Är det många här som har tagit till alkohol och droger för att försöka dämpa sina problem? Eller för att man känner sig ensam och missförstådd? Speciellt innan en AS diagnos. Och hur blir/blev ni i beteendet?

Känner själv att jag dricker för mycket. Och tar till lite annat ibland också. Men känner mig bara ännu mer splittrad och får ÄNNU mer ångest...

Vill bara kolla lite... Om det är vanligt bland AS:are och misstänkta AS:are?

Jag har fått för mig att aspergare är renlevnadsmänniskor i högre grad än NT, men å andra sidan så lär ju aspie ha mer "skäl" att dricka/droga än vad snitt-NT har. Själv har jag aldrig varit full, eller provat olagliga substanser.

LazyLady skrev:Är det många här som har tagit till alkohol och droger för att försöka dämpa sina problem? Eller för att man känner sig ensam och missförstådd? Speciellt innan en AS diagnos. Och hur blir/blev ni i beteendet?

Känner själv att jag dricker för mycket. Och tar till lite annat ibland också. Men känner mig bara ännu mer splittrad och får ÄNNU mer ångest...

Vill bara kolla lite... Om det är vanligt bland AS:are och misstänkta AS:are?

Jag vet inte, har ingen överblick. Själv har jag full kontroll över drickandet numera. Har aldrig druckit för mycket men däremot vid olämpliga tillfällen ibland vilket inte varit så lyckat precis. Misstänker att många som mår dåligt, både NT o AS, missbrukar både det ena o det andra.
/Barracuber

Dricker väldigt lite alkohol. Det kan bli ett par glas likör om året, max!
Har en släkt där det funnits många alkoholister. Det har varit en återhållande faktor. Dessutom så är jag (liv)rädd för att tappa kontrollen. Har min första fylla till godo, fortfarande.
Ja, jag är en tråkmåns!

Dricker inget starkare än te. Har gjort. För att bli mindre nervös.

LazyLady skrev:Är det många här som har tagit till alkohol och droger för att försöka dämpa sina problem? Eller för att man känner sig ensam och missförstådd? Speciellt innan en AS diagnos. Och hur blir/blev ni i beteendet?

Känner själv att jag dricker för mycket. Och tar till lite annat ibland också. Men känner mig bara ännu mer splittrad och får ÄNNU mer ångest...

Vill bara kolla lite... Om det är vanligt bland AS:are och misstänkta AS:are?

Det är vanligt bland personer med ADHD. Bland aspisar har jag snarare bilden av att man dricker mindre, men jag har inga belägg för det. Själv dricker jag väldigt lite. Gärna om jag blir bjuden, men jag går inte ut och dricker mer än några gånger om året och jag kan inte minnas när jag köpte hem nåt sist.

Jag har provat olika droger även alkohol såklart. Det handlade om ett sökande efter att lyckas lindra psykiskt lidande. Men det var inte direkt någonting som funkade som jag ville. Ecstasy var väl det som kom närmast men det funkar ju inte heller. Tror det är vanligt att man vill förändra sitt dåliga mående med alla medel som står till buds när man är deprimerad eller har ångest, det är olidligt.

Jag hade i.o.f.s. inte en aning om ADHD/AS på den tiden, jag visste att jag var deprimerad men jag köpte inte heller depression som förklaringsmodell för mina besvär med att leva.

Jag har också fått intrycket att det inom gruppen aspergare är ett högre procenttal som är renlevnadsmänniskor än inom gruppen "NT-folk".

Men jag tror att nykterhet/renlevnad är vanligast bland de riktigt högfungerande.
Jag tycker i alla fall att kombinationen asperger och hög iq medför en distans till det mesta. En distans som verkar saknas om man är normalbegåvad eller lägre, eller är begåvad men normalstörd.
Den distansen kan göra att man inte ser logiken i att använda alkohol/ta droger, och därför skiter man i att ens testa.

Jag ska tillägga att jag anser att 99,9% av de som är aktiva på forumet är högfungerande enligt min måttstock.

Om min teori stämmer så kanske forum-aktivitet bidrar till att man tror att nykterism? är vanligare bland aspergare. Man träffar ju mest dem som klarar av den kommunikationsnivå vi har på forumet och som kanske därför, för det mesta, har en begåvningsnivå som ligger klart över medel.

Min erfarenhet är att de aspergare jag träffat, som jag tyckt var lågfungerande, i större grad har strävat efter att härma alla nt-beteenden. Antagligen i hopp om att det är så man blir accepterad och populär.

De lägger till med alla attribut de ser hos en jämnårig NT-person och tror att det räcker för att smälta in. Ungefär som när en bredaxlad hårig man med marketat pannben vill transa och tror att han kan smälta in bland "tjejerna" om han tar på sig kjol och har läppstift.
Iaf så tror jag att de skulle kunna börja supa, röja och festa om de tror att man ska göra så för att bli cool och omtyckt. Det verkar ju funka för alla andra liksom.

En högfungerande aspergare kan använda sin analysförmåga och välja bort vissa NT-beteenden som inte verkar produktiva, men anamma andra som kanske är det.

Jag menar inte att alla som dricker eller intar andra rusmedel är lågfungerande. Man kan ju med sin analysförmåga ha kommit fram till att det är produktivt att släppa taget om sin hjärna ibland och bli lite allmännt omotiverat glad för stunden.

Mina spekulationer handlar bara om varför det verkar vara fler högfungerande än lågfungerande som lever "rent".

Jag själv har aldrig varit full, rökt tobak eller tagit några droger. Jag dricker te dock (men jag hävdar att varken te eller choklad har någon som helst effekt på mig), och kan dricka alkoholhaltiga drycker med måtta om de smakar bra (oftast gör de inte det).

Mördarsnigel skrev:Jag har också fått intrycket att det inom gruppen aspergare är ett högre procenttal som är renlevnadsmänniskor än inom gruppen "NT-folk".

Men jag tror att nykterhet/renlevnad är vanligast bland de riktigt högfungerande.
Jag tycker i alla fall att kombinationen asperger och hög iq medför en distans till det mesta. En distans som verkar saknas om man är normalbegåvad eller lägre, eller är begåvad men normalstörd.
Den distansen kan göra att man inte ser logiken i att använda alkohol/ta droger, och därför skiter man i att ens testa.

Smickrar mig själv genom att räkna in mig där...

Om min teori stämmer så kanske forum-aktivitet bidrar till att man tror att nykterism? är vanligare bland aspergare. Man träffar ju mest dem som klarar av den kommunikationsnivå vi har på forumet och som kanske därför, för det mesta, har en begåvningsnivå som ligger klart över medel.

Här kommer en helt ärligt menad fråga utan ironi. På vilket sätt skulle forumets kommunikationsnivå indikera en begåvning över medel?

Mja, det gör den verkligen inte alltid eftersom det är rena sandlådan här många gånger.

Men jag tänkte på det faktumet att vi skriver på ett sätt som till exempel kräver att man har förmågan att förstå den underliggande meningen bakom en generalisering eller stereotyp, att man kan en del "svåra" ord, att man har högre självinsikt än medelpersonen och att man kan uttrycka känslor och åsikter på ett hyffsat tydligt sätt. Det kräver viss begåvning för att hänga med. Så okej, egentligen så betyder det mest att vi inte är under medel i alla fall.

Men även om det inte är forumets samtalsnivå som gör det, så känner jag mig väldigt säker på att aspergerforums användare har en begåvningsnivå som ligger över medel.

Mördarsnigel skrev:Mja, det gör den verkligen inte alltid eftersom det är rena sandlådan här många gånger.

Men jag tänkte på det faktumet att vi skriver på ett sätt som till exempel kräver att man har förmågan att förstå den underliggande meningen bakom en generalisering eller stereotyp, att man kan en del "svåra" ord, att man har högre självinsikt än medelpersonen och att man kan uttrycka känslor och åsikter på ett hyffsat tydligt sätt. Det kräver viss begåvning för att hänga med. Så okej, egentligen så betyder det mest att vi inte är under medel i alla fall.

Okej, då så.

Jag ska förklara varför jag frågade om du undrade. Jag tycker tyvärr ofta att andra är så dumma, likriktade som får eller inte verkar tänka öht. (Jag vet, det låter hemskt, och förmätet, men jag har tänkt så. Lika bra att säga som det är nu när jag försöker förklara min tankegång).

Har undrat en del över det tänket och får oftare och oftare bekräftelse på att det handlar om att JAG och de personer jag inte finner fullt så pantade diffar från det "normala", inte att majoriteten gör det (vilket ju är självklart, nåt ses ju som normalt för att de flesta kvalar in där... Duuuh.)

Det låter så himla dumt så här utskrivet och särskilt på Aspergerforum av alla ställen, men helt ärligt blir jag lika paff varje gång jag får höra att Ja men din dotter är ju så himla intelligent, det får du tänka på när det gäller X och Y. Eller Glöm inte att din kompis är så väldigt överintelligent/tänker så mycket/är så analytisk/whateva, du kan inte jämföra honom/henne med Svensson. Eller varför inte Det är nog för att du är så smart som du klarat X och Y, du har lärt dig kompensera, och t o m mer än så (som utredningsläkaren och WAIS-testaren sagt till mig flera gånger).

Bland annat därför reagerade jag på det du skrev. Jag har nog missat alla gånger som kommunikationen funkat fast den kunde brustit, och istället reagerat på alla gånger som den havererat där fnurran är sååå uppenbar utifrån, och så himla onödig... (Fast tycker du verkligen folk här har högre självinsikt än medeltypen? Synd för medeltypen i så fall, verkligen...)

Och tack för svaret!

Jag tycker att de är bättre än normala normalbegåvade nt-personer i alla fall. Det finns en massa saker som folk sysslar med här som jag tycker är onödigt och ologiskt och barnsligt men jag tycker ändå inte att det är lika illa som det kunde vara om det här forumet befolkades av medelsvensson. Sedan så kan man inte gå enbart på internetpersonligheten. Folk kan ofta släppa loss lite väl mycket online. Jag kanske tycker att folk här är högfungerande eftersom de jag träffat i verkligheten har varit det, även när man haft misstankar om motsatsen.

Sedan så vill jag nog att det här ska vara min fristad där jag kan vara med jämlikar. Jag har nog lite skygglappar själv.

Någonstans har jag läst att statistiken för missbruk är högre hos autister så jag är nog mer villig att luta åt det hållet även om det var svårt att hitta några källor. Personligen ser jag inte att jag har någon problematik i mitt användande.

Jag kan inte säga att jag någonsin nyttjat en drog för att jag mått dåligt. Ibland tristess, ibland för att andra gör det men mest för att det är intressant på ett psykologiskt plan. Att upptäcka vad som händer när man påverkar olika delar av hjärnan på olika sätt, att se hur det kan påverka ens prestanda för olika mentala uppgifter och om man kan komma fram till helt andra saker.

Jag skulle säkert tycka att det var skitintressant eftersom jag gillar att uppleva nya saker och lära mig av dem, men samtidigt så värderar jag klarhet i hjärnan och total närvaro. Jag tänker inte prova även om det vore i utbildande syfte, eftersom jag inte vet om jag har självdisciplin nog att sluta om det är för kul.
Då tycker jag inte att det är värt det, för egen del.

OnionKnight skrev:Jag kan inte säga att jag någonsin nyttjat en drog för att jag mått dåligt. Ibland tristess, ibland för att andra gör det men mest för att det är intressant på ett psykologiskt plan. Att upptäcka vad som händer när man påverkar olika delar av hjärnan på olika sätt, att se hur det kan påverka ens prestanda för olika mentala uppgifter och om man kan komma fram till helt andra saker.

Ungefär min inställning. Hade en period när jag var intresserad av vissa droger och då var det för att utforska mitt inre och mitt psyke. Det var aldrig för att dämpa ångest, eller för att må bra och parta. De droger jag var intresserad av var snarare rätt jobbiga droger som kunde förvärra depression och ångest.

Allt som allt så tycker jag det gav en del och jag är glad för dessa erfarenheter, men efter ett tag så hade man sett allt och det gav inte längre nåt, och jag hade ett par jobbiga upplevelser så jag trottnade på det hela.

OnionKnight skrev:Att upptäcka vad som händer när man påverkar olika delar av hjärnan på olika sätt, att se hur det kan påverka ens prestanda för olika mentala uppgifter och om man kan komma fram till helt andra saker.

Oj. Det skulle jag aldrig våga. Dessutom är jag rädd att jag skulle fastna, och är det nåt jag avskyr så är det att vara förslavad av nåt (likaså äcklas jag av andras missbruk, av vad det än månde vara). Därför jag slutade röka, för att själva grejen att vara helt fast störde mig så.

Mördarsnigel skrev:Jag har också fått intrycket att det inom gruppen aspergare är ett högre procenttal som är renlevnadsmänniskor än inom gruppen "NT-folk".

Men jag tror att nykterhet/renlevnad är vanligast bland de riktigt högfungerande.
Jag tycker i alla fall att kombinationen asperger och hög iq medför en distans till det mesta. En distans som verkar saknas om man är normalbegåvad eller lägre, eller är begåvad men normalstörd.
Den distansen kan göra att man inte ser logiken i att använda alkohol/ta droger, och därför skiter man i att ens testa.

Jag ska tillägga att jag anser att 99,9% av de som är aktiva på forumet är högfungerande enligt min måttstock.

Om min teori stämmer så kanske forum-aktivitet bidrar till att man tror att nykterism? är vanligare bland aspergare. Man träffar ju mest dem som klarar av den kommunikationsnivå vi har på forumet och som kanske därför, för det mesta, har en begåvningsnivå som ligger klart över medel.

Min erfarenhet är att de aspergare jag träffat, som jag tyckt var lågfungerande, i större grad har strävat efter att härma alla nt-beteenden. Antagligen i hopp om att det är så man blir accepterad och populär.

De lägger till med alla attribut de ser hos en jämnårig NT-person och tror att det räcker för att smälta in. Ungefär som när en bredaxlad hårig man med marketat pannben vill transa och tror att han kan smälta in bland "tjejerna" om han tar på sig kjol och har läppstift.
Iaf så tror jag att de skulle kunna börja supa, röja och festa om de tror att man ska göra så för att bli cool och omtyckt. Det verkar ju funka för alla andra liksom.

En högfungerande aspergare kan använda sin analysförmåga och välja bort vissa NT-beteenden som inte verkar produktiva, men anamma andra som kanske är det.

Jag menar inte att alla som dricker eller intar andra rusmedel är lågfungerande. Man kan ju med sin analysförmåga ha kommit fram till att det är produktivt att släppa taget om sin hjärna ibland och bli lite allmännt omotiverat glad för stunden.

Mina spekulationer handlar bara om varför det verkar vara fler högfungerande än lågfungerande som lever "rent".

Jag själv har aldrig varit full, rökt tobak eller tagit några droger. Jag dricker te dock (men jag hävdar att varken te eller choklad har någon som helst effekt på mig), och kan dricka alkoholhaltiga drycker med måtta om de smakar bra (oftast gör de inte det).

Jag håller inte med. I min mening behöver inte beteendena som du beskriver ovan bero på en låg begåvning, utan kan bero på dålig självkänsla. Dålig självkänsla kan man ha även med en hög begåvning.

Ja det kan det också bero på. Definitivt. Jag tog bara upp en anledning.

Mördarsnigel skrev:Ja det kan det också bero på. Definitivt. Jag tog bara upp en anledning.

Okej. Då förstår jag bättre. Tack.

Det är svårt att inte framstå som enormt trångsynt när man skriver.

För att få något sagt så får man välja någon detalj att skriva om och jag fattar verkligen att det kan se ut som om jag tror att den detaljen jag valt är Lag och alltid gäller.

Jag dricker mig berusad nästan varje kväll. Men när jag var yngre, typ skolåldern, så drack jag nästan ingenting. En typisk 'nörd' kanske.

Fast det är inget beroende eller problem för mig. Jag dricker oftast när jag ser på någon film eller läser en bok. Efter en 1/4-flaska absolut känner jag mig väldigt varm och extremt glad och positiv till livet.
Det kanske inte låter så kul, men det fungerar för mig.

Andra droger är jag inte speciellt intresserad av. Kanske om jag fick recept på benzo (lugnande tabletter som ofta ges vid social fobi osv), men inte så att jag skulle skaffa det på annat sätt.

Är i stort sett helnykterist, har alltid varit totalt ointresserad av alkohol och fylla. Cannabis har man dock testat ett par gånger, känner mig också mer dragen till det nu när man går igenom en jobbig period

Da jeg var liten var jeg livredd for alkohol. Og det har ingenting med (bevisst) erfaring å gjøre, for jeg har ikke vokst opp med noen form for alkoholproblematikk i familien. Jeg var bare redd for det. Redd for berusede mennesker, og bare rett og slett redd for alkoholen.

Så snudde det bare plutselig da jeg var ca. 16, men det var bare et forsøk på å passe inn med resten av verden.

Er litt splittet når det gjelder alkohol den dag i dag, for AS'en i meg er avholds, mens ADHD'eren trenger rødvins-roen i magen. I hvert fall når jeg er veldig stresset.