Du får starta upp honom ibland. Min sambo kan ibland behöva göra det med mig när jag är inne i mitt. Hon är dock väl medveten om hur tydlig man måste vara med mig. Sedan är det upp till mig att ta det på fullaste allvar. Finns en hel del eget ansvarstagande i detta.

Det är inte bara du som ska lyckas få mannen att förstå, mannen måste också ha kapacitet och vilja att förstå.

Hej

För mej är förhållandet det omvända.Jag är en As kvinna med Adhd och min man är Nt.Jag har varit tillsammans med honom i elva år och vi har varit gifta i åtta.Dessutom har vi tre barn i familjen.Vi har ungefär samma svårigheter som er fast här är det jag som inte alltid orkar med honom.

När han kommer och vill pussa eller krama mej drar jag mej ibland undan.Det beror på att jag just då inte klarar av någon närhet.Det är inte hans fel och det innebär inte att jag inte skulle älska honom.Det är helt enkelt så att jag har problem med närhet ibland.För mej känns det som att ha spindlar på kroppen när jag inte vill ha närhet och någon kommer mej för nära.

När jag får komma till honom och vara nära på mina villkor går det däremot bra.Det här är ett stort problem för oss och startar många gräl.Det är ju jätte tråkigt att det ska vara så men han förstår inte när jag förklarar.

Likadant är det när han pratar ibland.Har svårt att lyssna stänger liksom av öronen och då hör jag heller inte.Detta uppstår oftast när vi inte är hemma och jag reagerar på miljön runt omkring mej.Till exempel om man är i en affär med mycket ljud och intryck så är affären en tillräcklig prövning för mej.Min hjärna klarar inte alltid av att både lyssna på honom och handla samtidigt.

Jag känner ju inte din man jag kan bara berätta hur vi har det.Det finns en möjlighet att det du upplever som konstigt är helt självklart för honom.

Lycka till framöver.

Men alltså detta att allt känns fantastiskt och sen flyttar man ihop och då eller efter en tid förändras saker snabbt och det fungerar inte längre är väldigt, väldigt vanligt över huvud taget.

Fråga honom hur han ser på er relation. Är han nöjd med relationen som den är nu? Om man inte får någon kontakt eller känner sig ignorerad så tyder det, som jag ser det, på att partnern inte mår så bra eller att något inte känns riktigt bra. Är ni nöjda med ert liv? Men jag kan ju bara utgå från mig själv och mina egna ringa erfarenheter ... Men hur vill ni ha ert förhållande? Måste ni bo ihop? Vad är viktigt? Har han berättat vad som han har värdesatt särskilt? Vad har ni för målsättningar med er relation och vad har ni för inställning till saker?

Nefarious skrev:Nej, jag tycker faktiskt inte att ett förhållande ska vara ett hårt arbete. Om man hela tiden måste kämpa och må dåligt i sitt förhållande så är det inte värt det.

Det skall ge mer än vad det tar. Det gäller väl allmänt i livet. Men då skall man nog inte ställa en massa krav på ett förhållande heller. Det blir nog aldrig bra.

kullan skrev:Ja inte skulle jag stanna hos en man som inte gav mig det jag behövde. Det finns ingen kompromiss på det. Sen får var och en tycka som den vill.

Ger man sig in i ett förhållande för att få det man behöver? Jag är inte riktigt säker på utgångspunkten. Själv försöker jag vara öppen för många olika möjligheter. Men självklart passar man inte med alla. Men det är så många pusselbitar i livet som behöver passa ihop för att man skall må bra och känna sig tillfreds med tillvaron. Det är verkligen inte lätt. Vad är det egentligen man värderar? Vad är viktigt i livet?

Man kan inte få ut allting man vill ha i livet av en enskild relation. Och vad jag vill säga är alltså att om man inte är nöjd med sitt liv och känner att man har kontroll över tillvaron så är det mycket troligt att ens relationer inte kommer att fungera heller. Å andra sidan är det just i mötet med andra som potentialen finns och utan detta går det inte att komma vidare. Svårt.

fingal12 skrev:Ett förhållande är inte och kan inte heller hela tiden vara behagligt och njutningsfullt! Är det så på en arbetsplats t. ex. fasiken heller, och så är det inte i ett förhållande heller. Det är ungefär som en sandlåda med småbarn som bråkar så fort det inte blir som dom vill. Är det att vara vuxen? Nix. Man måste se vad som är viktigast i ett förhållande, för mig (har aldrig och kommer aldrig få det heller) partnern, gör jag allt för min partner så får jag tillbaks lika mycket! Men det innebär hårt arbete att vilja och klara av att göra det.

Låter som om du skriver väldigt mycket utifrån din egen önskan om en partner, fingal12, men det är inte alls säkert att alla ser det på det sättet. Ett jobb du utför får du lön för, men "lönen" i ett förhållande är svårare att mäta och faktiskt mycket mer osäker. Att stå ut och vara tacksam och tålmodig är inte alltid värt besväret.

Ett förhållande ska vara ett hårt arbete - men bara om man får lön för mödan. För de som inte gör annat än längtar efter en partner, så kanske det kan låta själviskt eller slit- och slängaktigt av TS att hon börjar tröttna, men vi är inte i hennes situation och det är inte alltid bäst att stå ut med en partners mindre smickrande sidor.

micke83 skrev:Instämmer helt med Nallen. Förklara tydligt, inte luddigt, vad du anser saknas och vad som kan göras åt det och varför.

Många tycker att det är svårt (och kanske spänningsdödande stelt?) att säga jag vill bli smekt tre gånger på låret, 8ggr på klitoris, få en puss på örsnibben samt stött 87ggr i musen för att komma (LOL), men vore det inte helt otroligt om man kunde känna sig själv så utan och innan att man kunde ge en så detaljerad beskrivning av vad man vill ha? Skämt åsido, det kan behövas en del självanalys för att man på ett sakligt sätt ska kunna tala om vad man vill ha. Är man inte beredd på att kommunicera rakt utan föredrar mer ludd bör man inte välja någon med as. När man väl har kommit över tröskeln blir det dock ganska skönt att kommunicera prestigelöst med sin partner och konflikterna blir nästan ett minne blott.

Håller med om det. Kommunikation är svårt för alla. Och att vinnlägga sig om att vara tydlig är bra oavsett vad ens partner har för diagnos. Som sagt, det krävs lite självkännedom också.

Jag är NT kvinna och är ihop med en AS man. Han är den finaste man som finns i hela världen! Han gör allt för att göra mig lycklig. Han är min bästa vän.
Ibland så sker det dock missförstånd, men då pratar vi med varandra om hur vi känner, verkligen förklarar hur vi känner och sedan är problemet löst.

Det ända som jag tycker är jobbigt är att han inte känner behov av att exempelvis träffa mina vänner osv. Men så är det kanske också så att jag vill att han ska träffa mina vänner för att jag vill att dem ska se vilken fin person han är. Så har jag inte känt för tidigare män.

Min ASman gör mig komplett, jag behöver hans logiska tänkande, han har lärt mig väldigt mycket. Jag kompliterar honom väldigt bra då jag är bra på de sakerna som han tycker är svåra. Tillsammans är vi oslagbara

fartpants skrev:Det som sårar mig är att mina behov inte längre blir tillfredsställda

Det säger mig allt. Lämna honom! Du är värd mer och det spelar ingen roll hur gosig och underbar han är. Ingen relation är värd så mycket att någon mår dåligt. Aldrig! Vet av egen erfarenhet.

Kan någon av er som har AS PM:a mig? (tjej eller kille spelar ingen roll).
Jag har lite frågor angående en relation, men känner att jag inte vill skriva ut det här, för det känns så personligt.

Vad betyder det när någon frågar om man var ensam när man har blivit mobbad eller antastad? Vad spelar det för rooolllll?

slog min flickvän och skyllde på gud då ja' inte kan acceptera att ja' kan jö fel, fick 4 år på rättpsyk
jag är VERKLIGEN INTE känslokall och oempatisk är vegan, har förhoppningsvis polisen för sista ggn då ja inte vill att nån ska råka illa ut, hellre dör ja' röstar inte, blir lässän när varelser jör illa varandra(inklusive ja' själv), tycker om att skratta ligt, lever för att sätta folk som beter sig okambratligt och själviskt på plats jenåm att skratta åt dåm, helst med annat sällskap så dåm kännär sä RIKTIT DUMMA sån e ja

vet tills denna da inte varför ja slog vaida, senaste teorin skulle kunna vara att hon inte skulle ta livet så seriöst och bli rädd för folk som skadar henne utan ist försöka skratta åt d vet bara att ja ALDRI! VILL VA ME OM D IJÄN