Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Kontaktperson
Forstår jeg deg riktig Melissa - at ditt standpunkt er at man ikke bør ta oppdrag som boendestödjare for noen man ikke vil være venn med og stille opp for uten å nøle på fritiden?Melissa skrev:ShakeItOut skrev:Gränsen som jag rabblade om i förra inlägget var den med att den ena partnern är betald vän och inte en riktig. Som att mina boendestödjare inte är min vänner men de skulle nog alla lyssna på mig om jag behövde prata.
Jag ser det fortfarande som man är båda delar, inte bara det ena eller andra. Gäller alltså detta då utöver er ordinarie tidsschema? Ställer de upp utan tvekan? Eller om du bara känner för att dra ut och fika, följer denne med om du vill ha sällskap? Om inte, är min ståndpunkt att man inte bör ta sig an uppdraget.
Kontaktperson
Skulle min kompis kunna börja tjäna pengar på att umgås med mig alltså? Låter som bedrägeri mer än något annat.
Har haft kontaktperson eftersom jag blev tvingad att söka eftersom det hette att söker man inte allt direkt man fått LSS, boendestöd, kontaktperson, DV, kommer man aldrig få det sedan. Bättre att avsäga sig än missa det helt. Så jag sökte allt och fick det.
Min kontaktperson var manisk (på riktigt) och fanatiskt kristen. Hon hatade djur och var rädd för dem. Hon ville bara motionera och be till Gud typ. Hon berättade att hon sov kanske 1-2 timmar per natt om sommaren och sedan gick hon på 2 gympingpass per dag.
Hon hade sökt att bli kontaktperson för att Jesus hade sagt till henne att det fanns små ynkliga människor som inte hade någon och inget liv, och dessa skulle hon ta i sin famn. Det första som hände var att hon tog hem mig och visade upp sin villa för mig, och sedan visade hon upp mig för sin man. Som något slags bevis för att hon hittat en liten stackare att hjälpa.
Jag kan ju säga att det hela tog slut ganska fort. Dels behövde jag ingen kontaktperson, jag har vänner, dels var hon konstigare än jag. Fick lov att ta med hunden på en av våra promenader och hon gick asfort fast jag sa att vi måste gå i hundens takt (en minihund på 2 kg med svagt hjärta). Hon mer eller mindre krävde att jag skulle släpa hunden efter mig i kopplet så kanske "den lärde sig". Jag blev så stressad av detta att jag bar hunden nästan hela promenaden och efteråt var jag alldeles slut men hon skulle gå och göra 1000 saker och sedan skulle hon träna 2 ggr nästa dag.
Hon var inte glad att jag var en självständig människa för hennes plan var väl att rädda en själ åt JESUS KRISTUS.
Ja, vad säger man?
Har haft kontaktperson eftersom jag blev tvingad att söka eftersom det hette att söker man inte allt direkt man fått LSS, boendestöd, kontaktperson, DV, kommer man aldrig få det sedan. Bättre att avsäga sig än missa det helt. Så jag sökte allt och fick det.
Min kontaktperson var manisk (på riktigt) och fanatiskt kristen. Hon hatade djur och var rädd för dem. Hon ville bara motionera och be till Gud typ. Hon berättade att hon sov kanske 1-2 timmar per natt om sommaren och sedan gick hon på 2 gympingpass per dag.
Hon hade sökt att bli kontaktperson för att Jesus hade sagt till henne att det fanns små ynkliga människor som inte hade någon och inget liv, och dessa skulle hon ta i sin famn. Det första som hände var att hon tog hem mig och visade upp sin villa för mig, och sedan visade hon upp mig för sin man. Som något slags bevis för att hon hittat en liten stackare att hjälpa.
Jag kan ju säga att det hela tog slut ganska fort. Dels behövde jag ingen kontaktperson, jag har vänner, dels var hon konstigare än jag. Fick lov att ta med hunden på en av våra promenader och hon gick asfort fast jag sa att vi måste gå i hundens takt (en minihund på 2 kg med svagt hjärta). Hon mer eller mindre krävde att jag skulle släpa hunden efter mig i kopplet så kanske "den lärde sig". Jag blev så stressad av detta att jag bar hunden nästan hela promenaden och efteråt var jag alldeles slut men hon skulle gå och göra 1000 saker och sedan skulle hon träna 2 ggr nästa dag.
Hon var inte glad att jag var en självständig människa för hennes plan var väl att rädda en själ åt JESUS KRISTUS.
Ja, vad säger man?
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
ShakeItOut
Oftast har nog kontaktpersonen ett hjärta och bryr sig men det är ju inte samma sak som vänskap. Jag tror inte att många gör det enbart för pengarna utan även för erfarenhet, vill hjälpa någon etc. Vissa med AS är rätt gränslösa i beteende (pga att de inte förstår) och har så svårt för socialt beteende att en person kanske inte orkar ha väldigt mycket kontakt med dessa tyvärr. Skulle jag ha en kontaktperson så skulle jag ändå träffa denne oftare än mina vänner. Men med mina vänner så behöver vi inte ses ofta... vi är fortfarande vänner.
För mig vore en trevlig person som drog med mig ut på sånt som jag inte fixar själv typ gymmet optimal. Har inte behov att vara nära vän eller höras av annat än när vi ses. Förstår att andra kan ha annat behov men känner ändå att gränser är bra. Det går att bry sig även om man har gränser för vad man vill göra för en annan människa.
Då har vi nog skilda åsikter. För om man bryr sig finns man där även utanför den förutbestämda tiden. Vad man behöver eller passar någon bäst är väldigt olika även för de med diagnos och jag är ju kontaktperson främst på grund av att min vän just behöver stöd och hjälp. Självklart förekommer gränser men så är det med allt. Det viktigaste är att brukaren känner till att man verkligen bryr sig. Det är prio.
Oftast har nog kontaktpersonen ett hjärta och bryr sig men det är ju inte samma sak som vänskap. Jag tror inte att många gör det enbart för pengarna utan även för erfarenhet, vill hjälpa någon etc. Vissa med AS är rätt gränslösa i beteende (pga att de inte förstår) och har så svårt för socialt beteende att en person kanske inte orkar ha väldigt mycket kontakt med dessa tyvärr. Skulle jag ha en kontaktperson så skulle jag ändå träffa denne oftare än mina vänner. Men med mina vänner så behöver vi inte ses ofta... vi är fortfarande vänner.
För mig vore en trevlig person som drog med mig ut på sånt som jag inte fixar själv typ gymmet optimal. Har inte behov att vara nära vän eller höras av annat än när vi ses. Förstår att andra kan ha annat behov men känner ändå att gränser är bra. Det går att bry sig även om man har gränser för vad man vill göra för en annan människa.
Då har vi nog skilda åsikter. För om man bryr sig finns man där även utanför den förutbestämda tiden. Vad man behöver eller passar någon bäst är väldigt olika även för de med diagnos och jag är ju kontaktperson främst på grund av att min vän just behöver stöd och hjälp. Självklart förekommer gränser men så är det med allt. Det viktigaste är att brukaren känner till att man verkligen bryr sig. Det är prio.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
ShakeItOut
Att de då skulle lyssna under den tid som jag har boendestöd, betalt. Nej. De skulle inte agera som vänner och höra av sig även om jag är rätt säker på att teamet skulle kunna ha "extra koll" om man bad dom. Boendestödjare behöver ingen utbildning men antar att de har något internt i vissa team. Mer fokus på den dagliga livsföringen och att t.ex mat, städ, tvätt fungerar och peppar/hjälper med detta. Men ja, blir rätt samma sak med att båda kategorierna. Båda peppar till sånt man inte fixar själv.
Vad menar du med "extra koll"?
Jaha, intressant, jag hjälper henne nämligen med sådant också. Att strukturera och få in rutinerna så inte bostaden liknar ett bombnedslag samt att hon får mat i sig (hon glömmer ofta äta) så vi kör med "timer" för att påminna om nödvändiga ting som ska göras.
Att de då skulle lyssna under den tid som jag har boendestöd, betalt. Nej. De skulle inte agera som vänner och höra av sig även om jag är rätt säker på att teamet skulle kunna ha "extra koll" om man bad dom. Boendestödjare behöver ingen utbildning men antar att de har något internt i vissa team. Mer fokus på den dagliga livsföringen och att t.ex mat, städ, tvätt fungerar och peppar/hjälper med detta. Men ja, blir rätt samma sak med att båda kategorierna. Båda peppar till sånt man inte fixar själv.
Vad menar du med "extra koll"?
Jaha, intressant, jag hjälper henne nämligen med sådant också. Att strukturera och få in rutinerna så inte bostaden liknar ett bombnedslag samt att hon får mat i sig (hon glömmer ofta äta) så vi kör med "timer" för att påminna om nödvändiga ting som ska göras.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Känns det inte konstigt att kalla en fd vän för brukare?
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Det är inte kontaktpersonens uppgift att få personen att fungera i hemmet. En kontaktperson behöver ingen utbildning, så ska man gå in på sådana saker kan en kontaktperson som lägger sig i detta göra mer skada än nytta. Detta arbete faller på boendestödet, som ska erbjuda utbildad hjälp anpassat till individen. Kontaktpersonen är till för det sociala livet.
Har man redan varit vänner innan och sedan kommer in med klockor och larm och idéer så låter det mer som man vill ha ett mentalt övertag över sin kompis under den falska idén om att man är professionell personal. Kan öht inte förstå att man vill behandla en vän på detta sätt och sätta sig över vännen.
Att vännen sedan inte har andra vänner låter oroande och jag undrar om det är kontaktpersonen som alienerat vännerna eller vad det är som hänt.
Har man redan varit vänner innan och sedan kommer in med klockor och larm och idéer så låter det mer som man vill ha ett mentalt övertag över sin kompis under den falska idén om att man är professionell personal. Kan öht inte förstå att man vill behandla en vän på detta sätt och sätta sig över vännen.
Att vännen sedan inte har andra vänner låter oroande och jag undrar om det är kontaktpersonen som alienerat vännerna eller vad det är som hänt.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Batte
Hej Batte, trevligt att se dig igen!
Forstår jeg deg riktig Melissa - at ditt standpunkt er at man ikke bør ta oppdrag som boendestödjare for noen man ikke vil være venn med og stille opp for uten å nøle på fritiden?
Är inte säker på om jag förstått din frågeställning men svarar efter vad jag tror du menar. (är det fel uppfattat är det bara att säga till)
Grejen är just det, vill man agera/vara boendestödjare/kontaktperson så tycker jag att det faller sig naturligt eller automatiskt att man blir en god vän med brukaren. Jag ser inget tokigt i att vilja umgås även utanför tidsschemat. Det är ju bara trevligt och man lär känna varandra bättre. Givetvis måste detta vara något som brukaren också vill. Det ju faktiskt "du som kontaktperson ska agera (är detsamma som vara för min del) som en vän"
Jag låter som en upprepande skiva känner jag Men det är väldigt kul och intressant att läsa era synvinklar.
Hej Batte, trevligt att se dig igen!
Forstår jeg deg riktig Melissa - at ditt standpunkt er at man ikke bør ta oppdrag som boendestödjare for noen man ikke vil være venn med og stille opp for uten å nøle på fritiden?
Är inte säker på om jag förstått din frågeställning men svarar efter vad jag tror du menar. (är det fel uppfattat är det bara att säga till)
Grejen är just det, vill man agera/vara boendestödjare/kontaktperson så tycker jag att det faller sig naturligt eller automatiskt att man blir en god vän med brukaren. Jag ser inget tokigt i att vilja umgås även utanför tidsschemat. Det är ju bara trevligt och man lär känna varandra bättre. Givetvis måste detta vara något som brukaren också vill. Det ju faktiskt "du som kontaktperson ska agera (är detsamma som vara för min del) som en vän"
Jag låter som en upprepande skiva känner jag Men det är väldigt kul och intressant att läsa era synvinklar.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
kiddie skrev:Skulle min kompis kunna börja tjäna pengar på att umgås med mig alltså? Låter som bedrägeri mer än något annat.
Har haft kontaktperson eftersom jag blev tvingad att söka eftersom det hette att söker man inte allt direkt man fått LSS, boendestöd, kontaktperson, DV, kommer man aldrig få det sedan. Bättre att avsäga sig än missa det helt. Så jag sökte allt och fick det.
Min kontaktperson var manisk (på riktigt) och fanatiskt kristen. Hon hatade djur och var rädd för dem. Hon ville bara motionera och be till Gud typ. Hon berättade att hon sov kanske 1-2 timmar per natt om sommaren och sedan gick hon på 2 gympingpass per dag.
Hon hade sökt att bli kontaktperson för att Jesus hade sagt till henne att det fanns små ynkliga människor som inte hade någon och inget liv, och dessa skulle hon ta i sin famn. Det första som hände var att hon tog hem mig och visade upp sin villa för mig, och sedan visade hon upp mig för sin man. Som något slags bevis för att hon hittat en liten stackare att hjälpa.
Jag kan ju säga att det hela tog slut ganska fort. Dels behövde jag ingen kontaktperson, jag har vänner, dels var hon konstigare än jag. Fick lov att ta med hunden på en av våra promenader och hon gick asfort fast jag sa att vi måste gå i hundens takt (en minihund på 2 kg med svagt hjärta). Hon mer eller mindre krävde att jag skulle släpa hunden efter mig i kopplet så kanske "den lärde sig". Jag blev så stressad av detta att jag bar hunden nästan hela promenaden och efteråt var jag alldeles slut men hon skulle gå och göra 1000 saker och sedan skulle hon träna 2 ggr nästa dag.
Hon var inte glad att jag var en självständig människa för hennes plan var väl att rädda en själ åt JESUS KRISTUS.
Ja, vad säger man?
Just det här jag menar, hur galet det faktiskt kan bli om kontaktpersonen inte har hjärtat på rätt ställe och verkligen bryr sig om brukaren för dennes väl och ve. I ditt fall blev det alldeles fel och beklagar att du råkade ut för en sådan människa. Vissa människor hör inte hemma bland andra människor.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Melissa skrev:Forstår jeg deg riktig Melissa - at ditt standpunkt er at man ikke bør ta oppdrag som boendestödjare for noen man ikke vil være venn med og stille opp for uten å nøle på fritiden?
Är inte säker på om jag förstått din frågeställning men svarar efter vad jag tror du menar. (är det fel uppfattat är det bara att säga till)
Grejen är just det, vill man agera/vara boendestödjare/kontaktperson så tycker jag att det faller sig naturligt eller automatiskt att man blir en god vän med brukaren. Jag ser inget tokigt i att vilja umgås även utanför tidsschemat. Det är ju bara trevligt och man lär känna varandra bättre. Givetvis måste detta vara något som brukaren också vill. Det ju faktiskt "du som kontaktperson ska agera (är detsamma som vara för min del) som en vän"
Jag låter som en upprepande skiva känner jag Men det är väldigt kul och intressant att läsa era synvinklar.
Nej, jag håller inte med. Boendestödjare (boendeassistent) är faktiskt ett yrke. Precis som t ex sjuksköterska, undersköterska och kurator. De försörjer sig alltså på det. Man kan inte vänta sig att de ser alla sina brukare som vänner. (Se f ö denna tråd om just boendestöd: boendestod-omrostning-t6665.html)
Kontaktperson är något annat, det lär man knappast försörja sig på.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Melissa skrev:Det låter vettigt, helt klart, just tillit är ju en förutsättning för att bevara den relation man än har. Men går den förlorad tror jag inte det finns någonting kvar, att bygga upp den igen krävs ofantligt mycket och inte säkert att det går att reparera men det beror ju lite på omständigheterna. Man måste (enligt min uppfattning) i sådana fall förtjäna den och inte bara tas för givet, även om ens liv hänger på en skör tråd. Om någon exempelvis skulle bryta mitt förtroende anser jag inte vederbörande är värd min vänskap längre.
Absolut, tillit är också en av hörnstenarna. Och desto mer utsatt man är, desto viktigare är det att man kan lita på sina vänner.
Jag hade en längre tankekedja som ledde tillbaka till att kontaktperson kallas vän, men nu har du börjat få så bra svar från andra, att jag kan skippa att dra den (är trött ).
Men bara kort tänker jag att vän kan man vara på olika sätt och brukare är olika, därför får man lov att också se ordet vän i dess vidaste mening, så som det är rimligt i den här kontexten.
Och som man kan se av inläggen - bl.a. ett av mina egna - så vill alla heller inte ha en närmare relation, utan vill t.ex. ha kontaktpersonen mer som en "startmotor" bara.
Om jag förstår rätt är du också kontaktperson bara för en person, som du redan kände.
Annars är väl gången den att man söker uppdraget och blir sen tilldelad helt främmande personer som brukare. Då kan man inte riktigt förvänta eller begära att det alltid blir er slags tajt vänskap av det hela.
Iofs kan ju tillgång och efterfrågan påverka också.
Kanske tanken från början är att folk ska bli "riktiga" vänner, men det finns för få kontaktpersoner för att det ska gå att matcha ihop folk så att de faktiskt funkar som det.
Har inte en susning, bara en tanke som flög förbi i skallen.
Slutsvamlat, nu ska jag läsa andras mer kunniga inlägg istället.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Man ska alltså lägga märke till att kontaktperson är en social kontakt som kan om brukaren vill, leda till nya sociala kontakter, eller vara med på aktiviteter brukaren inte kan eller vill göra ensam. Ersättningen är inte hög och det är inget man direkt har som sitt yrke. Kontaktpersoner är till för människor som av någon anledning inte har ett bra socialt kontaktnät. Krävs noll utbildning och ingen kunskap om aspergers eller ADD för att vara kontaktperson. Det är från fall till fall om brukarens diagnos ens avslöjas. Kontaktpersonen har en social roll.
Boendestödjare är ett arbete man lever av. Man går hem till de klienter det är bestämt att man ska till. Man får i förväg veta saker om dessa och journal förs. Det finns en handlingsplan som ständigt uppdateras. Denna ska innehålla brukarens svårigheter, hjälpbehov mm i detalj. Man har tider bokade, vissa har boendestöd ofta, vissa mer sällan, beroende på vad de efterfrågar och vad man anser de har för behov. Man får jobbet baserat på tidigare erfarenhet, lämplighet och utbildning. Boendestödjaren ska kunna allt grundläggande i diagnosen samt kunna saker som rör ett hem och vardagslivet. De ska kunna allt från att städa och laga mat till att lägga upp budget, till att se till att de mår bra och kunna varna vården om något verkar hända. De ska också kunna rycka in och kontakta vården och annat om brukaren önskar det. Dvs det krävs en hel del kunskap om diagnosen OCH om precis allt som vardagslivet kan innebära. Du ska också kunna arbeta i gruppen med andra boendestödjare. Det är alltså inte precis ett enkelt arbete, även om det tyvärr är rätt dåligt betalt.
Det är naturligtvis inte så att man alltid passar med sin boendestödjare och såvida man inte bor på en liten plats har man olika, inte samma. Klienten kan avsäga sig personal som inte passar, personal kan däremot inte avsäga sig klienter. De måste försöka vara flexibla.
Att jämföra kontaktperson med boendestöd är ungefär som att jämföra kontaktperson med "hemsamarit". Alltså inte någon bra jämförelse.
I vissa fall får kontaktpersonen dra ett lite tyngre lass om personen nekats boendestöd eller inte passat med boendestöd som erbjudits. Men så ska det egentligen inte vara.
Boendestödjare är ett arbete man lever av. Man går hem till de klienter det är bestämt att man ska till. Man får i förväg veta saker om dessa och journal förs. Det finns en handlingsplan som ständigt uppdateras. Denna ska innehålla brukarens svårigheter, hjälpbehov mm i detalj. Man har tider bokade, vissa har boendestöd ofta, vissa mer sällan, beroende på vad de efterfrågar och vad man anser de har för behov. Man får jobbet baserat på tidigare erfarenhet, lämplighet och utbildning. Boendestödjaren ska kunna allt grundläggande i diagnosen samt kunna saker som rör ett hem och vardagslivet. De ska kunna allt från att städa och laga mat till att lägga upp budget, till att se till att de mår bra och kunna varna vården om något verkar hända. De ska också kunna rycka in och kontakta vården och annat om brukaren önskar det. Dvs det krävs en hel del kunskap om diagnosen OCH om precis allt som vardagslivet kan innebära. Du ska också kunna arbeta i gruppen med andra boendestödjare. Det är alltså inte precis ett enkelt arbete, även om det tyvärr är rätt dåligt betalt.
Det är naturligtvis inte så att man alltid passar med sin boendestödjare och såvida man inte bor på en liten plats har man olika, inte samma. Klienten kan avsäga sig personal som inte passar, personal kan däremot inte avsäga sig klienter. De måste försöka vara flexibla.
Att jämföra kontaktperson med boendestöd är ungefär som att jämföra kontaktperson med "hemsamarit". Alltså inte någon bra jämförelse.
I vissa fall får kontaktpersonen dra ett lite tyngre lass om personen nekats boendestöd eller inte passat med boendestöd som erbjudits. Men så ska det egentligen inte vara.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
kiddie.
Det är inte kontaktpersonens uppgift att få personen att fungera i hemmet. En kontaktperson behöver ingen utbildning, så ska man gå in på sådana saker kan en kontaktperson som lägger sig i detta göra mer skada än nytta. Detta arbete faller på boendestödet, som ska erbjuda utbildad hjälp anpassat till individen. Kontaktpersonen är till för det sociala livet.
Har man redan varit vänner innan och sedan kommer in med klockor och larm och idéer så låter det mer som man vill ha ett mentalt övertag över sin kompis under den falska idén om att man är professionell personal. Kan öht inte förstå att man vill behandla en vän på detta sätt och sätta sig över vännen.
Att vännen sedan inte har andra vänner låter oroande och jag undrar om det är kontaktpersonen som alienerat vännerna eller vad det är som hänt.
Jag ser till att hon får en fungerande vardag anpassat efter henne, hon ber ofta själv om hjälp men försöker få henne bli självständig på alla de sätt och vis men det är en hård kamp. Det innebär inte att man "lägger sig i" att man hjälper till. Du har helt rätt till din åsikt men den är alltför missvisande. Skulle föredra att du frågade istället då jag upplever din attityd som dömande och inskränkt och betackar mig för sådant.
Efter att bland annat ha lyssnat på Lina Liman, Måns Möller (som har en son med diagnos), Svenny Kopp och Tony Attwoods så fick vi olika tips på diverse hjälpmedel och på den vägen är det. Sedan har hon också min familj (inte bara mig) att umgås med och barnen älskar henne. Att hon inte har andra vänner beror på att hon, i mer än sitt halva liv blivit utstött och mobbad för att hon fungerar annorlunda och därmed känt sig enormt ensam. Det påminner om neuropsykiatriska diagnoser om man ser till helheten av hennes liv. Hon avvisades till och med av sin egen så kallade "familj". Ingen tog tillvara på hennes styrkor hon faktiskt hade utan såg bara nackdelar.
Att vi kör med "timer" är för hennes skull, inte för min. Jag behöver ingen sådan för att påminnas om att äta eller när det är tid att rymma undan och städa exempelvis. Om ingen ser till att detta sköts blir det kaos i hennes tillvaro. När hon vet hur lång tid allt tar, vad som ska ske härnäst och så vidare är hon tillfreds och lugn i sig själv. Stressen är hennes värsta fiende. Att hon vill ha kläder prydligt vikta på sitt eget charmiga lilla sätt får man acceptera, eller är extremt överkänslig hur kläderna sitter eller känns,(hon klipper av varenda tvättlapp). Jag kan skriva en hel vecka men väljer att stoppa här och hoppas det besvarar tveksamheterna.
Det är inte kontaktpersonens uppgift att få personen att fungera i hemmet. En kontaktperson behöver ingen utbildning, så ska man gå in på sådana saker kan en kontaktperson som lägger sig i detta göra mer skada än nytta. Detta arbete faller på boendestödet, som ska erbjuda utbildad hjälp anpassat till individen. Kontaktpersonen är till för det sociala livet.
Har man redan varit vänner innan och sedan kommer in med klockor och larm och idéer så låter det mer som man vill ha ett mentalt övertag över sin kompis under den falska idén om att man är professionell personal. Kan öht inte förstå att man vill behandla en vän på detta sätt och sätta sig över vännen.
Att vännen sedan inte har andra vänner låter oroande och jag undrar om det är kontaktpersonen som alienerat vännerna eller vad det är som hänt.
Jag ser till att hon får en fungerande vardag anpassat efter henne, hon ber ofta själv om hjälp men försöker få henne bli självständig på alla de sätt och vis men det är en hård kamp. Det innebär inte att man "lägger sig i" att man hjälper till. Du har helt rätt till din åsikt men den är alltför missvisande. Skulle föredra att du frågade istället då jag upplever din attityd som dömande och inskränkt och betackar mig för sådant.
Efter att bland annat ha lyssnat på Lina Liman, Måns Möller (som har en son med diagnos), Svenny Kopp och Tony Attwoods så fick vi olika tips på diverse hjälpmedel och på den vägen är det. Sedan har hon också min familj (inte bara mig) att umgås med och barnen älskar henne. Att hon inte har andra vänner beror på att hon, i mer än sitt halva liv blivit utstött och mobbad för att hon fungerar annorlunda och därmed känt sig enormt ensam. Det påminner om neuropsykiatriska diagnoser om man ser till helheten av hennes liv. Hon avvisades till och med av sin egen så kallade "familj". Ingen tog tillvara på hennes styrkor hon faktiskt hade utan såg bara nackdelar.
Att vi kör med "timer" är för hennes skull, inte för min. Jag behöver ingen sådan för att påminnas om att äta eller när det är tid att rymma undan och städa exempelvis. Om ingen ser till att detta sköts blir det kaos i hennes tillvaro. När hon vet hur lång tid allt tar, vad som ska ske härnäst och så vidare är hon tillfreds och lugn i sig själv. Stressen är hennes värsta fiende. Att hon vill ha kläder prydligt vikta på sitt eget charmiga lilla sätt får man acceptera, eller är extremt överkänslig hur kläderna sitter eller känns,(hon klipper av varenda tvättlapp). Jag kan skriva en hel vecka men väljer att stoppa här och hoppas det besvarar tveksamheterna.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Alien
Nej, jag håller inte med. Boendestödjare (boendeassistent) är faktiskt ett yrke. Precis som t ex sjuksköterska, undersköterska och kurator. De försörjer sig alltså på det. Man kan inte vänta sig att de ser alla sina brukare som vänner.
Okej. Boendestödjare har alltså redig lön och utbildning. Tack för förtydligandet.
Kontaktperson är något annat, det lär man knappast försörja sig på.
Det har du helt rätt i. Strax över tusenlappen beroende på hur många timmar det gäller.
Förlåt om jag inte svarat alla som skrivit nu men måste dessvärre iväg till mitt avlönade arbete Jag återkommer! Ha det fint så länge och var snälla mot varandra.
Nej, jag håller inte med. Boendestödjare (boendeassistent) är faktiskt ett yrke. Precis som t ex sjuksköterska, undersköterska och kurator. De försörjer sig alltså på det. Man kan inte vänta sig att de ser alla sina brukare som vänner.
Okej. Boendestödjare har alltså redig lön och utbildning. Tack för förtydligandet.
Kontaktperson är något annat, det lär man knappast försörja sig på.
Det har du helt rätt i. Strax över tusenlappen beroende på hur många timmar det gäller.
Förlåt om jag inte svarat alla som skrivit nu men måste dessvärre iväg till mitt avlönade arbete Jag återkommer! Ha det fint så länge och var snälla mot varandra.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Jag hoppas denna person om hon har autism, snart blir utredd och får diagnos och den hjälp som man kan ansöka om, som t ex boendestöd.
Att lägga allt detta på en kontaktperson känns väldigt vanskligt, kontaktpersonen kan själv bli sjuk t ex, och vad händer då? En annan kontaktperson skulle inte utföra dessa sysslor.
Att lägga allt detta på en kontaktperson känns väldigt vanskligt, kontaktpersonen kan själv bli sjuk t ex, och vad händer då? En annan kontaktperson skulle inte utföra dessa sysslor.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Melissa skrev:ShakeItOut
Oftast har nog kontaktpersonen ett hjärta och bryr sig men det är ju inte samma sak som vänskap. Jag tror inte att många gör det enbart för pengarna utan även för erfarenhet, vill hjälpa någon etc. Vissa med AS är rätt gränslösa i beteende (pga att de inte förstår) och har så svårt för socialt beteende att en person kanske inte orkar ha väldigt mycket kontakt med dessa tyvärr. Skulle jag ha en kontaktperson så skulle jag ändå träffa denne oftare än mina vänner. Men med mina vänner så behöver vi inte ses ofta... vi är fortfarande vänner.
För mig vore en trevlig person som drog med mig ut på sånt som jag inte fixar själv typ gymmet optimal. Har inte behov att vara nära vän eller höras av annat än när vi ses. Förstår att andra kan ha annat behov men känner ändå att gränser är bra. Det går att bry sig även om man har gränser för vad man vill göra för en annan människa.
Då har vi nog skilda åsikter. För om man bryr sig finns man där även utanför den förutbestämda tiden. Vad man behöver eller passar någon bäst är väldigt olika även för de med diagnos och jag är ju kontaktperson främst på grund av att min vän just behöver stöd och hjälp. Självklart förekommer gränser men så är det med allt. Det viktigaste är att brukaren känner till att man verkligen bryr sig. Det är prio.
Du ser till dig själv och din situation med en person som redan var din vän. Ni valde detta ihop och du kan självklart inte se dig själv utan att bry sig enormt mycket om henne vilket är okej men inte den situationen som alla är i. Eller ens vill vara. Du har hela tiden varit okej med vars ni har era gränser och inte tyckt att hon råkar gå över dessa för ofta t.ex. Det handlar inte ett dugg om hur man bryr sig eller inte. För det gör de flesta kontaktpersoner och även boendestödjarna som jag haft verkar genuint bry sig. Även om vi inte ses eller hörs varje vecka, ingen av dom. Man kommer väl närmare en kontaktperson och de som jag känner med just detta har personer som de känner sedan tidigare (mer eller mindre). Men de hör inte av sig till dessa personer så fort det är ett problem eller träffas konstant. Även om de vet att personen antagligen skulle ställa upp så väljer denne andra mer anhöriga före. Har man inte det är det svårare. Men de flesta har andra i sitt liv än kontaktpersonen.
Jag vet hur det är när folk man tycker om man ändå inte orkar hantera hör av sig för ofta.
- ShakeItOut
- Inlägg: 615
- Anslöt: 2018-10-19
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Melissa skrev:Batte
Hej Batte, trevligt att se dig igen!Batte skrev:Forstår jeg deg riktig Melissa - at ditt standpunkt er at man ikke bør ta oppdrag som boendestödjare for noen man ikke vil være venn med og stille opp for uten å nøle på fritiden?
Är inte säker på om jag förstått din frågeställning men svarar efter vad jag tror du menar. (är det fel uppfattat är det bara att säga till)
Grejen är just det, vill man agera/vara boendestödjare/kontaktperson så tycker jag att det faller sig naturligt eller automatiskt att man blir en god vän med brukaren. Jag ser inget tokigt i att vilja umgås även utanför tidsschemat. Det är ju bara trevligt och man lär känna varandra bättre. Givetvis måste detta vara något som brukaren också vill. Det ju faktiskt "du som kontaktperson ska agera (är detsamma som vara för min del)som en vän"
Jag låter som en upprepande skiva känner jag Men det är väldigt kul och intressant att läsa era synvinklar.
Jo, du forstod spørsmålet mitt.
Hva med om man får regelmessig besøk av en sykepleier hjemme da, må denne også være venn synes du? Eller en arbeidsterapaut, må den være venn?
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
kiddie skrev:Jag hoppas denna person om hon har autism, snart blir utredd och får diagnos och den hjälp som man kan ansöka om, som t ex boendestöd.
Att lägga allt detta på en kontaktperson känns väldigt vanskligt, kontaktpersonen kan själv bli sjuk t ex, och vad händer då? En annan kontaktperson skulle inte utföra dessa sysslor.
Hon ska ju på en ytterligare utredning lite längre fram så vi hoppas att det blir något inom autismspektrum då vi kan få mer hjälp för visst behövs det. Det har förekommit att min man har ryckt in när jag blivit dålig till exempel. Möjligt vi är för "givmilda" men vill att hon ska ha det så bra som möjligt enligt hennes förutsättningar.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Batte
Jo, du forstod spørsmålet mitt.
Hva med om man får regelmessig besøk av en sykepleier hjemme da, må denne også være venn synes du? Eller en arbeidsterapaut, må den være venn?[/quote]
Jag värdesätter dina frågor!
Nej, där drar jag dock gränsen. Diverse yrkeskategorier benämns inte "agera/vara" en vän, därmed tolkar jag det inte som samma sak. Visst, möjligheter kanske finns till vänskap även i dessa fall men det beror nog mycket på omständigheterna och tror ändå inte de träffar patienten i samma utsträckning som vad en kontaktperson gör men är inte säker.
Jo, du forstod spørsmålet mitt.
Hva med om man får regelmessig besøk av en sykepleier hjemme da, må denne også være venn synes du? Eller en arbeidsterapaut, må den være venn?[/quote]
Jag värdesätter dina frågor!
Nej, där drar jag dock gränsen. Diverse yrkeskategorier benämns inte "agera/vara" en vän, därmed tolkar jag det inte som samma sak. Visst, möjligheter kanske finns till vänskap även i dessa fall men det beror nog mycket på omständigheterna och tror ändå inte de träffar patienten i samma utsträckning som vad en kontaktperson gör men är inte säker.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
ShakeItOut
Du ser till dig själv och din situation med en person som redan var din vän. Ni valde detta ihop och du kan självklart inte se dig själv utan att bry sig enormt mycket om henne vilket är okej men inte den situationen som alla är i. Eller ens vill vara. Du har hela tiden varit okej med vars ni har era gränser och inte tyckt att hon råkar gå över dessa för ofta t.ex. Det handlar inte ett dugg om hur man bryr sig eller inte. För det gör de flesta kontaktpersoner och även boendestödjarna som jag haft verkar genuint bry sig. Även om vi inte ses eller hörs varje vecka, ingen av dom. Man kommer väl närmare en kontaktperson och de som jag känner med just detta har personer som de känner sedan tidigare (mer eller mindre). Men de hör inte av sig till dessa personer så fort det är ett problem eller träffas konstant. Även om de vet att personen antagligen skulle ställa upp så väljer denne andra mer anhöriga före. Har man inte det är det svårare. Men de flesta har andra i sitt liv än kontaktpersonen.
Jag vet hur det är när folk man tycker om man ändå inte orkar hantera hör av sig för ofta.
Ja vi har troligen en annorlunda relation i jämförelse. Men hörde någonstans att autism/aspergare ofta är ensamma individer av flera anledningar och dessa skäl kan då medföra att vederbörande blir beviljad kontaktperson. Har man andra i sitt liv behövs kanske ingen hjälpinsats utifrån.
Du ser till dig själv och din situation med en person som redan var din vän. Ni valde detta ihop och du kan självklart inte se dig själv utan att bry sig enormt mycket om henne vilket är okej men inte den situationen som alla är i. Eller ens vill vara. Du har hela tiden varit okej med vars ni har era gränser och inte tyckt att hon råkar gå över dessa för ofta t.ex. Det handlar inte ett dugg om hur man bryr sig eller inte. För det gör de flesta kontaktpersoner och även boendestödjarna som jag haft verkar genuint bry sig. Även om vi inte ses eller hörs varje vecka, ingen av dom. Man kommer väl närmare en kontaktperson och de som jag känner med just detta har personer som de känner sedan tidigare (mer eller mindre). Men de hör inte av sig till dessa personer så fort det är ett problem eller träffas konstant. Även om de vet att personen antagligen skulle ställa upp så väljer denne andra mer anhöriga före. Har man inte det är det svårare. Men de flesta har andra i sitt liv än kontaktpersonen.
Jag vet hur det är när folk man tycker om man ändå inte orkar hantera hör av sig för ofta.
Ja vi har troligen en annorlunda relation i jämförelse. Men hörde någonstans att autism/aspergare ofta är ensamma individer av flera anledningar och dessa skäl kan då medföra att vederbörande blir beviljad kontaktperson. Har man andra i sitt liv behövs kanske ingen hjälpinsats utifrån.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Melissa skrev:kiddie skrev:Jag hoppas denna person om hon har autism, snart blir utredd och får diagnos och den hjälp som man kan ansöka om, som t ex boendestöd.
Att lägga allt detta på en kontaktperson känns väldigt vanskligt, kontaktpersonen kan själv bli sjuk t ex, och vad händer då? En annan kontaktperson skulle inte utföra dessa sysslor.
Hon ska ju på en ytterligare utredning lite längre fram så vi hoppas att det blir något inom autismspektrum då vi kan få mer hjälp för visst behövs det. Det har förekommit att min man har ryckt in när jag blivit dålig till exempel. Möjligt vi är för "givmilda" men vill att hon ska ha det så bra som möjligt efter hennes förutsättningar.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Blev visst dubbelinlägg här ovan, ledsen för detta.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Korta svaret på frågan: NEJ
En professionell bekant skulle jag nog säga.
En professionell bekant skulle jag nog säga.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Flesta av mina boendestödjare verkar bry sig om mig. En del tycker att det är roligt att ses för det var längesedan. Jag konstaterar lite krasst att de saknar nog mig mer än jag saknar dem. Känner mig inte nära någon av dem förutom en som jag och min kompis råkat på på annat håll, då blir det ju lite annorlunda. Det kanske är lite taskigt men jag mest använder dem som en hjälp i min tillvaro. De är såklart viktiga för mig, men det är oftast inte den typen av människor som jag umgås med. Jag märkte det ganska tydligt när jag även ibland hängde i lokalen (japp, vi har en lokal som vi kan vara i på kvällstid, det ingår i paketet). Då brukade det mest vara jag och en boendestödjare som kollade TV. Vi tyckte inte ens om samma TV-program, de ville se program där folk skulle stylas om och liknande, vilket jag lugnt kan säga inte är mitt största intresse.
Får lite dåligt samvete om de säger att det är roligt att träffas igen och jag inte ens tänkt på att jag inte sett dem på flera månader, inget jag säger högt, samma om att jag inte lärt mig vad de flesta heter, inte ens de jag haft i många år.
Vi satt lite och snackade planering och då fick jag se lite papper som det inte är meningen man ska se. Typ hur "vi" ska behandlas och så. T ex att vi ska ha ett lågaffektivt bemötande. Sådant kan jag tycka är lite synd. Inte för att vi ska vara värsta kompisarna, men när psykvården behandlade mig väldigt illa en gång tog en av boendestödjarna så illa upp att hon nästan började gråta, hon fick gå undan och låtsas som inget. Då tycker jag att det kanske är vettigare att få visa känslor så att jag som brukare fattar att jag kanske påverkar dem känslomässigt. Det kan ju faktiskt kännas skönt att någon bryr sig på riktigt. Men sådant får de alltså inte visa, för så står det i reglerna. Jag är inte direkt en fan av lågaffektivt bemötande. Tycker mest det är förvirrande att bemöta folk så.
Får lite dåligt samvete om de säger att det är roligt att träffas igen och jag inte ens tänkt på att jag inte sett dem på flera månader, inget jag säger högt, samma om att jag inte lärt mig vad de flesta heter, inte ens de jag haft i många år.
Vi satt lite och snackade planering och då fick jag se lite papper som det inte är meningen man ska se. Typ hur "vi" ska behandlas och så. T ex att vi ska ha ett lågaffektivt bemötande. Sådant kan jag tycka är lite synd. Inte för att vi ska vara värsta kompisarna, men när psykvården behandlade mig väldigt illa en gång tog en av boendestödjarna så illa upp att hon nästan började gråta, hon fick gå undan och låtsas som inget. Då tycker jag att det kanske är vettigare att få visa känslor så att jag som brukare fattar att jag kanske påverkar dem känslomässigt. Det kan ju faktiskt kännas skönt att någon bryr sig på riktigt. Men sådant får de alltså inte visa, för så står det i reglerna. Jag är inte direkt en fan av lågaffektivt bemötande. Tycker mest det är förvirrande att bemöta folk så.
Kontaktperson (Kan en kontaktperson räknas som en vän?)
Ps. Klienten är välkommen till forumet. Man måste inte ha diagnos för att få vara här. Vi är ganska många och flera av oss har träffats IRL.
Återgå till Aspergare och vården