Hej. Jag försöker få grepp om Aspergers och få mer förståelse för diagnosen då jag misstänker att jag själv har drag av detta som följt med mig hela livet.

1. Är det vanligt att man tar motgångar hårdare än andra människor?
2. Är det också då vanligt att Aspergaren mer kryper fram tydligare till följd av motgångar och stunder av nedstämdhet? Eller har aspergaren samma beteende genom hela livet?
3. Brukar aspergaren se annorlunda på saker som samhället/lagar säger? Hur brukar ett sådant resonemang i huvudet gå till då hos personen?
4. Jag har läst att med åldern blir man bättre, antar det har med livserfarenheter att göra och visdom kanske. Jag läste också att självgranskning är det bästa vapnet mot sig själv. Gäller även icke aspergare. Vad säger ni om det?
5. Har ni upplevt problem som skriv svårigheter tidigt eller plötsligt senare i livet?

Jag har mer frågor och funderingar, det vore roligt om jag fick svar från er som har Aspergers.

med vänlig hälsning

Vi föds som original och dör som kopior.

Karamell skrev:Vi föds som original och dör som kopior.

https://livet.se/ord/liknande/se_8478

Många som sagt detsamma, undrar vem som var först?

1. Är det vanligt att man tar motgångar hårdare än andra människor?

Tror att man kan känna mer överlag, mindre filter mot sina egna känslor hos vissa. Och har man levt utsatt med mobbning pga aspergers kan man bli väldigt!!! känslig för nederlag. Sedan finns nog nåt i själva aspergern som gör att för vissa blir det tuffare. Vet inte riktigt vad.

2. Är det också då vanligt att Aspergaren mer kryper fram tydligare till följd av motgångar och stunder av nedstämdhet? Eller har aspergaren samma beteende genom hela livet?

Jag tror att man kan bli aspigare i takt med att energin sjunker, så åldrande, stress, motgångar och depression kan göra oss aspigare! Jag har ADD oxo och med depression blir jag super ADD-ig.

3. Brukar aspergaren se annorlunda på saker som samhället/lagar säger? Hur brukar ett sådant resonemang i huvudet gå till då hos personen?

Jag tror att aspergaren kan vara extremt laglydig, dvs lyder alla lagar lika mkt, stora som små. En del tänker mer att de lagar de håller med om följer de, och de står över de andra.

4. Jag har läst att med åldern blir man bättre, antar det har med livserfarenheter att göra och visdom kanske. Jag läste också att självgranskning är det bästa vapnet mot sig själv. Gäller även icke aspergare. Vad säger ni om det?

Ja, mer insikter gör saker lättare helt klart. Mer kunskap gör att vissa saker som man inte klarade innan funkar väldigt bra sedan. Men då måste man vara öppen för sanningar. Så det är både plus och minus med att bli äldre.

5. Har ni upplevt problem som skriv svårigheter tidigt eller plötsligt senare i livet?

Nej. Däremot upplever jag att jag tappar ord, särskilt substantiv. I tal och text. Men tror inte det har med aspergern att göra.

kiddie skrev: Jag tror att aspergaren kan vara extremt laglydig, dvs lyder alla lagar lika mkt, stora som små. En del tänker mer att de lagar de håller med om följer de, och de står över de andra.

Tack för att du tog dig tid att svara på frågorna.

Jag tror också att de flesta aspergare är väldigt laglydiga och en del mindre precis som icke aspisar. Men menar du att en del Aspergare kan tycka att vissa lagar är knasiga och att man känner att man står över vissa lagar i from av typ, högmod eller något annat skäl? Kan du gärna vidareutveckla det hela är du snäll?

Har det i så fall med att göra att Aspergaren känner sig speciell eller annorlunda? För det verkar verkar vara en gemensam faktor för Aspergare har jag förstått. Att man känner sig annorlunda än dom andra människorna.
Om jag får leka hobby psykolog lite:
Aspergaren som drar sig för att strunta i någon lag gör det för att personen anser att man inte känner sig tillhöra det samhället. "Jag är bättre, jag är annorlunda, den lagen gäller inte mig". Man är i sin bubbla man har byggt upp. Men vad händer när personen åker fast?
Låt säga något enkelt att personen köpt maja på stan och polisen grep henne? Hur reagerar hon då och i efterhand? inser hon att hon gjorde fel då? Liksom illusionen hon byggt upp plötsligt fallit?

Vet inte om det är aspigt eller bara mänskligt, men jag anser inte att jag har gjort fel bara för att jag skulle åkt fast eller något. Mitt inre regelverk hänger iallafall ihop logiskt, sedan har man väl lite olika åsikter om vad man anser är ett brott och inte, och när man får bryta mot regler och inte. Jag tror jag är rätt NT-ig vad gäller hur man får bryta mot regler, tycker de är en hierarki.

För länge sedan var jag medlem på en av världens största sajter för mental hälsa och i deras chatt fanns en moderator mycket trolig aspie. Men hon satte alla reglerna lika viktiga. Dvs en liten svordom från en person som nästan dött var det samma straff på som någon som verkligen misskött sig. Regler är regler! Så tänker definitivt inte jag.

Ok. Tack återigen för svar.
Jag känner igen mig lite där gällande det du skrev i första stycket. Jag känner det logiska (för mig) är starkare än en lag som kanske hindrar någon från att må bra som ett exempel. Jag läste om CBD olja som nyligen blev olagligt pga att läkemedelsindustrin håller Sverige hårt i dess grepp. Bara för att industrihampa innehåller 0,001 procent THC. Så ville dom få alla halter THC olagligt för att förhindra folks självmedesinering. Jag själv har inget behov av CBD hampa olja, men jag blir förbannad över denna orätt. Jag skulle lätt trotsa detta förbud om jag skulle drabbas av Parkinsons, MS eller något annat. Hälsan går före dum lag.

Känslan att vilja ta lagen i egna händer har känts stark under mina vuxna år när man passionerat läst om orättvisor som brott som begåtts mot människor där fallen läggs ner oförklarligt trots bevis. Gäng som drar omkring i småstäder och attackerar folk. I mitt resonemang så vore det helt logiskt att man samlar ihop några stycken och nattvandrar. Skulle man stöta på gänget och det blir bråk så gör man sig av med problemet. Eller binder ihop dom och dumpar dom utanför polishuset. När rättskyddet är borta och polisen måste släppa förövarna så tycker jag det är helt ok att göra så för att skapa trygghet i samhället igen.
Jag skulle aldrig ta på mig och utföra en sådan uppgift själv, det är helt ologiskt och dumt.
Men du förstår vad jag menar. Konsekvenserna av sådant handlande om man skulle åka fast skulle skapa fler problem för en själv. Orättvisor i samhället och mot en själv kan få blodet att pumpa

Lymerus skrev:Jag läste om CBD olja som nyligen blev olagligt pga att läkemedelsindustrin håller Sverige hårt i dess grepp. Bara för att industrihampa innehåller 0,001 procent THC. Så ville dom få alla halter THC olagligt för att förhindra folks självmedesinering. Jag själv har inget behov av CBD hampa olja, men jag blir förbannad över denna orätt. Jag skulle lätt trotsa detta förbud om jag skulle drabbas av Parkinsons, MS eller något annat. Hälsan går före dum lag.

Känslan att vilja ta lagen i egna händer har känts stark under mina vuxna år när man passionerat läst om orättvisor som brott som begåtts mot människor där fallen läggs ner oförklarligt trots bevis. Gäng som drar omkring i småstäder och attackerar folk. I mitt resonemang så vore det helt logiskt att man samlar ihop några stycken och nattvandrar. Skulle man stöta på gänget och det blir bråk så gör man sig av med problemet. Eller binder ihop dom och dumpar dom utanför polishuset. När rättskyddet är borta och polisen måste släppa förövarna så tycker jag det är helt ok att göra så för att skapa trygghet i samhället igen.
Jag skulle aldrig ta på mig och utföra en sådan uppgift själv, det är helt ologiskt och dumt.
Men du förstår vad jag menar. Konsekvenserna av sådant handlande om man skulle åka fast skulle skapa fler problem för en själv.

I de fallen skulle jag kunna aktivt bryta mot lagen. För jag tycker att lagen är fel eller tandlös mot vissa och för hård mot andra. Sedan så undviker jag att bryta mot lagen vad gäller saker som logiskt inte passar i mitt system fast jag skulle vilja göra dessa saker. Men jag gör vad jag vill så länge jag tycker det är befogat.

Men skulle nog inte göra allvarligare brott även om jag tyckte det var befogat med risken för ett hårt straff. Fast händer det något riktigt jävligt då vete fan. Då skulle jag nog ändå bryta mot lagen. Säg t ex om någon tortyrmördade min bästa kompis och jag säkert vet vem det är om polisen släpper den fri. Den skulle råka jävligt illa ut.

Men just att förbjuda milda och hjälpsamma substanser, det är bara sååå löjligt att jag sliter mitt hår. Jag har tyvärr även kontakt med människor med svår ångest som köper mediciner olagligt för att läkarna säger nej och bara skriver ut sådant som de får ännu mer ångest av. Det gör mig förbannad. Då blir man brottslig pga dålig vård och enda man försöker är att överleva.

Tack återigen för ditt svar.
Då är vi lika där. Frågan är om det är typiskt aspigt att känna så?

Jag själv kan beskrivas som en lugn person med ambitioner och både positiva och negativa tankar om framtiden. Jag intresserar mig för människans historia och diverse "förbjuden/hemlig historia". Jag mediterar ibland och intresserar mig för djup andlig kunskap.
Är det något vanligt för aspisen? Jag är i mina 30+ kan jag tillägga.

Lymerus skrev:Tack återigen för ditt svar.
Då är vi lika där. Frågan är om det är typiskt aspigt att känna så?

Jag själv kan beskrivas som en lugn person med ambitioner och både positiva och negativa tankar om framtiden. Jag intresserar mig för människans historia och diverse "förbjuden/hemlig historia". Jag mediterar ibland och intresserar mig för djup andlig kunskap.
Är det något vanligt för aspisen? Jag är i mina 30+ kan jag tillägga.

Vi får fråga några som inte har aspergers för jag har ingen aning. Men däremot känner jag som sagt aspergare som är annorlunda, de går efter de lagar och regler som finns, t ex är cannabisolja lagligt och utskrivet av en läkare så är det OK. Samma med amfetamin om det används för ADHD. Inget eget tänkande utan bara ren laglydighet. Jag fattar inte hur de inte exploderar logiskt i sina skallar eftersom vissa mediciner var OK förr och är borta från marknaden nu. Samma verkan, samma preparat. Bara ett annat sätt att tänka hos vården och lagstiftarna.

I den sitsen anser jag att jag själv måste sätta mig in i detta preparats faktiska egenskaper = sanningen. Och skala bort allt annat. Dvs man märker att i vissa fall var det bra vetenskap som tog bort det, i andra fall var det ren politik eller ett vinstintresse då de skulle konkurrera ut dyrare medicin. Jag antar att de som går på lagen och medicinsk praxis tror att andra redan har gjort dessa avvägningar och gjort 100 % korrekta slutsatser och förändringar. Annars får jag inte hop hur dessa tänker, eller om de tänker alls, eller om det bara handlar om laglydighet utan innehåll.

Sedan skrev jag att mordhämnd inte var inkluderat i mitt logiska system om rätt och fel, men jag kom på att det visst är det. Min inre logik säger att slipper någon som ska straffas hårt (aldrig bli utsläppt) sitt straff så får jag döda den. Därför att jag kan inte ge den ett korrekt straff utan det preliminära blir att den ska bort från gatan. Klart att det är känslor involverade, eftersom jag inte har mördat någon än och massor har skadats fysiskt och mentalt för livet av människor som går fria. Enda det gnisslar med där är väl att jag är emot dödsstraff.

Jag tror att det oxo är vanligt hos en väldigt liten subgrupp av aspergare att de anser att de har rätten att ta liv. De allra flesta aspergare tycker att även om någon massmördare kommer undan lagen så får man inte mörda dem. De anser inte att man får hämnas förutom att verbalt vara väldigt långsint. Jag tror detta beteendet beror på aspergers, men det är något mer som gör att de skiljer sig från de fredliga aspergarna. För ska vi vara ärliga så, urtypen av en aspergare är en som aldrig sårar känslor medvetet, aldrig någonsin ens skulle slå någon. Vissa höjer inte ens rösten. De är lamm.

Och det är viktigt att folk förstår att de flesta aspergare är lamm, dvs harmlösa och ofta faktiskt offer. Den lilla subgrupp "farliga" aspergare är inte normen men jag skulle ändå vilja forska på detta, vad är det som skiljer ut denna grupp, finns de andra till synes orelaterade drag som är annorlunda, finns det något annat i neurologi eller uppväxt? Jag vill leva ett fredligt liv som de flesta aspergare och förhoppningsvis andra (förutom sådana som får livskraft av olösbara konflikter), MEN jag vet att jag har en extremt mörk sida de flesta verkar sakna. Detta är inte direkt en ond sida, mer att det praktiska tonar ner det förskräckliga. Tror jag iallafall.

Jag är så himla nyfiken på detta men det är lite tabu att prata om, eftersom det är en liten grupp av en liten grupp som tyvärr fått representera aspergers i media så man vågar ju inte rota i det.

Jag verkar ha en medsyster i detta på forumet, men eftersom vi inte kommunicerar så... pja, en liten förlust av info där. Lite synd.

Jag är förresten ~50 (men jag har tappat ca 10 år till fysisk och psykisk ohälsa så min nivå är på en fyrtioårings).

Låter hemskt det där att en Subgrupp tycker så. Men det måste finnas något annat med dom som gör dom så extrema i sitt tänkande. Brist på empati?

Någon som går runt och vill mörda folk borde sitta inlåst helt klart.
Det är tur att de flesta aspisar är fromma som lamm. Jag är ett from lamm tills jag skulle bli utsatt för något brott. Det är allt. Någon gjorde inbrott i mitt förråd och stal min cykel för 3 år sedan. Jag gick beväpnad med liten yxa och kniv och patrullerade längs förråden några månader efter det.

Men. Som jag skrev i början av denna tråden. Jag har märkt att själviaktagelse och självgranskning är ett bra verktyg mot sig själv. Orkar man bara så kan man minska ner effekten av humöret. Jag har gått emot mig själv ibland i sådana situationer och problem har lösts snabbt. En hotfull invandrare skapade oro för mig en dag och jag vågade inte gå till bilen, han blängde på mig ibland och han såg att jag vart rädd. Jag började planera en backup plan. Ifall fanskapet skulle överfalla mig nån dag. Men så började jag tänka på om Babben själv har någon diagnos eller vart en missbrukare som hade en dålig dag och saknade förmåga att be om ursäkt. Jag kan liksom inte hålla på och planera för det värsta.

Jag såg han stå på sin balkong och rökte. När jag körde förbi så vinkade jag till honom och log. Han vinkade tillbaka. Några dagar mötte jag honom och han hälsade glatt. En helt annan person än babbeloba skuttet som jag trodde skulle göra korvkiosk kebab av mig.

Lymerus skrev:Jag såg han stå på sin balkong och rökte. När jag körde förbi så vinkade jag till honom och log. Han vinkade tillbaka. Några dagar mötte jag honom och han hälsade glatt. En helt annan person än babbeloba skuttet som jag trodde skulle göra korvkiosk kebab av mig.

Jo men så är det ju. Man kan ju själv avge sådana vibbar fast man inte ens vet om det. Vissa ser "farliga" ut bara de går och tänker för sig själva. Sedan så är folk bara främlingar runt en så har man ingen anledning att se glad ut. Så det var ju bra jobbat där.