Berättelser från ditt liv som du önskar att fler kände till
4 inlägg
• Sida 1 av 1
Berättelser från ditt liv som du önskar att fler kände till
Hej igen!
Här kommer en tråd/fråga som är relaterad till min tidigare tråd där jag också beskriver mitt projekt.
Har DU någon extra bra och speciell anekdot, berättelse, svårighet eller färdighet, personlig eller samhällsrelaterad - positiv som negativ. Vad som helst. Det behöver absolut inte vara några långa historier eller så, bara någonting som känns som lite extra och som du kan relatera till din diagnos. Det kan t.ex. vara någonting du är superbra på, eller någonting från livet, i samhället eller så där du inte känt dig respekterad eller där saker och ting inte gått rätt till.
Har du någon dylik historia som du skulle vilja dela med mig av till mig som jag kan få använda i mitt projekt (som beskrivs i min tidigare tråd), så vore jag oerhört glad om du skickar ett PM till mig alternativt skriver här i tråden. Vill du inte skriva det öppet så skicka ett PM. Det får vara anonymt, men kanske kontaktar jag dig och ställer några följdfrågor eller frågar om en närmare intervju. Det viktigaste i det här är att jag får referera till dig i mina föreläsningar. Det får som sagt vara och måste (pga GDPR och dylikt) vara i första hand anonymt (annars måste vi skriva ett avtal). Men ställer någon frågan om varifrån det här kommer så måste jag ändå ha en källa att referera till.
Hoppas höra av er! Jag är övertygad om att det finns många berättelser här som borde ut till allmänheten för att öka förståelsen och minska fördomar och missförstånd. Tack så länge!
Här kommer en tråd/fråga som är relaterad till min tidigare tråd där jag också beskriver mitt projekt.
Har DU någon extra bra och speciell anekdot, berättelse, svårighet eller färdighet, personlig eller samhällsrelaterad - positiv som negativ. Vad som helst. Det behöver absolut inte vara några långa historier eller så, bara någonting som känns som lite extra och som du kan relatera till din diagnos. Det kan t.ex. vara någonting du är superbra på, eller någonting från livet, i samhället eller så där du inte känt dig respekterad eller där saker och ting inte gått rätt till.
Har du någon dylik historia som du skulle vilja dela med mig av till mig som jag kan få använda i mitt projekt (som beskrivs i min tidigare tråd), så vore jag oerhört glad om du skickar ett PM till mig alternativt skriver här i tråden. Vill du inte skriva det öppet så skicka ett PM. Det får vara anonymt, men kanske kontaktar jag dig och ställer några följdfrågor eller frågar om en närmare intervju. Det viktigaste i det här är att jag får referera till dig i mina föreläsningar. Det får som sagt vara och måste (pga GDPR och dylikt) vara i första hand anonymt (annars måste vi skriva ett avtal). Men ställer någon frågan om varifrån det här kommer så måste jag ändå ha en källa att referera till.
Hoppas höra av er! Jag är övertygad om att det finns många berättelser här som borde ut till allmänheten för att öka förståelsen och minska fördomar och missförstånd. Tack så länge!
Berättelser från ditt liv som du önskar att fler kände till
Anekdot:
Jag var 19 år och gick på Komvux. Anledningen total skoltrötthet och blev inte klar med gymnasiet. Komvux passade mig för vi hade kanske två olika ämnen på en dag men det ämnet bara en dag i veckan, istället för att massor av ämnen blandades varje dag och hade svårt att ställa om mig mellan de olika ämnena på en och samma dag.
Just då tyckte jag om dikter och skådespel med lite patos. Jag läste Hamlet och gillade den verkligen. Jag läste igenom den kända "Att vara eller icke vara"-monologen flera gånger, på engelska.
I svenskan kom vi att prata om Shakespeare, och vår lärare började mässa "To be or not to be" osv, såg ut som han var stolt över att kunna den utantill. Efter några rader så pekar han mot en grupp elever, och jag sitter i den gruppen och han säger: "Fortsätt!" Han var lite självbelåten ut för inte skulle vi kunna det.
Men jag tog mod till mig att från minnet fortsätta där han slutade, och stannade där jag tyckte det var lämpligt. Jag hade på något vis memorerat alltihop.
Hela klassen applåderade.
Det var helt klart en positiv upplevelse.
Ibland minns jag inget av vad jag har läst eller hört, ibland minns jag allt, kan ibland till och med minnas ord för ord vad folk har sagt.
Jag var 19 år och gick på Komvux. Anledningen total skoltrötthet och blev inte klar med gymnasiet. Komvux passade mig för vi hade kanske två olika ämnen på en dag men det ämnet bara en dag i veckan, istället för att massor av ämnen blandades varje dag och hade svårt att ställa om mig mellan de olika ämnena på en och samma dag.
Just då tyckte jag om dikter och skådespel med lite patos. Jag läste Hamlet och gillade den verkligen. Jag läste igenom den kända "Att vara eller icke vara"-monologen flera gånger, på engelska.
I svenskan kom vi att prata om Shakespeare, och vår lärare började mässa "To be or not to be" osv, såg ut som han var stolt över att kunna den utantill. Efter några rader så pekar han mot en grupp elever, och jag sitter i den gruppen och han säger: "Fortsätt!" Han var lite självbelåten ut för inte skulle vi kunna det.
Men jag tog mod till mig att från minnet fortsätta där han slutade, och stannade där jag tyckte det var lämpligt. Jag hade på något vis memorerat alltihop.
Hela klassen applåderade.
Det var helt klart en positiv upplevelse.
Ibland minns jag inget av vad jag har läst eller hört, ibland minns jag allt, kan ibland till och med minnas ord för ord vad folk har sagt.
Berättelser från ditt liv som du önskar att fler kände till
kiddie skrev:Anekdot:
Jag var 19 år och gick på Komvux. Anledningen total skoltrötthet och blev inte klar med gymnasiet. Komvux passade mig för vi hade kanske två olika ämnen på en dag men det ämnet bara en dag i veckan, istället för att massor av ämnen blandades varje dag och hade svårt att ställa om mig mellan de olika ämnena på en och samma dag.
Just då tyckte jag om dikter och skådespel med lite patos. Jag läste Hamlet och gillade den verkligen. Jag läste igenom den kända "Att vara eller icke vara"-monologen flera gånger, på engelska.
I svenskan kom vi att prata om Shakespeare, och vår lärare började mässa "To be or not to be" osv, såg ut som han var stolt över att kunna den utantill. Efter några rader så pekar han mot en grupp elever, och jag sitter i den gruppen och han säger: "Fortsätt!" Han var lite självbelåten ut för inte skulle vi kunna det.
Men jag tog mod till mig att från minnet fortsätta där han slutade, och stannade där jag tyckte det var lämpligt. Jag hade på något vis memorerat alltihop.
Hela klassen applåderade.
Det var helt klart en positiv upplevelse.
Ibland minns jag inget av vad jag har läst eller hört, ibland minns jag allt, kan ibland till och med minnas ord för ord vad folk har sagt.
Låter som en helt fantastiskt upplevelse. Och igenkänningsfaktorn är hög vad det gäller sånt där. Ett ämne eller en sak i taget är mitt motto! Och vad det gäller minne så är jag precis likadan. Vissa saker fastnar för alltid och det ordagrant, medan annat kan upprepas hundra gånger utan att fastna. Det är märkligt. Hade gärna sett en lite bättre fördelning vad det gäller just det.
Någon mer som har något att berätta?
Berättelser från ditt liv som du önskar att fler kände till
Karl123 skrev:Det är märkligt.
De e vi.
Finns ingen Baye... (återkommande sannolikheter - som just återkommer hihi) kurats kurva. Svarade AI. Om/fall ni tränger nya modellen som parkerar Er och Er mobil samt Bil - återkom.
Kram
- nomemorytoday
- Inlägg: 3962
- Anslöt: 2018-01-13
Återgå till Att leva som Aspergare