Jag är på vissa sätt renlevnadsmänniska och på andra lite pundaraktig. Inget knark och ingen tobak samt att jag tränat en del. Men jag dricker öl flera dagar på en vecka än vad jag inte gör det.

baconmuffins skrev:Jag dricker mig berusad nästan varje kväll.

Fast det är inget beroende eller problem för mig..

Hohumm....

Nej aldrig. Är emot (missbruk av) droger och alkohol helt. Likaså tobak.

DC skrev:Nej aldrig. Är emot (missbruk av) droger och alkohol helt. Likaså tobak.

Men hur ska jag palla om jag inte får min öl?

Om ens livsomständigheter är sådana att man behöver någon form av medicin eller självmedicinering/bedövning för att stå ut med dem, så tycker jag man bör inrikta sig på att ändra det man kan ändra så att man inte behöver den kryckan längre.

Fast ibland är det bara en ovana man skaffat sig, och skulle kunna bryta om man bara var tillräckligt motiverad. En motivation att låta bli öl kanske kan vara att man vill undvika bilringar i framtiden. Och hjärncelldöd, humörsvängningar samt leverskador på sikt.

Kristofer skrev:

DC skrev:Nej aldrig. Är emot (missbruk av) droger och alkohol helt. Likaså tobak.

Men hur ska jag palla om jag inte får min öl?

Kanske kan hitta något sätt som inte är så destruktivt och som ger dig välbehag på längre sikt och inte bara för stunden?

Intressant att mitt inägg tagits bort! Vad berodde det på?

Här är en adress som ger ett förslag om man sitter och funderar på hur man har det med alkoholen.

http://www.aa.se

milve skrev:Intressant att mitt inägg tagits bort! Vad berodde det på?

Kan det vara detta?: databasen-a ... t7266.html

- Vad kan jag tilllägga annat än att jag växte upp i en drös av kollektiver i ett grannland så en och annan joint har väl smitit med...

- Däremot mår jag och har alltid mått dåligt av alkohol, men samma grannland har tyvärr det som ett "socialt beteende"...

- Men en liten pipa ibland har inte gjort mig någon skada, men jag vill inte på något sätt säga att det är bra utan för mig har det varit ett rent kulturellt beteende...

- Om kanske 10 personer röker, ja då röker jag iaf oxå om det är under rätt omständigheter. Jag kan inte dölja mitt påbrå, men om jag inte tycker om folk skulle jag aldrig ens röka en cigarett med dem..!

[img]http://www.sighost.org/sigs/hmm57.gif[/img]

Jag tror inte alls att det är vanligt med varken alkohol eller droger bland aspies. Tvärt om mycket mer ovanligare generellt. Detta trots mej själv som ett visst undantag som har testat på både ett och annat. Dock har jag aldrig känt behov av att dämpa någon ångest. Tvärt om så ger det mej väldig avsmak. Allt känns så otroligt stundligt och overkligt på ett sätt som jag aldrig kan tänka mej givande. Tanken har slagit mej, men känns bara så totalt absurd.

Tyvärr har jag väl hamnat i en krets med till viss del dåligt inflytande. Men kan ändå så klart inte beskylla någon annan. Till skillnad från andra omkring mej så är det som att droger aldrig riktigt tilltalar mej. Allt eftersom jag har testet vissa saker så tröttnar jag på det ganska snabbt. Det är precis som jag läste någon annan skrev här innan om att jag kan inte se någon direkt över tid mening i det hela. Alldeles för ytlig, stundlig upplevelse. Inget som ger mej något. Vad jag värdesätter hellre är socialt umgänge och trygghet med vänner. Totalt motsatsen. I hela mitt liv har jag kämpat för att besegra mitt inåtvända sätt med ångest och få kontakt med omgivningen. Droger är av allt i hela världen det värsta som kan stänga in en själv på alla de mest otäcka sätten man kan tänka sej.
Jag hade min tid emellan 19-21 så jag överkonsumerade alkohol totalt vilket jag verkligen inte fann mej i. Men sedan dess jag fick diagnosen för AS så har jag bara ingen lust längre. Alkohol är bara totalt fördummande. Kan väl va kul i måttliga väldigt kontrollerade mängder vid speciella tillfällen. Men slår mej allt mer sällan då jag lägger väldigt mycket tid på mitt tränande.
Sen flyttade jag till Göteborg och kom i kontakt med allt fler möjligheter till alternativ. Droger stänger inte bara ner delar av hjärnan, de upphöjer också andra funktioner.
Skulle aldrig får för mej att ta något sporadiskt, aldrig ens alkohol. Jag är verkligen inte en impulsiv person. Och hatar att inte kunna planera. Då skiter jag hellre i allt på en gång.

Men på samma sätt som droger inte verkar attrahera något för mej. Så är det ändå som att jag får en starkare påverkan. Vilket jag vill mena är den hela anledningen till varför jag inte gillar det. Personligen upplever jag det som att jag alltid har haft ovanligt starka associationsförmåga och svag latent förmåga med att stänga ute intryck. Detta har jag också fått stärkt medicinskt i vissa undersökningar. Dessa förmågor är också något som starkt accelereras speciellt på psychadeliska droger. Droger med andra ord på mitt naturliga tillstånd blir helt enkelt för mycket. Samtidigt som jag har ett stort behov av kontroll.
Motsatsen till det här träffade jag för ett tag sedan en kille med både AS och ADHD som för den totala ovalighetens skull hade fått den enda i Sverige (kanske i välden) diagnosen för abstinens till LSD. Detta skall inte vara fysiskt möjligt eftersom LSD helt enkelt inte fungerar på ett sådant vis. Han på andra sidan menade att hans störningar hjälpte honom så att han var mycket mer tolerant till substansen. I motsats till mej då som säkert inte ens behövde en sjättedel av dosen jämfört med andra som testad för första gången för att uppnå samma resultat.

I ärlighetens namn så har jag faktiskt inte alls testat på särskilt mycket droger, även om jag lätt kan få det att låta så. Jag har alltid varit en grubblare. Anledningen till varför jag verkar kunna så mycket på området är också att det för mej finns en viss nyfikenhet utöver hur hjärnan och sinnena kan påverka ens verklighetsuppfattning. Liksom filosofi och psykologi är några av mina favoritintressen. Skulle hellre vilja påstå att droger hur dumt det än må låta ger en sort intellektuell fascination för mej hellre än bara en känsla. En annan sak för mej som jag säkert har gemensamt med många andra här är att så fort jag kommer in på en tankebana så vill jag alltid analysera och utveckla den till sitt stora potential. Överanalys och hyperfokusering har alltid vart ett problem för mej. Kanske min undergång…

Fast det tror jag verkligen inte. Har alldeles för mycket sociala problem som det är för att låta mej gå sönder på existentiell nivå. Inget som får mej att må dåligt alls. I mej själv, för mej själv mår jag bra. Alltid bara behov och interagerandet med andra människor som får det att gå illa.

Väldigt intressanta funderingar, Albert. Och välkommen!

Det där att få starkare effekt av droger/alkohol känner jag igen, även om jag inte testat just psykedelika. Likaså att snarare bli mer introvert & autistisk än social av dem. Av samma orsak undviker jag dem också... jag är redan utspejsad nog av mig själv.

Tänkte bara flika in med kommentaren att jag själv aldrig dricker för att bli mer social. Men inte heller för att 'glömma' något specifikt.
Tesen att glömskan vid berusningen endast är en port till större frihet är något som jag helt håller med om. Det vill säga, man dricker inte för att gömma sig, utan för att komma ifrån den gråa vardagen.
Den som lever ett tråkigt liv har till slut endast berusningen som nöje.

Den som har problem eller vill komma ifrån bruk av alkohol/droger ska självklart försöka undvika berusande ämnen. Men den svenska sjukvården och psyket är knappast till någon hjälp. I bästa fall ger de dig tabletter som gör dig än mer drogad än tidigare.

Till och med frälsningsarmen förstår situationen bättre. En person som dricker dricker inte för alkoholets skull, samma sak med en person som använder droger. För att sluta räcker det då inte att ta bort det berusande ämnet, utan istället krävs det att grundproblemet kan antingen lösas eller accepteras av personen.

Sen är den svåra frågan när man egentligen har så kallade problem? Många av oss har inte ett normalt jobb, så det går inte att använda samma definitioner som för 'normala' personer. Vi har ju så att säga inget jobb att förlora. Och ofta inte så många vänner heller (det där sista kanske lät lite taskigt.. men det stämmer ofta in på mig själv med.. )

Nej mina besvär blir mångt värre när jag inmundigar alkoholhaltiga drycker. Nu har doktorn givit mig alkoholförbud så jag håller mig till kaaaakor!

Men jag missbrukar godis, snus, cigg, kaffe.

Tur att man inte är begiven på alkohol eller knark. Det är hemskt att se hur det kan splittra familjer och relationer.

baconmuffins skrev:Till och med frälsningsarmen förstår situationen bättre. En person som dricker dricker inte för alkoholets skull, samma sak med en person som använder droger. För att sluta räcker det då inte att ta bort det berusande ämnet, utan istället krävs det att grundproblemet kan antingen lösas eller accepteras av personen.

Just precis!

Jag trodde att jag var världens mest kreativa människa när jag satt och svammlade på krogen. In i dimman och när jag kom ut ur dimman upptäckte jag att jag inte fungerade överhuvudtaget. Då fick jag panik och sökte hjälp och det resulterade i diagnos AS. Alltså har jag självmedicinerat med alkohol. Inte visste jag att mina AS problemen skulle visa sig när jag ställt bort flaskan. Nu är jag välfungerande i korta stunder och vetskapen om att jag har AS har resulterat i att jag inte lyckas behålla arbeten och inte förstår jag vad det är för stöd alla lyckas skaffa sig. Men jag slänger inte bort 14 års nykterhet bara för att mitt övriga liv inte faller på plats. Min botten är kistbotten om jag tar det första glaset. Jag får aldrig veta hur mitt liv hade sett ut om det hade varit annorlunda, så jag tar en dag i taget och litar på att allting kommer att ordna sig till det bästa.

Jag försöker vara renlevnadsman, d.v.s. hålla mig till maltwhisky men samlar också på absolutflaskor vilket tvingar mig att tömma dem. Dessutom får man ju "tvinga" i sig pilsner och vin till diverse maträtter.

Fast jag märker inte att salongsberusning får mig att bli mer social.

Tycker egentligen inte om alkohol eller vad alkohol gör med kroppen, inte heller gillar jag fester då det innebär mycket folk. Fast jag har druckit det ändå för att bli mindre blyg och tafatt, och för att våga mer. (speciellt bland dom av det motsatta könet)
Jag vet, det är dumt.

LazyLady skrev:Är det många här som har tagit till alkohol och droger för att försöka dämpa sina problem? Eller för att man känner sig ensam och missförstådd? Speciellt innan en AS diagnos. Och hur blir/blev ni i beteendet?

Känner själv att jag dricker för mycket. Och tar till lite annat ibland också. Men känner mig bara ännu mer splittrad och får ÄNNU mer ångest...

Vill bara kolla lite... Om det är vanligt bland AS:are och misstänkta AS:are?

Jag tror att det möjligtvis kan vara vanligare hos människor som inte känner sig accepterade i samhället eller att de inte får någon plats i det. Om personerna sen har AS eller inte känns inte som att det spelar så stor roll i min mening eftersom dom som har det inte alltid känner så, plus att känslan av utanförskap även kan bero på så många andra saker. Hur som helst så löser detta beteende bara problemet för stunden, i det långa loppet förvärrar det bara problemen mångfaldigt för alla inblandade och slutar nästan alltid i kaos.

Eftersom du själv berättar att du dricker för mycket så tycker jag att du ska skära ner innan du fastnar i det här. Prata gärna med dina anhöriga och försök strunta i eventuella skuldkänslor det innebär, det vinner du mycket på i längden!

LazyLady skrev:Är det många här som har tagit till alkohol och droger för att försöka dämpa sina problem? Eller för att man känner sig ensam och missförstådd? Speciellt innan en AS diagnos. Och hur blir/blev ni i beteendet?

Känner själv att jag dricker för mycket. Och tar till lite annat ibland också. Men känner mig bara ännu mer splittrad och får ÄNNU mer ångest...

Vill bara kolla lite... Om det är vanligt bland AS:are och misstänkta AS:are?

Det beror på vad man menar med "droger". Receptbelagd medicin har jag nyttjat efter min diagnos.

Men knark i någon form har alltid varit uteslutet. Jag är en präktig AS-typ som inte vill bryta mot lagen.

Jag har aldrig varit riktigt full heller. Jag hör inte till dem som anser att man måste prova allt en gång. Vill verkligen inte förlora kontrollen.

Jag har druckit öl och vin till maten. Men bara ett glas vin gör mig ostadig på benen, men jag märker inte någon mental skillnad. Det är inte som att jag plötsligt blir pratsammare, gladare el allmänt ohämmad.

Vet inte om det är vanligt. Jag tror att det inte är ovanligt att folk med depression dricker för mycket, och eftersom folk med Asperger är överrepresenterade på depressionsfronten skulle man ju kunna tänka sig att det är så.

För mig är inte alkohol någon stor fråga och just nu är jag nästan nykterist på grund av vissa omständigheter. I perioder har jag druckit socialt mer än jag gör nu, men som Aspergare har jag en hel del sociala problem som har inneburit att sådana situationer inte är vanliga nog för att jag skall dricka mycket.

Jag vet inte om det är min AS, min ADHD eller min taskiga barndom, och all ångest den burit med sig, som fått mig att nyttja droger... När jag gick i högstadiet hatade jag allt vad droger heter, inklusive alkohol och ciggaretter. Jag slutade till och med umgås med 2 tjejer när de avslöjade att de tjuvrökte...

När jag var 16 ville jag bli normal, och blev nyfiken på att prova alkohol. Men eftersom jag inte lyckades med att få nån kompis att gå på fester med, slog det slint i skallen, och jag bestämde mig att bli extrem... Och då blev droger ett specialintresse... Men jag hade svårt att få tag på nåt, eftersom jag inte hade några kompisar, så då var det sällan jag tog nåt. Men det har jag tagit igen på senare år...

Min AS (?) gjorde att jag inte ens märkte själv vad jag upplevde och kände, om jag inte hörde talas om från andra att man kunde t ex få vissa effekter av vissa droger, som inte var det normala. Alltså har jag hållit på en hel del med droger jag mått dåligt av, eller bara fått lite effekt men inte i närheten av den förväntade effekten (t ex heroin...)

Den första drog jag kände effekten av (förutom alkohol), och den sista jag fastnade för, var amfetamin. Det absolut enda som kan få mig lugn... Och den enda drog jag mådde bra på...

Nu när jag har ADHD-diagnos och Ritalin + lite andra mediciner, behöver jag inte självmedicinera mer. Och droger som specialintresse har jag tappat, för jag mådde inte bra på det, jag mår mycket bättre nu, när jag äter mediciner enligt läkarordination, och kan ha ett fungerande liv tack vare det...

Har aldrig druckit eller tagit droger för att dämpa mina "problem". Helt ärligt så har jag aldrig prövat droger alls.

Ang. alkohol så går det relativt mycket i perioder om jag orkar dricka eller inte. Var länge emot alkohol då jag sett hur annat folk blir av det, men sen insåg jag att man inte behöver vara så extrem åt nåt av hållen. Jag dricker då och då. Utan tvång och att tänka in i det för mycket. Ibland händer det att jag dricker 2 gånger på en månad andra gånger vill jag inte dricka på flera månader. Beroende på om jag känner att jag vill eller inte... Är nog mer emot alkohol än för dock.

En sidoeffekt när jag dricker är dock att det hjälper med den sociala delen. Vill dock notera att det är inte därför jag dricker men alkohol verkar släppa lite på mina sociala "förhinder" en del. Men är dock rätt "inrutat" som onykter också:P Men kanske inte känner mig lika besvärad av det.

Ingenting i mitt bruk av olika substanser – illegala eller ej – har med Aspergers att göra. Om jag hävdade det skulle jag ta bort en för stor del av det egna ansvaret. Eftersom jag inte tror på medicinering så tror jag inte heller på självmedicinering. Att påstå att man självmedicinerar istället för att erkänna att man missbrukar är kontraproduktivt och det gör knappast att man mår bättre i slutändan. Missbrukarpersonligheter finns oavsett NPF, och det är någonting man måste komma över genom att nå kärnan till problemet, roten till missbruket, inte genom att hitta en läkare som skriver ut det man annars skulle köpa på gatan. Bara för att man har någonting på recept så betyder det inte att det inte handlar om missbruk; en läkares förskrivning av ett preparat gör dig inte immun mot att missbruka det.

Droger är aldrig ett botemedel, och bör aldrig ses som det. Det gäller oavsett om det är din läkare eller din langare som förser dig med pillren. Därför tar jag avstånd från pillren, pulvret, lösningarna och sprutorna nu för tiden.

I would rather go through life clean,
believing that I am an addict,
than go through life using and being used,
trying to convince myself that I'm not.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Jag har druckit öl och vin till maten. Men bara ett glas vin gör mig ostadig på benen, men jag märker inte någon mental skillnad. Det är inte som att jag plötsligt blir pratsammare, gladare el allmänt ohämmad.

Du måste dricka fler. Och fort.