7 Mars 1945 påstår wikipedia (och Guiness Rekordbok tydligen) att 980 människor blev mördade av krokodiler.

Chase Allen Lackey

Chase Allen Lackey, 25 år, spelade softball i ett amatörlag. 30 juni 2017 spelade han en match, iakttagen av sin far, Craig. Craig kommer aldrig att glömma Chases sista ord till honom den dagen: "Jag älskar dig, pappa."
Nästa dag sågs Chase rasta sin hund utanför sitt hyreshus i Houston. Varken han eller hunden har setts till sedan dess. Ingenting var stulet från Chases lägenhet och hans bil var orörd. Fastän utredare kom fram till att Chase hade levt "ett normalt liv," misstänker man att det var något skumt med hans försvinnande. Få detaljer har nått allmänheten, men vissa av Chases vänner hade sysslat med droghandel. Ingen har emellertid arresterats i fallet och Chase och hans hund är fortfarande försvunna.

Matthew Weaver

Matthew Weaver flyttade från sina föräldrars hem i Simi Valley, Kalifornien, till en egen lägenhet i Granada Hills i Los Angeles sommaren 2018. Framtiden såg ljus ut för 21-åringen, som arbetade som kraftledningselektriker, och han hade planer på att resa runt i världen. Men allting gick inte som det skulle.

9 augusti sade Matthew till sin far att han skulle ut med en ny kvinnlig bekantskap. Matthew hämtade upp henne runt 21:30 och släppte av henne tidigt på morgonen den 10 augusti. Då skall de ha haft ett "privat samtal." Matthew körde sedan till Topanga, ett område i Santa Monica Mountains. Nära soluppgången postade han på Snapchat en bild av en vacker vy och man tror att han gav sig av längs en vandringsled. Några timmar senare fick Matthews väninna några märkliga SMS. Det stod: "Like some crazy is going onsh— is going on" och "I jusst to talk while i have the chance."

Man har inte hört något från Matthew sedan dess. Den senaste plats man vet att han befann sig på, enligt Snapchat och mobilspårning, var nära Rosas Outlook. 13:30 den 11 augusti ringde flera vandrare i området 911 efter att ha hört rop på hjälp. Runt den tiden skall poliser vid California Highway Patrol ha hört skrik och eventuellt någon som skrek: "Han har ett vapen!"
Matthews bil hittades nära en vandringsled, men nycklarna hittades inte förrän i januari 2019, bara 7 - 8 meter från platsen där bilen hade stått. Samma månad tog man fotografier av området med drönare och Matthews familj upptäckte en baseballkeps och en trasig t-shirt som de trodde var Matthews. Trots dessa märkliga ledtrådar är Matthew fortfarande försvunnen.

Shelly Dene

Under sommaren 2013 firade Candice L’hommecourt, från Edmonton i den kanadensiska provinsen Alberta, sin dotters ettårsdag. Med på festen var Candices äldre syster Shelly Dene. Strax efteråt försvann Shelly utan ett spår. Shellys sista ord till Candice var: "Säg aldrig någonsin adjö."

Shelly var välkänd för sin äventyrslystnad och reslust och hade pratat om att resa till Yukon. Under följande månader nådde man inte Shelly vare sig på mobil eller mejl. Familj och vänner blev ännu mer oroliga efter att Shellys mobil inte längre kunde spåras i november samma år. Till slut rapporterades hon saknad.
En ledtråd dök upp i form av ett vittne som sade sig ha sett en man hämta resväskor från Shellys hus ungefär vid samma tid som Shelly försvann. 2014 hade polisen emellertid inte hittat något mer att gå på. Candice har uttryckt sin frustration över polisen, som hon säger är motvilliga att arbeta med Shellys fall, eftersom hon missbrukade narkotika och alkohol.

Candice menar att:
"Polisen dömer alla saknade eller mördade personer från ursprungsbefolkningen som högriskpersoner. De anklagar alltid offren för vad som har hänt med dem. De skyller inte på samhället och på vad som är fel med samhället...sådant här borde inte hända oskyldiga personer, oavsett hur de lever."
Shelly Dene är fortfarande försvunnen.

Enrique Mendel

Olivia Mendel var fattig, men hon hade sina två barn, Enrique och Delfina. Hon var ensamstående, arbetade hårt för att kunna ta hand om dem och allt var bra ända tills Olivia förlorade jobbet. Familjen blev då tvungna att flytta från Kansas City, Missouri, tillbaka till Albuquerque, New Mexico, där barnen var födda. De hade det svårt till en början, men så småningom fick Olivia jobb.

Enrique började emellertid umgås med fel sorts människor. Han var nu 13 år och började hänga med en tonåring som hette Andy och som var ungefär sex år äldre. Olivia var orolig för Andy, men nu när hon hade jobb igen, hade hon inte tid att se efter sin son hela tiden. Ibland försvann Enrique mitt i natten. Så småningom blev han relegerad från skolan för att ha tagit med sig ett skjutvapen. Olivia tror att vapnet var Andys idé.
16 mars 2011 pratade Enrique, nu 14, med sin mor. Han sade: "Mamma, jag vet att du har det svårt, men det kommer att bli bättre."

Olivia såg aldrig sin son igen. Enriques morbror träffade honom samma kväll utanför en närbutik. Morbrodern sade åt Enrique att gå hem, men Enrique sade att ha skulle sova hos kompisar. Senare den kvällen slutade han svara i telefon och har varit försvunnen sedan dess.
Olivia kände att polisen inte tog henne på allvar när hon rapporterade sin son saknad, utan tog för givet att han hade rymt hemifrån. De förhörde så småningom Andy flera gånger. Den kriminelle ynglingen gav inkonsekventa svar och visade sig även ha några av Enriques ägodelar hemma. Ingen har dock arresterats och fallet räknas numera som kallt.

Brandon Lawson

2013 bodde Brandon Lawson, 26, i San Angelo i Texas med sin flickvän (sedan lång tid tillbaka) och deras fyra barn. Han hade arbetat på ett oljefält, men hittat ett nytt mer stadigt arbete med bättre arbetstider och skulle snart börja där. Men på kvällen den 7 augusti kom Brandon inte hem. Detta ledde till ett bråk med flickvännen, Ladessa, på kvällen den 8 augusti. Han hade tidigare haft drogproblem och nyligen fått ett återfall, så att Brandon höll sig borta en hel natt var oroväckande. Runt 23:53 tog Brandon sin mobil, en laddare, sina nycklar och sin plånbok och gav sig av. Han hade inte mycket bensin i tanken på sin pickup.
En stund senare ringde Brandon till sin far, Brad, och bad att få sova hos honom över natten. Brad sade att Brandon var välkommen, men eftersom fadern bodde tre timmars körväg bort i Crowley, tyckte han att Brandon borde åka tillbaka hem och bli sams med Ladessa. Några minuter senare ringde Ladessa till Brandon och föreslog att han skulle sova över hos sin bror, Kyle, om han fortfarande var arg och inte ville komma hem. Kyle bodde bara fem minuter bort.

Brandon måste ha nappat på den idén, för Ladessa ringde sedan till Kyle och sade att hon var orolig för Brandon. Vid 00:34 och 00:36 försökte Brandon ringa Ladessa, men hon svarade inte. 00:38 ringde han Kyle och sade att han hade fått motorstopp på Highway 277 nära Bronte. Kyle ringde Ladessa, som lämnade en bensindunk på verandan åt Kyle innan hon lade sig i ett bad. Kyle och hans flickvän Audrey åkte för att hämta bensinen 00:45. 00:48 försökte Brandon ringa Ladessa igen, men fick inget svar.

Det var nu saker och ting blev riktigt konstiga. 00:54 ringde Brandon ett oroväckande nödsamtal till 911. Samtalet varade i 43 sekunder och var bitvis obegripligt. Brandon pratade om att han hade fått motorstopp och stod på ett fält. Han sade att han hade "råkat köra på" eller "råkat stöta på" några personer innan man hörde ljud i bakgrunden som kan ha varit pistolskott. Operatören frågade Brandon om han behövde en ambulans. Genom oväsendet i bakgrunden hördes Brandon först svara jakande, varpå han ändrade sig och sade: "Nej, skicka hit polisen."
Brandon svarade inte på operatörens frågor efter detta, men de mystiska bakgrundsljuden verkade komma närmare honom innan samtalet bröts. Fyra minuter senare fick en förbipasserande lastbilschaufför syn på Brandons pickup illa parkerad på motorvägen och ringde 911.

01:10 hittade Kyle och Audrey Brandons pickup och upptäckte till sin förvåning att även vicesheriffen för Coke County var på plats. Pickupen var inte skadad. Kyle och Audrey trodde först att Brandon gömde sig på fältet eftersom han hade en häktningsorder i Johnson County. De ringde i smyg till Brandon och lyckades nå honom en sista gång. Brandon sade att han befann sig tio minuter bort på fältet, blödde och bönföll sin bror att hämta honom fort. Samtalet avslutades och Brandon svarade inte på några fler samtal eller sms. Man sökte länge efter Brandin men hittade ingenting. Man såg ingen aktivitet på vare sig hans bankkonto eller hans mobil efter den kvällen.
Några månader efter Brandons försvinnande tog utredarna in Kyle för förhör. Han gick med på att genomgå ett test i en lögndetektor och klarade det.
Brandon är fortfarande försvunnen.

jag såg "genomskinliga människor" i somras när jag tältade i skogen på en bekants tomt.

det var riktigt märkligt, ena kvällen innan jag somnade så hörde jag som om det vore ett monster utanför tältet som skrek till, och då sade jag typ "försvinn till Helvetet med dig, I Jesus Namn" och så hörde jag grejjer som om det var från hjärtat och det lät som om det var en varelse/filur som blev borttagen av några långt långt bort, personen gnällde och gnällde.... sen när jag sov i tältet samma natt eller eventuellt nästa så hade jag en dröm där samma sak hände igen, alltså som om ett monster skrek till utanför tältet! men nu så fick jag se som om det vore människor i tältet, fast de var "genomskinliga" och alltså inte av kött och blod, eventuellt var det konturerna jag "såg" bara, iaf var det en sån person jag såg och det var som om personen satt ner och så tog den min hand och förde till sitt bröst och som om det var för att visa att det var en kvinna - men jag tog tillbaka handen. och med en gång efter det så var det som om en filur på min vänstra sida, som jag däremot inte såg, tog tag i min vänstra hand och som om det var för att hjälpa mig upp och att han redan stod upp, men jag tog tillbaka handen då med.

Bästa tråden. Mycket spännande.

.

Top 10 Mysteries Still Unsolved In 2019 av sign. "Estelle" (är det prinsessan som har börjat blogga? ) publicerad på Listverse 24 november 2019.

Mordet på Aarushi Talwar

Den 16 maj 2008 hittades 13-åriga Aarushi Talwars kropp i sitt hem i Noida (en satellitstad till Delhi), Indien. Hon hade fått halsen avskuren. När polisen inte kunde hitta familjens inneboende betjänt, 45-årige Hemraj Banjade, blev han huvudmisstänkt...fram till den 17 maj, då Banjades kropp upptäcktes på husets terrass.
Nu stod Aarushis föräldrar på tur att bli huvudmisstänkta. Man trodde att fadern, Rajesh, kunde ha kommit på sin dotter och Banjade i en kärleksakt och dödat dem. En annan teori var att Rajesh hade haft en kärleksaffär och sedan både konfronterats av sin dotter och blivit utpressad av Banjade och därför bestämt sig för att göra sig av med båda två.

Fallet lämnades så småningom över till CBI (Indiens federala polis), som inte fann några bevis för att Rajesh och Nupur Talwar var skyldiga till morden. CBI undersökte också två andra tjänare och en personlig assistent, men kom inte fram till något. Fallet togs över av ytterligare ett team, som dömde Aarushis föräldrar till livstids fängelse i november 2013. 2017 blev de emellertid frikända efter överklagan.
När detta skrivs finns fortfarande inga nya ledtrådar i dubbelmordet i Noida. Mördaren går fortfarande fri och inget tyder på att fallet snart kommer att lösas.

Smileymorden

Under ett tidsspann på över 20 år drunknade runt 350 unga män i sjöar och andra vattensamlingar i amerikanska Mellanvästern. Det blev känt att polisen hade hittat klotter i form av smilemärken i närheten av åtminstone 12 olika platser där drunkningarna ägt rum. Flera personer, däribland New York-detektiverna Kevin Gannon och Anthony Duarte, misstänkte att dessa drunkningar var mord utförda av antingen en ensam seriemördare eller en grupp seriemördare. Deras teori är att männen troligen drogades efter att ha rövats bort och sedan mördats, varpå kropparna dumpades i sjöar och floder. Detektiverna trodde också att det kunde finnas både män och kvinnor bland seriemördarna.

Till offren hörde 21-årige Brian Welzien, som försvann på nyårsdagen 2000. Hans ruttnande kvarlevor hittades åtta veckor senare i en sjö i Indiana. 2009 var 24-årige William Hurley försvunnen i sex dagar innan hans lik hittades flytande i en flod i Boston. Ett av smilemärkena hittades i närheten av floden.
Medan FBI inte är övertygad och säger att drunkningarna förmodligen är alkoholrelaterade, fortsätter privata utredningar. En dokumentär om drunkningarna kom i början av 2019. Huruvida detektiverna någonsin kommer att hitta seriemördarna som lurar i periferin, och ställa dem inför rätta, eller inte, återstår att se.

Mordet på Jennifer Beard

Två dagar efter nyårsfirandet 1970 bestämde sig ett par på väg förbi Haast River på Nya Zeeland för att stanna på Haast River-bron för att deras unga dotter behövde gå på toaletten. När 8-åringen återvände till bilen, berättade hon föräldrarna att hon hade sett en naken kvinna. Föräldrarna skyllde på livlig fantasi och sade åt dottern att gå tillbaka till bilen, varpå resan fortsatte.

Den 19 januari upptäckte polisen den "nakna kvinnan" under bron. Hon var död och hade våldtagits och strypts. Kvinnan identifierades senare som 25-åriga Jennifer Beard och man trodde att hon hade blivit överfallen medan hon var på toaletten som fanns i närheten. Hon hade anmälts saknad av sin pojkvän flera dagar tidigare. Under polisutredningen, hävdade vittnet att de hade sett en ung kvinna i en blågrön Vauxhall som kördes av en medelålders man. En lastbilschaufför som passade in på beskrivningen och körde en bil av samma modell blev förhörd, men aldrig anhållen.

Ett par byxor hittades några meter från brottsplatsen och skickades iväg för analys. Olyckligtvis glömde utredarna sedan bort byxorna i flera månader. När de till slut undersöktes, upptäckte man ett kvitto med lastbilschaufförens namn i en av fickorna. Ändå ställdes han inte inför rätta, då bevisen inte ansågs räcka.
Lastbilschauffören förklarade sig hela tiden oskydlig till mordet, ända fram till sin död 2003. 2008 undersökte polisen nya ledtråder, men kom inte fram till något nytt. Till dags dato är mordet på Jennifer Beard ännu officiellt olöst.

Ashley Turners död

Flygaren (Airman 1st Class) Ashley Turner hade tjänst vid flottiljen i Keflavik på Island 2005 när hon brutalt mördades nära sin sovsal. Hennes föräldrar fick höra om mordet genom nätupplagan av en isländsk tidning, efter att militärens utredare hade förklarat att Ashley dött av trauma mot huvudet och halsen.
20-åriga Ashley hade huggits i huvudet och halsen, men det verkade vara den enda riktiga information man hade om mordet. Flera inkorrekta dödsattester utfördes, familjen fick inget skadestånd och militären verkade inte ta till sig kritik.
Så småningom avslöjades det att Ashley skulle ha vittnat mot en man som anklagats för att ha stulit från henne. Hon tvingades dela sovsal med denne man. Flygaren Calvin Eugene Hill anhölls för mordet på Ashley, men frikändes 2007. Han erkände emellertid att han hade stulit av henne och dömdes för det. Detta betyder emellertid att Ashleys mördare fortfarande går fri.

Ryan Singletons försvinnande

24-årige fotomodellen Ryan Singleton lämnade Las Vegas och gav sig av hem mot Los Angeles efter en välbehövlig semester i juli 2013. Hans bil gick sönder i Mojaveöknen och en polis från Highway Patrol erbjöd sig att köra Ryan till en rastplats i Baker. När Ryan kom fram till rastplatsen, ringde han en av sina vänner och bad denne komma och hämta honom. Vännen körde genast till Baker, men när han kom dit kunde han inte hitta Ryan.

Nästan tre månader senare upptäcktes Ryans kropp av två joggare drygt 3 km från rastplatsen där han setts senast. Hans ögon och inre organ saknades. Vid obduktionen kunde man inte bestämma någon säker dödsorsak, eftersom kroppen hade hunnit förmultna så mycket. Myndigheterna trodde att avsaknaden av organ kunde bero på att dessa hade ätits av djur i området, men Ryabs familj trodde annorlunda. Hans mamma insisterade på att sonen hade blivit offer för "illegal organhandel."
I december 2018 undersöktes fallet fortfarande av polisen. Det anses allmänt att Ryan blev mördad, oavsett om det var djur som tog hans inre organ eller ej. Tyvärr verkar det som om utredningen står stilla och exakt vad som hände Ryan är fortfarande okänt.

Wickenburgmassakern

Den 5 november 1871 satte sig sju passagerare i en diligens i Wickenburg, Arizona, med slutdestination Kalifornien. Bara två av dem skulle överleva resan. En timme efter avfärd blev diligensen attackerad och fem passagerare, plus kusken, mördades. En av de överlevande, William Kruger, hävdade att en "grupp indianer" hade attackerat diligensen. Den andra överlevande, Mollie Sheppard, menade att mördarna var "mexikanska banditer."

Detta ledde till att general George Crook skickade en polisman för att undersöka vittnesmålen. Han kom fram till att deltagarna i räden kom från Date Creek, vilket i sin tur ledde till ett mordförsök på Crook, något som hans kavalleri besvarade genom att döda runt fyrtio indianer. Crook tvångsförflyttade även flera personer från stammarna Yavapai och Tonto Apache till San Carlos Apache-reservatet.

De verkliga gärningsmännen hittades aldrig, men många teorier uppstod under årens lopp. Vissa trodde att det var vita brottslingar, utklädda till indianer, som attackerade diligensen. Andra misstänkte de två överlevande: det kanske var de som hade rånat diligensen och dödat de andra passagerarna för att få det att se ut som om indianer var skyldiga.

Little Girl Blue

8-åriga Helen Bailey älskade att vara utomhus och leka, och lämnade sitt hem i Birmingham för att göra just det den 10 augusti 1975. Hennes mamma blev orolig när dottern inte kom hem vid den tidpunkt de bestämt och kontaktade polisen. Följadne morgon hittades Helens kropp i en tät skog i området Booth Farm. Hon hade ett skärsår i halsen, vilket troddes vara dödsorsaken.
Helen fick smeknamnet Little Girl Blue eftersom hon bar blå kläder när hon hittades. Först trodde man inte att hennes dödsfall var misstänkt på något sätt, då patologen menade att det inte fanns några tecken på vare sig strid eller överfall, så det hela förklarades som en olyckshändelse.

2014 tog sig en annan patolog an fallet och upptäckte att Helen hade strypts innan hon fick halsen avskuren. Det avslöjades senare att någon hade 'erkänt' mordet 1979 men aldrig åtalats.
I juli 2019 ville undersökningsdomare Louise Hunt kontakta CPS (vet någon vad detta är? ö.a.) för att höra om de skulle kunna överväga att åtala en misstänkt som arresterats och dömts för en oberoende anklagelse, eftersom han var den ende befintliga misstänkta.
Mordet på Helen Bailey är emellertid fortfarande en gåta.

Dorothy Scotts försvinnande

Den 27 maj 1980 var 32-åriga Dorothy Jane Scott med på ett företagsmöte efter att ha lämnat sonen hos hans morföräldrar. Det var inget ovanligt med mötet, förutom att en kollega plötsligt klagade över hemska smärtor. Dorothy erbjöd sig att skjutsa kollegan, Conrad Bostron, till akuten. En annan kollega, Pam Head, följde också med. Läkarna kom fram till att Conrad hade blivit biten av en svart änka och gav honom genast behandling. 23:00 skrevs han ut och Dorothy lämnade sjukhuset för att köra fram bilen medan Conrad och Pam väntade inomhus. Dorothy kom emellertid inte tillbaka in och Pam såg bilen lämna sjukhusets parkering. Två timmar senare kontaktade Pam sjukhusets väktare om att Dorothy var försvunnen, samt ringde till Dorothys föräldrar.

Under veckorna och månaderna som följde, fick polisen veta att Dorothy hade blivit förföljd av en okänd man innan hon försvann. Dorothy hade berättat för en kollega att mannen hade ringt flera gånger och nämnt händelser som han inte kunde ha känt till om han inte hade spionerat på henne.
Efter Dorothys försvinnande fortsatte mannen att ringa hem till henne. Dorothys mor var då i huset ensam. När hon svarade, brukade stalkern antingen fråga efter Dorothy eller hånfullt säga att han hade dödat henne. 1984, när Dorothys far svarade, upphörde samtalen.
I augusti 1984 hittade man Dorothys kropp begravd under en hund i Anaheim Hills vid Santa Ana Canyon Road i Kalifornien. Efter upptäckten ringde stalkern ytterligare två gånger och frågade efter Dorothy. Stalkern/mördaren är fortfarande okänd.

Kuang Zhijuns märkliga död

I november 2009 fick Kuang Jilu sitt livs värsta chock när han upptäckte kroppen av sin 13-årige son Kuang Zhijun hängande från en träbjälke i familjens hem i Shuangxing i centrala Kina. Pojkens händer och fötter var knutna med tolv knutar var och det hängde en vikt mellan fötterna. Vid närmare inspektion kunde man se ett litet hål i hans panna. Kuang var klädd i damkläder, en röd klänning med en svart baddräkt under.

De första reaktionerna på den märkliga brottsplatsen var påståenden om att den unge pojkens död hade varit en del av en kinesisk ockult ritual. Han dog på dagen när han var 13 år och 13 dagar gammal, vilket kunde tyda på en länk till taoistisk ockultism, enligt denna teori. Det fanns t.o.m. vilda spekulationer om att barnet hade dödats av någon form av sekt som ville återuppväcka honom som spöke. Det finns en tro på att man kan göra det genom att föra samman de fem elementen enligt gammal kinesisk tro: Metall (vikten), vatten (baddräkten), trä (bjälken), eld (den röda färgen på klänningen) och jord (det fanns jord under bjälken). Hålet i pannan skulle göra det möjligt för själen att lämna kroppen, medan vikten höll kroppen nere på jorden. Den röda klänningen representerade pojkens själs band till mördaren. Polisen trodde emellertid inte på något av det här, utan kom efter en månads utredning fram till att Kuang hade dött under någon form av lek! De vägrade att öppna utredningen på nytt och omständigheterna runt Kuang Zhijuns död är fortfarande ett mysterium.

Mordet på Kanika Powell

Efter att 28-åriga Kanika Powell hade tjänstgjort i det militära, började hon arbeta som säkerhetsentreprenör på laboratoriet för tillämpad fysik på Johns Hopkins University. Efter två år fick hon fast tjänst och fler uppgifter. Hon arbetade på projekt som hade kontakt med National Security och Department of Homeland Security. Eftersom hon hade hand om så känsliga uppgifter, var Kanika hela tiden på sin vakt, så när en man som låtsades vara FBI-agent försökte ta sig in i hennes hem, gjorde Kanika motstånd och ringde polisen. Hon berättade också för sina nära och kära om vad som hade hänt.
Bara fyra dagar senare dök en annan man upp vid hennes hus och hävdade att hon måste skriva på ett papper för att få en leverans. Kanika vägrade att släppa in honom och ringde sin mor för att prata om vad som hade hänt. Samma dag lämnade hon lägenheten för att göra några ärenden och kom tillbaka hem ungefär mitt på dagen. Någon gömde sig i hallen och när Kanika närmade sig sin lägenhet, sköt personen henne flera gånger. Kanika avled av sina skador ett dygn senare.
3 månader senare blev 31-årige Sean Green överfallen när han väntade vid ett rödljus. Han sköts nio gånger. Sean arbetade vid National Security och mördades ungefär 4 mil från Kanikas hem. Båda morden är ännu olösta.

Fallet med de tysta tvillingarna
(från sajten Mysterious Universe.com, artikel skriven av Brent Swancer 12 april 2018)


Tvillingar har länge omgivits av mystik och märkligheter, med band som ibland verkar sträcka sig bortom det begripligas gränser. Det finns vissa aspekter hos tvillingar som vi som inte har en tvilling aldrig kan förstå - och kanske kan inte tvillingarna det heller. Det har förekommit många fall där tvillingar har haft unika egenskaper eller historier att berätta, och en av de märkligaste och kusligaste är historien om två flickor som lyckades förbrylla och chocka alla de träffade med sitt excentriska sätt och sitt gåtfulla liv.

11 april 1963 föddes tvillingarna June och Jennifer Gibbons i Aden i nuvarande Jemen. Deras föräldrar, Gloria och Aubrey Gibbons, kom från Barbados i Karibien. Familjen slog sig snart ned i Haverfordwest i Wales. De två unga flickorna stötte på svårigheter redan från första början. Det fanns inga andra svarta familjer i området och flickorna bemöttes med bestörtning, undvikande och ren, grym rasism. Inte blev det bättre av att de sällan pratade med några andra än varandra, och när de väl gjorde det var det i ett snabbt staccato som var mer eller mindre obegripligt för andra människor. De var också kända för att imitera varandras beteende och rörelser - t.o.m. avsluta handlingar som den andra tvillingen påbörjat - och följas åt överallt med perfekt synkroniserade steg. Mobbningen och trakasserierna de möttes av p.g.a. sin hudfärg och sitt underliga beteende gick till slut så långt att flickorna brukade skickas hem från skolan innan skoldagen var slut.

Det var kanske denna stressfyllda miljö som bidrog till att de allt mer började dra sig undan världen. Deras sätt att prata med varandra blev ännu mer bisarrt, tills det var ett otydbart mishmarsh som inte ens deras egna föräldrar förstod, ett slags bisarrt hemligt språk som bara de och deras yngsta syster Rose kunde förstå. De vägrade också att tala med några andra än varandra (och ibland Rose), ignorerade sina föräldrar och syskon, isolerade sig själva än mer och fick öknamnet "De tysta tvillingarna" och ibland bara "Zombierna." Deras bekymrade föräldrar skickade dem till en mängd olika terapeuter, men ingenting blev bättre och ingen kunde lista ut vad som var fel med dem. I förbittring försökte föräldrarna skicka dem till separata internatskolor, i tron att detta skulle locka fram flickorna ur sina skal, men det hade rakt motsatt effekt och fick dem att sjunka in i ett närmast vegetativt tillstånd eller dvala, då deras kroppar blev "stela och tunga som lik."

När de återförenades blev de först mycket glada, men fortsatte sedan med sitt underliga beteende och tillbringade lång tid inlåsta i sitt rum där de skrev ganska mörka och otäcka historier, ett intresse de höll fast vid. Några av deras berättelser blev t.o.m. utgivna, men väckte inget större intresse. Ett annat av deras intressen var att leka med dockor, för vilka de konstruerade avancerade fantasivärldar och skrev biografier med morbida detaljer som specifika dödsdatum och dödssätt för varje docka.

Under sin täta kontakt började tvillingarna också att visa en ganska mörk sida av sitt förhållande, med tecken på att de hade ett avgjort hatkärleksförhållande. Ibland var de oskiljaktiga, andra gånger bråkade de så våldsamt att de tog stryptag och rev varandra. Vid ett tillfälle försökte June faktiskt att dränka Jennifer, och de skrev skrämda om detta i sina dagböcker, där ett kusligt inlägg av Jennifer lyder:
Vi har blivit dödsfiender i varandras ögon. Vi känner de irriterande dödliga strålarna komma ut ur våra kroppar och sticka varandra i huden. Jag säger till mig själv, kan jag göra mig av med min egen skugga, omöjligt eller inte möjligt? Skulle jag dö utan min skugga? Skulle jag få livet, vara fri eller lämnas att dö utan min skugga? Utan min skugga som jag känner igen på ett ansikte av misär, svek, mord.

Dessa otäcka episoder passerade emellertid snart och de var åter bästa vänner som babblade på sitt märkliga språk, vilket man senare utrönte faktiskt var en mycket upptrissad blandning av barbadisk slang och engelska. Under denna period pratade de inte med någon och interagerade inte ens med sina egna föräldrar eller syskon, med undantag för Rose. Måltider och andra saker ställdes på brickor utanför deras rum. Det var runt denna tid av självpåtagen exil på rummet och växande ovilja mot varandra som de började bli ganska oregerliga. I tonåren började tvillingarna dricka alkohol, röka marijuana och begå småbrott som snatteri och inbrott, men det eskalerade snart och blev allvarligare då de började sätta eld på byggnader, bl.a. en traktorfirma och en teknisk högskola, samt ägna sig åt olika former av vandalism. De hamnade i trubbel, vilket kulminerade i att de vid 19 års ålder blev fängslade och skickades till en psykiatrisk klinik i Berkshire i England, kallad Broadmoor Hospital, ett ställe som ansågs kontroversiellt p.g.a. sitt rykte att vara en högsäkerhetsfacilitet för våldsamma mentalpatienter.
Nu blev saker och ting ännu mer underliga.

Så snart de anlände, gjorde tvillingarna experterna helt lamslagna. Ingen hade någonsin sett något liknande. Flickorna var helt okontaktbara och letargiska, men blev fullkomligt rasande om någon försökte separera dem. Strax efter att de anlänt, gled June in i katatoni och försökte begå självmord, medan Jennifer slängde sig över en sköterska i djurisk raseri. Så småningom försökte de faktiskt kommunicera med personalen, men deras tal var fortfarande en obegriplig rappakalja.

Under tiden på sjukhuset hände mycket underligt med tvillingarna. Ibland turades de om att äta, så att den ena vräkte i sig, medan den andra inte åt något alls, varpå de bytte, så att den andra fick svälta medan tvillingen åt sig mätt. Ännu kusligare var att fastän man satte dem i separata celler i helt olika delar av byggnaden, upptäckte sjuksköterskor och läkare dem ofta frusna i poser, ibland mycket distinkta eller bisarra, som var exakt lika, fastän de inte hade någon kontakt med varandra. De uppvisade också en ofelbar och nästan kuslig förmåga att veta exakt vad den andra gjorde eller kände i ett visst ögonblick.

Fortsättning följer...

Så här fortsatte det i 12 år, under vilka de tydligen blev övertygade om att de aldrig skulle kunna leva ett normalt liv om inte den ena av dem dog. Det var under tiden på Broadmoor Hospital som Marjorie Wallace, reporter vid London Sunday Times, uppmärksammade dem. Hon tillbringade mycket tid med flickorna, undersökte fallet och tog upp det i media. Efter oräkneliga intervjuer och efter att ha lusläst deras dagböcker och andra skrivna verk, kom Wallace att hävda att de två flickorna kände att de måste kapa sitt märkliga band för att bli fria. För att kunna göra detta, skulle de bilda en pakt där den ena skulle offra sig själv så att den andra kunde befria sig från deras övernaturliga band, onormala beteende och eviga cykel av kärlek och hat till varandra.

1993, samma dag som flickorna förflyttades till Caswell Clinic, en lågsäkerhetsanläggning i Bridgend, Wales, hävdar Wallace att Jennifer kom till henne och sade profetiskt: "Jag måste dö. Vi har bestämt det."
Under hela turen till den nya anläggningen verkade Jennifer befinna sig i en sorts trans, och strax efter att de hade förflyttats, föll hon ihop på golvet till synes utan anledning. Trots att man gjorde allt för att få liv i henne, lade sig Jennifer Gibbons med huvudet i sin systers knä och dog, 31 år gammal.
June sade senare att hennes systers sista ord till henne hade varit: "Äntligen är vi fria."

Fastän man kom fram till att Jennifer hade dött av en plötslig hjärtinflammation, något som kallas akut myokardit, är dödsorsaken fortfarande höljd i dunkel och ingen kunde komma fram till hur det kunda hända, då hon var ung och vid god hälsa, inte hade haft några tidigare hjärtproblem och inte hade några droger, gifter eller någon alkohol i kroppen. June sade om systerns död: "Jag är äntligen fri, befriad, och äntligen gav Jennifer sitt liv för mig." Än i dag är dödsfallet ett mysterium och Wallace har sagt:
Jag har nu tillbringat många år med att grubbla över mysteriet med Jennifers död. Jag tror inte att det finns någon nöjaktig förklaring, mer än att Jennifer var villig att dö. Efter att jag flick höra om Jennifers död - det var ungefär två eller tre dagar senare - åkte jag för att träffa June. Och jag upptäckte att hon var förvånansvärt samlad, faktiskt, och ville prata med mig. Hon talade mycket öppet om konflikten mellan hennes enorma sorg i att förlora den person i livet som stod henne närmast, och den frihet Jennifer hade givit henne (...)

Strax efter systerns mystiska död, började June Gibbons verkligen förändras. Hon började tala normalt och höll t.o.m. konversationer med andra människor. Hon skrevs ut från psykiatrin, blev en helt vanlig samhällsmedborgare och fortsatte skriva, fastän hon aldrig riktigt fick fart på sin författarkarriär. Hennes familj förblev bitter över att flickorna hade skrivits in vid en sådan otäck och sträng facilitet som Broadmoor och menade att det hade förstört flickornas liv och lett till Jennifers död. June lever nu ett stillsamt liv i Wales.
Jennifer är begravd under en sten med den gripande texten:

We once were two
We two made one
We no more two
Through life be one
Rest in peace

Historien om June och Jennifer Gibbons är lika tragisk som den är underlig. Vad hade de för sorts förhållande och vad var det de delade i den isolerade värld de skapade åt sig själva? Hur såg det ut, deras tumultartade förhållande, som svängde våldsamt mellan djup kärlek och enhet och hat och avsky? Vad hände mellan dem när de var avstängda från resten av världen? Vad var det Jennifer dog av och ledde det verkligen till att June blev fri?
Tvillingars band kan vara underligt och komplext, och i De Tysta Tvillingarna har vi ett av de märkligaste fallen, som vi nog aldrig kommer att lösa.

Jaaa! Det är dags för skräckisar!
(översättning av valda delar av 10 Incredibly Creepy Incidents That Are Totally Real skriven av sign. Estelle på Listverse 8 januari 2020.)

Lappen på hotellrummet

En hotellgäst hittade mer än hon hade betalat för när hon upptäckte en otäck handskriven lapp i en låda, förmodligen skriven av en tidigare gäst. I december 2014 bodde Amy Jones på ett hotell i Edinburgh när hon upptäckte en otäck lapp där det stod: "Öppna inte den låsta dörren! Lita inte på dess viskningar. Bara gå härif".
I stället för att bli livrädd, tog Jones en bild av lappen och lade upp på Twitter. Sedan lade hon sig att sova med ovan nämnda dörr mittemot sängen. Nästa morgon lät hon sina följare på Twitter veta att hon fortfarande levde och inte hade hört några viskningar från dörren.

Helad av ett spöke

Diane Berthlot blev svårt sjuk efter en operation där hennes gallblåsa togs bort. Hon var sjuk i flera månader och åt massor av medicin, bl.a. antibiotika. Trots detta bestämde hon att hon skulle resa till Norfolk under semestern. Under sin vistelse där 1975, besökte hon Worstead bykyrka och vilade där en stund. Medan hon satt på en kyrkbänk, gick hennes make och son runt i kyrkan och fotograferade interiören. Diane, som kände sig mycket sjuk, böjde sitt huvud och bad om att bli helad. Plötsligt kände hon en rysning i kroppen och en känsla av tröstande värme.
Ett halvår senare mådde Diane jättebra. Hennes make bestämde sig för att framkalla filmen från resan, och när de tittade igenom bilderna, drog de båda häftigt efter andan. På en av bilderna kunde man se en kvinna i gammaldags kläder och bahytt sitta precis bakom Diane inne i Worstead kyrka. Diane blev genast övertygad om att denna kvinna hade helat henne. Paret återvände till kyrkan och visade bilden för kyrkoherden, som sade sig tro att kvinnan på bilden var den "Vita Damen", en healer som levde för flera hundra år sedan. Enligt legenden klättrade en man in i kyrkans klocktorn på julaftonen 1830, skrek att han inte var rädd för Vita Damen och att han skulle kyssa henne om hon visade sig. När hans vänner kom för att leta efter honom flera timmar senare, satt han ensam i ett hörn och viskade för sig själv: "Jag har sett henne."
Strax efteråt dog han.

Blödande väggar

När 77-åriga Minnie Winston gick upp ur badkaret den 8 september 1987, upptäckte hon en röd pöl på golvet. Hon tittade närmare och insåg att det var blod. När hon såg sig om i badrummet, såg hon att det rann blod ur väggarna och över golvet, in i hallen utanför. Hon blev rädd att något hade hänt hennes make och ropade på honom. Han visade sig i korridoren, men blödde ingenstans. Vid det här laget var Minnie livrädd och ringde polisen, som sökte igenom parets hem, men inte kunde komma fram till varifrån allt blodet kom. De testade blodet och kom fram till att det hade blodgrupp Noll. Varken Minnie eller hennes make hade denna blodgrupp. Än i dag vet ingen hur väggarna kunde börja blöda.