Bjäbbmonstret skrev:

antonius skrev:

nomemorytoday skrev:Löpning, fall det är läge och man pallar, brukar göra den kvällen lättare iaf.

Konditionsträning kan göra att det lättar de är omvittnat och inte att förakta...

För många så kan faktiskt träning uppfattas som ångestdrivande.

Fysisk träning vid ångest brukar inte rekommenderas av vården. Istället ska man stilla sig och "pyssla" med saker

Flinta skrev:Fysisk träning vid ångest brukar inte rekommenderas av vården. Istället ska man stilla sig och "pyssla" med saker

Jag fick råd om promenader. Men det höll inte huvudet tillräckligt sysselsatt för att hålla undan ångesten.

Bjäbbmonstret skrev:

Flinta skrev:Fysisk träning vid ångest brukar inte rekommenderas av vården. Istället ska man stilla sig och "pyssla" med saker

Jag fick råd om promenader. Men det höll inte huvudet tillräckligt sysselsatt för att hålla undan ångesten.

Var du diagnosticerad med någon svårare ångestsjukdom när du fick det rådet?

Det är klart att träning funkar så klart inte för alla, och man måste gå på så man blir ordentligt varm innan endorfinerna behagar krypa fram. För en del så hjälper det inte alls och har man fysiska problem går det kanske inte heller, men om man vill prova så tycker jag man ska göra det, ge det en chans, för det kan ju hjälpa att hålla borta de värsta ångestmonstren, utan att man proppar i sig psykofarmaka...

Strul

Självklart kan träning bli olika för olika personer. En del blir lugna. En del får mer ångest eftersom kroppen tror att när hjärtat bultar så är det ångest fast man med förnuftet förstår bättre, och så finns det de som det hjälper på "för mycket", dvs de blir beroende så kan de inte springa en dag så får de mer ångest än de brukade få.

Ångest är ett konstigt ord. Känner jag mig överväldigad kan jag känna mig lugnad bara av att gå på en strand eller klottra, fylla i onödiga mönster, är det en annan sorts ångest kan jag inte ens spela mobilspel för jag är för "nervös" för det. Jag har minst sju olika känslor som är mycket besvärande och alla går under namnet ångest och oro. Jag skulle helst vilja att de hette något annat så att man kunde tala om saken bättre.

Är det någon mer som delat in sin ångest i olika grupper?

Nej jag har inte delat in den i olika grupper men jag har försökt skala den i olika nivåer.

Detta är otroligt intressant. Alla läkare, psykologer etc. som jag träffat säger att det parasympatiska systemet tar över och till slut dämpar ångesten. Jag har sällan upplevt det, utan för min del så ökar den bara till olidliga nivåer, där jag till slut kräks i flera timmar, upp till ett halvt dygn!!
Nu tar jag ångestdämpande när jag känner av en sådan attack, men ibland så känner jag så varje morgon och det blir ju lite mycket om jag ska proppa i mig beroendeframkallande benzo för att klara dagen. Andra mediciner som inte är beroendeframkallande men ändå ångestdämpande, är också otroligt sövande för min del så jag kan sova bort en hel dag.
Jag försöker motionera och det hjälper lite, även dans, sång, musik, men kommer jag till en ångestfylld situation t ex en middag med kompisar, så kan jag få så enorm ångest att jag inte klarar av situationen.
Vad ska man göra? Jag har fått diagnosen GAD en gång, och fick då Lyrica. Det hjälpte ett tag men till slut så blev jag van dosen och den räckte inte. Jag ville och fick heller inte höja den för psykiatrin.

Mat kan också ge dig ångest. Testa med olika dieter. Gluten får jag problem av.

anderswen skrev:Detta är otroligt intressant. Alla läkare, psykologer etc. som jag träffat säger att det parasympatiska systemet tar över och till slut dämpar ångesten. Jag har sällan upplevt det, utan för min del så ökar den bara till olidliga nivåer, där jag till slut kräks i flera timmar, upp till ett halvt dygn!!
Nu tar jag ångestdämpande när jag känner av en sådan attack, men ibland så känner jag så varje morgon och det blir ju lite mycket om jag ska proppa i mig beroendeframkallande benzo för att klara dagen. Andra mediciner som inte är beroendeframkallande men ändå ångestdämpande, är också otroligt sövande för min del så jag kan sova bort en hel dag.
Jag försöker motionera och det hjälper lite, även dans, sång, musik, men kommer jag till en ångestfylld situation t ex en middag med kompisar, så kan jag få så enorm ångest att jag inte klarar av situationen.
Vad ska man göra? Jag har fått diagnosen GAD en gång, och fick då Lyrica. Det hjälpte ett tag men till slut så blev jag van dosen och den räckte inte. Jag ville och fick heller inte höja den för psykiatrin.

Löpning hjälper en hel del mot min ångest men kanske framförallt på depressionen och tröttheten man känner sig mer harmonisk efter att ha tagit ut sig. Sen när depressionsymptomen lättar så tycker jag att ångesten avtar också.

Mindfulness och meditation att observera säker i sin omgivning och inte fastna i orostankar borde också hjälpa och jag använder mig av det ibland. Då kan jag ibland uppleva tillstånd med mycket mindre ångest.

Ofta så sitter ångesten i hjärnan och lär man sig att koppla av och skifta uppmärksamhet från tankarna som maler så kan ofta ångesten minska efter ett tag.

Då kan man tillslut samla kraft så man orkar träna som på lång sikt kommer minska ångesten.

anderswen skrev:Detta är otroligt intressant. Alla läkare, psykologer etc. som jag träffat säger att det parasympatiska systemet tar över och till slut dämpar ångesten. Jag har sällan upplevt det, utan för min del så ökar den bara till olidliga nivåer, där jag till slut kräks i flera timmar, upp till ett halvt dygn!!

Läkare läser saker, patienter känner saker. Näe, det är inte alls säkert att man blir lugn ett tag efter. Det är inte ens säkert att ångesten ens påverkar det sympatiska nervsystemet till den grad att man får någon reaktion i kroppen. Det är fullt möjligt att ha stark ångest utan att man panikandas och hjärtat slår fort.

Längd i panikattack, 6 dar som längst för mig. Visst, då sov jag kort då och då så det kanske inte räknas, men kunde inte äta eller ens dricka vatten under den tiden. Då undrar man hur de tänker som säger att det går över av sig själv. Kanske minskar till mer drägliga nivåer så man kan dricka, annars dör man ju faktiskt. Men ingen dör av lite ångest eller hur var det?

Ångest som inte går över är väl GAD? Den är där konstant?

slackern skrev:Ångest som inte går över är väl GAD? Den är där konstant?

Släpper den inte kan det vara GAD. Men finns ju även andra sorters ångest som inte släpper heller.

Läkare säger så mycket som i efterhand visar sig inte stämma!

Maggi skrev:Läkare säger så mycket som i efterhand visar sig inte stämma!

Sitter inte dom mest och googlar om man har någon krämpa, och så skriver dom ut någon skit, och säger typ: "prova det här i någon vecka"...

Ångest har blivit den fula sjukdomen, eftersom det inte kommer nya, flashiga mediciner för den. Läkare vet då inte vad de ska göra, utan minimerar då hellre problemen. Har man andra psykiska problem har man 30 olika mediciner att pröva en efter en och då kan man vara duktig läkare.

antonius skrev:

Maggi skrev:Läkare säger så mycket som i efterhand visar sig inte stämma!

Sitter inte dom mest och googlar om man har någon krämpa, och så skriver dom ut någon skit, och säger typ: "prova det här i någon vecka"...

Japp!

Fast om läkaren diagnostiserat med GAD så måste väl läkaren fatta att det är en ångesttyp som inte bara släpper spontant, det är ju mot vad diagnosen står för.