Jag har i sociala sammanhang försökt småprata med andra, skämtat osv. Men när jag har tex skämtat eller berättat om ett skämt så har folk då inte förstått skämtet eller det jag har berättat.

Ett exempel är ju att många skämt är ju samma koncept och då kan man köra olika versioner av skämten. Ett utav skämten är då att man berättar en story där fokuset ligger på en viss grej och då ska folk i slutet fråga vad var det i väskan eller liknande och det är det som är själva skämtet. Detta är då ett exempel av ett skämt som jag såg på youtube. Personen som berättar skämtet ska då svara på frågan lyssnaren ställer om tex den där väskan eller det kan vara vad som helst och säga då ”gör du det där så säger jag” nu använde jag inte exakt de orden från youtube klippet men jag tror ni förstår själva budskapet.

Jag undrar då, vad är det som gör att folk inte förstår sådana här typer av skämt? Är inte de rätt vanligt i unga åldrar? Eller är de bara ett kill skämt som måste sägas av en kille? Blir det fel då om en tjej drar samma skämt? Eller handlar de om tajming osv?

Moderator: Kompletterade rubriken för större tydlighet.

Nu vet inte jag vilket skämt det är frågan om så det är ju därför svårt för mig att svara på. Men jag tänker att även ansiktsmimik och tonläge kan spela in utöver tajmingen. Sen är det ju olika vilka skämt en viss person förstår eller uppskattar.

Jag skrev ju vilket typ av skämt det var?

Om jag säger såhär. De va en känd youtuber som berättade om en annans youtubers händelse. Där de va en man med en grå väska och han slog då på väskan och blev aggressiv. De ville då veta vad han hade i väskan och han svarade sug min... så säger jag. Det är just det som är skämtet, att man ska lura folk så de frågar vad var det i väskan? Då ska man svara samma sak som han killen med väskan gjorde. Det är ju det roliga för man lurade de som lyssnade på händelsen. De finns fler versioner på sådana här skämt men då är budskapet densamma men storyn kan vara annorlunda.

1. Vilken social status (enligt nuvarande grupp dynamik) har den som drar skämtet.
2. Är personens kroppsspråk i takt med skämtet.
3. Är skämtet en variation och inom ramarna för vanliga skämt.

Detta är klipper, skämtet är i slutet. Hoppas ni förstår vad jag menar, för när jag har berättat om samma skämt fast med andra ord än det han säger, det är fortfarande samma taktik, att man ska lura sina lyssnare och få dem att fråga om vad det nu än är. Ni vet skämtet om att man ska härma någon och så säger man blå bil, gul bil osv, och så säger den som drar skämtet, "vilken bil sa jag först." Då ska man inte säga vilken bil, utan man ska säga "vilken bil sa jag först". Det är samma sak med detta skämtet, han kör samma grej bara att de var en riktig händelse han tog upp.

https://youtu.be/UIXtg_3A2I4

Den typen av skämt går ut på att en person med "tillräckligt bra" exekutiva funktioner spontant byter fokus när motparten säger något som i vanliga situationer bör få personen att byta fokus.

https://en.wikipedia.org/wiki/Task%20sw ... chology%29

jsmith skrev:1. Vilken social status (enligt nuvarande grupp dynamik) har den som drar skämtet.
2. Är personens kroppsspråk i takt med skämtet.
3. Är skämtet en variation och inom ramarna för vanliga skämt.

Även att skämtet går i linje med skämtarens personlighetet i övrigt.

Den där videon orkade jag inte se klart på. Tre personer som snackar något jag inte ens uppfattar. Jag ogillar i princip alla youtubevideor som inte är musikvideor.

När det gäller skämt så är det säkert olika vad man tycker är roligt. Ibland fattar jag öht inte poängen. Även när jag fattar det den så tycker jag ändå inte det är roligt. Jag avskyr verkligen "skoj" som innebär att man ska lura någon och få den att känna att den gjort bort sig.

Det verkar väl som jag är totalt humorlös, men jag kan skratta åt oavsiktlig humor, typ när det blir missförstånd.

Min poäng är alltså att folk har olika slags humor.

Jag kikade på klippet lite snabbt bara. Det enda jag kunde fokusera på var alla hål i kläderna? Var personerna i klippet hemlösa? Var det filmat ifrån något härbärge?

Till topic så kan jag relatera till det du skriver Jossie94; Skämt och skoj är enormt subjektivt. Det är inte lätt att veta vad som kommer att "fungera" och vad som faller platt. Mycket beror på vilken miljö man är i samt hur väl man känner personerna man konverserar med. Ett snabbt exempel är min storebror; Jag kan ordagrant säga till han att han är en idiot och vi båda börjar gapflabba då vi vet att det är ett skämt då man säger det på ett visst sätt. Hade jag sagt det till någon annan så hade man fått stryk.

Mycket beror även på HUR man säger det och inte nödvändigtvis orden i sig. Säger man någonting väldigt allvarligt och seriöst till exempel så är det svårt att få någon humoristisk reaktion på det. Även kroppshållning och ansiktsuttryck är av stor vikt. Om man är stel som en pinne med armarna rakt vid sidorna lär man inte heller få någon större reaktion på det.

Därför är det fruktansvärt svårt att säga vad du gjorde för fel när du berättade skämtet; Man behöver nästan vara där för att få en bättre inblick om vad som "gick fel". Det bästa du kan göra i en sådan situation är att prata med någon du litar på och be dom förklara varför skämtet inte gav den reaktion som du önskade.

Jag förstår ju nu att det kan bero på olika faktorer till varför det blir som det blir, men jag har lättare att förstå sådant här när inte jag är med i bilden. De är ju lättare att kunna se sådant här om man själv är utomstående och observerar två andra som kommunicerar.

Men mitt problem är att jag vill kunna göra rätt för en gångs skull utan att folk ger några påpekanden om hur jag gör det, att jag gör fel och listan kan bli lång. Jag gör ju ändå inga riktiga fel, så varför ska de överhuvudtaget ens bry sig?

Jag vill bara kunna tex prata med en helt ny människa och slippa höra att jag är för på,intensiv och alla möjliga fel. Det kan sluta med att jag inte kan göra ett jäkla dugg, för oavsett hur jag än gör så kommer folk påpeka det. Jag tycker det är konstigt att de kan säga att jag gör massa fel men jag ska börja säga vad dem gör för fel också, så kan de få känna hur kul det är. Skit ska skit ha.

Tycker själv det kan vara knepigt att dra ett skämt, ibland går det och andra gånger inte alls.
Det handlar nog 90% av gånger hur man utrycker något och vad man säger är skitsamma,det är så jag känner typ.

Inge kul att höra om man gör något fel hela tiden det är förståligt. För min del om någon säger att jag gör fel och inte ger mig en bra förklaring till varför, då anser jag att det är deras problem och inte mitt.

Ja men eller hur! Såklart man ifrågasätter om folk tycker man gör fel hela tiden. Även om de är situationer där man försöker lära känna andra, bara det känns ju mysko. När blev det fel att lära känna folk? herregud, det är liksom 2019, har folk inte växt upp?

Ett sådant skämt skulle jag bara dra inför folk som står mig nära, alltså inte inför bekanta och nya bekantskaper.

Såg just klippet men det är ju inte direkt roligt. Sånt var mer kul när man var typ 10 år även om vissa sådana skämt säkert kan fungera än idag. Tror att dessa skämt är väldigt svåra att dra för nya bekantskaper.

Förstår om skämtet är lite barnsligt för sådana skämt är ju sådana där man körde när man var typ 10. Det var nog mest själva principen jag menade, att det spelar ingen roll om jag eller en annan kör likadana skämt, för det kommer alltid vara någon som gör rätt och någon som gör fel. Även om jag skulle hitta fel hos andra, så känns det som att jag inte kan nämna dessa fel, för att de skulle ändå bara bolla tillbaka och få rätt oavsett. Hur man än vrider och vänder på det, så kommer de alltid få/ha rätt med vad det än är. I detta fallet så var skämtet bara ett exempel på någonting som kan göras på massa olika sätt men det finns rätt och fel sätt.

Mycket handlar ju absolut om tajming mm men om man tar tex en blå jacka så blir det som två läger - Att vissa har jackan uppknäppt medan andra har jackan stängd, då är det tex rätt sätt att ha jackan stängd. Jag visste ju inte att skämtet måste sägas av en kille, jag visste inte heller att jag skulle veta det eller det för att avgöra om ett skämt godkänns eller inte. Jag visste inte heller att du måste vara i denna miljö för att det ska bli helt rätt också. Det börjar låta lite aspigt om det ska vara rätt dag, rätt färg, rätt, tajming, rätt skämt, rätt personer..Även om sådant spelar roll i sociala sammanhang, så trodde inte jag att folk tänkte på dessa saker, det tar för lång tid helt enkelt.

De finns ju de som har barn och då måste det ha tålamod med barnen osv, de har inte tid att tänka på rätt eller fel då i en situation där det är rätt eller fel med ett skämt.

Dessutom trodde jag att eftersom skämtet kändes lite populärt ändå så trodde jag inte att någon skulle bry sig om vem som sa skämtet, jag trodde att folk skulle förstå ändå.

Humor handlar om massa olika faktorer , vad för humor har personerna du berättar skämtet för. Kan dom du berättar skämtet för relatera till det , om du berättar ett skämt om hur det går till på fabriken så kanske inte greven och grevinnan kan relatera till det skämtet , comedic tajming osv.

Jag förstår skämtet du relaterar till men jag tycker helt enkelt inte det är roligt så därför skulle jag inte skratta dessutom är jag för smart för att falla i fällan.

När vi var små fanns det ett skämt som bygger på samma principer som du beskrev med väskan . Man frågar någon "är du en bög i en bur" och när någon säger "nä det är jag inte" så börjar skrika "bögen är lös bögen är lös" . Idag så skulle jag inte gå i den fällan för jag är för smart för det och jag tycker inte heller skämtet är så roligt nu i vuxen ålder .

Men hur hinner man tänka på alla faktorer gällande skämt ? Alltså jag menar att det känns som många bara babblar på en massa. Tex så är ju logiken i tex cod mycket orimlig, för att det finns ingen logik i det hela och ändå så ska man fatta vissa saker. Tex att det står i spelet hur man ska göra vissa saker men då kan ju någon helt plötsligt bara du ska inte göra si eller så. Men spelet går ju ut på att göra på det här sättet.

Tex så skulle man ju inte säga att man var en tjej för då säger en kille som är 15 och aldrig haft en tjej att man ska stå i köket, sen var det faktiskt 2 tjejer som pratade i voice chatten och då brydde sig ingen. Alla fattade ju att de var tjejer, eller ja man hörde ju dem prata. Nej men det är mycket konstiga sociala regler som verkar blandas ihop för ibland gäller regeln och ibland inte.

Jag skulle öht aldrig dra ett skämt när jag träffar nya människor. Bara när jag är med folk jag känner.

Man vet ju inte vad de andra har för humor, så skämtet kan falla platt till marken.

Vill jag lära känna folk så pratar jag om seriösa saker. Jag menar, hur bra lär man känna varann efter att ha dragit ett skämt? I bästa fall visar det att de andra har samma humor som jag, men inget annat. Men skanske skrattade de bara av artighet. I värsta fall blir det bara pinsamt.

Men jag tycker fortfarande att det är svårt för alla oavsett diagnos eller inte att tänka på alla dessa moment som spelar in, för det där kan ju variera från dag till dag dvs dagformen. För då ska man förstå idag kan jag inte köra detta skämtet för att idag är det en regnig dag och personen har gjort det och det och personen har fel tröja idag också, nej men det blir lite löjligt. Det låter ju mer som om folk har asperger då.

Jag fattar om det är vissa saker men det blir ju löjligt om det är värsta kursen för att bara dra ett skämt. Det finns säkert kurser för just skämt osv men andra kan ju bara dra ett skämt och ingen ber en ta en kurs i hur man drar skämt, skulle man säga det skulle de bli konstigt. Men om det är rätt person så skulle de nog gå hem att säga så, för då kanske den personen är väldigt populär och då kan personen säga så för den gör ju rätt då även fast det är konstigt. Där skulle jag ju säga att personen faktiskt gör sociala fel. Knepigt det där...

Jag skulle gissa att i 90 % av fallen så förstår andra inte ett sånt skämt, särskilt om de inte har varit med om det tidigare. Och det är nog mest den yngre generationen som känner till sånt. Men även för folk utan autism så är det svårt att få folk att skratta, att berätta rätt sorts roliga historia.

Egentligen kan man göra det bäst med folk som man känner VÄL. Det är egentligen för riskabelt när det gäller nya människor Folk som man känner - då vet man vad de tycker är roligt.

Vet inte om jag har så mycket att tillägga, men då jag tydligen är ganska rolig enligt andra (när jag har energi för det) så skulle jag säga så här:

Ingen "tänker" på ett skämt. Det är en spontan handling/kommentar/historia som passar i det aktuella rummet, med de närvarande individerna. Grunden i skämtet måste ha en anspelning eller bas från något som gruppen (ja, att reagera på ett skämt är ett flockbeteende, så bara gruppen är med, behöver inte alla individer vara det) kan relatera till. En gemensam nämnare. Skämtet du beskrev fungerar enbart för att en liten grupp (troligtvis vänner) såg det roliga i ursprunget, kopierade det och spred det till andra som kan relatera till det. Ta skämtet ur den gruppen eller sammanhang så faller det platt och man får bara obekväma blickar. Jag såg inte alls det roliga i just det här skämtet, men jag har inga problem att skratta åt andra skämt som faller mig i smaken. Det är alltså inte fel på dig om du inte lyckas kopiera eller uppskatta just det här skämtet, för det passar helt enkelt inte dig.

Konsten att dra ett bra skämt ligger enbart i att tajma rätt handling/mimik/poäng med rätt grupp och sammanhang. Du tänker inte på det, du analyserar det inte i efterhand eller försöker laga det, och du planerar inte för det (lära sig någon annans skämt och sedan återberätta det misslyckas nog mer än oftast om man själv inte modifierar det och lägger till detaljer för att synka med sin egna grupp). Det är som sagt extremt subjektivt vad som är roligt.

Paradox77 skrev:Vet inte om jag har så mycket att tillägga, men då jag tydligen är ganska rolig enligt andra (när jag har energi för det) så skulle jag säga så här:

Ingen "tänker" på ett skämt. Det är en spontan handling/kommentar/historia som passar i det aktuella rummet, med de närvarande individerna. Grunden i skämtet måste ha en anspelning eller bas från något som gruppen (ja, att reagera på ett skämt är ett flockbeteende, så bara gruppen är med, behöver inte alla individer vara det) kan relatera till. En gemensam nämnare. Skämtet du beskrev fungerar enbart för att en lite grupp (troligtvis vänner) såg det roliga i ursprunget, kopierade det och spred det till andra som kan relatera till det. Ta skämtet ur den gruppen eller sammanhang så faller det platt och man får bara obekväma blickar. Jag såg inte alls det roliga i just det här skämtet, men jag har inga problem att skratta åt andra skämt som faller mig i smaken. Det är alltså inte fel på dig om du inte lyckas kopiera eller uppskatta just det här skämtet, för det passar helt enkelt inte dig.

Konsten att dra ett bra skämt ligger enbart i att tajma rätt handling/mimik/poäng med rätt grupp och sammanhang. Du tänker inte på det, du analyserar det inte i efterhand eller försöker laga det, och du planerar inte för det (lära sig någon annans skämt och sedan återberätta det misslyckas nog mer än oftast om man själv inte modifierar det och lägger till detaljer för att synka med sin egna grupp). Det är som sagt extremt subjektivt vad som är roligt.

Bra tillägg!

Precis det här jag behövde höra! Precis som du säger, ingen tänker ju på ett skämt men samtidigt spelar det så stor roll olika sociala regler, medan jag måste nästan läsa en kurs för att förstå dessa saker andra bara vet. Det är ju bara vissa saker jag "tänker" på medan andra är det bara att göra fast samtidigt så är allting inte helt självklart. Det är väl den där balansgången jag har svårt med, för eftersom folk går utifrån dagsformen så kan de där sociala reglerna /koderna ändras hejvilt. Nej men det är oskrivna regler och man ska förstå dem men samtidigt som det inte finns rätt och fel, men ändå så finns det rätt och fel.

Jag har alltid varit en sån som har ett skämt redo. För mig är det bara det att jag ser eller hör något, också dyker ett skämt upp i mitt huvud som passar den situationen. Så det är ganska organiskt, det bara dyker upp. Jag är faktiskt ganska bra på skämt, folk skrattar mycket. Det kan vara invecklade skämt eller bara en snabb kommentar, en `one-liner`. Jag ser humor i saker och situationer.

Jag tycker man kan utgå från tumregeln: Dra inga skämt för nya människor. (Såvida inte alla är fulla och tycker att allt är roligt.)

Andra människor kan känna av när det är läge men det kan (ofast) inte aspergare. Alltså bör vi nöja oss med att skoja och skämta när vi är bland folk vi känner och litar på.