Detta verkar gå igen i flera internetgemenskaper, av helt olika slag. Ibland funkar allt som det ska, dvs man har förstås favoritmedlemmar och jag kan inte vara allas favorit och det är sunt och OK.

Sedan har jag råkat ut för flera gånger att en liten grupp har utnämnt mig till dålig efter ett tag, eller oftast efter ett ganska långt tag. Först accepterad och sedan efter lång tid Wham, så är en grupp medlemmar skitarga av någon anledning.

Ofta påstår de dessutom att jag ljuger. Just detta är så himla märkligt för mig. Att reta upp sig och påstå att det är jag som förändrats kan jag nästan men inte riktigt förstå. Det blir lätt så när man glömmer av att vara artig och säger som det är istället. Tror rätt hög igenkänning på den. Så, så länge man bara råkar vara "rätt" i deras ögon så är man OK, men sedan råkar man trampa någon på tårna och då kommer den personens vänner oxo att gå emot en, och de uppfattar det då som jag skulle förändrats.

Men det där med lögnerna gör mig fortfarande så konfunderad. Självklart så kanske jag berättar samma historia lite annorlunda två gånger, man ska från A till B och ibland utesluter man eller tar med detaljer eller glömmer exakt hur det var. Men det tycker inte jag är en lögn, utan handlar mer om hur människans minne funkar, det är inte perfekt.

Men måste ändå vara något jag gör "fel", eftersom det faktiskt hänt flera gånger att jag utnämnts till den som ljuger. Självklart vill ingen förklara hur jag skulle ljuga eller vad det handlar om. Därför blir jag smått knäpp för det är en sak jag inte förstår. Jag brukar t o m glömma att alternativet lögn ens finns (tror det finns igenkänning på det med).

Jag tror definitivt det har att göra med hur jag beter mig, men fattar inte kopplingen. För även om man blir impopulär så är inte exakt att kalla folk lögnare så vanligt att det skulle vara helt random. Så om någon vet vad som inte låter sant i vad jag säger får de gärna säga det. Naturligtvis även de som tror på mig men fattar vad jag gör för "fel". Tacksam för svar. Orkar inte grunna mer på detta, det kom upp till mitt medvetande och jag insåg att jag nog tänkt en del på det utan att lixom veta om det...

Jaha ja, där kom det lite igenkänning, ja.
Been there, done that, kan man väl säga. (Även fast folk oftast litar på mig, men det finns en viss typ av människor som brukar få för sig att jag bara ljuger och spelar spel.)

Jag har inga direkta svar på det du skriver, eftersom jag inte vet vad det handlar om.

Men bara en sak, helt allmänt, även fast den kanske inte är av så stort intresse för dig: det är inte så ovanligt att folk påstås vara lögnare.
Det är ett rätt så populärt och effektivt sätt att slå undan benen på folk, i synnerhet när de står ensamma, och det gäller saker som inte går att bevisa. Då står ord mot ord, och de som är flest har ett övertag som det kan vara helt omöjligt att försvara sig mot - vilket är just själva finessen med det.

Även jag har funderat på liknande saker, och kommit fram till att det nog finns ganska enkla skäl också till att det kör ihop sig.
Dels uppfattar vi människor saker olika. Dels associerar vi olika. Därifrån kan det gå i princip hur fel som helst. Och det kan få förödande konsekvenser.
Och det värsta i de lägena är - enligt min personliga erfarenhet - att desto mer man försöker reda ut, desto värre blir det. Inte alltid, men ofta. Vad det beror på har jag ingen teori om direkt, mer än att ibland kanske det verkar som att man försöker komma med bortförklaringar, när man i själva verket försöker förklara och förstå.
Hur som helst, min poäng är att det kan finnas flera olika sanningar, och alla kan vara lika sanna. Men det kan vara svårt att se det, eftersom alla lever bara i sitt eget huvud och inte andras. Därför kan de som ser saker på lika sätt tro att deras upplevelse är mer sann, bara för att de är flera som kan bekräfta varandra.

Sorry, är medveten om att det inte var det här du bad om.
Men säger det ändå, ifall det kan ge dig nån tanke om vad det kunde tänkas ligga bakom det du varit med om.

Hoppas att du får bättre svar av andra, för jag förstår att det kan vara jobbigt att gå och undra över såna där saker.

en person som berättar samma historia på samma sätt vid två olika tillfällen är faktiskt större risk att det är en lögnare, tror jag.

åsikter är som smör, i solsken!

Fabela skrev:det är inte så ovanligt att folk påstås vara lögnare.
Det är ett rätt så populärt och effektivt sätt att slå undan benen på folk, i synnerhet när de står ensamma, och det gäller saker som inte går att bevisa.

Jo, fast när man inte ens får reda på vad man skulle ljugit om?? Iofs ganska bra maktknep med, att påstå att någon ljuger och så kan man inte ens försvara sig för man vet inte vad det ens handlar om.

Du fattar min poäng helt rätt, kiddie.

Det där används överallt, du är inte ensam alls i att råka ut för det.
Det är alltså inte bevisat att du är en sällsynt dålig människa eller så, bara för att det där hänt dig.
Det kan tvärtom användas av en grupp som själva inte har rent mjöl i påsen, för att tysta nån som har det och kunde sätta dem i klistret.

Så det i sig säger alltså ingenting om personens ärlighet. Eller godhet, trevlighet eller nånting.

Förutom möjligtvis, kanske, eventuellt, att man är i sällskap som är för olikt en själv bara.
Motsatser sägs attrahera, men det skapar också mycket konflikter.

Obs nu alla som läser, att jag verkligen talar helt allmänt, inte bara om privata relationer utan även om politik, affärsvärlden mm.
Jag vill verkligen understryka det med tanke på diverse som hänt här, så att ingen tror att jag smygtrackar nån.

Men som jag skrev innan: det är nog inte värdefullt alls för dig kiddie, för som jag fattar det söker du konkreta svar på konkreta händelser.
Jag har inget att bidra med där, så se mitt svammel bara som en parentes.

Fabela skrev:Jag har inget att bidra med där, så se mitt svammel bara som en parentes.

Näe varför säger du så?

Och det där att försöka ställa saker rätt, mm, har märkt att det bara blir värre, något har jag hunnit lära mig.

kiddie skrev:Näe varför säger du så?

För att jag bara kan säga nåt allmänt, helt hypotetiskt liksom. Det ger inte så mycket.