med ren aspig envishet? Tror inte normala människor ens KAN förskjuta sitt dygn så att de lägger sig senare och senare varje dygn. De kommer vilja ha ett 24-timmarsdygn därför att de är programmerade till det!

De kanske stannar uppe till 1-2 om de pressar sig lite. Men de droppar av rätt fort har jag märkt. De flesta verkar ha svårt att sova efter 10-11 på morgonen.

Jag ligger vid övre gränsen för normalvikt, har bra blodsocker, är behandlad för hypotyreos och har bra värden och PCO har jag inte.

Vad mer ska man göra? Ställa klockan och gå upp kl 7 varje morgon? Har man VALT att göra rätt då?

Jag vill inte bryta er diskurs eller ta någons parti men vill nyansera den projicerade bilden jag får.

Jag har själv asperger.
Jag var själv deprimerad.
Jag hade själv en dålig kost.

Jag såg inte min asperger som ett hinder för mig utan valde att se möjligheterna. Idag är jag tacksam över att ha asperger och ser det som en tillgång även om det innebär utmaningar att inte "passa in".

Jag har inte varit deprimerad på över 10 år.

Min kost och mina vardagliga rutiner är nu extremt gynnsamma för min hälsa.

Min poäng är att det är ett misstag att se sig själv som ett offer även om det är ett perspektiv man kan välja att ha.
Det hade jag när jag deprimerad. Men när botten var nådd valde jag att ändra perspektiv.

Jag säger inte att det är lätt, men jag upplever, i det du skriver, en uppgivenhet och en negativ utgångspunkt som definitivt kan vara ett problem i sig.

Att hypotyreosen är behandlad är ju bra. Men att det finns ett sömnpatologiskt problem är kanske svårt att komma ifrån.
Har du alltid haft en förskjuten dygnsrytm?
Har du haft en tid när du sovit bra?

Gällande hypotyreosen. Kan det finnas ledtrådar där att nysta i.
Den må va behandlad med läkemedel. Men är den återställd så att du är läkemedelsfri?

Vilka metoder förutom läkarvården har du tillämpat över en längre tid?

Apropå sömnutredningar.
Det går att göra egen remiss till en sömnklinik utan läkare.
Man hamnar i en lång kö. Men det kan vara värt att få lite mer information om sin sömn där med.
Ja. Jag gjorde detta med..

Sedan vill jag också påpeka att det finns inte ett vi och dom, dvs NPF eller icke NPF.
Eller asperger och icke asperger osv. Vi är alldeles för heterogena för att det ska vara en meningsfull indelning även om det statistiskt förekommer mer komorbiditet hos en demografisk grupp som råkat få en diagnos.
Alltså, "normala" människor är inte heller så jäkla friska som man kan tro.
Tittar vi på välfärdssjukdomarna hos "normala" människor eller sömn och stressnivåer hos "normala" människor ser det tyvärr inte särskilt bra ut.
Jag skulle påstå att jag antagligen idag mår bättre än 99% av "normala" människor, både psykiskt och fysiskt.
Anledningen till det är för att jag tog saken i egna händer.
Betyder det att jag inte har asperger längre?
Nej, det gör det inte.
Jag har lika mycket asperger som jag hade när jag fick diagnos.

Dock så betyder det inte att man kan hitta sätt att fungera bättre i världen pågrund av någon inbillad gen.
Jag är mycket skeptiskt till genetisk inverkan på autism överlag.
Det är sannolikare en epigenetisk grej, samt andra miljömässiga som spelar in.
Att människor med viss typ av gener mer sannolikt får problem beror mer på livsstil än gener.
Normens problem blir osynliga för den operceptive betraktaren i bruset av vanlighet. Det betyder inte att normens sjuklighet är bra eller mindre degenerativt.
Se bara på hur normen äter och lever. Sjukt skulle jag säga!
Det är inte en anklagelse snarare bara en observation.

omnicoder skrev:Min poäng är att det är ett misstag att se sig själv som ett offer även om det är ett perspektiv man kan välja att ha.

Tror du blandar ihop offer och faktum här. Faktum kan vara att man sitter i rullstol. Och gör vad man kan med det. Offer är att påstå att man inte kan något alls.

Folk sa till mig, bestämde MINA känslor, när jag sa att jag inte kan göra något åt min störda sömn. De tror man kan bestämma sig för att gå om man inte kan det oxo. De tror att allt sitter i viljestyrkan.

Men istället handlar det ju om att man ska funka TROTS att man har ett problem. Det har tagit tid för mig att jobba på HUR jag ska komma runt sömnproblemet och leva ett bra liv trots att det existerar. Det steget fick jag inte ta, eftersom folk då skrek i örat på mig att då var man ett OFFER.

Det är fan inte klokt. Men tyvärr så lyssnar jag som de flesta mer på andra än vad som är nyttigt. Därför har jag tyvärr gjort saker som har varit väldigt dåliga för mig, som att gå på miljöterapi och tvinga mig själv att gå upp tidigt varje morgon, trots att det inte ledde till en vettig dygnsrytm utan bara till utbrändhet, sjukdom och ett helt sjukt sömnunderskott under det året.

Det är väldigt länge sedan, så lärde mig en rejäl läxa där. Så när jag säger som det är, så handlar det inte om att vara offer, det handlar bara om att inse vad jag försökt och vad som funkat och inte funkat. Folk tror att när något inte funkat har man inte prövat hårt nog. Som t ex en som inte kan gå har inte prövat alla metoderna, de har nog missat någon! Eller så har de varit lata.

Faktum, jag är sk sömnstörd. Och ja, jag har haft det hela livet.

Jag raderade just tre stycken som beskrev min sömn under uppväxt, men insåg hur jävla tråkig den blev. Har iallafall bara klarat att sova tidigt pga kronisk sömnbrist och extrema rutiner som var satta av andra människor. Jag sov bra mellan småbarnsålder fram till jag var kanske 11. Alltså på riktigt.

Att sätta upp liknande extrema rutiner som vuxen ledde till totalkatastrof. Dvs jag kan inte längre luta mig mot rutiner för att få det att funka. I dagsläget kan jag sova bättre tider med sömnbristmetoden under kortare tid, sedan säger kroppen ifrån.

Finns iallafall några grejer jag istortsett aldrig gör. Det är att sova mitt på dagen. Det är totalförbjudet. Det är det som sabbar mest för mig, så det gör jag inte. Spelar ingen roll hur trött jag är. Enda gångerna när jag sover dagtid är om jag måste vrida dygnet framåt om pusha det bakåt verkligen inte funkar. Då brukar jag somna sent, vakna skitsent och sedan dygna nästa gång.

På det viset så har jag ändå maximerat min dagvakna tid. När jag är förbannad på sömnen är mest för att jag är frustrerad över att missa saker som sker på dagtid, eller att dagtidsvakna gnäller och skäller på mig. Dvs när jag är tyst så sover jag lika konstigt, men är inte alls på samma sätt fokuserad på det. Tror fokus på sömnen bara gör mig deppig.

Jag är inte deprimerad. Har en OK kost, mina boendestödjare tyckte jag var en smula ortorektisk när de brukade handla med mig, men det är inte sant, jag äter varierat. Det enda jag inte klarar av är godis, andra sötsaker och för mycket frukt. Äter hellre grönsaker. Har haft lite olika kost, från nästintill vegetarian till att äta kött. Har även haft olika mattider. Detta har påverkat annat, men inte sömnen.

Man blir inte botad från hypotyreos. Den beror på att kroppen attackerat och skadat ens sköldkörtel. Den reparerar sig inte, man får ta medicin hela livet. Den är en del av en större sjukdomsbild, blandsjukdom med olika besläktade autoimmuna sjukdomar. Jag har blivit erbjuden kortison som enda behandlingsmetod, tackade nej till denna.

Har mest använt sk kronoterapeutiska metoder, dvs att försöka förlägga sömnen till acceptabla tider, på ett systematiskt vis. Det som som sagt funkat allra bäst är när jag tillåtits sömnmedel att somna innan kroppen säger ifrån, ett par gånger i veckan, och då stannat på en sen sovtid men ett ickeroterande mönster. Jag var helt nöjd med detta. Min läkare är enbart OK med att jag använder zopiklon till detta, vilket inte är en tillräckligt "stark" knockoutmedicin. Dessutom måste jag ha något som går ur kroppen väldigt snabbt, eftersom jag inte verkar bryta ner vanliga mediciner normalt. Sådana saker andra knockar ut sig med, sitter i upp till tre dygn för mig.

Melatonin funkar oxo, men dels blir jag på dåligt humör av den medicinen, dels höjer den de inflammatoriska processerna i min kropp. Tar melatonin ibland mot sjukvårdens rekommendationer, eftersom melatonin göder autoimmuna processer och kan skapa oberäkneliga skov som i värsta fall kan leda till organskador och död, och sådant vill de tydligen inte stå ansvariga för. Iallafall så är jag försiktig i användandet och har inte dött än.

Jag har iofs en väldigt bra psykiater, så nästa gång vi ses, kan jag ta upp sömnutredning, tror inte han skulle ställa sig negativ till det. Det är bara det att jag har aldrig utnyttjat hans potentialer, pga att jag är rätt gravt vårdtraumatiserad så har jag minimerat vår kontakt till uppföljningar och de används enbart för att kolla av att recept på SSRI och lugnande som jag får, löper på bra. Kommer träffa läkaren nästa gång om 4-5 månader. Anledningen till att jag är lite skeptisk till utredningar är att när jag remitterats till olika instanser så har de oftast sagt nej eller erbjudit vanvård för att jag ska dra. Jag och vården passar inte riktigt ihop. Så frågan är väl hur motiverad jag är, om jag tycker det är OK att ta risken att bli avvisad/vanvårdad igen.

Jag har haft ett rätt starkt uppvaknande vad gäller stress. Tyvärr är det lite fint idag att lida av stress, som om det bevisar att man gör något. Så få pekar på hur farlig långvarig stress är. Var inte förrän en kunnig person sa att stress är farligare än helt avsaknad av motion som jag egentligen fattade. Har jobbat aktivt med stressreduktion bara sedan början av sommaren. Helt enkelt för att det är lite "fult" att jobba med sig själv i detta avseende. Det anses jävligt egotrippat och att man har det som låtsasanledning att säga nej till saker. Fast det är ju inte på låtsas ju. Men folk anser ju att man ska uppoffra sig till thy kingdom come. Särskilt om man "går hemma".

Jag tror nog att du fattat att rätt mycket i min problematik är balansen med omgivningen. Att försöka hålla mig själv i så bra hälsa som går, samtidigt som jag inte vill tappa mina sociala kontakter. Att lära sig konsten att säga nej trots känslomässig manipulation eller öppna, negativa uttalanden. (Och ja, även "snälla" människor gör sådant, i avsaknad av förståelse och för att de faktiskt har sina egna behov med.)

Andra saker som inte har med själva dygnsrytmen att göra, men rent generellt för nervarvning, så har jag nog mina mesta rutiner här. De är framtagna för att passa mig, för att hantera livet, tankar, känslor, vardagen etc etc. Kan säga att just denna delen funkar mycket bra. Lätt att glömma att säga sådant och fokusera på det som inte funkar, så tror den personen man kommunicerar med att inget funkar.

Jag har sällan tecken på ren insomni heller, typ orostankar när man ska sova. Klart att sådant har jag ibland, men inte på ett speciellt patologiskt vis, dvs det är inte det som är problemet.

Allting annat funkar rätt bra just UTOM dygnsrytmen i sig OCH andra människors förväntan och ibland min egen frustration.

Sedan bara som konstig iakttagelse, har lidit av antingen vinterdepression eller vintertrötthet i många år, och denna är samma oberoende av om jag kommer upp och ser ljuset eller inte. Den bästa vintern jag har haft stack ut på så vis att den var väldigt varm, det blev officiellt inte vinter det året. Och det ledde inte heller till att jag var ute så mycket mer, men kanske lite mer. Ett annat år som var mer OK var ett iskallt år med mycket snö, och såpass att man fick en känsla av ljus även om man var inne. Så det är ett väldigt konstigt pussel med underliga bitar som man helst vill kasta bort för att man tycker de är fjantiga och inte passar ihop med något. Så samtidigt som ljus och mörker inte verkar vara vad som triggar mig att sova, så har det i en annan del av mitt liv väldigt stor betydelse.

Som sagt, det är nog tur att man har aspergers, för då finns det iallafall en chans att man ser pusselbitarna, andra ser ju mest den bild de har om hur världen SKA vara och låtsas som så är världen för alla. Sedan vad som är epigenetik och genetik är väl en helt annan diskussion. Men jag tror ändå inte man ska underskatta själva TANKEN på att något som anses negativt kan vara positivt, vad än det beror på. För många deppar ner sig för att de faktiskt har styrkor de inte vill ha, hur jävla sjukt det än låter.

Och jag vet att jag uttrycker mig generellt och klumpigt i vissa känslolägen och nyanserat i andra. Det betyder inte att jag är dum jämt.

Ett litet ps, tänker inte prata om egen sömn här mer, förutom om det gäller just melatonin. Vill man prata mer allmänt om sömn finns andra trådar.

Kan inte länka eftersom ligger i fel forum men sök på försenad sömnfas så finns det t ex en tråd där som är ett rimligt val.

kiddie skrev:Du är lite morrig va? Som du säkert vet handlar det inte om att bestämma själv att skaffa sig förskjuten dygnsrytm, det är något som drabbar en. Men det kanske är jobbigt att tänka sig att det finns saker man inte kan rå på med ren aspig envishet? Tror inte normala människor ens KAN förskjuta sitt dygn så att de lägger sig senare och senare varje dygn. De kommer vilja ha ett 24-timmarsdygn därför att de är programmerade till det!

Det stämmer inte. De flesta människors dygnsrytm har antingen en lite för kort- eller en lite för lång periodtid. Det innebär att man, utan yttre stimuli (s.k. zeitgebers), förskjuter dygnet något. Detta är en av anledningarna till att det finns människor som är morgonpigga och andra som är nattugglor. Utan zeitgebers kommer alltså en nattuggla successivt förskjuta dygnet mer och mer.

Vilka externa stimuli som kan fungera som zeitgebers är olika för olika arter, men den viktigaste och kanske mest kända för de flesta arter är ljus. Andra zeitgebers är till exempel temperaturförändringar och sociala stimuli (jämför väckarklocka eller att de andra i gruppen vaknar och börjar röra på sig).

Vad mer ska man göra? Ställa klockan och gå upp kl 7 varje morgon? Har man VALT att göra rätt då?

Man väljer själv vilka zeitgebers man vill leva efter. En väckarklocka kan vara en bra artificiell zeitgeber i brist på andra sociala stimuli om du inte lever i en naturlig flock. Faktum är att vår viktigaste zeitgeber, solen, saknas i vårt moderna samhälle. De flesta drar nämligen ned persiennerna när de ska sova, vilket gör att de kan förskjuta dygnet lite hur som helst.

RapeRegs skrev:Man väljer själv vilka zeitgebers man vill leva efter.

Nej. Lever man i en kropp som inte REAGERAR på dessa zeitgebers och då mest på ljus (eftersom jag tydligen har en liten förmåga att reagera på andra människors nattvanor vilket var ett stort WOW i sig), så handlar det inte om VAL. Det handlar om att de flesta har detta NATURLIGT och TROR att de gör ett val. De bara tweakar sin värld en smula någon timme hit eller dit.

Jag har ju som sagt levt med sömnmedel och det har funkat. I din värld är det en zeitgeber. Jag håller inte med att det är en äkta vara. Men ska man hävda att väckarklockan är en zeitgeber, då måste man oxo ha något som man SOMNAR av. Man somnar inte av en väckarklocka och det finns inga jävla sövarklockor!

kiddie skrev:Det handlar om att de flesta har detta NATURLIGT och TROR att de gör ett val.

Som jag försökt förklara för dig har de flesta inte detta naturligt. Nattugglorna kommer hata väckarklockan och vilja klicka på snooze-knappen när den ringer. Det är obehagligt att väckas och man lider av sömnbrist. De som har ett för kort dygn vaknar innan väckarklockan ens ringer.

På kvällen kommer nattugglorna inte vilja gå och lägga sig, de är inte sömniga och har mycket kvar att göra. De morgonpigga kommer vara slöa och vill bara sova tidigt.

Man somnar inte av en väckarklocka och det finns inga jävla sövarklockor!

Har man en dygnsrytm vars periodtid är längre än 24h måste man antingen kämpa med den eller låta den "rulla runt". Det är inte ditt fel, men ditt val. Ju mer periodtiden avviker från 24h desto större problem.

kiddie skrev:hypotyreos

Jag ska läsa ditt långa inlägg i lite mer detalj senare.
Tänkte bara kommentera lite.
Angående hypotyreos. Jag har inte grottat ner mig i forskningen interventioner, men jag har sett många anekdotiska fall av just hypotyreos där folk har reverserat det med kost eller olika former av fasta.
Det kan vara svårt att tro eftersom läkarna antagligen utgår från att det måste behandlas livet ut och inte går att reversera. Så jag vill nog säga emot där. Gör mer research, säger jag. (Om du vill)

Jag märker dock att det blir friktion här.
Har en tendens att bli frustrerad när jag ser folk som gett upp.

Jag kan dock se att får man ordning på viktiga pusselbitar så får finns det en god chans att fixa sömnen åt det bättre.

Den mentala inställningen av resignation bidrar till att misslyckas.

Så du har inte övertygat mig att du inte kan få ordning på din sömn eller din hypotyreos.
Jag är inte så konventionell och normal att jag bara köper läkarnormens bild av vad som är möjligt.

Sjukvård är bra om man ska vara sjuk.

Vad hände med Hippokrates idéer kan man undra...

Jag har erkänt att jag har korkade dagar där jag skiter i vilja detaljer som är sanna. Dvs säger fel saker. Folk säger blått ljus om allt ljus numera, det råkade fastna. I vissa känslolägen kan det bli så. Jag har redan förklarat.

Det handlar inte om att framföra något perfekt och få applåder. Ett forum handlar mycket om diskussion, dvs man kan göra fel på olika sätt, slarva, generalisera, tänka fel. Och ändå komma ur diskussionen och man har lärt sig något nytt.

Men du vill ju inte det. Du vill ju bara framföra din föreställning som om den vore helt sann. Och du kan inte tänka dig att ta till dig nya fakta, för då kanske du skulle behöva ändra uppfattning. Och det är ju helt livsfarligt!

Du anser att förskjuten sömnfas beror på att det inre dygnet är för kort eller långt. ALLAS inre dygn avviker från 24 timmar. Nästan allas dygn ÄR längre än 24 timmar. Det är INTE det inre dygnet enbart som skapar oreda i försenad sömnfas. Det handlar om att man blir fast i det grovhuggna inre dygnet FÖR ATT, av någon anledning så reagerar inte kroppen på zeitgebers. Dvs den ena av två sömnklockor är trasig, och det är DETTA som leder till försenad sömnfas och även ett non 24-dygnssyndrom.

Du anser att det beror på fel sak för att du har läst det på Wiki och det "faktat" kommer från jävla Illustrerad Vetenskap.

Vår inre sömnklocka MÅSTE synkroniseras mot omvärlden, och det är här det felar. Avsaknad av grundlig synkning med varje dygn gör att man tenderar att följa den grovhuggna inre klockan. Ett medelvärde av allas inre klocka är 24 timmar och 30 minuter. Det kan man tolka lite som det passar en själv. När det inte går att synka mot ljus pga att man bor för långt norrut, skapar man ju sig själv sitt ljus när man tänder lampan, som man sedan reagerar på.

Du tror att försenad sömnfas med tendens till att rotera dygnet helt enkelt är pga att man har en inre klocka som går saktare än andras. Jag tror att det beror på dålig synkning mot det verkliga dygnet, och mest vad gäller ljus.

Jag tror inte att människor som går upp tidigare och tidigare eller senare och senare är extremer av de två kronotyperna. Nej, lite andra saker är inblandade.

Jag kan inte se att de nobelpristagares forskning du nämner skulle alls stå i strid med detta.

omnicoder skrev:Har en tendens att bli frustrerad när jag ser folk som gett upp.
Den mentala inställningen av resignation bidrar till att misslyckas.

Så du har inte övertygat mig att du inte kan få ordning på din sömn eller din hypotyreos.

Alltså nu får du jävlarimig sluta. Vaddå gett upp? Jag jobbar ganska bra här på att skapa ett OK liv. Men du tror att det måste ske genom att man blir perfekt i dina ögon.

Dvs du är fruktansvärt negativ och verkar anse att något som inte är helt normalt måste botas. Du tror säkert att man kan bota typ 1-diabetes också med lite tankekraft eller växa ut avhuggna lemmar.

Och du verkar tycka att man har ett skitliv om man lever med handikapp. Det är otroligt negativt och riktigt jävla uber-ableistiskt.

Det är inte speciellt trevligt att få det slängt i ansiktet att man "gett upp" eller gör sig till ett "offer". Det är rena projektioner och dem ska du hålla för dig själv!

Jag har gjort väldigt extrema saker för att rätta till sömnen. Men du får det som att låta som jag inte gjort något alls. Jag vet inte varför du vill tro detta. Om jag gjort så många punkter på din lista, tror du inte jag gjort ännu mer? Men tänk lite!

Nu har jag kommit till en punkt där jag MÅSTE inse att jag får göra det bästa av situationen. Hur är det att ge upp? Det är ett steg i rätt riktning, och jag kan redan säga att med denna insikt har jag lyckats stressreducera rätt rejält. Just nu står stressreduktion i fokus. Att meningslöst "arbeta" med sömnen är att öka stressen och inte önskvärt.

Din attityd till människor som jobbar med att hantera sina problem är riktigt jävla motbjudande. Det är vidrigt att underkänna personens ansträngningar med ett ryck på axlarna och sedan hävda att man inte prövat något och att man gör sig själv till offer.

Och inte kunde du ens låta bli att spåra ur denna tråd ytterligare trots att du sas till om det. Snacka om total avsaknad av respekt.

kiddie skrev:Jag har erkänt att jag har korkade dagar där jag skiter i vilja detaljer som är sanna. Dvs säger fel saker.

Du verkar ha många sådana dagar. Kanske kan du låta bli att skriva på forat de dagar du skiter i sanningen?

Du anser att förskjuten sömnfas beror på att det inre dygnet är för kort eller långt.

Nej, det gör jag inte, däremot kan det vara en faktor vid förskjutningen av dygnet. Skilj mellan kontinuerlig förskjutning av dygnet och fasförskjutning. Du tycks alltså blanda ihop fasförskjutning med lägre/högre vinkelfrekvens, om vi nu ska fortsätta jämförelsen med en harmonisk svängning. Jag talade om G47.24 i nya ICD, dvs behandlingsresistent sömnrytmstörning (CRSD FRT). Och den anses bero på onormalt förlängd (eller i ovanliga fall förkortad) τ och/eller oförmåga att reagera på zeitgebers. Jag förklarade också att alla människor har en τ som avviker från 24h. Det innebär att man, om man sätter sina zeitgebers ur spel, automatiskt börjar förskjuta dygnet.

Dvs den ena av två sömnklockor är trasig, och det är DETTA som leder till försenad sömnfas och även ett non 24-dygnssyndrom.

Vad är en sömnklocka? Varför finns det två? Om du menar en cirkadiansk biologisk "klocka" så har vi bara en, det ingår i definitionen. Vidare ska klockan klara av att hålla τ rimligt konstant under 24h utan yttre stimuli, kunna justeras av yttre stimuli (zeitgebers) och vara temperaturoberoende i viss utsträckning. Är det TVÅ sådana klockor du menar? Om du istället menar zeitgebers, använd ordet zeitgeber eller yttre stimuli.

Jag tror inte att människor som går upp tidigare och tidigare eller senare och senare är extremer av de två kronotyperna. Nej, lite andra saker är inblandade.

Är du säker på att du har förstått definitionen? Kronotyp är en beteendekategorisering inte ett kausalitetsbegrepp. Extremerna är extremer per definition. Vad är det mer du vill blanda in?