Hur hanterar ni korkade människor? Blir ni lätt arga? Är det vanligt bland autister att man lätt blir arg? Jag har hört att intelligenta personer blir lättare och oftare arga, stämmer det? Har ni nåt tips för att lugna nerverna? Är ni bra på att förlåta?

De med hög IK och samtidig bristande
mentaliseringsförmåga kan säkert ha svårare än andra med "idioter".

Korkade människor = människor som skapar problem för omgivningen. Här gäller det att visa vem som bestämmer för de lyssnar inte på andra.

Korkade människor = människor som tror sig vara bättre än andra, skryter, pratar om sig själva i timmar.. Bäst att själv börja skryta om sitt liv och inte lyssna på deras prat, avbryt dem gärna, ignorera och prata långa monologer om sitt liv.

Korkade människor = människor som kränker verbalt, pratar illa om andra och ser ofta massa fel hos andra. Be dem dra dit pepparn växer och komma aldrig tillbaka.

Flinta skrev:De med hög IK och samtidig bristande
mentaliseringsförmåga kan säkert ha svårare än andra med "idioter".

Mm, lite så, tänker jag också.
Fast jag ser ju förstås mentaliseringsförmåga också som en sorts intelligens, så brister i det drar ner totalen på en persons intelligensnivå. Tänker jag.
(Liksom jag räknar även empati som en typ av intelligens.)

Så alltså:

Karamell skrev:Hur hanterar ni korkade människor?

Jag försöker förstå hur människor tänker, istället för att avfärda dem som idioter. Se de större sammanhangen.
Det underlättar betydligt.
Det är inte alltid jag orkar (det kräver en del av en själv, som t.ex. tid och prioritering), och en del fattar jag mig inte på ändå. De som enligt mig borde kunna bättre än att vara nedriga på olika sätt, och ändå liksom väljer det av ren mental lathet, kan jag "idiotförklara" ändå i slutändan.

Jag försöker också förstå hur dom tänker. Men ofta slutar det med att jag kommer fram till att dom är fördomsfulla.

Något jag tycker är jobbigt är när folk är otrevliga fast dom tror att dom har lyckats dölja det. Då blir man irriterad och får försöka att inte ge igen eller ge igen och lotsas att man inte förstår att man är elak tillbaka. Men jag orkar oftast inte spela sådana spel, jag känner mest bara hur jag suckar på insidan.

Sen finns det ju dom som är öppet otrevliga, som på nätet. Och är man otrevlig tillbaka blir dom arga. Dom verkar inte förstå att det var dom som började och skulle man påpeka det tycker dom att man är barnslig "Det var du som började!" Tyvärr är det nog ohälsosamt att konsumera media, om det så är nyheter, underhållning eller internetdiskussioner. Det blir ofta ytligt och opersonligt. Men det är synd, för media kan också vara väldigt häftigt, och borde oftare vara det också.

Jag skulle vilja kunna vända andra kinden till, det verkar vara det enda som fungerar för mänskligheten, men tycker det är lättare sagt än gjort... Några knep för hur man ska ha tålamod till det....?

Det svåra är väl balansen mellan att vara snäll och bli arg. Jag är nog lite rädd för att vara snäll och bli depraverad och till slut exploderar jag.

Om man avfärdar folk som korkade när man inte förstår dom, är det kanske för att man själv är korkad?

Karamell skrev:Jag skulle vilja kunna vända andra kinden till, det verkar vara det enda som fungerar för mänskligheten, men tycker det är lättare sagt än gjort... Några knep för hur man ska ha tålamod till det....?

Det svåra är väl balansen mellan att vara snäll och bli arg. Jag är nog lite rädd för att vara snäll och bli depraverad och till slut exploderar jag.

Den gyllene medelvägen är väl att vara vänlig men också bestämd när så behövs. Att vara dumsnäll är inte konstruktivt för någon. Att bli arg på någon kan i vissa fall vara bättre än att inte bli det, men det är då i brist på bättre verktyg som jag ser det.

Jag tycker ni är inne på rätt spår i den här tråden, att det är förståelse som är det främsta medlet för att undvika att bli arg på andra. Liksom empati, fast det är ju kopplat till just förståelse.

Förstår man andra på djupet kan man lättare acceptera att denne är som den är och att denne gör som den gör. Man kanske förstår också att det inte kan förväntas att vara på något annat sätt. En sådan förståelse behöver inte innebära att man förhåller sig passiv och likgiltig vill jag dock tillägga.


Om man sysslar med personlig inre/andlig utveckling så kan man se på sin irritation, ilska och liknande känslor som en indikator på en brist hos en själv och att man har något att jobba på. Det vanliga är ju annars att man ser orsaken till sina destruktiva känslor som att det beror på någon eller något utanför en själv, vilket ju i regel är den utlösande faktorn men inte grundorsaken som jag ser det. Dalai Lhama skulle nog hålla med mig om detta då han brukar säga att man bör peka fingret mot sig själv istället för mot andra. Det motsvarar den konstruktiva inställningen om man vill växa hellre än att gå i kamp mot omvärlden och mot sakernas tillstånd.

När man ser grundorsaken till sin irritation som att den ligger utanför en själv så stärker detta ens känsla av att vara ett offer i situationen, vilket i sin tur kan förstärka irritationen ytterligare. Detta kan leda till ett vredesutbrott vilket ofta bränner broar till andra och i sin tur kan leda till sorgsenhet när den destruktiva känslan avtar.

Jag tror att om man vore en "färdig" människa så skulle ens förståelse och empati omöjliggöra destruktiva känslor av antipati mot omgivningen. Men på den nivån är väl knappast någon idag så det kan man inte förvänta sig utav sig själv.

Många idioter är ju bara ordbajsare, de babblar oavbrutet meningslösa tirader och plattityder utan sammanhang, sen kan de komma med de mest vansinniga idéer, bara för att få en reaktion, så att man ska börja käfta tillbaka, sen sitter de nöjd när de gjort en förbannad, och man förbannar sig själv att man gick i fällan och lät idioten förmörka ens sinnesstämning...

antonius skrev:Många idioter är ju bara ordbajsare, de babblar oavbrutet meningslösa tirader och plattityder utan sammanhang, sen kan de komma med de mest vansinniga idéer, bara för att få en reaktion, så att man ska börja käfta tillbaka, sen sitter de nöjd när de gjort en förbannad, och man förbannar sig själv att man gick i fällan och lät idioten förmörka ens sinnesstämning...

Just det där tycker jag är ganska kul. Vissa personer kan triggas igång till otroliga utbrott och upprörda haranger, även när de förstår att de triggats fortsätter de eftersom det är så skönt att få ur sig sina aggressioner. Men det har egentligen inget att göra med att vara idiot eller korkad.

Karamell skrev:Jag försöker också förstå hur dom tänker. Men ofta slutar det med att jag kommer fram till att dom är fördomsfulla.

Något jag tycker är jobbigt är när folk är otrevliga fast dom tror att dom har lyckats dölja det. Då blir man irriterad och får försöka att inte ge igen eller ge igen och lotsas att man inte förstår att man är elak tillbaka. Men jag orkar oftast inte spela sådana spel, jag känner mest bara hur jag suckar på insidan.

Sen finns det ju dom som är öppet otrevliga, som på nätet. Och är man otrevlig tillbaka blir dom arga. Dom verkar inte förstå att det var dom som började och skulle man påpeka det tycker dom att man är barnslig "Det var du som började!" Tyvärr är det nog ohälsosamt att konsumera media, om det så är nyheter, underhållning eller internetdiskussioner. Det blir ofta ytligt och opersonligt. Men det är synd, för media kan också vara väldigt häftigt, och borde oftare vara det också.

Jag skulle vilja kunna vända andra kinden till, det verkar vara det enda som fungerar för mänskligheten, men tycker det är lättare sagt än gjort... Några knep för hur man ska ha tålamod till det....?

Det svåra är väl balansen mellan att vara snäll och bli arg. Jag är nog lite rädd för att vara snäll och bli depraverad och till slut exploderar jag.

Jaha, okej, nu förstår jag bättre hur du menar.
Det förra jag skrev var lite för allmänt hållet, det passar inte riktig in kanske, som svar.

Jag tänker nog rätt olika beroende på situation och person.
Man kan ju t.ex. ha så olika mycket info om den man har att göra med. Är det nån man har att göra med bara som hastigast, så finns det ju inte mycket att gå på för att försöka förstå hur de funkar.

Jag har en liten figur, som ibland dyker upp i skallen och säger "Du pratar som du har förstånd till". Den låter ungefär som Astrid Lindgren. Vet inte varför, men den tar ofta helt udden av det som sagts/skrivits, och jag kan börja nästan småfnissa för mig själv över det orimliga i det jag just varit med om.
Den dyker oftast upp när det handlar om just väldigt korta, anonyma kontakter, eller också personer som visat sig vara helt hopplöst tjurskalliga.
Mycket användbar liten figur, rekommenderar varmt alla att skaffa sig en egen sån.

Det där att förlåta tycker jag var en intressant fråga.
Jag tänker nog inte ens i såna banor så ofta.
Tror det för mig mer handlar om nån sorts förtroende på en intellektuell nivå. Har jag väl tappat det förtroendet för nån, så är de ute i kylan på ett sätt som nog motsvarar att inte vara förlåten.
Vet inte om det där låter konstigt, eller om nån känner igen sig i det..?

Det är lustigt många idioter som är idiotintoleranta. Synd att ironin går dem över huvudet.

Huggorm skrev:Om man avfärdar folk som korkade när man inte förstår dom, är det kanske för att man själv är korkad?

Jag försöker också tänka så. Den som sa't han va't liksom. Men tycker du Donald Trump t.ex. är så hatad för att dom flesta är korkade?

Jag brukar försöka tänka på denna:

Har några kompisar som under vissa perioder inte hade någon lång stubin för korkade människor. Antingen utbrott eller gå omkring och vara vresig. Båda har starka autistiska drag. Det betyder inte att man måste vara autistisk för att detta händer för jag har nästan bara NPF-kompisar. För just dem så är det depression och/eller stress som gör att de blir så. När de mår bra är de inte sådana.

Jag hade mycket enklare att bli arg jag med när jag var deprimerad. Fast mest på folk som medvetet sårade andra. Inte på idioter.

Jag kunde som ung blir trött eller avfärda dumma människor eller bara vara otroligt paff. Mer som jag inte brydde mig om dem, räknade inte med dem. Så jag var nog mer högfärdig innan jag fattade att intelligens inte var den enda viktiga egenskapen och fattat att dessutom rår man inte för hur man är född.

Tror att det avfärdandet var lite aspigt men kanske mest ungdomligt. För man är ju så smart och seriös i en viss patetisk ålder 18-20 sådär.

Fast jag kan bli lite upprörd eller vad man ska kalla det när dumhet förenas med makt. Som vi hade en super-NT som ledde arbetsterapin (jag var väl 33 men har inte ändrats mycket i det avseendet), hon var sådär kaxig som om hon älskade att förminska andra. Minns att hon sa att man inte fick komma in innan utsatt tid och då fick man sitta i ett väntrum. Om väntrummet sa hon att "här TYCKER DE OM" att sitta". Vaddå "de"? Vaddå tycker om? tänkte jag. Klart man sitter i väntrummet om man kommer för tidigt. Trevligare än att stå upp eller sitta på golvet i korridoren. Sen sa hon på fikat en gång med röst som används att tala till barn "nu ska jag berätta något spännande för er, i Mexico är det VINTER just nu!" Det var en varm svensk sommar och just den sommaren hade Nordamerika inklusive Mexico extremt hett så att folk dog. Ingen "fick" säga något, för hon var så mycket högre än oss i status. Dessutom så tyckte hon det var så ROLIGT att hon hade fått dataviruset Blaster.

Då kände jag något som liknade panik blandat med förakt.

Jag försöker se skillnad på riktiga idioter (vilket är väldigt en bred term iofs) och folk som tror på något idiotiskt och beter som idiotioter pga det. Det är i alla fall en åtskillnad man oftast kan göra ganska snabbt. De "riktiga" idioter som beter sig illa bara för att de vill, eller det är det enda de lärt sig göra, är trots allt ganska sällsynta.

Alla är vi idioter i viss mån.

Så brukar jag tänka, och jag tror att det stämmer bättre med verkliga förhållanden än att intala sig att man själv är felfri och att enbart dom man stör sig på är idioter.

Är idiot=ointelligent? Kan en idiot vara intelligent? Kan man säga att Hitler var en idiot?

nescio skrev:Är idiot=ointelligent? Kan en idiot vara intelligent? Kan man säga att Hitler var en idiot?

Beror väl på vad man vill att det ska betyda Brukar framgå av sammanhanget. Längre bakåt i historien betydde det väl bara "väldigt korkad". Är väl bättre egentligen att använda nån kombination av dum/korkad/elak.

RapeRegs skrev:Det är lustigt många idioter som är idiotintoleranta. Synd att ironin går dem över huvudet.

Mm, fast frågan är ju om det alltid är så.
Eller om såna där uttalanden är typiska fall av den som sa det, den var det.

Finns mycket som spelar in där.
T.ex. vad var och en klassar som idiot. Finns nog lika många åsikter där, som det finns människor.

T.ex:

kiddie skrev:Jag hade mycket enklare att bli arg jag med när jag var deprimerad. Fast mest på folk som medvetet sårade andra. Inte på idioter.

Jag kan kanske tycka att det är "rätt" onödigt att medvetet såra andra, så det finns risk att jag sorterat just de personerna in i idiotfacket. Beroende på.

Nu ska jag säga att jag inte brukar klassa folk som idioter till höger och vänster.
Det kan kanske låta så.

nescio skrev:Är idiot=ointelligent? Kan en idiot vara intelligent?

Precis.
Inte en helt enkel fråga, mtp att det finns olika slags intelligens, till att börja med.

Idiot är själva motsatsen till intelligent. Empati är ingen sjävklar ingrediens i intellektuell intelligens!

Idiot var ett i ledet av allt finare ord för att beskriva en efterbliven, kanske utvecklingsstörd person. Men så småningom kom det ju mera politiskt korrekta ord och numera är det ett skällsord.

Huggorm skrev:Idiot var ett i ledet av allt finare ord för att beskriva en efterbliven, kanske utvecklingsstörd person. Men så småningom kom det ju mera politiskt korrekta ord och numera är det ett skällsord.

Ja Hitler var alltså en intelligent idiot!

Huggorm skrev:Om man avfärdar folk som korkade när man inte förstår dom, är det kanske för att man själv är korkad?

Det förekommer.

Kan det vara så att när jag inte förstår så är det jag som är korkad, när de andra inte förstår är det de som är korkade (Nej, jag är inte så väldigt seriös)
EDIT: fast det är i.a.f. inte självmotsägande.

kiddie skrev:Har några kompisar som under vissa perioder inte hade någon lång stubin för korkade människor. Antingen utbrott eller gå omkring och vara vresig. Båda har starka autistiska drag. Det betyder inte att man måste vara autistisk för att detta händer för jag har nästan bara NPF-kompisar. För just dem så är det depression och/eller stress som gör att de blir så. När de mår bra är de inte sådana.

Jag hade mycket enklare att bli arg jag med när jag var deprimerad. Fast mest på folk som medvetet sårade andra. Inte på idioter.

Jag kunde som ung blir trött eller avfärda dumma människor eller bara vara otroligt paff. Mer som jag inte brydde mig om dem, räknade inte med dem. Så jag var nog mer högfärdig innan jag fattade att intelligens inte var den enda viktiga egenskapen och fattat att dessutom rår man inte för hur man är född.

Tror att det avfärdandet var lite aspigt men kanske mest ungdomligt. För man är ju så smart och seriös i en viss patetisk ålder 18-20 sådär.

Fast jag kan bli lite upprörd eller vad man ska kalla det när dumhet förenas med makt. Som vi hade en super-NT som ledde arbetsterapin (jag var väl 33 men har inte ändrats mycket i det avseendet), hon var sådär kaxig som om hon älskade att förminska andra. Minns att hon sa att man inte fick komma in innan utsatt tid och då fick man sitta i ett väntrum. Om väntrummet sa hon att "här TYCKER DE OM" att sitta". Vaddå "de"? Vaddå tycker om? tänkte jag. Klart man sitter i väntrummet om man kommer för tidigt. Trevligare än att stå upp eller sitta på golvet i korridoren. Sen sa hon på fikat en gång med röst som används att tala till barn "nu ska jag berätta något spännande för er, i Mexico är det VINTER just nu!" Det var en varm svensk sommar och just den sommaren hade Nordamerika inklusive Mexico extremt hett så att folk dog. Ingen "fick" säga något, för hon var så mycket högre än oss i status. Dessutom så tyckte hon det var så ROLIGT att hon hade fått dataviruset Blaster.

Då kände jag något som liknade panik blandat med förakt.

Ja med idioter menar jag folk som tror dom är förmer. Jag har inget emot intellektuellt funktionshindrade, har bara svårt för folk som är elaka eller snobbiga helt enkelt.