Ja, om Island vet jag inget.

Men betr de övriga fyra så finns det skillnader. Kommer man ifrån t ex USA så ses det väl som lika, men vi själva märker iaf skillnaderna. Sanning el myt, döm själva.

Tre kvinnor från Finland jobbar i Danmark, Norge och Sverige.

Så här säger Katianna som arbetar i Danmark:

Svenska Yle skrev:I Danmark klockan 16 är det tre mänskor kvar på jobbet och klockan 16.30 är det ingen kvar på jobbet.

Danskar jobbar hårt, men de har inte behovet att visa att de är på jobb. Man sätter stor vikt på att man hämtar sina barn i tid och att ha tid för familjen.

https://svenska.yle.fi/artikel/2019/02/ ... -i-sverige

Låter rätt sympatiskt.

I Danmark har du inte alls samma säkerhet som i Finland. Om du har ett fast jobb i Finland så sitter du ganska bra där, och det är ingen som säger upp dig så lätt, men här är din plats inte lika säker.

Här ska du jobba för din plats och folk jobbar därför ganska hårt.

Samtidigt som man inte jobbar över. Låter som man får stressa den tid man är på jobbet.

Här är man ganska rakt på sak. Den danska kulturen passar ganska bra ihop med den finska kulturen, för man är ganska rakt på sak i Finland också.

Underförstått inte som i Sverige då.

Danskarna vill njuta av livet och tänker inte så mycket på hälsan:

Hygge är hygge. Är det födelsedag så ska det vara kaka, har du fått barn ska det vara kaka, har du fått nytt jobb ska det vara kaka, har du fått löneförhöjning ska det vara kaka.

Ja, vad säger ni som jobbat/bott i Danmark alt känner danskar?

Danskarna gör bra kriminalserier, det är vad jag vet.

Linda jobbar i Norge.

Norrmän har en positiv grundhållning och allt är alltid bra.

Då jag flyttade hit reagerade jag också på att norrmän är så hurtiga, de är alltid ut på tur. Det är det man säger om norrmän och det stämmer faktiskt. I Oslo ser man folk med flataskidorna i handen och folk är ofta påväg på tur upp till fjället.

Dvs norrmän inte bara låter glada, de är glada också. Och de går på tur precis som myten säger. Bråttom hem på fredagarna för att hinna med friluftslivet.

Till exempel på påsken åker alla upp till sin hytte som ligger på ett fint ställe på fjällen och då är det påsktävling.
Alla i alla åldrar sätter på flataskidor och så ska man tävla.

I norska skolar får barnen inte varm lagad mat till lunch. Den vanan tar de med sig i vuxenlivet.

På lunchen äter väldigt många norrmän brödskivor, det dom kallar matpakke.

Det här låter som vi har det i Sverige (men inte i Finland och Danmark) i arbetslivet:

Alla ska få vara involverade, det är mycket diskussioner och alla ska få komma med sina åsikter.

Ja, jag tycker då det stämmer enligt vad jag hört. Vad säger ni som bor i/har bott i Norge?

Och så är det Alexandra som jobbar i Sverige.

Jag upplevde att det var svårt att få ett jobb i Helsingfors, men då jag sökte jobb i Sverige blev jag kallad till intervju för alla jobb jag sökte. Det var en bidragande orsak till att jag flyttade hit med min sambo.

Kan det vara så att som svenskspråkig blir man diskriminerad i Finland?

Då man kommunicerar i Sverige behöver man vara lite tydligare, men samtidigt ge det tid och inte ha bråttom då man diskuterar. Svenskarna tycker om att prata. I Finland är det mera rakt på sak och att hålla sig kortfattad och koncis.

Svenskarna tycker jättemycket om att hålla möten. I Finland är mötena mera formella och drar inte ut på tiden på samma sätt som här.

Tja, det är väl sedvanan här. Men det är sannerligen inte alla som gillar möten, det brukar vara suck och stön. Men kanske är rikssvenskarna mer snackesaliga?

Relationen mellan chef och medarbetare tycker jag också att är annorlunda här. Här har chefen mera dold makt och man är mera jämställd med sina medarbetare, det är väldigt öppet och man vågar ifrågasätta vad chefen säger.
I Finland är det mera att om chefen säger så här, då gör jag så.

Ja, det låter väl bara bra? Men även om chefen inte pekar med hela handen i Sverige utan har en mjukare framtoning så är det ändå hen som bestämmer och det är alla medvetna om. (Utom en aspergare som jag som tror att man faktiskt får säga vad man tycker.)

Jag har ju spenderat ganska mycket tid i Norge de sista 20 åren och har framför allt märkt en stor skillnad. Medan svensken är extremt noga med att allt skall vara rätt och riktigt så rycker norrmannen bara på axlarna. Jaha, glömde jag beställa materialet som vi behövde i morgon för att hinna klart med denna veckas uppgifter? So what, då gör vi väl klart nästa vecka då. Det blir som det blir, man bryr sig inte. Detta skapar mycket frustration hos en del svenskar som kommer till Norge, vissa anpassar sig, andra åker hem igen. Men jag tror det är bra att inte oroa sig för mycket och ta allt på så stort ansvar.

Huggorm skrev:Jag har ju spenderat ganska mycket tid i Norge de sista 20 åren och har framför allt märkt en stor skillnad. Medan svensken är extremt noga med att allt skall vara rätt och riktigt så rycker norrmannen bara på axlarna. Jaha, glömde jag beställa materialet som vi behövde i morgon för att hinna klart med denna veckas uppgifter? So what, då gör vi väl klart nästa vecka då. Det blir som det blir, man bryr sig inte. Detta skapar mycket frustration hos en del svenskar som kommer till Norge, vissa anpassar sig, andra åker hem igen. Men jag tror det är bra att inte oroa sig för mycket och ta allt på så stort ansvar.

Jag var ihop med en danska för många år sedan, och dom är likadan. Hon berättade att om det uppstått förseningar, eller fördröjningar som man inte kan göra något åt, som skulle få en svensk att gå i taket, så går dom och tar en öl istället...

antonius skrev:

Huggorm skrev:Jag har ju spenderat ganska mycket tid i Norge de sista 20 åren och har framför allt märkt en stor skillnad. Medan svensken är extremt noga med att allt skall vara rätt och riktigt så rycker norrmannen bara på axlarna. Jaha, glömde jag beställa materialet som vi behövde i morgon för att hinna klart med denna veckas uppgifter? So what, då gör vi väl klart nästa vecka då. Det blir som det blir, man bryr sig inte. Detta skapar mycket frustration hos en del svenskar som kommer till Norge, vissa anpassar sig, andra åker hem igen. Men jag tror det är bra att inte oroa sig för mycket och ta allt på så stort ansvar.

Jag var ihop med en danska för många år sedan, och dom är likadan. Hon berättade att om det uppstått förseningar, eller fördröjningar som man inte kan göra något åt, som skulle få en svensk att gå i taket, så går dom och tar en öl istället...

Låter väldigt stereotypt danskt Men jag misstänker att finnarna är mer som svenskar, fast kanske ännu mer?

Huggorm skrev:Jag har ju spenderat ganska mycket tid i Norge de sista 20 åren och har framför allt märkt en stor skillnad. Medan svensken är extremt noga med att allt skall vara rätt och riktigt så rycker norrmannen bara på axlarna. Jaha, glömde jag beställa materialet som vi behövde i morgon för att hinna klart med denna veckas uppgifter? So what, då gör vi väl klart nästa vecka då. Det blir som det blir, man bryr sig inte. Detta skapar mycket frustration hos en del svenskar som kommer till Norge, vissa anpassar sig, andra åker hem igen. Men jag tror det är bra att inte oroa sig för mycket och ta allt på så stort ansvar.

Ja, jag skulle då bli galen över en sådan mañana-inställning.

Norge, den sista sovjetstaten.

Tack gode Gud att jag inte bor kvar i skitlandet Danmark!

Danmark är ett bra land. Hade det inte varit så överbefolkat kunde jag ha tänkt mig att flytta dit. Kulturskillnaderna är små och det är lätt för en svensk att finna sig tillrätta.

Huggorm skrev:Danmark är ett bra land. Hade det inte varit så överbefolkat kunde jag ha tänkt mig att flytta dit. Kulturskillnaderna är små och det är lätt för en svensk att finna sig tillrätta.

Nja

Huggorm skrev:Danmark är ett bra land. Hade det inte varit så överbefolkat kunde jag ha tänkt mig att flytta dit. Kulturskillnaderna är små och det är lätt för en svensk att finna sig tillrätta.

Det håller jag absolut inte med! I mina ögon är det ett skitland!

Julianus skrev:

Huggorm skrev:Danmark är ett bra land. Hade det inte varit så överbefolkat kunde jag ha tänkt mig att flytta dit. Kulturskillnaderna är små och det är lätt för en svensk att finna sig tillrätta.

Det håller jag absolut inte med! I mina ögon är det ett skitland!

Varför?

Det här passar inte med tidigare inlägg, men passar nog med rubriken:

Jag har semestrat mycket i Norge och elsker dette landet. Historia är inte min gren, men Sverige har väl gjort Norge rätt illa i gångna tider. Vi har även gjort Danmark illa, och Danmark har väl gjort Norge illa.

Norrmännen verkar ibland obehagligt nationalistiska, på Karl Johan 17 maj t.ex. Säkert med rätta iofs.
Jag har en känsla av att en svensk inte står högt i kurs där och då. Men hur är det?
Och danskarna, som väl haft makten i Norge längre än Sverige - hur ser norrmännen på dem?

Och till sist: Jag som svensk skäms över mina förfäders krigande mot våra småbröder i väst. Att jag inte var född spelar ingen roll - jag fanns i generna, och kanske hade jag gjort som de - vem vet?
Men norrmännen - de har väl inte krigat mot Sverige och har således inget att skämmas för? Eller? Hur hade de gjort i våra kläder? Vad har de i generna?

Danmark bryr jag mig inte om här, men Norge och Sverige - behöver man som svensk skämmas, eller hade norrmännen varit lika goda kålsupare om de fått chansen?
Jag vill att vi ska vara vänner. Är vi det?

Ingen där tänker bakåt hur vi eller dem ägt/krigat och så.

Svensk = bra jobbare.

Julianus skrev:

Huggorm skrev:Danmark är ett bra land. Hade det inte varit så överbefolkat kunde jag ha tänkt mig att flytta dit. Kulturskillnaderna är små och det är lätt för en svensk att finna sig tillrätta.

Det håller jag absolut inte med! I mina ögon är det ett skitland!

Rätt likt Sverige alltså?

Dagobert skrev:Det här passar inte med tidigare inlägg, men passar nog med rubriken:

Jag har semestrat mycket i Norge och elsker dette landet. Historia är inte min gren, men Sverige har väl gjort Norge rätt illa i gångna tider. Vi har även gjort Danmark illa, och Danmark har väl gjort Norge illa.

Norrmännen verkar ibland obehagligt nationalistiska, på Karl Johan 17 maj t.ex. Säkert med rätta iofs.
Jag har en känsla av att en svensk inte står högt i kurs där och då. Men hur är det?
Och danskarna, som väl haft makten i Norge längre än Sverige - hur ser norrmännen på dem?

Och till sist: Jag som svensk skäms över mina förfäders krigande mot våra småbröder i väst. Att jag inte var född spelar ingen roll - jag fanns i generna, och kanske hade jag gjort som de - vem vet?
Men norrmännen - de har väl inte krigat mot Sverige och har således inget att skämmas för? Eller? Hur hade de gjort i våra kläder? Vad har de i generna?

Danmark bryr jag mig inte om här, men Norge och Sverige - behöver man som svensk skämmas, eller hade norrmännen varit lika goda kålsupare om de fått chansen?
Jag vill att vi ska vara vänner. Är vi det?

Man känner sig otroligt välkommen i Norge, både som svensk och dansk. Och till och med tyskar tas väl emot, trots det som hände relativt nyligen. Norrmännen, eller egentligen inga av de skandinaviska folken, går och bär på hat i generationer. Och inte ens på den tiden det var krig hatade folk på de olika sidorna av gränsen varandra. Alla visste att det var våra härskare som ville kriga, det var inte folket.

Och på den tiden vi krigade så var norrmännen i Sverige och härjade ganska mycket också, mest gränstrakterna förstås. Bohuslän blev ganska ödelagt under Gyldenlöwefejden på 1600-talet men det är nog inte så känt utanför trakten.

Tack, nomemorytoday och Huggorm, det känns bra.

Jag har länge trott att krigsrisken var stor vid upplösningen av Svensk-Norska Unionen 1905. Att Sverige med våld skulle hålla kvar Norge. Att min farfarsfar som var soldat löpte risk att tvingas slåss mot norrmännen.

Men en enkel googling gav mig en artikel i SvD skriven av Dick Harrison https://www.svd.se/hur-stor-var-risken-for-krig-1905 Hur stor var risken för krig 1905? Han säger att stämningen var hätsk och att rustningar förekom. Men han avslutar:

"Så svaret är nej, det fanns knappast någon allvarlig risk för krig 1905. I själva verket var det just rädslan för krig som hade hållit länderna samman. Under gemensam ledning var Norge och Sverige tillräckligt starka för att stå emot yttre angrepp och avskräcka invasioner. (...) Om 1905 års norska politiker kunnat skåda in i framtiden är det inte osannolikt att unionen överlevt, låt vara i en något annan form."

Norrmännen skojar ibland om unionen och upplösningen av densamma men det är bara skoj, inga hårda känslor. Då kan man säga att de skall vara glada att svenskarna befriade dom från Danmark, för danskarna hade knappast släppt iväg dom så lättvindigt som svenskarna till slut gjorde.

Dagobert skrev:stämningen var hätsk

Grannen kunde äta upp dig.

I dag körs det samma, fast genom att folk busar upp varann utan att ha papper i handen. Folk ( tror det som passar deras tycke bara - bekvämast ) Inget nytt. Världens äldsta trick.

Läs https://en.wikipedia.org/wiki/Sun_Tzu
Eller lyssna på bra musik alternativt
https://sv.wikipedia.org/wiki/Niccol%C3%B2_Machiavelli

Vi lever i ett - i viss mån påhittat samhälle - och dem som "bestämmer ( politik o skit)" hetsar oss mot varandra för att vi skall vara upptagna.

Fattar tom min lilla assberjergärna liksom.

Julianus skrev:

Huggorm skrev:Danmark är ett bra land. Hade det inte varit så överbefolkat kunde jag ha tänkt mig att flytta dit. Kulturskillnaderna är små och det är lätt för en svensk att finna sig tillrätta.

Det håller jag absolut inte med! I mina ögon är det ett skitland!

Låter som en rasistisk inställning.

tolliver skrev:rasistisk inställning

Vad är det?

Dagobert skrev:Det här passar inte med tidigare inlägg, men passar nog med rubriken:

Jag har semestrat mycket i Norge och elsker dette landet. Historia är inte min gren, men Sverige har väl gjort Norge rätt illa i gångna tider. Vi har även gjort Danmark illa, och Danmark har väl gjort Norge illa.

Norrmännen verkar ibland obehagligt nationalistiska, på Karl Johan 17 maj t.ex. Säkert med rätta iofs.
Jag har en känsla av att en svensk inte står högt i kurs där och då. Men hur är det?
Och danskarna, som väl haft makten i Norge längre än Sverige - hur ser norrmännen på dem?

Och till sist: Jag som svensk skäms över mina förfäders krigande mot våra småbröder i väst. Att jag inte var född spelar ingen roll - jag fanns i generna, och kanske hade jag gjort som de - vem vet?
Men norrmännen - de har väl inte krigat mot Sverige och har således inget att skämmas för? Eller? Hur hade de gjort i våra kläder? Vad har de i generna?

Danmark bryr jag mig inte om här, men Norge och Sverige - behöver man som svensk skämmas, eller hade norrmännen varit lika goda kålsupare om de fått chansen?
Jag vill att vi ska vara vänner. Är vi det?

Jeg vet ikke om noen som tenker på dette. Kjenner ingen som synes dårlig om svensker. Vi nordmenn liker generelt svensker.

Historien gjør ikke at vi tenker noe dårligere om svensker eller dansker, det var jo så lenge siden. Snarere er det mange av oss har en historie i Sverige. Det er jo ikke så lenge siden våre slektninger ble tatt godt imot som flyktninger hos dere.

Alien skrev:Ja, jag tycker då det stämmer enligt vad jag hört. Vad säger ni som bor i/har bott i Norge?

Jo, i Norge er det ofte flate organisasjonsstrukturer.