Ska bara lägga till som liten parentes att till slut tröttnade de på mig på soc. Och sa att jag måste söka sjukbidrag för socpengar ska vara sista alternativet och jag hade faktiskt ett annat alternativ. Jag blev lite förvånad men gjorde som hon sa. Jag trodde nämligen inte att jag skulle kunna leva på sjukbidrag. Detta var med andra regler än nu och ganska mycket förr i tiden. Men det fanns som nu bostadstillägg. Jag hade kanske fem år innan detta, fått tala med en från FK personligen. Denna person räknade ut vad jag skulle få i bidrag, jag skulle få runt 3000 tror jag och hon avslutade med att säga att det kan man inte leva på så ingen idé att du söker. Så jag levde ett halvt decennium i villfarelsen att bara soc återstod. När jag tänker tillbaka på det blir jag så förbannad att jag har lust att leta upp henne och kräva pengarna jag missade, ur hennes egen ficka!

Jag hade kunnat haft en god ekonomi under den tiden. Istället så fick jag praktisera utan att ha tillgång till buss, hade inte råd. Hade inte råd att köpa mat på praktiken så när de andra gick och åt eller åt i lunchrummet så drack jag en kopp te för det kunde man köpa där för en krona. Så gick hela dagen på tom mage och jobbade. Så mycket onödigt lidande bara för denna lögnaktiga kossa på FK!

Då hade jag fortfarande en jävligt låg hyra, under 3000 kr i månaden. Så nästan hela hyran betalades av bostadstillägget och sedan fick jag ca 1500 kr mer i handen varje månad mot soc. Det är mycket pengar nu och på den tiden var det ännu mer.

Så om du får försörjningsstöd som det är nu, så bara lite varningens ord typ, att de kommer förr eller senare att ifrågasätta om du ska ha pengar och kanske kräva av dig att du söker sjukpension.

Personligen är jag tacksam mot den socsekreterare som till slut satte stopp för vansinnet som drabbat mig. Först hade jag en elak jävel men denna var juste och snäll, hade henne på slutet. Hon förklarade att det var både för reglerna och min egen skull jag skulle söka. Så sedan när det damp ner vad jag upplevde som en jädra massa pengar från FK, då blev jag självfallet glad över att hon krävt detta av mig, att jag skulle söka. Jag kunde börja äta lagad mat varje dag (om jag ville), jag kunde sluta att de katten skräpmat och ge bra mat, kunde börja spara, kunde gå ut och äta, kunde köpa nya kläder utan att det blev hål i kassan.

Visserligen fick jag nu betala läkarbesök, läkemedel och el själv, men det blev ändå jättemycket mer pengar över. Som dag och natt ekonomiskt.

Hadraniel skrev:

Fretshi skrev:En fråga bara är stand up meningsfullt och välgörande att hålla på med?

Antar inte då det är en stor mängd alkohol inblandat i det jobbet.

Kanske ska bli som Greta! Och strejka för en bättre värld!

Om det är meningsfullt eller ej är inte en fråga som du bör ställa till andra personer utan snarare till dig själv då ingen annan kan avgöra vad som är viktigt i just ditt liv och för dig. Alla har ju olika värderingar och i detta fallet är det dina som bör vara avgörande.

Fast ska du börja fundera över meningen med livet och dina framtidsplaner så bör du nog se till att hamna i ett hyfsat stabilt tillstånd mentalt först.

Okej tänker ofta på livets mening men det är väl mer för att jag är så deprimerad.

Varför måste MN vara hyfsat stabil för att fundera på såna frågor?

kiddie skrev:

Fretshi skrev:En fråga bara är stand up meningsfullt och välgörande att hålla på med?

Antar inte då det är en stor mängd alkohol inblandat i det jobbet.

Kanske ska bli som Greta! Och strejka för en bättre värld!

Kanske ska du börja med att ta hand om dig själv. Du pratar om att bli inlagd och sedan kommer du med några spretiga, oigenomtänkta idéer. Jag tror kanske du är lite besatt av att du måste hålla på med något och tror att du ska tappa greppet om du inte har framtidsplaner.

Du kanske ska sluta vara så rädd för att inte ha något att göra. Det finns massor att göra för den som vill. Så sådant behöver du egentligen inte oroa dig för.

Om du behöver vara på sjukhus så tycker jag nog att du ska börja med att prioritera din mentala hälsa. Du har sagt att du är diagnostiserad med schizofreni, det räknas som en allvarlig psykisk störning. Sådant går inte att bara lämna vind för våg. Om du verkligen vill ditt eget bästa kanske du ska försöka bli stabil mentalt innan du börjar med idéer om vad du ska göra. Det är inte fel att jobba med dig själv och din egen hälsa.

Okej tack för dina råd.

Stand up har jag ju testat redan med ganska svagt resultat men kanske berott på att jag är för instabil.

Så kanske bäst att lägga in sig ändå. Ska visa era kommentarer om läkaren vägrar lägga in mig.

Hur jobbar man med sig själv då?
Jag har faktiskt ingen aning.

Fretshi skrev:Okej tänker ofta på livets mening men det är väl mer för att jag är så deprimerad.

Varför måste MN vara hyfsat stabil för att fundera på såna frågor?

Man måste såklart inte vara så stabil för att fundera på sådant, men det är troligen bra mycket lättare att komma fram till vettiga slutsatser om man är det. Dels tänker man nog oftast klarare plus att man generellt ser mer positivt på alternativen man har.

Utöver detta kan man troligen lätt bli ännu mera deprimerad av att tänka på hur meningslöst mycket är här i livet om man redan mår dåligt och har svårt att se så många ljuspunkter.

Kiddie jag måste bara fråga?

Du har inte funderat på att utbilda dig till psykiatriker du verkar ju veta allt om alla psykiska sjukdomar.

Okej det där var kanske lite väl elakt men jag vart så irriterad på alla kommentarer här.

Tror jag har en prestationsbaserad självkänsla som gör att jag sällan är nöjd med medelmåttiga prestationer.

Men när man mår bättre och lyckas hitta ett jobb man trivs på så tror jag det kan hjälpa lite alla fall.
Inte bra att bli eremit och stänga in sig helt. Även om det i perioder kan vara bra att dra sig undan.

Vad är det som irriterar dig? Om du vill ha en viss sorts svar så kanske du inte ska ställa öppna frågor. Det är fullt möjligt att prata om sig själv och berätta att man tycker att det är skitjobbigt att kanske måsta få "pension" när man har en prestationsbaserad självkänsla. Då får man nog svar som mer passar vad man egentligen tänker på.

Istället ställer du frågor som om de ska gälla alla på jorden. Självklart får man då inte ett skräddarsytt svar till ens egna personlighet. Men du uttrycker dig ju gärna så att det som du mår bra av det ska alla minsann må bra av.

Tror att det är bra om du tog ner det som är om dig själv, till en individnivå. Då slipper folk reta sig på dig och du slipper reta dig på dem.

Jag vill bara redovisa min "karriär" inom området:

2002 fick jag chans att genom arbetsträning, som FSK bekostade, komma till andra arbetsplatser än datasupporten som inte fungerade för mig längre. Tyvärr befann man mig inte ha arbetsförmåga, så sjukersättning hamnade jag med, hemma.

2006-07 fick jag flytta till gemensamt boende, dock inte heldygns. Någon gång då hörde arbetsplatsen av sig, och ville få sina arkivuppgifter om mig, kollade. Och sjukpension fick jag.

2011 i Sept. bytte jag kommun, och gruppboende, men kom först i

2019 Feb till ett LSS-boende.

Avgrunden som jag själv befinner mig i med inre röster och schizofrenidiagnos, går att leva med. Livskvalité går att hitta. Apokalypsen när jag sist blev inlagd, på Psykosavdelning, verkar kanske ordna sig. Närmare utredning av befrielsen, som det ju ekonomiskt sett, är, kanske är jobbig i överkant.

Men jag är snart 62 år fylld, och vem har sagt att en normal ålderdom är hanterbar?!

Så råden blir att ta mina mediciner på rätt tid samt ta det lugnt ett tag och hitta lugnet?

Sen när jag mår bättre kan jag fundera på vad jag vill göra med pensionen?

P.s. Åkte aldrig till psykakuten och bad om en inläggning, så jag saknar väl sjukdomsinikt d.s.

Hadraniel skrev:

Fretshi skrev: Min kontaktperson har till och med sagt om man inte jobbar varför lever man då?

Tyvärr verkar den inställningen vara väldigt vanlig hos människor trots att jag själv tycker den är helt orimlig. Många verkar tycka att det är bättre att jobba med vad som helst, även om det är totalt meningslöst eller till och med negativt och skadligt, än att man inte gör något alls. Som exempelvis att jobba med godisreklam till barn som gör att barnen blir mer lidande av fetma, diabetes och andra sjukdomar för att konsumtionen av godiset stiger i denna målgrupp. Hur kan man tycka att det är bättre att skada barn till ingen rimlig nytta alls än att vara sysslolös bara för att man får betalt för det?

Som jag ser det är det väsentliga att man gör något i livet som man själv anser bidrar med något viktigt och meningsfullt här i världen och det efter ens egen förmåga och ork. Sen i vilket sammanhang detta sker är helt oväsentligt för mig så det kan vara i vardagen genom att hjälpa medmänniskor (eller djur, växter och liknande också för den delen), att hjälpa till ideellt eller i form av en vanlig betald anställning.

Ja och man behöver inte leva för att bli en renlevnadsmänniska heller, de som äter godis stoppar det i munnen själva. Finns det något jobb som är 100% etiskt korrekt ur alla aspekter?

sussi83 skrev:Finns det något jobb som är 100% etiskt korrekt ur alla aspekter?

Kom att tänka på en kompis från förr. AF tvingade honom att arbeta på ett företag som var ägt av Sydafrika typ, under apartheid.

kiddie skrev:

sussi83 skrev:Finns det något jobb som är 100% etiskt korrekt ur alla aspekter?

Kom att tänka på en kompis från förr. AF tvingade honom att arbeta på ett företag som var ägt av Sydafrika typ, under apartheid.

Det kanske var hyfsat betalt, man kan altid byta senare?
Om man saknar jobb så tar man av det som finns tillgängligt, jag har inget åsikt kring sjukersättning osv och tycker man ska få trivas med sitt liv och då ska man ju heller inte söka jobb, men jag skulle inte välja det om jag så fick betalt för det.
Har låg energinivå på vissa sätt men hög på andra och skulle nog känna mig understimulerad till tusen.
Jag klarar mig nog relativt bra själv med en aning puttning ibland då och söker man inte jobb eller jobbar så vet jag inte vad jag skulle ägna mig åt riktigt på rak arm.
Jag skulle nog kunna jobba för ett förhatligt spelbolag så länge det inte var olagligt om det var det första jag fick och sedan kolla efter annat om jag hade möjligheten att välja.
Oetiskt eller ej så måste man hitta sätt att försörja sig på och vägen dit ser nog olika ut för alla och ibland får moralen stå åt sidan för inkomst typ.

sussi83 skrev:Det kanske var hyfsat betalt, man kan altid byta senare?

Var det enda som fanns, så efter ett år flyttade han för att slippa den kommunen. Det var dåligt betalt, under avtalad lön, och det var även väldigt farligt, kände några som arbetat där innan och de hade alla blivit kemskadade. Så det var inte ett bra arbete på något vis. Tycker ingen ska behöva arbeta en dag under sådana förhållanden eller vara tvungna att stötta en diktatur. Detta var under den tid Sverige bojkottade Sydafrika så hela skiten var olaglig, men kommunen var inte så brydd, typ ta det jobbet eller svält.

Men det kanske är lite vid sidan av det egentliga budskapet som är att de som arbetar inte egentligen gör fantastiska saker, de bidrar mer än andra till jordens snabba undergång.

kiddie skrev:

sussi83 skrev:Det kanske var hyfsat betalt, man kan altid byta senare?

Var det enda som fanns, så efter ett år flyttade han för att slippa den kommunen. Det var dåligt betalt, under avtalad lön, och det var även väldigt farligt, kände några som arbetat där innan och de hade alla blivit kemskadade. Så det var inte ett bra arbete på något vis. Tycker ingen ska behöva arbeta en dag under sådana förhållanden eller vara tvungna att stötta en diktatur. Detta var under den tid Sverige bojkottade Sydafrika så hela skiten var olaglig, men kommunen var inte så brydd, typ ta det jobbet eller svält.

Men det kanske är lite vid sidan av det egentliga budskapet som är att de som arbetar inte egentligen gör fantastiska saker, de bidrar mer än andra till jordens snabba undergång.

Okej nu vet vi det så det kanske behövs flera sjukpensionärer?
Då ska jag inte vara sen med att tacka ja till min pension.

Frethsi, även om det är ett stort beslut i ditt liv så är det inget som inte går att ändra på senare. Känner du att du blir bättre i framtiden och vill pröva på att jobba/studera så kan du "pausa" din sjukpension. Försök att hitta något du är intresserad i eller utforska någon hobby du har.

kiddie skrev:

sussi83 skrev:Det kanske var hyfsat betalt, man kan altid byta senare?

Var det enda som fanns, så efter ett år flyttade han för att slippa den kommunen. Det var dåligt betalt, under avtalad lön, och det var även väldigt farligt, kände några som arbetat där innan och de hade alla blivit kemskadade. Så det var inte ett bra arbete på något vis. Tycker ingen ska behöva arbeta en dag under sådana förhållanden eller vara tvungna att stötta en diktatur. Detta var under den tid Sverige bojkottade Sydafrika så hela skiten var olaglig, men kommunen var inte så brydd, typ ta det jobbet eller svält.

Men det kanske är lite vid sidan av det egentliga budskapet som är att de som arbetar inte egentligen gör fantastiska saker, de bidrar mer än andra till jordens snabba undergång.

Nej är det fråga om arbetsmiljö håller jag helt med att det är olämpligt, och olagligt dessutom om det inte finns specifik skyddsutrustning och rutiner som skyddar.
Fick mig att tänka på skandalen om arbetare som blev exponerade av asbest inom industrin, fick lungor som stelnade och en specifik sorts cancer. Förfärligt.
Svårt att veta vilka länder man egentligen ska stötta och få utbyte av, Sverige kan i många frågor hålla sig utanför och ”glida med” på grund av att vi inte har så mycket dyrbara naturtillgångar eller varit i krig.
Vill man kan man säkert hitta kopplingar som direkt eller indirekt förser diktaturer med resurser, finns sådana länder som sitter på ganska stora tillgångar när det gäller fossilt bränsle.
Från någon stans ska det också finnas pengar till att betala olika ersättningar.

Kiddie vad är det man kan göra som inte bidrar till jordens undergång?

Fretshi skrev:Kiddie vad är det man kan göra som inte bidrar till jordens undergång?

Vi är nog alla med på den resan. Handlar bara om hur mycket man är med och förstör.

Andemeningen var väl mer att det inte är säkert att arbete gör världen bättre. I USA präntas exakta ord in i hjärnan på folk som hjärntvätt. De kallar det Contributing member of society. Är man det anses man vara OK, annars inte. Folk använder det som ett hedersbevis, om sig själva eller andra. Så redan från födseln hamras dessa ord in.

Och det handlar givetvis alltid om pengar. Jag skulle nog helt klart våga påstå att jag varit ett mer positivt inflytande på samhället medan jag varit "ledig". Då orkar man engagera sig i sina medmänniskor. Detta engagemang hade jag aldrig orkat ha om jag jobbat.

Så det handlar egentligen om två skalor som man inte ska blanda ihop. Dels handlar det om hur produktiv man är i yrkeslivet och hur mycket pengar som omsätts. Där kan man vara någonstans i mitten, eller man kanske inte producerar pengar alls, eller man kan vara i andra änden där man omsätter en massa flos.

Man kan må väldigt dåligt för att man inte är i ekorrhjulet. Man föreställer sig att ens människovärde är samma som penningvärdet. Dvs ju rikare desto mer värd.

Men sedan finns det en skala till som man inte ska glömma. Och det är hur aktiv man är i sitt eget personliga liv. Och det har inget med betalat arbete att göra. Men man nämner det inte ofta eftersom det ska sopas under mattan (det kan göra att man blir en sämre arbetarrobot).

Här handlar det mer om extremerna att sitta hemma och pilla naveln och att vara engagerad i allt och ha skitmassa intressen och nästan aldrig vara hemma. De som jobbar och ser oss som inte jobbar lägger oss gärna i extremen Gör ingenting. Men grejen är att även här hamnar de flesta någonstans i mitten av skalan. De som är riktigt svårt kroppsligt sjuka, jobbar med det, jobbar med att få vardagen att funka, att må så bra det går, att få sinnesfrid etc. Det är inte att göra ingenting. De som har mer kraft kroppsligt och mentalt kan satsa tid på att hjälpa andra, gå med i frivilligorganisationer, de flesta som jobbar på frivillig basis är sådana som är sjuka själva! Det låter inte klokt men så är det. En som jobbar på integrationscaféet där jag bor har PTSD och cancer och hon tar på sig mest jobb. Man kan ju även hitta något som gynnar en själv och verkligen tillfredsställer det man är intresserad av, och utvecklas i detta. Finns väldigt många som håller på med musik eller dataprogrammering, men självklart andra saker med.

Så låt dig inte luras. Bara för att man slutar jobba hamnar man inte i et vakuum där man ingenting gör. DE vill att du ska känna så, DE vill att du ska skämmas, DE vill att du ska tro att du ska bli uttråkad.

Den stora problematiken med att bestämma sina egna aktiviteter är att vissa är helt självgående, trots inget jobb så går de upp, käkar frukost, gör saker de själva planerat in, käkar lunch, gör något mer, gör ärenden och hemmastök, fixar kvällsfika och avslutar dagen. Men vissa behöver en yttre struktur och de fick den av skolan eller jobbet. Då kan det bli stora problem med rutiner och man kanske inte ens kommer igång med saker man egentligen trivs med att göra eller tycker är viktiga.

Då är det viktigt att man hittar något som kan ge denna yttre struktur. För mig personligen har det funkat bra att gå kvällskurser, det har gett väldigt mycket. En av sakerna som de gett förutom kursinnehållet är att alla behandlas lika, som fullvärdiga, det är himla skönt. Just nu har jag inte råd med det men det blir mer i framtiden. Man kan också gå med i någon grupp eller skapa den själv. Kolla vad det finns för föreningsliv, och för det sociala kan en kompisgrupp vara skönt att ha.

Man får känna av inåt hur många aktiviteter det passar att man planerar in. Jag rekommenderar att man skriver in allt i en almanacka, även de smågrejerna man ska göra. Det bidrar till att strukturen hålls. För mig planerar jag sällan in mer än två saker i veckan, men för dig kanske det skulle vara skönt att om du nu skulle bli "pensionär", att planera in något dagligen måndag till fredag.

Det känns lite som att du håller på att söka efter vad du egentligen är intresserad av. Det kan vara både roligt och frustrerande. Det är lätt att man drar iväg med någon idé som sedan visade sig inte var rolig. Men samtidigt har man ju ändå lärt sig något av det. Ju närmare man kommer vad man är MENAD att göra, desto lyckligare blir man.

Det blev mycket text här Fretshi, men jag hoppas du orkade igenom allt och jag önskar dig lycka till inifrån hjärtat.

sussi83 skrev:Ja och man behöver inte leva för att bli en renlevnadsmänniska heller, de som äter godis stoppar det i munnen själva. Finns det något jobb som är 100% etiskt korrekt ur alla aspekter?

Kanske inte något jobb som är 100% etiskt ur alla olika moraliska perspetiv på samma gång då olika moraliska resonemang värderar olika etiska aspekter som viktigast och ofta på bekostnad av andra.

Däremot anser jag att man alltid bör eftersträva att bete sig så etiskt korrekt som möjligt utifrån sin egen moraliska kompass oavsett om det är på ett betalt jobb eller på sin fritid.

Alltså anser jag inte att det är ok att varken försörja sig som yrkeskriminell eller arbeta med något annat som man anser är moraliskt förkastligt oavsett om det höjer ett lands välfärdsstandard på papper eller ej. Välfärden brukar väl fortfarande generellt räknas som BNP per capita och då höjer ju även sjukvårdskonsumtion och annat lidande som följer i kriminalitetens spår detta i lika stor grad som andra oetiska jobb som man får pengar för? Anser du i så fall att det även vore bättre att skada andra för pengar även utanför "vita" jobb eller är det bara om det är godkänt av staten som det är eftersträvansvärt att bete sig oetiskt för att försörja sig?

Om vi tar mitt exempel med godisreklam från förut till exempel och istället ersätter det med narkotikaförsäljning. Vore det ok att göra allt för att få personer beroende av narkotika och att försöka förhindra dom från att ta sig ur sitt beroende bara för att det är de själva som stoppar i sig narkotikan om det bara ger en själv sysselsättning och leder till att man klarar sin försörjning?

Kiddie har läst det du skrev och tänkt lite på det.
Ska fundera mer på det också.

Har kommit fram till att man kanske även kan bidra till en bättre värld på andra sätt än genom jobb särskilt om man är en stresskänslig person som jag är.

Har ändå trivts rätt bra på min dv och mina fritidsintressen som innebandy och strategispel.

Sen vill jag skriva mer böcker och håller på med än nu. Lite det får ta den tid det tar känsla.

Ska även höra vad läkaren säger om sjukpension. Jag har inte varit villig att söka det än varför det dragit ut på tiden flera år sen jag först vart sjuk.

Skulle du säga att du lever ett drägligt liv på sjukpension? Där det även finns utrymme för glädje (inte bara misär)?

Allt i mitt liv är såklart inte bara misär men det är lite tungt att jämt ha ont om pengar.

Fretshi skrev:Skulle du säga att du lever ett drägligt liv på sjukpension? Där det även finns utrymme för glädje (inte bara misär)?

Tycker inte det finns någon misär alls. Vissa dagar är skitjobbiga men det skulle de vara vare sig jag hade jobb eller inte. Livet går upp och ner men det gör det för arbetande med.

kiddie skrev:

Fretshi skrev:Skulle du säga att du lever ett drägligt liv på sjukpension? Där det även finns utrymme för glädje (inte bara misär)?

Tycker inte det finns någon misär alls. Vissa dagar är skitjobbiga men det skulle de vara vare sig jag hade jobb eller inte. Livet går upp och ner men det gör det för arbetande med.

Okej kan nog vara min depression som talar som har varit så in i helvete svårbehandöad.

Snart är det väl dags att ge ECT en chans.

Jag blev erbjuden någon slags terapi basal kroppskännedom. Nu vet jag inte riktigt vad den handlar om, och jag fick aldrig terapin sedan ändå. Men de tyckte ungefär så här att en del som kan gör att jag mår dåligt är att jag inte respekterar kroppen, jag stänger av den istf att lyssna på den. På något vis har jag blivit tvungen för att överleva.

Men nu slår det tillbaka mot mig istället. Jag är superdålig på att fatta kroppens signaler. Och då kanske det spiller över på det psykiska måendet oxo. Hade den terapin varit något att ha om jag nu hade fått den, hade jag kanske lärt mig mer om min egen kropp och att man kanske inte ska piska den i alla sammanhang utan lära sig att lyssna på vad den behöver. Hade jag ens fattat att man får göra annat än att bita ihop och "köra över kroppen" hade jag kanske mått bättre.

kiddie skrev:Jag blev erbjuden någon slags terapi basal kroppskännedom. Nu vet jag inte riktigt vad den handlar om, och jag fick aldrig terapin sedan ändå. Men de tyckte ungefär så här att en del som kan gör att jag mår dåligt är att jag inte respekterar kroppen, jag stänger av den istf att lyssna på den. På något vis har jag blivit tvungen för att överleva.

Men nu slår det tillbaka mot mig istället. Jag är superdålig på att fatta kroppens signaler. Och då kanske det spiller över på det psykiska måendet oxo. Hade den terapin varit något att ha om jag nu hade fått den, hade jag kanske lärt mig mer om min egen kropp och att man kanske inte ska piska den i alla sammanhang utan lära sig att lyssna på vad den behöver. Hade jag ens fattat att man får göra annat än att bita ihop och "köra över kroppen" hade jag kanske mått bättre.

Jag brukar annars leva efter mottot "Det ska kännas att leva" som inte ibland går att leva efter, men har hjälpt mig att ta mig ut på löprundor när det känts tufft.

Nu blir det åter igen en natt med mindre sömn, de nätterna kommer med lite jämna mellanrum nuförtiden, men då brukar nästa natt bli bättre och jag är oftast inte som en zombie under dagen efter en natt med lite mindre sömn.