Har en ny läkare som förnekar min aspegersdiagnos (även min sambos/pojkväns samt hans ADD-diagnos, som det hette för).
Skulle förnya min aktivitetsersättning och han vägrade skriva att jag hade Aspergers. Så nu kommer jag förmodligen bli utan aktivitetersättning då det stått på mina två tidigare sökningar av aktivitetsersättning.

Anledningarna han gett mig för att jag inte ska ha Aspergers enligt honom är följande:
* Jag förstår vanliga ordspråk och uttryck som t.ex "Dra åt skogen" eller "“Alla känner apan men apan känner ingen" (tog de bokstavligt som yngre när jag hörde dem första gången men har såklart lärt mig vad det betyder nu, tycker dock fortfarande sistnämnde är konstigt fortfarande)

* Jag har en klädstil. Han menar att en person med Aspergers bara drar på sig kläder och struntar i hur det ser ut så länge det är bekvämt.

* Jag kan uttrycka mina känslor i ord.

* Jag är bara blyg och min personlighet gör att jag har svårt med ögonkontakt, gör att jag är tyst och pratar väldigt tyst.

* Jag förstår viss sarkasm/ironi (om den är övertydlig)

* Jag kan förstå mig på hur andra känner, sympatisera, och läsa av om någon är arg/ledsen/förvirrad, ja, vilket humör de är på helt enkelt

* Jag har för stort ordförråd för att ha Aspergers.

Har han rätt? Utesluter dessa sakerna helt faktumet att jag skulle ha Aspergers?
Han menar på att jag bara är blyg, deprimerad och har ångest. Och min sociala ångest beror på dålig självkänsla.
Jag är dock säker på att jag har Aspergers, har blivit utredd för det, ingen annan läkare tidigare har sagt att jag inte har haft det. Men nu är jag väldigt förvirrad.
Har ångest och är nedstämd ofta (Har varit med om mycket, hela mitt liv och även nyligen (blev rånad av två beväpnade män i min lägenhet nyligen och de misshandlade min sambo framför mig, och polisen lade ner polisanmälan för att männen var maskerade).

Men till saken, jag undrar nu om jag faktiskt inte har Aspergers syndrom. Är det han säger bevis nog för att utesluta det? Han har kanske träffat mig allt som allt i 1,5 h senaste 18 månaderna och han har inte läst mer än 2 år bakåt i min journal för han har inte tillgång till resten då det är i en annan region. (Han gnällde om det på senaste mötet). Ända sedan första mötet sade han 5 minuter in att jag inte hade Aspergers.
Vilket skapar lite av en identitetskris för mig. Inte för att jag identifierar mig med min Asperger, men den här varit en del av mig (på papper i 6 år) länge och har förklarat så mycket av problemen jag haft, speciellt innan jag blev diagnostiserad men även fortfarande.

Vill veta vad ni andra hade sagt om de lagt upp de exempeln för att avfärda er asperger-diagnos.

Förlåt för mycket onödig text.

Hitta en ny läkare, du har utfört en utredning om du inte hade haft det så hade de upptäkt det.

De har fått order från toppen att förtidspension kostar för mycket pengar så de vill att handikappade ska leva av sina familjer.

Kentarou skrev:De har fått order från toppen att förtidspension kostar för mycket pengar så de vill att handikappade ska leva av sina familjer.

Kul, eftersom han vet att jag inte har någon familj att leva av.
Han menade på att det skulle stänga dörrar om han skrev att jag hade Aspergers. Som om det vore samma sak som att skriva att jag var totalt hopplös, en samhällsfara och aldrig borde få göra något.
Vet inte hur ett tillfälligt läkarintyg kan stänga dörrar. Det gäller max i 3 år. Sist jag hade aktivitetsersättning kunde jag ändå studera ett år.

Kan inte byta läkare på den mottagningen, för han är den enda, överläkare också.

Jag har för mig att en psykiatriker inte kan stryka en NPF-diagnos utan att ha gjort en ny utredning. Men om jag vore dig för att ta reda på om det stämmer skulle jag ringa upp Habliteringen eller läkarens chef och höra hur det faktiskt ligger till. Du har inte möjlighet att logga in på Vårdguiden och kolla dina diagnoser?

slackern skrev:Jag har för mig att en psykiatriker inte kan stryka en NPF-diagnos utan att ha gjort en ny utredning. Men om jag vore dig för att ta reda på om det stämmer skulle jag ringa upp Habliteringen eller läkarens chef och höra hur det faktiskt ligger till. Du har inte möjlighet att logga in på Vårdguiden och kolla dina diagnoser?

Läkaren är överläkaren, han är "chefen" vad jag förstår. Har ingen kontakt med habiliteringen, hade bara ett möte med dem för fem år sedan för de ville se om jag kunde prata ordentligt. Vilket jag såklart kan, så det slutade där.
Vet inte hur man kollar sina diagnoser på vårdtiden?

davidbowie skrev:

Kentarou skrev:De har fått order från toppen att förtidspension kostar för mycket pengar så de vill att handikappade ska leva av sina familjer.

Kul, eftersom han vet att jag inte har någon familj att leva av.
Han menade på att det skulle stänga dörrar om han skrev att jag hade Aspergers. Som om det vore samma sak som att skriva att jag var totalt hopplös, en samhällsfara och aldrig borde få göra något.
Vet inte hur ett tillfälligt läkarintyg kan stänga dörrar. Det gäller max i 3 år. Sist jag hade aktivitetsersättning kunde jag ändå studera ett år.

Kan inte byta läkare på den mottagningen, för han är sen enda, överläkare också.

Autism är något man har hela livet, finns inget botemedel. Jag förstår inte hur det skulle göra att inte skulle arbeta exempelvis.

davidbowie skrev:Har han rätt? Utesluter dessa sakerna helt faktumet att jag skulle ha Aspergers?

Jag har inte fått min aspergerdiagnos ifrågasatt.

Jag förstår ordspråk och talesätt för att jag som alla andra lärt in dem. Hör jag ett kanske regionalt talesätt som är nytt för mig blir jag ofta ganska förvirrad, det är inte så att jag tar det bokstavligt för jag fattar att det inte blir någon vett och sans då, men samtidigt förstår jag inte vad personen pratar om. Då får hen förklara att det är ett talesätt. Jag funderar rätt ofta på hur vissa väldigt konstiga talesätt kommit till, för de verkar skitkonstiga. Jag använder själv ordspråk och talesätt.

Jag har oxo en klädstil. Jag klär mig inte som folk i min ålder så ibland tror folk jag är yngre bara för det (för jag antar att det krävs ett visst mod att sticka ut ju äldre man blir, är man ung hör det till att klä sig annorlunda). Skulle nästan säga att ha en uttänkt klädstil kan vara aspigt, att inte bara följa med alla modenycker. Hur menar läkaren att man bara skulle dra på sig något? Det är väl ändå man själv som köpt kläderna. Hur menar han att det ser ut när en aspergare handlar kläder? Att de bara tar första bästa utan urval? Isåfall skulle vi se massa aspergermän i kjol.

Jag har jättesvårt för att uttrycka mina känslor ordlöst, då missförstås de ofta. Däremot kan jag beskriva med ord, det är min styrka. Ingen har sagt att detta skulle vara omöjligt för mig. Däremot vet inte alla aspergare vad de känner, men det gäller en del, inte alla.

Man brukar komma på själv efter ett tag om man bara är blyg eller om man tycker sociala situationer är obehagliga pga att man har svårigheter. Det kan ta tid att komma på, men vet man om det ska ingen läkare komma och tala om hur man känner. Jag är "blyg" i de sociala situationerna där jag inte riktigt har fått grepp om hur man "gör".

Jag förstår och överanvänder sarkasm. Många aspergare jag vet överanvänder sarkasm. Kan missa med folk jag inte känner eller inte vet vad jag har att vänta mig från dem, bl a tror jag ibland att de inte är sarkastiska fast de är det för att de sagt att de har aspergers och då tror jag att de inte är sarkastiska och... ja...

Känner igen olika känslor, fast har svårt med subtila känslor om det är folk jag inte känner. Att ha aspergers betyder inte att man inte kan skilja någon som skrattar från någon som gråter. Hur bra man är på att läsa av och förstå varierar.

Att ha ett stort ordförråd har absolut noll och inget samband med aspergers, såvida man inte har språk eller böcker som ett intresse, då kan man ha ett större än normalt ordförråd. Har själv ett stort ordförråd precis som ganska många på AF. Att påstå att en aspergare måste ha ett skralt ordförråd är bullsjitt.

Din läkare verkar ha snöat in på att bara de med grav asperger har aspergers.

Det jag inte vet är om han kan radera din diagnos. Har aldrig tänkt så långt. Så att det skulle krävas något speciellt för att nästa läkare skulle kunna ställa diagnos.

Om du behöver intyg och han är den enda läkaren så är enda möjligheten att byta mottagning.

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah vilket stolpskott till ÖVERläkare?!

Klart att man, speciellt som vuxen kan ha en klädstil/förstå uttryck/ha stort ordförråd ( många autister läser mycket) etc. Att stänga dörrar skulle vara att skriva att du har Aspergers på ett läkarintyg för att få aktivitetsersättning låter helt absurt. Om det är utrett ordentligt att du inte klarar av att jobba/studera så har du rätt till ersättning. Vilket typ av mottagning är detta?

davidbowie skrev:Anledningarna han gett mig för att jag inte ska ha Aspergers enligt honom är följande:
* Jag förstår vanliga ordspråk och uttryck som t.ex "Dra åt skogen" eller "“Alla känner apan men apan känner ingen" (tog de bokstavligt som yngre när jag hörde dem första gången men har såklart lärt mig vad det betyder nu, tycker dock fortfarande sistnämnde är konstigt fortfarande)

Jag har AS-diagnos och förstår ordspråk och talesätt. Många av dem tycker jag framgår av sammanhanget. Andra har man hört förut och känner igen. Läser man mycket så lär man sig också sånt.

* Jag har en klädstil. Han menar att en person med Aspergers bara drar på sig kläder och struntar i hur det ser ut så länge det är bekvämt.

Han vet inte vad han snackar om. Somliga aspergare (särskilt kvinnliga sådana) har kläder och mode som specialintresse. Jag tycker visserligen att det är viktigt att kläderna är bekväma men när jag var yngre var jag noga med hur kläderna såg ut, speciellt med hur färger passade ihop.

* Jag kan uttrycka mina känslor i ord.

Ja, det är är också olika. Det beror på begåvning och intresse.

* Jag är bara blyg och min personlighet gör att jag har svårt med ögonkontakt, gör att jag är tyst och pratar väldigt tyst.

Ja, ingen av oss kan ju veta om du har AS el inte. Men om du redan har en AS-diagnos tycker jag det verkar lättvindigt att bara ta bort den. Har denne läkare gjort en lika grundlig utredning som de/n som gav dig diagnosen en gång?

* Jag förstår viss sarkasm/ironi (om den är övertydlig)

Ja, det kan jag också förstå ibland. Det beror på sammanhanget och hur väl jag känner den som är ironisk/sarkastisk.

* Jag kan förstå mig på hur andra känner, sympatisera, och läsa av om någon är arg/ledsen/förvirrad, ja, vilket humör de är på helt enkelt

Det är mer än vad jag kan. Men ibland förstår jag det.

* Jag har för stort ordförråd för att ha Aspergers.

Vaddå, skulle aspergare ha dåligt ordförråd rent generellt? Många av oss är intresserade av att läsa och har både stort ordförråd och korrekt grammatik.

Det har ju stor betydelse för dig om du får behålla din diagnos el inte. Får du inte behålla den så tvingas du söka alla slags arbeten. Man kan arbeta även med AS men det finns många arbeten man inte klarar av/har svårt för om man har AS.

Detta låter ju helt osannolikt, varför skulle en överläkare ifrågasätta en patients diagnos?
Tror faktiskt inte han har rätt att ogiltigförklara den, isåfall krävs väl en ny utredning?

Alien skrev:

davidbowie skrev:Anledningarna han gett mig för att jag inte ska ha Aspergers enligt honom är följande:
* Jag förstår vanliga ordspråk och uttryck som t.ex "Dra åt skogen" eller "“Alla känner apan men apan känner ingen" (tog de bokstavligt som yngre när jag hörde dem första gången men har såklart lärt mig vad det betyder nu, tycker dock fortfarande sistnämnde är konstigt fortfarande)

Jag har AS-diagnos och förstår ordspråk och talesätt. Många av dem tycker jag framgår av sammanhanget. Andra har man hört förut och känner igen. Läser man mycket så lär man sig också sånt.

* Jag har en klädstil. Han menar att en person med Aspergers bara drar på sig kläder och struntar i hur det ser ut så länge det är bekvämt.

Han vet inte vad han snackar om. Somliga aspergare (särskilt kvinnliga sådana) har kläder och mode som specialintresse. Jag tycker visserligen att det är viktigt att kläderna är bekväma men när jag var yngre var jag noga med hur kläderna såg ut, speciellt med hur färger passade ihop.

* Jag kan uttrycka mina känslor i ord.

Ja, det är är också olika. Det beror på begåvning och intresse.

* Jag är bara blyg och min personlighet gör att jag har svårt med ögonkontakt, gör att jag är tyst och pratar väldigt tyst.

Ja, ingen av oss kan ju veta om du har AS el inte. Men om du redan har en AS-diagnos tycker jag det verkar lättvindigt att bara ta bort den. Har denne läkare gjort en lika grundlig utredning som de/n som gav dig diagnosen en gång?

* Jag förstår viss sarkasm/ironi (om den är övertydlig)

Ja, det kan jag också förstå ibland. Det beror på sammanhanget och hur väl jag känner den som är ironisk/sarkastisk.

* Jag kan förstå mig på hur andra känner, sympatisera, och läsa av om någon är arg/ledsen/förvirrad, ja, vilket humör de är på helt enkelt

Det är mer än vad jag kan. Men ibland förstår jag det.

* Jag har för stort ordförråd för att ha Aspergers.

Vaddå, skulle aspergare ha dåligt ordförråd rent generellt? Många av oss är intresserade av att läsa och har både stort ordförråd och korrekt grammatik.

Det har ju stor betydelse för dig om du får behålla din diagnos el inte. Får du inte behålla den så tvingas du söka alla slags arbeten. Man kan arbeta även med AS men det finns många arbeten man inte klarar av/har svårt för om man har AS.

Aspergare brukar ha högre verbal IQ än performance så jag vet inte vad det kommer ifrån att de skulle ha lägre ordförråd .

Min uppfattning är att även specialistläkare i psykiatri kan ha dålig koll på ASD. Speciellt när det gäller avvikande perception och sensorisk överkänslighet.

Ett stort problem för mig har varit migrän som läkaren har pratat om som differentialdiagnos när det i själva verket är en följd av avvikande perception och därför en del av min högfungerande autism.

Nästan lite komiskt när man samtalar med en läkare som skryter med att minsann ha studerat till specialistläkare under tio år och ändå är läkaren inte bekant med grundläggande begrepp. Jag har i alla fall inget förtroende för vården längre.

Du kanske kan prata med en psykolog om dina funderingar?

Leibniz skrev:Min uppfattning är att även specialistläkare i psykiatri kan ha dålig koll på ASD. Speciellt när det gäller avvikande perception och sensorisk överkänslighet.

Ett stort problem för mig har varit migrän som läkaren har pratat om som differentialdiagnos när det i själva verket är en följd av avvikande perception och därför en del av min högfungerande autism.

Nästan lite komiskt när man samtalar med en läkare som skryter med att minsann ha studerat till specialistläkare under tio år och ändå är läkaren inte bekant med grundläggande begrepp. Jag har i alla fall inget förtroende för vården längre.

Du kanske kan prata med en psykolog om dina funderingar?

Migrän och autism är olika saker, migrän så får man attacker ibland och så kan man också få så kallad aura. Det innebär att synen förändras.

Kan det inte handla om att läkaren inte tycker du uppfyller autismkriterierna i nya DSM? Det är förmodligen många aspergare som inte gör det.

Jag håller med om att det låter som om han inte inser att vuxna aspergare kan ha lärt sig en hel del, som att förstå ordspråk och ironi/sarkasm, dvs. att inte ta allt bokstavligt. Dessutom undrar jag om du är kvinna? Då är "risken" större att du är duktig på att skådespela och verka mindre aspig än du är, men sånt skådespeleri tar mycket energi. Det är tragiskt när det tolkas som att man inte har problem.

Vid allvarliga sjukdomar har man ju rätt till en second opinion. Kolla med landstinget/regionen om du har rätt till second opinion hos annan vårdgivare eller annat landsting/region även i detta fall. Det är ju väldigt viktigt för dig att få ett korrekt intyg!

Hallå davidbowie!

Med risk för att låta "åldersrasistisk"; är överläkaren som ifrågasätter din diagnos möjligen "åldrig"? För 30-35 år sedan sökte jag hjälp för besvär med ryggen, hos en privatpraktiserande läkare som var så gammal att han enligt mig borde gått i pension för flera år sedan (han "skröt" för övrigt med att han minsann hade betalat allt i sin mottagning själv (som om jag skulle låta mig imponeras av det...).

Jag berättade om bakgrunden till mina besvär (en gammal arbetsskada), och så sade han till mig att ta av mig skorna och strumporna. Han stack in ett par fingrar under mina fötter, och så hänvisade han mig till en butik som säljer olika fotvårdsprodukter, och rekommenderade mig att skaffa hålfotsinlägg. Visserligen har jag höga vrister och höga fotvalv, men sedan jag var till den läkaren har jag inte haft minsta problem med fötterna som orsakats av höga fotvalv, trots att jag sedan dess har gått 10 mil på Kungsleden med 12 kilos packning i ryggsäcken (år 2000), och en fredag i augusti i år cyklade jag en runda på tre mil, och på måndagen efter cyklade jag samma runda igen, då i sällskap med Lilla Gumman.

För några veckor sedan var jag på kurs i Örebro, och den dagen var jag ute och gick oavbrutet i tre timmar. Inte heller då kännde jag av några besvär från fötterna, utöver "vanlig" träningsvärk.

Jag hoppas också att du kan få möjlighet till en "second opinion".

Kentarou skrev:Migrän och autism är olika saker, migrän så får man attacker ibland och så kan man också få så kallad aura. Det innebär att synen förändras.

Ja det är olika saker, men min migrän orsakas av sensorisk överkänslighet av synintryck som är en autismproblematik.

Att det är läkaren som är bäng verkar logiskt om både du och sambon blir behandlade likadant av den hära läkaren. Det är statistiskt osannolikt att två som råkar vara tillsammans båda två råkar vara feldiagnostiserade med AS och ADD.

Hade en läkare som INTE höll med mig om min aspergerdiagnos, han tyckte jag var en typisk ADD-person (blev utredd på hans inrådan för det och utredningen sa att jag har ADD också). När det gamla systemet togs bort då man kunde bli sjukskriven 1-2 år så var det ett ganska stort steg upp till att få sjukersättning (som var det jag skulle få pga är lite äldre). Eftersom sjukersättning är "för alltid".

Men trots att min läkare inte trodde på min aspergers, så skrev han den bland de andra diagnoserna, och sedan skrev han ut mina specifika svårigheter vilket han gjorde med egna ord som inte var diagnosladdade. Han ansåg att jag nog inte skulle jobba. Så han gav mig ett bra och helt sant intyg, som var sant både för honom och mig, trots att han trodde att själva diagnosen inte stämde.

Jag tyckte han hanterade det på ett mycket bra sätt men så hade han inte alls någon högfärdighet, han var trygg i sig själv att vara en bra läkare.

Läkare som sätter sig själva på piedestal och inte får ifrågasättas, som anser att de alltid har rätt, är fruktansvärda att ha med att göra.

Jag skulle svara till läkaren att jag själv tänkt i dom banorna. För sex år sen när utredningen gjordes och jag fick diagnosen. Att jag själv tänkte så till en början, ”kanske är det bara blyghet och depression”.

Horribelt. For en fryktelig inkompetanse. Ingen av punktene ovenfor utelukker autisme. Han har da minimalt med kompetanse om dette. Selv spesialister må gjennomføre en omfattende utredning for å kunne avklare om man har autisme.

Du er utredet og han kan ikke fjerne diagnosen. Siden han ikke vil skrive en relevant erklæring bør du nok finne ut hvordan du kan få noen andre til å gjøre det. En spesialist kanskje, eller på en annen mottagning. Jeg er sikker på at noen andre her har tips om hvordan dette kan gjøres.

Vilken korkad lärare! Allt det där stämmer in på mig också, och på många andra med Asperger.