Jag har ofta fått höra att jag gör på fel sätt gällande det sociala. Nu när jag fått lite mer svar om vad "felet" är, dvs att vi med diagnoser missar olika självklara signaler som NT personer märker lättare, så har folk också sagt svar som "du är för på, du är en intensiv och framåt person, du skulle kunna ta ur luften från rummet mm". Jag har ju trott att jag varit normal eller rättare sagt som en NT person och så har många andra sagt till mig: Du har en diagnos. Det är rätt tufft att leva i en värld där man är ett frågetecken för man vet inte om att man har en diagnos, men alla andra märker. Så var det tills nyligen, då jag äntligen fick de där svaren om vad jag gjorde för fel enligt många.

Men hur kul är det att få höra att man är en intensiv person, är för på och tar slut på luften från rummet när det enda man bara har velat är att bara ha kompisar, precis som vem som helst? Är det så mycket begärt egentligen från mig, att jag bara vill ha kompisar men pga min diagnos så har folk antingen tagit distans eller sagt "du gör på fel sätt", "du har en diagnos" eller "du är för på" mm? Jag har ju försökt få kompisar på normala sätt, dvs småpratat, så att folk säger att jag gör på fel sätt, där har dem noll koll på hur kommunikation funkar, eftersom jättemånga småpratar på en social tillställning för att det är ett sätt att lära känna en person. Visst finns det tyst kommunikation men de gäller ju när man känner varandra. Eller hamnar i en situation där någonting händer och två personer råkar ha sett samma upplevelse/sak. Utgår från film exempel men det kan hända i verkligheten också.

Jag fattar ju att det har med sociala koder som jag missar att göra, men då gör ju NT personer FEL genom att påpeka det, är det verkligen normalt? De är ju inte så att man direkt går fram till en blivande kompis och bara "tja, du gör på fel sätt", för att man försöker lära känna den personen. Nt personer är då rätt ignoranta personer och fattar då inte att "oj hon eller han försöker lära känna mig" utan tänker, "shit, det är någon som försöker lära känna mig, det är skitkonstigt, jag har ju mina vänner sen jag var 7 år, jag är har fobi för människor". TYp så. DET känns ännu mer weird än att jag försöker lära känna den. Faktiskt.

SÅ hur menar dem då att man ska lära känna dem om det nu är svårt? DE är ju de som krånglar till det hela. för att dem tänker på en jäkla mall om hur man ska göra och inte. Det räcker med att man hälsar och redan där har man påbörjat ett samtal som kan leda till att man bli vän med någon, men om de är konstigt enligt NT personer som ska vara sociala koder experter (vilket dem inte är) så säger jag bara...AWKWARD!

Men problemet är att jag pga detta har blivit lite känslig, för att jag vet inte hur jag ska vara, eftersom jag har trott jag var normal, sen fått höra att jag har en diagnos och när de blev utrett så hamnade jag på fel DV, och innan och efter min diagnos så fick jag höra att jag gjorde på fel sätt. Är de några som gjort på fel sätt så är det ju dem som har påpekat det, för på riktigt, hur ska de få kompisar om de påpekar deras blivande kompisars fel? Det är detta jag tycker är konstigt att folk faktiskt försvarar deras beteende bara för att det är NT personer och kan sociala koder. Om de är såhär de vill ha vänner genom att säga att man gör på fel sätt såfort man är lite udda, Jag vet inte vilken planet de bor på då..

Hur ska jag göra för jag känner att jag sitter i mitten av två världar och vet inte hur jag ska beta mig och hur jag ska göra för att folk ska fatta att jag bara vill ha vänner precis som vem som helst?

Jag är ju mig själv men hur jag än gör så gör jag ju fel enligt andra för att jag bara försöker lära känna personer, vilket ÄR normalt i detta samhälle. Skulle jag bete mig som NT personer gör/gjort mot mig, så skulle de bli konstigt, men när de gör likadant, då är det helt okej.


Hoppas någon förstår vad jag vill med detta inlägg. Kanske en aning rörigt, men tydligare än såhär kan jag nog inte göra, då får ni fråga om ni inte förstår.

Nej, tycker jag, det är ej rörigt.

nada niente zilch null Noll 0 Unicode Character 'NULL' (U+0000)

_ utifrån mig - ta bort orden och lyssna på fina ljud i bra ordning som vispar bort och tar fram.

Det finns nog gott om personer som saknar flera vänner.
Man kan inte bli vän med alla så är det nog bara.

De flesta blir väl vänner för att de delar samma intressen?

Ja eller jag har ju försökt få vänner genom att börja någonstans och då genom att småprata med dessa personer i sociala sammanhang. Då skapar man ju en kontakt på det sättet. Då menar jag i en situation där man träffar personer för första gången. Man kan ju inte få vänner om man bara är tyst och inte tar initiativ till det, eller?

Det är väl lite det, att om man pratar med personer så kan vissa tycka typ, "varför vill du lära känna mig?" som om det skulle vara jättekonstigt eller att de bara tycker man är för framåt. Men hur ska man då göra om man inte ens får ta initiativet till att prata med någon?

Då skulle ju ingen kunna ha någon kompis överhuvudtaget.

Jag menar såhär.

Jag bara funderar på hur NT personer menar att man ska lära känna dem, om det nu är på fel sätt att lära känna någon på ett normalt sätt. Utgår då från exemplet jag nämnde, att man inleder en kontakt med en ny människa, genom att småprata. Om man träffar en främmande människa på tex en fest eller något, så brukar man väl ta initiativet genom att prata med den personen. Hur ska man annars lära känna någon om det nu är på fel sätt att prata med någon?

Då känns ju det som om NT personer har en väldigt konstig syn på det sociala. De känns ju som de då inte vet hur kommunikation fungerar.

Jag kan iaf stå för att jag har svårigheter med det sociala, och det är ju pga att jag har en diagnos. Jag missar självklara signaler som NT personer lättare kan se, men det ger ju inte dem rätten att säga att någon annan gör på fel sätt. Då är det ju snarare deras sätt som det är fel på, just för att de inte verkar förstå hur man beter sig i sociala sammanhang och för att de påpekar andras fel men kan samtidigt göra likadana fel själva, men då gör inte dem på fel sätt, för dem är ju NT personer och har rätt oavsett. De har ju blivit uppfostrade att de kan bete sig hur man vill och kommer undan lätt i situationer där dem även kan göra sociala fel. Men då är deras handlingar inga fel, utan då gör dem ju på rätt sätt.

Lite rörigt men jag tror att jag förstår din grundtanke. Du är frustrerad/upprörd över att andra personer som du har träffat tycker att du har missat sociala signaler?

Jag ser inget fel med att försöka lära känna någon okänd individ genom att småprata. Det är nog det vanligaste sättet lära känna någon. Det är inget konstigt. Det man får tänka på är att om det andre personen ger signaler om att inte vill lära känna dig i sin tur, att man då avbryter försöket för att förhindra irritation.

Ta detta exempel: Du står och småpratar med någon som du vill lära känna. Personen du pratar står med armarna i kors, endast ger dig korta svar tillbaks samt rullar med ögonen när du försöker prata med hen. Det är då givet att den du pratar med inte är intresserad av att fortsätta konversa med dig. Du tackar då för dig och försöker med någon annan individ. Fånigt exempel, men jag hoppas att du förstår vad jag menar?

Att folk menar på att du är för intensiv och suger luften ur rummet; Pratar du ovanligt mycket eller mer än dina kamrater? Får dom andra inte någon syl i vädret? Mitt tips är att försök att lyssna mer än vad du pratar; Håll en god lugn ton och ha ett bra "ge och tagande" med dom du konverserar med.

Säg till om jag har missuppfattat dina problem; Annars hoppas jag att mina tips kan hjälpa dig något sånär.

Jossie94 skrev:Är de några som gjort på fel sätt så är det ju dem som har påpekat det, för på riktigt, hur ska de få kompisar om de påpekar deras blivande kompisars fel?

.
Jag tycker du borde vara tacksam för att de påpekar vad du gör för fel. Problemet är annars att man inte får veta vad man gör för fel och då har man verkligen ingen chans att ändra sig. Detta för att folk känner att man "är fel" men inte kan förklara hur. Eller för att de är för snälla och artiga.

Sen tycker jag du ska sluta haka upp dig på rätt och fel, rättvist och orättvist. Tänk i stället på vad som fungerar resp inte fungerar.

Du har annars fått bra tips. Just att mera lyssna än att prata själv tror jag är bra.

Jag är inte van att folk påpekar andras fel på det sättet bara. Jag missar ju dessa signaler pga min diagnos men mestadels av dem situationerna jag tagit upp, har jag varit ovetandes av min diagnos och ingen har sagt hur eller vad som är själva felet heller. Hur ska man då kunna göra på rätt sätt ? Många har ju bara visat med handlingar att jag gjort på fel sätt. Det är då klart att man blir lite alltså va? Ursäkta? Det är lite som arr de skulle säga att du pratade på fel sätt eller gick på fel sätt. Hur gör man då på rätt sätt? När alla är olika? Det är därför det blir så konstigt att de visar att mitt sätt är konstigt, för dem är faktiskt värre. Varför reagerar ingen på deras beteende och säger vänta ni gör ju på fel sätt?

Tänk det själva att ni verkligen vill lära känna någon som ni känner är jättetrevlig och vill bli kompis med han eller hon. Men så får du istället konstiga handlingar tillbaka där personen antingen visar att den är ointresserad eller bara på något sätt visar att den tycker att du gör på fel sätt.
Tex det var en tjej jag försökte lära känna för massa år sedan. Detta är bara för att förtydliga hur jag menar.
Då hade vi träffats flera gånger fast i grupp då på ett event kan man säga. Jag kände inte henne så bra så jag tog kontakt med henne på fb och skrev då något i stil med "har du lust att träffas i stan på en fika?"
Fick tillbaka svar som var kortfattat ”vi är bekanta”, ”jag går ett beteendevetenskapligt program ” och typ en lång text om hur man tar kontakt med andra. Hon typ föreläste för mig.

Då undrar jag, hur och vad för fel gjorde jag där?
Det känns ju mer som hon gjorde på fel sätt eftersom vem skriver så? Som om hon är märkvärdig för att hon går den linjen? Jag har liksom läst psykologi så jag kan också en del om beteenden men inte skriver jag det till de jag eventuellt vill bli vän med.

Så med detta är ju de många knepiga personer jag har träffat och jag kan inte låta bli att undra hur dessa personer överhuvudtaget har några vänner på grund av deras beteende, för det beteendet är inge bra. Vem vill vara vän med sådana personer? Det är lite som att få ett slag i ansiktet eller magen för de kommer så plötsligt att dem tycker att man är konstig. Konstig för vadå? Att man vill vara social eller lära känna nya personer? Hur är det konstigt? Isf borde ju alla vara konstigs eftersom de flesta är sociala och på olika sätt försöker lära känna någon.

Jag hakar inte upp mig på detta, jag bara ifrågasätter detta för det låter superkonstigt och att folk tycker att sådant här är både okej ovh normalt. Det är fan inte normalt att bara jag går på denna linjen och vi är bekanta och pga det säga nej jag vill inte ses. Hade hon sagt "nej jag kan inte idag" eller så, helt okej. Men pga detta så låter ju hin som en väldigt konstig ovh jobbig person. Skriver hon så till alla sina blivande kompisar då?

Det er litt vanskelig å forstå eksakt hva som har skjedd basert på tekstene. Jeg kan derfor oppfatte feil, men det virker som du har som utgangspunkt at alle vil ha flere venner. Slik er det ikke. Mange vil ikke ha flere venner. I tillegg er det slik at mange ikke er interessert i å være venner med f.eks. deg eller meg. Det er lov.

I tillegg er det mange som ikke vil bli forstyrret eller føle seg invadert. F.eks. at man drar på et event en eller flere ganger, forutsetter ikke at man er åpen for å etablere nye vennskap. Man er kanskje på et event for å gjøre helt andre ting enn å etablere vennskap. En bør derfor ikke utgå fra at noen på arrangementet vil ha venner. Om man ikke vil det og blir oppsøkt i ettertid, kan det føles som man blir forfulgt.

At man er bekjent med noen, det vil si at man har møtt dem flere ganger, betyr ikke nødvendigvis at man kan, skal eller vil bli kompiser. Man har hverken rett til å snakke med noen eller til å bli venn med noen.

Om du beter dig som du skriver så förstår jag att folk drar öronen åt sig. Jag orkar inte med så röriga människor mer än några få minuter.

nallen skrev:Om du beter dig som du skriver så förstår jag att folk drar öronen åt sig. Jag orkar inte med så röriga människor mer än några få minuter.

Var det verkligen smart att säga till någon som redan har svårt att hantera liknande uttalanden?

Jag kan vara svinrörig i text, även IRL men oftast mer samlad i verkligheten än i text.

Som du beskriver i ditt exempel så tror jag faktiskt att du har haft lite tur. Det exemplet du gav där din bekanta svarade så spydigt/tyket hade då jag aldrig velat bli vän med.

Kan du ge något mer konkret exempel där du har blivit tillrättavisad/avvisad? Har du fått någon hjälp ifrån t ex BUP, Vuxenpsyk eller liknande hur man skall hantera sociala situationer och interaktioner?

Problemet är väl att man behöver träffa folk upprepade gånger för att lära känna någon, det är sällan man hamnar i ett enstaka sammanhang för att sedan bli kompisar.
Ett intresse är väl en bra start?

Ibland kan det vara bra att chansa på vinst och förlust med vetskapen om att man man kanske inte får det man var ute efter.

Om man ska skaffa vänner hos NTs så lär man själv ha ett socialt kapital beroende på vem man frågar.

Svar till Tallen91: Det är väl mer små saker folk har gjort i sociala sammanhang. Deras handlingar har ju visat på något sätt att jag har gjort något sk socialt fel. Jag har ju inte strävat att bli bästavän med någon bara sådär. Tex så var det två personer på fb som skrev i fb väggen, att de skulle lägga till varandra och då ville de ju uppenbarligen lära känna varandra. Men det är fortfarande ingen som har påpekat att deras sätt är fel. Detta verkade vara två helt främmande personer som snackade med varandra i någon grupp på fb. Jag reagerade ju direkt på det att, hur kan detta vara okej för dem men om jag vill småprata med någon för att eventuellt bli vän med den personen, då reagerar många negativt. Hade jag gjort precis som dessa personer, så hade folk som sagt tyckt att det sättet är konstigt.

Exempel som jag var med on nyligen är dels att jag var med min sambo och hans vänner på en bar för att kolla på en spelning där vi kände en i bandet. Då var alla sociala mot alla och hälsade. Det kom två personer till och satte sig vid vårt bord, och de kände dem vi var med. Jag och min sambo kände inte dem. Detta var då två helt nya personer för oss, så klart man ville hälsa. Eftersom det var högt så tänkte jag, att dem inte hörde mig när jag skulle hälsa. Men efter det så kollade de jättemycket åt mitt håll. De var så jobbigt att jag kände att jag hade gjort något fel. Efter det så gick alla till en annan bar och då var återigen alla sociala mot alla satt och snackade. Men så kom dem två igen och då hälsade dem på alla förutom mig. Ena killen satt och glodde som bara den och det kändes som han satt och tänkte, vem fan är du ungefär eller varför sitter du här?

Efteråt hade han fått reda på vem jag var utav min sambo. Problemet är att deras beteende kände väldigt konstigt och dessutom är dem 30 och har både fru och barn. Jag kan förstå om det var ett missförstånd, men jag trodde bara att man var mogen att kunna hälsa i en social situation när man var så pass gammal. De blir ju konstigt om de är så tydligt att de ignorerar en. Men tydligen så är det ju så det funkar, att vissa personer medvetet utesluter någon av en oklar anledning. Det var så det kändes.


En annan händelse är att en perspn skrev till mig på instagram i samband med en tävling. Då hade jag gissat på ett lag och de var flera som hade sagt samma lag och detta laget var det som jag tror Henrik Lundqvist spelar i. Man kunde iaf vinna hans tröja signerad. Då rättar denna personen mig och bara skriver typ dem är inte med i denna tävling eller något sådant. Jag känner bara såhär, stör sig folk så mycket på hur man gör saker eller inte? Nu kanske personens avsikt var på ett snällt sätt, men bara själva principen att någon ska påpeka ens fel tycker jag är konstigt. Inte sitter jag och rättar andra i olika sammanhang, jag struntar väl i vad dem gör.Men jag tycker det är konstigt att andras sätt mot mig är okej och om jag gör likadant mot dem, så är det konstigt.


De är ju inte bara att 1 har sagt något utan flera. De har ju inte sagt du har gjort på fel sätt så, men de har ju ändå reagerat på något sätt och jag tycker inte att de borde göra det eftersom mina sk fel kan vem som helst göra fel. Jag vet ju NT personer som gör fel i sociala sammanhang, men då är det inga fel för deras fel är acceptabla. Kanske dålig jämförelse men om Karin och Calle gör något sk socialt fel tex något som de fattar egentligen men väljer att inte fatta eller bryr sig inte , då spelar de inge roll om de gör fel eller rätt, för deras fel är alltid rätt oavsett. Mina sk fel kommer alltid bli fel, för att jag inte fattar sociala koder. Även om jag gör på rätt sätt så kommer alla påpeka att jag gör på fel sätt.

Folk har sagt till mig att du är för på, du är en intensiv person, ingen vill bli vän med dig osv. Det är jättejobbigt att få höra det bara för att man försöker lära känna andra personer. Hade någon annan försökt lära känna någon, ja då är det bara fritt fram, den personen gör ju inga fel den kan bli bästavän med någon på 1 dag eller så. Hade jag däremot blivit vän med någon person på en dag då hade många bara sådär går det inte till.

Tex så var det en person för massa år sedan som sa till mig att jag inte kunde bli tsm med en person och killen blev jättesur på mig över det, för han älskade ju verkligen sin tjej och jag var en skam för kärleken och hon gick på toa och han saknade henne...Vilka är folk att störa sig på hur andra gör? Skit i andra och sköt dig själv är mitt motto! Ska jag sitta och påpeka andras fel dagligen? DÅ måste jag ju ha jävligt tråkigt.. Så jäkla trist bara att vad man än gör så kommer folk att du gör på ett konstigt sätt. Ja men hur då? Vda är det som är konstigt då? nej de kan de inte förklara...För det finns inget konstigt jag gör.

DE är ju skillnad om jag hade gjort något riktigt konstigt, typ gått fram till en person och sagt att den är ful eller så. DE är ju sådant man inte gör. Men om man vill lära känna andra, ja då gör man fel.

Det är lite svårt att ge dig bra råd såhär i efterhand men jag skall försöka. I ditt första exempel med personerna som du skulle hälsa på, höjde du rösten ovanligt/onödigt mycket så att du nästan skrek på dom? Kan dom ha blivit "ställda"/"förvirrade" av din ev. kraftiga röst/hälsning?

Är du verkligen säker på att dom blev "konstiga" efter ni hade hälsat på varandra? Glodde den ena personen verkligen på dig och att det inte bara är inbildning? Sen varför dom inte hälsade på dig när ni gick till den andra baren; Dom kanske inte hälsade på dig då ni redan hade hälsat på varandra förut den kvällen om jag förstår din historia rätt? Vad har din sambo sagt och gett dig för råd? Anmärkte han också på att dom andra personerna betedde sig konstigt eller oartigt mot er eller dig?

Det låter väldigt konstigt när folk säger till dig att ingen vill bli din vän etc. Har folk verkligen sagt det ordagrant till dig?

Jag kan förvisso tro på att folk tycker att du är för intensiv och för på; Vissa personer kan bli skrämda/avtända om andra personer är för "på" eller intensiva som du skriver. Försök som jag skrev tidigare att lyssna mer än vad du pratar. Håll en god lugn ton och ha ett bra givande och tagande när du konverserar med andra. Försök även få hjälp ifrån BUP/Vuxenpsyk/Psykolog som kan ge dig bättre råd och strategier om hur du skall handskas med detta.

När jag har frågat om råd och tips eller rättaresagt varför det blivit som de blivit, så har de sagt just att andra inte har velat bli vän med mig, och att jag är intensiv och för på. Jag ville ju bara veta vad vissa saker berodde på, men då var de nästan som om att de kränkte mig istället för att fatta vad jag menade. Jag försökte förklara och förklara, men då tyckte de att jag gav för lite information om själva händelseförloppen.

Det är jobbigt att ha en diagnos och inte fatta självklara saker, för då när man frågar om sådana saker så fattar inte folk att det kan vara en svårighet hos vissa. Därför tror jag att de hade inställningen om att jag var lite trög. Likaså som att jag tycker att de är självklart att de ska kunna säga vad själva FELET är. Jag menar, om jag säger till någon annan, du gör på fel sätt, så kommer den att fråga vad felet är. Men då kan ju inte jag eller någon annan person riktigt säga exakt vad felet är och det är konstigt, för har de sagt A då får de säga b. Alltså, man säger ju inte en sådan sak för att inte kunna förklara hur sjutton dem menar. DEt är ju det jag har reagerat på, dvs i princip frågat Vad menar ni med att jag gör på fel sätt?


De har ju resulterat i att i olika sociala sammanhang så har jag ju undrat över det sk felet, och det har ju inte känns tydligt från deras sida, eftersom de har känt mer som att de har hittat på dessa sociala fel av oklara anledningar. Det är ju inte så att jag har gjort på ett konstigt sätt. Jag har ju inte varit dum mot någon eller gjort sk riktiga fel, utan enbart varit artig, trevlig, snäll, normal. De har ju mer varit de andra som varit mer onormala i dessa fall. Om inte annat så är de knepiga personer som tror att de är bäst i världen och visar de tydligt, så de släpper inte in nya människor i sociala sammanhang. Och det har inte berott på att de är blyga eller liknande, de har ju varit medvetet.

Men den del människor kanske inte vill ha flera vänner el kompisar, de har redan fullt upp. De har sina släktingar och grannar och vänner sedan barndomen; fler behöver de inte.

Däremot om man träffas ofta ändå, t ex om man studerar tillsammans, arbetar ihop, går på samma träning etc, då blir det enklare att prata mer med varann och det kan leda till man blir vänner. Men att man småpratar med varann på en fest betyder inte att man blir vänner.

Det verkar faktiskt svårare att hitta vänner än partner. Att folk träffas på en fest och sen går hem tillsammans och kanske blir ihop sen, det verkar ju vara jättevanligt. Men när det gäller kärlek och sex är folk inte så noga. När det gäller vänner däremot, då blir man vägd på guldvåg.

Som Alien skrev, vissa människor vill inte ha fler vänner eller kompisar. Du kanske har haft otur och stött på flera sådana personer under kort tid. Du får helt enkelt försöka vidare med andra personer som du träffar.

Ja, får nog göra det. Jag har ju bara inte förstått varför och då fått det bekräftat på olika sätt att jag gjort något socialt fel, men också haft det som eh egen känsla. För i grunden att småprata i ett socialt sammanhang, är ju inte själva felet, för de flesta är ju där för att ha trevligt och mingla lite. Då lär man ju känna andra personer per automatik. Då blir det ju weird om man själv är jättetrevlig och social men mottagaren är mer "dig vill jag inte prata med" och visar det väldigt tydligt. Det är inte så att jag är trög eller så,men jag tycker att själva situationen blir konstig då, för hur jag än gör trots att det är på rätt sätt så fattar inte dessa personer att det är så man gör på sådana tillställningar, dvs minglar, småpratar.

Tex är man i ett socialt sammanhang så vill väl ingen vara med personen som är jättetråkig och bara står och gör ingenting, för det märks. Det är ju då tydligt att personen kanske inte vet hur man ska göra i en sådan situation och kanske är blyg, då får ju andra bjuda in personen i gruppen, istället för att medvetet utesluta personen. Eller så får personen ta initiativet själv och komma med i samtalet.

Jag har ju varit den personen som tagit initiativet och försökt komma in i samtalet, men då har de tydligen varit fel enligt andra. Jag tänker ju inte stå och vara tråkig för, som sagt jag är social och jag vet hur man beter sig. Dock känns det som inte andra vet hur man beter sig, för om man pratar med dem är det ju något jättekonstigt. Hur lär man känna någon då liksom? Om deras inställning är att de är konstigt att ha med folk att göra i sociala sammanhang, var inte där då, var hemma istället för normalt folk är ju som sagt där för att småprata mingla och ha det trevligt, och då är man det i 1-2 timmar och sedan när man är hemma kan man vara osocial. Man går ju inte på en fest för att inte träffa folk, för det är ju det man gör när man är på en fets, man träffar ju folk. Då är det konstigt om folk är där för att de har fobi för folk som är sociala och vill prata. Fattar ni min poäng? Jag kanske inte blir bästavän med någon men att jag vill småprata med folk på en fest eller liknande, är ju inte något konstigt. Däremot är det ju konstigt att folk reagerar på att man vill lära känna dem, för det är ju det folk gör idag, De är ju ingen nyhet att "oj det är 2019 och folk är kompisar med varandra, för hur ska man då bli vänner om det är fel att bli vänner? Man måste ju liksom börja någonstans.


Detta är egentligen så löjligt enkelt att förstå, bara det att det är ju dem som krånglar till det hela, för att de lever typ på planeten mars. Jag har ju inte sagt någonstans jag vill bli vän med dig, utan jag är endast social och då backar folk, det är just det som är konstigt. Ska man bara sitta och vara tyst hela kvällen för att andra tycker det är konstigt att man är social? Låter jätte konstigt om man är på en social tillställning men inte kan bete sig normalt. Dvs småprata med andra och va social eller låtsas va det under tidens gång. Ni fattar nog vad jag menar.

Jossie94 det känns inte som att du har tagit till dig någonting alls utav det som har skrivits till dig i dina olika trådar. Det är fortfarande du som är normal och alla andra som är onormala och konstiga.

Som jag själv var inne på tidigare så behöver inte normalt beteende nödvändigtvis motsvara det mest optimala eller det mest humana beteendet, utan normalt beteende motsvarar ju vad som är vanligast, eller möjligen vad dom flesta anser är det korrekta beteendet. Jag är definitivt inte den som vill påstå att ett normalt (vanligt) beteende alltid skulle vara eftersträvansvärt, men vill man fungera bättre med andra så är det ju en fördel om man lär sig att förstå det normala beteendet lite bättre så att man kanske lättare kan smälta in. Men då får man ju skilja på vad som är normalt och vad man själv tycker är optimalt.

Du kan skriva här på forumet och kritisera hur folk fungerar, men till vilken nytta? Du kan vända dig till NT-personer och försöka att ändra på dessa, men hur lyckosamt vore det? Då återstår att jobba med dig själv om du vill fungera bättre med NT-personer. Att du skriver här om dessa sakerna kanske är en början på detta. Att skriva av sig, reflektera och att ta in vad andra skriver, det låter för mig som att det kan vara ett rimligt utgångsläge.

Jag tar till mig saker helatiden om hur jag ska vara, men hur ska jag vara om jag ändå alltid gör på fel sätt enligt andra? Och hur förklarar man ett osynligt handikapp när man endast försöker förklara att man har trott hela tiden att man är normal, men då har andra märkt att man inte är det och nu när jag haft min diagnos i några år, så fortsätter folk att påpeka mina fel. När kan jag säga att deras sätt är fel? Jag vill också kunna uttrycka mig på det sättet, för jag har lika mycket rätt att säga det till dem, när de säger de till mig. Vad har de fått rätten att säga så till mig överhuvudtaget? Det är ju faktiskt dem som går över den där gränsen, men de bryr sig inte men gör på rätt sätt ändå, bara för att de förstår sociala koder. Jag förstår inte sociala koder, men jag förstår hur man beter sig.

Om alla säger att de är konstigt att lära känna någon, hur sjutton lär man känna någon då? Kanske lär man känna personen genom att inte göra ett skit? Inte vet jag hur dem menar. Det sättet dem menar på, är ju väldigt otydligt då, trots att de själva ska leka "vi vet allt" och påstå sig veta hur man gör på rätt sätt. De vet inte alls hur man gör på rätt sätt. Om de visste hur rätt sätt var, så skulle de inte säga till andra hur de ska göra och inte, men det kanske är normalt, att säga du gör fel, du gör rätt. Who cares? Alla gör väl på olika sätt och då kan varken deras sätt eller mitt sätt vara på fel sätt, men eftersom de säger till mig att jag gör på el sätt, varför ska jag då inte kunna göra detsamma? Men jag säger inte till någon det första jag gör när jag vill lära känna någon eller visar på något sätt, att personen gör fel. Då vet man definitivt inte hur man beter sig, därför anser jag att det sättet dem uttrycker sig på mot mig, inte är på rätt sätt. För helt ärligt talat, vem gör så som de håller på med? Hur ska de någonsin få vänner om de påpekar ens fel till sina blivande vänner? Ingen vill vara vänner med sådana personer.

Jag berättade för en släkting om en händelse och han sa direkt, hon verkar jobbig. Hon är också konstig, dels för att hon inte klarar av att vara trevlig i ett socialt sammanhang,de har ingenting med att hon haft en dålig dag eller är blyg, för hon va så helatiden. Hon hälsade inte på någon. Ändå så gör ju hon på rätt sätt enligt majoriteten, vilket jag tycker är konstigt att folk faktiskt försvarar hennes beteende, för det är inge bra beteende. Om hon nu inte kan vara trevlig i ett sådant sammanhang där man ska vara trevlig, och jag är trevlig och fattar hur man beter sig i ett sådant sammanhang, hur sjutton kan jag då vara den som gör på fel sätt då? Den logiken håller inte i längden. De kommer bara massa ursäker om tajming osv, deras beteende är fortfarande inte ett normalt beteende. Thats it. De har inte rätten att säga att mitt sätt är fel utifrån deras handlingar, för deras beteende är värre.

DE är nästan som om de skulle köpa en helt ny dator men om jag också köper en ny dator, så köper jag den på fel sätt. Hur köper man en dator på fel sätt? Alltså nu menar jag inte att man har snott datorn eller så, utan enbart principen att de gör på rätt sätt och jag gör på fel sätt. Hur går de ens ihop? De är liksom mobbing variant på det hela, för det är som de där usla ursäkterna mobbare tar till med, att man skulle tex ha fel jacka, vem säger att mobbarna inte har fel kläder då? den utsatta kanske har rätt jacka och de har fel kläder?

Man kan tyvärr inte förvänta sig att människor alltid är konsekventa, rättvisa eller ärliga. Är man själv konsekvent, rättvis och ärlig i alla lägen, då är man kanske en bättre människa i dessa avseendena men man är därmed samtidigt onormal i viss mån, d v s inte som alla andra. Det underlättar nog en hel del om man inte har några större förväntningar på andra när det gäller dom här sakerna, och att man förstår att den kritik man eventuellt får inte heller den måste vara baserad på konsekvent tänkande, rättvisa eller ärlighet.

Förväntar man sig att andra skall vara konsekventa, rättvisa och ärliga i alla lägen, då kommer man att bli besviken och frustrerad så som du verkar vara. När jag tipsade om att man kan jobba med sig själv så tänkte jag inte enbart på det egna beteendet, utan även på att lära sig att bättre förstå hur andra människor fungerar rent mentalt och känslomässigt. Kan man förstå detta så är det i regel lättare att acceptera att andra är som dom är.

Jag förstår hur andra är, men inte om de håller på med beteenden som inte makes sense. Det går liksom inte ihop med den inställningen som de har. Det jag syftar på är att de kan inte ha en inställning om att deras sätt är rätt sätt, när de uppenbarligen inte kan göra på rätt sätt själva. De sitter ju själva och kastar sten i glashus, för de gör ju också sk sociala fel, samtidigt som de menar att jag gör på fel sätt, men dem gör ju på rätt sätt. Även om de nu skulle köpa den där datorn på fel sätt, hur det nu går går till? Så köper de ändå den där datorn på rätt sätt. Det låter superkonstigt. Det med datorn är bara ett jätte enkelt exempel.


Det är också den jämförelsen jag menar också när jag säger att principen att folk menar att det är ett fel sätt /konstigt sätt att lära känna folk på en social tillställning, när det är det man brukar göra på sådana tillställningar. Man brukar mingla eller småprata. Eller såhär, jag sitter på en bio och kollar på bion. Som man brukar göra på en bio, dvs kolla på filmen. Hur tolkar du då om en person säger att du kollar på bion på ett konstigt /fel sätt? Hur kollar man på en bio på fel sätt? Man säger inte sådana saker till blivande kompisar, man säger inte det till någon, att den gör på fel sätt eller visar det med olika handlingar. Om det inte är riktiga fel, såsom att någon slår en annan person eller sådana fel.

Dessa fel som folk syftar på att jag gör, de kan ju vem som helst göra. Så därför kan de inte säga ett dugg om att det är på fel sätt, för de är precis lika dåliga isåfall. Om de säger att jag gör på fel sätt eller tycker så och de gör själva likadant, då är det ju verkligen kasta sten i glashus och framförallt så är de precis lika dåliga som dem menar att jag är. De erkänner inte att de gör fel, men de gör jag. Jag säger ju att jag inte kan de sociala koderna, men om de håller på såhär mot blivande vänner, då kommer det inte komma långt. Då borde det vara mer tydligt att deras sätt är ett väldigt konstigt sätt att lära känna andra på än mitt sätt.


Typ såhär.
Man träffas i ett socialt sammanhang och då brukar man hälsa på den andre.
Därefter kanske man försöker hitta en gemensam startpunkt, dvs beroende på situation anpassa frågan. Tex om man är på en fest, kanske frågar, känner du många här på festen? Detta är då ett sätt att inleda ett samtal med personen. Här vill man då bara småprata och detta kan leda till att man klickar och lär känna varandra bättre och då tar ett steg längre, med att föreslå ska vi träffas någon dag?

Då är det väl konstigt om personen i ett sådant här möte visar att det är konstigt att denna personen försöker lära känna någon, genom att antingen visa att den tycker att de är konstigt eller att den då säger "vi är bekanta, jag går en beteendeskaplig linje" och föreläser hur man tar kontakt. Vad ska jag med den informationen till? Jag skiter väl i det, jag ville bara veta om hon kunde träffas någon dag eller inte. Hade personen sagt, ja absolut, vi kan träffas någon dag men det inte blir av, så fattar jag ju att det är bara så man säger. Men man utgår ju ändå att man tror att de ska bli av, för att det är så man inleder en kontakt, genom att ta initiativ för att träffas. Man kan ju inte träffa någon genom att inte träffas. Man måste ju börja kontakten någonstans. Hur tror ni att andra har lärt sig bli tex fotbollsproffs? De föds ju inte med alla förmågor och gör på rätt sätt eller blir proffs på direkten, de måste också börja från grunden och lära sig det. Däremot har kanske vissa bättre förmåga till att bli proffs, medan andra kanske kan bli bättre men inte lika bra som proffsen. DE är ju som att vissa kan bli jättebra på att sjunga men ingen kan ju bli lika bra som beyonce.

Med detta menar jag, att även de som säger att de gör på rätt sätt och jag gör då på fel sätt, så har de ändå lärt sig hur man beter sig i grunden, därför kan de inte bara säga att de gör rätt och jag gör fel, för de har ju inte bara fötts och vips så kan de göra allting rätt. DE har ju också lärt sig. Därför blir deras sätt att säga/visa att mitt sätt är konstigt eller på fel sätt, fel sätt att uttrycka sig på. För dem gör ju inte heller rätt. Men eftersom de har skyllt på mig så skyller jag på dem. Kanske barnsligt från bådas håll, men jag orkar inte alltid ta skulden, för något jag inte har gjort. De får faktiskt skylla sig själva eller också ta emot skiten, för det är ju inte ens fel att två bråkar.

Jag säger inte att jag inte gör fel, för det gör jag. Men här tycker jag att jag inte gör något fel i och med att jag gör något som folk gör dagligen. Och att säga att de då är på fel sätt, hur ska man då ta kontakt med andra? De blir ju jättesvårt att ta kontakt med andra om de nu är på fel sätt att bara överhuvudtaget prata med personer. Ska man inte prata då eller? Ska man bara stå och glo på varandra eller hur ska man göra? Det låter ju bara weird, men om NT personer menar att man ska göra så, ja då är det verkligen ett konstigt sätt att lära känna folk på. Mer extremare än att jag försöker lära känna personen genom att föreslå tex en aktivitet man kan hitta på, när man känner att man har klickat med personen. Dvs, "Har du lust att ses någon dag?" Vi kan fika eller shoppa. Det är så man inleder en eventuell vänskap med någon.

Jag såg två främmande personer prata på fb öppet i en grupp. Ingen av de kände varandra verkade det som så som de pratade. De båda pratade om att de skulle lägga till varandra på fb. Då undrar jag, hur kan folk inte säga att de gör på fel sätt? För jag tycker att det sättet dem gjorde på var mer konstigt och inte på rätt sätt. Jag menar inte att de är fel att lägga till någon så, men det känns inte som att man tar kontakt med någon på det sättet. Man skriver väl inte till en random person och bara, får jag lägga till dig på fb?

Det är skillnad om det var kanske att man hade träffats innan någonstans eller så,men vad jag uppfattade så hade de enbart pratat på fb där, vilket var första gången de pratade och då ville de lägga till varandra.

Jag blir faktiskt förvirrad av fel sätt, rätt sätt osv, snart blir det fel sätt att bara prata med någon överhuvutaget, vilket redan har hänt i mitt fall. De är förbjudet att lära känna någon, man får vara ensam resten av livet. Ungefär så. Hur kommer de sig då att folk faktiskt känner personer eller har kompisar om de nu är fel att ha det? Ja, hur ska man göra ?

Kan någon ge mig rimliga svar på detta så ja... men det är nog svårt med tanke på att enligt NT personer så är det omöjligt att bli vän med någon överhuvudtaget, för man gör ju på fel sätt. Även om man bara träffar en person och känner , vilken trevlig person, men då är det fel att lära känna den personen för man måste ju göra på rätt sätt. Vad nu rätt sätt är egentligen. Nobody knows...