Jag tänker inte ge upp, men det känns lönlöst med att inte kunna arbeta. Att inte kunna tjäna egna pengar känns jobbigt, samtidigt som man inte får så jätte mycket i ersättning. Det är gratis pengar för mig, så man kan ju inte gnälla för mycket om det.

Jag vet inte om jag vill leva resten av livet så här. Det funkar inte.

Är det någon här som har lyckats tjäna egna? Hur mycket fick ni kämpa för att klara er själva?

Jag har varit sjukskriven och sen haft aktivitersersättning och ett och ett halvt år med sjukpenning sen 2007 och nu har jag sjukersättning och det känns så himla konstigt. Att jag i tre år inte behöver prata med FK eller läkare om nya intyg och bedömningar och att jag om tre år när dom har avstämning mår som jag gjort hela livet så fortsätter det som nu för skulle dom tro att jag är "frisk" snart skulle jag ju aldrig fått sjukersättning. Skönt men skrämmande också. Blev helt paff när jag på det där lilla intyget där det står att jag har sjukersättning och på vissa ställen kan betala pensionärspriser och det stod giltighet till 2053!

Försöker acceptera läget,men jag håller med om att det inte är ett drömliv och jag ser mig omkring och är avundsjuk på att jag inte orkar eller klarar att jobba eller studera som så många gör. Jag får liksom ut 7400 kr/ månad och jag vet ingen som jobbar som får så lite. En kompis till mig har försörjningsstöd från Soc och får ut 3000-4000 kr mer än mig.

Teagirl skrev:
Jag får liksom ut 7400 kr/ månad och jag vet ingen som jobbar som får så lite. En kompis till mig har försörjningsstöd från Soc och får ut 3000-4000 kr mer än mig.

Men då har du väl rätt till bostadstillägg? Så det blir inte mindre än försörjningsstöd, snarare mer.

Man skäms ju som fan att snylta på samhället! Jag gör det i.a.f. Men jag kan inte hjälpa det...

Jag hade ett riktigt jobb i 20 års-åldern, men sista tiden var det mest deltid, jag insjuknade i schizofreni-liknande tillstånd o fick läggas in 4 ggr på psykiatrisk avdelning. Fick ECT, el-chocker mot depressionen, men det var ju frivilligt, men har på senare tid märkt att minnet från 00-talet är bortsuddat!

Jag har ju asperger också, men det är inte därför jag är sjukskriven. Visst, att man beter sig muppigt, men att man får helt paranoida vanföreställningar är nått annat... Schizoaffektivt syndrom har det nedgraderats till från andra schizofrenidiagnoser nu, med massvis med medicin!

Det var ett bra betalt jobb jag hade, o min sjukersättning är baserad på den. Men jag har en god man eftersom jag inte kan hantera pengar. Totalt hade jag en taxerad inkomst på ca 200 000 kr förra året, vilket ger ca 13 500-14 000 kr ut i månaden, med bostadstillägg o handikappersättning, min gode man har jobbat på bank o vet vilka ersättningar jag har rätt till. Visst, man snyltar, men man tackar ju inte nej till gratis pengar...

Jag är sjukpensionär till 2045, då jag fyller 65 år.

Sitter i.o.f. i en styrelse, samt vice VD i ett familjebolag, men tar naturligtvis inte ut någon ersättning. Det är bara på pappret, o helt ok, alltså inget fusk om bidrag o sånt! Det enda jag sysslar med det är att snickra ihop en hemsida.

Men nu går jag på daglig verksamhet o trivs jättebra, man måste komma ut o träffa lite folk, vara social o ha nått att pyssla med. Det enda som knasar nu är att min nattsömn ofta blir störd, då stannar jag hemma o sover bort dagen. Men annars 3 timmar varje tisdag, onsdag o torsdag är perfekt. Men jag funderar på att komma en timme tidigare o äta där när de lagar mat, jag har såna ätstörningar också, så det kunde nog vara bra.

En sak är säker socialbidrag är mycket sämre än sjukpension.

Jag kommer nog testa pension nu så får jag lite mer pengar över.

Har en del intressen och kan bidra med volontärarbete om jag vill.

Vill se hur jag skulle klara min ekonomiska situation på sjukpension för socialbidrag är så tärande på mig... har knappt råd att äta

Eftersom jag aldrig arbetat efter gymnasiet mer än 25% i tre dagar så har jag den lägsta sjukersättningen man kan ha på 7400 kr och eftersom jag har lite pengar från försäkringsbolaget som ju ska räcka hela mitt liv som förtidspensionär och ålderspensionär så dom pengarna vill jag hålla hårt i och bara använda till kriser så det är svårt att leva på 7400 kronor, jag klarar inte det så går back varje månad och får snylta på sparpengarna som egentligen är till kriser. Måste få ordning på ekonomin, sparade alla kvitton i september/oktober och gick igenom ekonomin men det blev inte bra för det var en månad med försäkring av 2 hundar, min personförsäkring, hemförsäkring, köp av hund, kastrering av hund, dra ut hundens valptänder som inte lossnat och till slut orkade jag inte hålla reda på allt.

November har också varit en annorlunda månad och i december reser vi bort och det kommer gå åt massor av pengar så jag kommer ta nya tag i januari. Har dessutom hela hösten fått köpa mycket nya kläder för att jag i kampen mot anorexin gått upp massor i vikt och fått köpa nya kläder med jämna mellanrum, allt från trosor, strumpor (det enda som gått sönder utan anorexin), nya tröjor, träningskläder, bh:ar, t-shirts, linnen, långärmade tröjor, klänningar, jeans, jackor och så gick alla skor sönder så var tvungen att köpa det också, och inför resan nu har jag fått köpa nya bikinis för att dom jag hade innan var för små. Handlade bikinis på rea men det blev ändå mycket. I och med en till hund var jag tvungen att köpa en till uppsättning täcken. Det har varit några månader med rejäla utgifter och samtidigt gick mitt högkostandsskydd på medicnerna ut nu så innan jag når upp dit får jag lägga ut över 2000 kr/månad på mediciner

Tja!
Inser att jag nog ska skatta mig väldigt lycklig. Jag har en specialbegåvning inom matematik och logik, detta ledde till exelenta betyg i allt utom svenska och engelska.
När jag sen sökte jobb som lärling inom automation så fick jag jobbet på betygen enkom. Det blev 5 slitsamma år med massor av missförstånd och vad jag skulle vilja kalla vuxenmobbing. Jag blev varslad därifrån och fick nytt jobb som el installatör samma vecka som jag slutat. På det nya jobbet så fick jag en förstående chef som vågade satsa på mig. Jag reste europa runt som driftsättare och projekledare inom el under honom och slutade med det efter att ha fått kontorstjänst som elingenjör. Enligt mig tjänar jag oförtjänt bra men resan dit har varit väldigt tuff.

Mitt råd är att försöka hitta dina starka sidor, saker du gillar att göra och försöka leta efter jobb inom dessa genrer

önskar dig lycka till!

Ett annat tips är att aldrig ge upp om att hitta ett jobb om man vill ha det.

Har läst en bok som heter arbetslös men inte värdelös som är rätt bra.

Jag kanske kommer skriva en bok om hur man kan bli lycklig på socialbidrag eller från socialbidrag till toppjobb. Låter som en intressant bok.

Det är mycket svårt att leva ett normalt liv i Sverige om man har funktionsnedsättningar. Bara en sådan grundläggande sak som att få tag på en lägenheten med dagens bostadspriser - eller ett hyreskontrakt när man är arbetslös.
Jag har sökt en hel del jobb men gav upp det för längesedan. Har 0 kr i inkomst eftersom jag blev nekad sjukersättning och socialbidrag. Har dock arbetat lite tidigare och betalat skatt vilket jag ångrar i efterhand, hatar det här jävla skitlandet. Förhoppningsvis utraderas Sverige fullständigt av en komet framöver.

https://www.dagensarena.se/opinion/pers ... fattigdom/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.a ... el=7277114

Leibniz skrev:Det är mycket svårt att leva ett normalt liv i Sverige om man har funktionsnedsättningar. Bara en sådan grundläggande sak som att få tag på en lägenheten med dagens bostadspriser - eller ett hyreskontrakt när man är arbetslös.
Jag har sökt en hel del jobb men gav upp det för längesedan. Har 0 kr i inkomst eftersom jag blev nekad sjukersättning och socialbidrag. Har dock arbetat lite tidigare och betalat skatt vilket jag ångrar i efterhand, hatar det här jävla skitlandet. Förhoppningsvis utraderas Sverige fullständigt av en komet framöver.

https://www.dagensarena.se/opinion/pers ... fattigdom/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.a ... el=7277114

Varför får du inte ens socialbidrag?

Det är.min inkomst och snart kanske jag ska få sjukersättning.

Leibniz skrev:Det är mycket svårt att leva ett normalt liv i Sverige om man har funktionsnedsättningar. Bara en sådan grundläggande sak som att få tag på en lägenheten med dagens bostadspriser - eller ett hyreskontrakt när man är arbetslös.
Jag har sökt en hel del jobb men gav upp det för längesedan. Har 0 kr i inkomst eftersom jag blev nekad sjukersättning och socialbidrag. Har dock arbetat lite tidigare och betalat skatt vilket jag ångrar i efterhand, hatar det här jävla skitlandet. Förhoppningsvis utraderas Sverige fullständigt av en komet framöver.

https://www.dagensarena.se/opinion/pers ... fattigdom/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.a ... el=7277114

Jag förstår att du har gett upp. Jag har gett upp mycket för länge sedan. Vad spelar det för roll att man bygger nya hyresgäster när de är för utvalda. Hela samhället är för utvalda. Som en med funktionsnedsättning och med låg inkomst existerar man inte i samhället.

Teagirl skrev:Eftersom jag aldrig arbetat efter gymnasiet mer än 25% i tre dagar så har jag den lägsta sjukersättningen man kan ha på 7400 kr och eftersom jag har lite pengar från försäkringsbolaget som ju ska räcka hela mitt liv som förtidspensionär och ålderspensionär så dom pengarna vill jag hålla hårt i och bara använda till kriser så det är svårt att leva på 7400 kronor, jag klarar inte det så går back varje månad och får snylta på sparpengarna som egentligen är till kriser. Måste få ordning på ekonomin, sparade alla kvitton i september/oktober och gick igenom ekonomin men det blev inte bra för det var en månad med försäkring av 2 hundar, min personförsäkring, hemförsäkring, köp av hund, kastrering av hund, dra ut hundens valptänder som inte lossnat och till slut orkade jag inte hålla reda på allt.

November har också varit en annorlunda månad och i december reser vi bort och det kommer gå åt massor av pengar så jag kommer ta nya tag i januari. Har dessutom hela hösten fått köpa mycket nya kläder för att jag i kampen mot anorexin gått upp massor i vikt och fått köpa nya kläder med jämna mellanrum, allt från trosor, strumpor (det enda som gått sönder utan anorexin), nya tröjor, träningskläder, bh:ar, t-shirts, linnen, långärmade tröjor, klänningar, jeans, jackor och så gick alla skor sönder så var tvungen att köpa det också, och inför resan nu har jag fått köpa nya bikinis för att dom jag hade innan var för små. Handlade bikinis på rea men det blev ändå mycket. I och med en till hund var jag tvungen att köpa en till uppsättning täcken. Det har varit några månader med rejäla utgifter och samtidigt gick mitt högkostandsskydd på medicnerna ut nu så innan jag når upp dit får jag lägga ut över 2000 kr/månad på mediciner

Du lever ju dock inte efter din ekonomi. Hundar är dyra och inget måste i livet. Ändå skaffar du en till hund och allt vad det innebär?! Sjuk oansvarigt. Att resa är inte heller något måste.
Visst, t-shirts och jeans, men klänningar är inget måste. Får en känsla av att det inte heller är second hand-kläder du köpt(ja, underkläder är såklart godtagbart att köpa nytt).

Jag tycker synd om de som knappt får ihop till hyra och mat. I min mening lever du i "fattig lyx" jämfört med dessa personer i och med att du har sjuttioelva hundar och kan resa och köpa en massa kläder.

Teldorei skrev:

Teagirl skrev:Eftersom jag aldrig arbetat efter gymnasiet mer än 25% i tre dagar så har jag den lägsta sjukersättningen man kan ha på 7400 kr och eftersom jag har lite pengar från försäkringsbolaget som ju ska räcka hela mitt liv som förtidspensionär och ålderspensionär så dom pengarna vill jag hålla hårt i och bara använda till kriser så det är svårt att leva på 7400 kronor, jag klarar inte det så går back varje månad och får snylta på sparpengarna som egentligen är till kriser. Måste få ordning på ekonomin, sparade alla kvitton i september/oktober och gick igenom ekonomin men det blev inte bra för det var en månad med försäkring av 2 hundar, min personförsäkring, hemförsäkring, köp av hund, kastrering av hund, dra ut hundens valptänder som inte lossnat och till slut orkade jag inte hålla reda på allt.

November har också varit en annorlunda månad och i december reser vi bort och det kommer gå åt massor av pengar så jag kommer ta nya tag i januari. Har dessutom hela hösten fått köpa mycket nya kläder för att jag i kampen mot anorexin gått upp massor i vikt och fått köpa nya kläder med jämna mellanrum, allt från trosor, strumpor (det enda som gått sönder utan anorexin), nya tröjor, träningskläder, bh:ar, t-shirts, linnen, långärmade tröjor, klänningar, jeans, jackor och så gick alla skor sönder så var tvungen att köpa det också, och inför resan nu har jag fått köpa nya bikinis för att dom jag hade innan var för små. Handlade bikinis på rea men det blev ändå mycket. I och med en till hund var jag tvungen att köpa en till uppsättning täcken. Det har varit några månader med rejäla utgifter och samtidigt gick mitt högkostandsskydd på medicnerna ut nu så innan jag når upp dit får jag lägga ut över 2000 kr/månad på mediciner

Du lever ju dock inte efter din ekonomi. Hundar är dyra och inget måste i livet. Ändå skaffar du en till hund och allt vad det innebär?! Sjuk oansvarigt. Att resa är inte heller något måste.
Visst, t-shirts och jeans, men klänningar är inget måste. Får en känsla av att det inte heller är second hand-kläder du köpt(ja, underkläder är såklart godtagbart att köpa nytt).

Jag tycker synd om de som knappt får ihop till hyra och mat. I min mening lever du i "fattig lyx" jämfört med dessa personer i och med att du har sjuttioelva hundar och kan resa och köpa en massa kläder.

Nu kanske jag uttryckte mig lite fel men resan till exempel var det mina föräldrar som betalade och väl där delade vi på matkostnaderna så de blev inte dyrare än att vara hemma utan tvärtom. Kläderna blev inte heller av som planerat just för att jag får anpassa mig efter ekonomin så det jag köpt är några t-shirts och inget mer. Behöver nya strumpor för har bara udda par och inga likadana för att alla går sönder.Sommarkläder när man åker till Vietnam är väl inget konstigt om man behöver köpa 2 klänningar? Skulle jag ha traskat runt i mina mjukisbyxor i 35-40 graders värme? Och med tanke på att jag gått upp 40 kg, så jo då behövs nya kläder. Men saker som jeans har jag inte haft råd med. Du har inte heller någon aning om var jag handlar, ibland på Myrorna men oftast på Lidl och ibland i lågprisklädaffärer. Inget dyrt alls.

Hundarna har sitt eget konto, där har jag en buffert så det är långt ifrån oansvarigt. Dom är mitt allt och det som gör att jag helt ärligt fortfarande lever, och sjuttioelva hundar är en liiiiiiten överdrift när jag har två stycken. Två små som äter för ca 100-200 kr/månad tillsammans.

Så tro vad du vill men raljera inte mer på min bekostnad

Teagirl skrev:

Teldorei skrev:

Teagirl skrev:Eftersom jag aldrig arbetat efter gymnasiet mer än 25% i tre dagar så har jag den lägsta sjukersättningen man kan ha på 7400 kr och eftersom jag har lite pengar från försäkringsbolaget som ju ska räcka hela mitt liv som förtidspensionär och ålderspensionär så dom pengarna vill jag hålla hårt i och bara använda till kriser så det är svårt att leva på 7400 kronor, jag klarar inte det så går back varje månad och får snylta på sparpengarna som egentligen är till kriser. Måste få ordning på ekonomin, sparade alla kvitton i september/oktober och gick igenom ekonomin men det blev inte bra för det var en månad med försäkring av 2 hundar, min personförsäkring, hemförsäkring, köp av hund, kastrering av hund, dra ut hundens valptänder som inte lossnat och till slut orkade jag inte hålla reda på allt.

November har också varit en annorlunda månad och i december reser vi bort och det kommer gå åt massor av pengar så jag kommer ta nya tag i januari. Har dessutom hela hösten fått köpa mycket nya kläder för att jag i kampen mot anorexin gått upp massor i vikt och fått köpa nya kläder med jämna mellanrum, allt från trosor, strumpor (det enda som gått sönder utan anorexin), nya tröjor, träningskläder, bh:ar, t-shirts, linnen, långärmade tröjor, klänningar, jeans, jackor och så gick alla skor sönder så var tvungen att köpa det också, och inför resan nu har jag fått köpa nya bikinis för att dom jag hade innan var för små. Handlade bikinis på rea men det blev ändå mycket. I och med en till hund var jag tvungen att köpa en till uppsättning täcken. Det har varit några månader med rejäla utgifter och samtidigt gick mitt högkostandsskydd på medicnerna ut nu så innan jag når upp dit får jag lägga ut över 2000 kr/månad på mediciner

Du lever ju dock inte efter din ekonomi. Hundar är dyra och inget måste i livet. Ändå skaffar du en till hund och allt vad det innebär?! Sjuk oansvarigt. Att resa är inte heller något måste.
Visst, t-shirts och jeans, men klänningar är inget måste. Får en känsla av att det inte heller är second hand-kläder du köpt(ja, underkläder är såklart godtagbart att köpa nytt).

Jag tycker synd om de som knappt får ihop till hyra och mat. I min mening lever du i "fattig lyx" jämfört med dessa personer i och med att du har sjuttioelva hundar och kan resa och köpa en massa kläder.

Nu kanske jag uttryckte mig lite fel men resan till exempel var det mina föräldrar som betalade och väl där delade vi på matkostnaderna så de blev inte dyrare än att vara hemma utan tvärtom. Kläderna blev inte heller av som planerat just för att jag får anpassa mig efter ekonomin så det jag köpt är några t-shirts och inget mer. Behöver nya strumpor för har bara udda par och inga likadana för att alla går sönder.Sommarkläder när man åker till Vietnam är väl inget konstigt om man behöver köpa 2 klänningar? Skulle jag ha traskat runt i mina mjukisbyxor i 35-40 graders värme? Och med tanke på att jag gått upp 40 kg, så jo då behövs nya kläder. Men saker som jeans har jag inte haft råd med. Du har inte heller någon aning om var jag handlar, ibland på Myrorna men oftast på Lidl och ibland i lågprisklädaffärer. Inget dyrt alls.

Hundarna har sitt eget konto, där har jag en buffert så det är långt ifrån oansvarigt. Dom är mitt allt och det som gör att jag helt ärligt fortfarande lever, och sjuttioelva hundar är en liiiiiiten överdrift när jag har två stycken. Två små som äter för ca 100-200 kr/månad tillsammans.

Så tro vad du vill men raljera inte mer på min bekostnad

Att ha föräldrar som bjuder en på en resa till Vietnam borde alla arbetslösa/sjukpensionärer ha!

Jag borde tänkt på det när jag skaffade mina föräldrar...

Teagirl skrev:Eftersom jag aldrig arbetat efter gymnasiet mer än 25% i tre dagar så har jag den lägsta sjukersättningen man kan ha på 7400 kr och eftersom jag har lite pengar från försäkringsbolaget som ju ska räcka hela mitt liv som förtidspensionär och ålderspensionär så dom pengarna vill jag hålla hårt i och bara använda till kriser så det är svårt att leva på 7400 kronor, jag klarar inte det så går back varje månad och får snylta på sparpengarna som egentligen är till kriser. Måste få ordning på ekonomin, sparade alla kvitton i september/oktober och gick igenom ekonomin men det blev inte bra för det var en månad med försäkring av 2 hundar, min personförsäkring, hemförsäkring, köp av hund, kastrering av hund, dra ut hundens valptänder som inte lossnat och till slut orkade jag inte hålla reda på allt.

November har också varit en annorlunda månad och i december reser vi bort och det kommer gå åt massor av pengar så jag kommer ta nya tag i januari. Har dessutom hela hösten fått köpa mycket nya kläder för att jag i kampen mot anorexin gått upp massor i vikt och fått köpa nya kläder med jämna mellanrum, allt från trosor, strumpor (det enda som gått sönder utan anorexin), nya tröjor, träningskläder, bh:ar, t-shirts, linnen, långärmade tröjor, klänningar, jeans, jackor och så gick alla skor sönder så var tvungen att köpa det också, och inför resan nu har jag fått köpa nya bikinis för att dom jag hade innan var för små. Handlade bikinis på rea men det blev ändå mycket. I och med en till hund var jag tvungen att köpa en till uppsättning täcken. Det har varit några månader med rejäla utgifter och samtidigt gick mitt högkostandsskydd på medicnerna ut nu så innan jag når upp dit får jag lägga ut över 2000 kr/månad på mediciner

Vad BRA att du gått upp i vikt, hoppas du får ett bättre liv med maten framöver.

Vad är det för sorts försäkring du pratar om som du har inkomster från?

Teagirl: Har du inte bostadsbidrag?

lite mer off topic men:
Klänningar är i många fall betydligt billigare än att köpa tröja+byxor Kan varieras i olika årstider, enkelt och smidigt om man pendlar i vikt och/eller behöver lite lösare material. Även en svensk sommar använder jag inte direkt jeans, för varmt.

Teldorei skrev:Hundar är dyra och inget måste i livet.

Försiktig där.

Hade det inte varit för mina hundar, så hade jag inte levt idag.
Det var alltid de, som gjorde att jag inte satte mina självmordsplaner i verket.
De gjorde det jobbet psykiatrin borde gjort, men sket i.

Du har ingen aning om vad nånting betyder för människor du inte känner.
Du verkar inte kunna förstå, att alla måste ha nånting att leva för.
Och att det nånting är olika för olika människor.
Och hur hårt man kan vara beredd att välja bort, för att t.ex. just ha hund.
Jag undrar om du ens skulle tro mig, om jag berättade hur asketiskt jag levde, för att ha råd med mina två. Inte många skulle göra den prioriteringen i dagens prylsamhälle, men jag gjorde det.

Så jo, hundar kan faktiskt vara just ett måste i livet.
Det kan handla om liv och död, bokstavligen.

F.ö. är jag inte helt imponerad av tonen i resten av ditt inlägg heller.

Fabela skrev:

Teldorei skrev:Hundar är dyra och inget måste i livet.

Försiktig där.

Hade det inte varit för mina hundar, så hade jag inte levt idag.
Det var alltid de, som gjorde att jag inte satte mina självmordsplaner i verket.
De gjorde det jobbet psykiatrin borde gjort, men sket i.

Du har ingen aning om vad nånting betyder för människor du inte känner.
Du verkar inte kunna förstå, att alla måste ha nånting att leva för.
Och att det nånting är olika för olika människor.
Och hur hårt man kan vara beredd att välja bort, för att t.ex. just ha hund.
Jag undrar om du ens skulle tro mig, om jag berättade hur asketiskt jag levde, för att ha råd med mina två. Inte många skulle göra den prioriteringen i dagens prylsamhälle, men jag gjorde det.

Så jo, hundar kan faktiskt vara just ett måste i livet.
Det kan handla om liv och död, bokstavligen.

F.ö. är jag inte helt imponerad av tonen i resten av ditt inlägg heller.

Bra skrivet! Jag har inte hund eller nåt, men helt klart får många bättre mående av att leva med ett djur