* bryter ut detta offtopic-ämne från Mozart och valen-tråden*

Debbido i Crazy In Love-tråden skrev:Ett år efter diagnos känner jag fortfarande inte igen det mest utmärkande för min personlighet i de få aspergare jag träffat, nämligen min stora oförmåga att hantera känslor. De pendlar alltid mellan för mycket och för litet. Impulskontrollen är urusel hos mig, som ju alla har märkt. De aspergare jag träffat har varit lugna, sansade och rätt jämna i humöret. Vissa pratar inte alls och vissa hela tiden, men de har haft ett lugn jag saknar.

Jag tror det är för att du blir utsatt för negativ stress av andra människor du interagerar med, vare sig det är grannar, släktingar, myndighetspersoner och offentliga människor du ser via media. Det kan nog också vara forumister här som själva är utsatta för negativ stress (= mår dåligt) och därmed sprider det vidare s.a.s. Stress smittar tror jag.

Jag lever själv i detta för min fru (troligen NT) har extremt lätt för att stressa upp sig själv (och därmed sin omgivning). Varje gång det händer kan jag känna hur blodet börjar pulsera fortare i min kropp (vilket också har hänt många gånger här på forumet) och min reptilhjärna går igång för att försöka skydda mig från hennes negativa stress som riskerar att göra både min fru och mig själv irrationella.

Du skriver att aspergare är lugna som du träffar. Många har vittnat om hur umgänget kan skilja IRL mot nätet. Och här på forumet finns så många som mår skitdåligt vilket märks i alla bråk och personangrepp som varit under åren. Att umgås på ett forum är (nästan) lika mycket interaktion som att umgås IRL.

Alien i Crazy In Love-tråden skrev:Jag tycker iofs att jag kan ha starka känslor men jag har svårt för att visa dem. Kanske jag verkar lugn utåt (svårt att veta hur andra uppfattar en), medan jag är full av t ex ångest och oro inuti. Och utbrott har jag sannerligen haft när jag var yngre.

Det kan vara att du inte kan sätta ord på dina känslor. Eller att du inte veta om det är känslor eller tankar du upplever. Eller att du inte vet ifall det är känslorna eller tankarna som har så att säga "kommandot" i en viss situation. Ifall känslorna tar övertaget över tankarna riskerar du att bli irrationell.

Du har AS. Min 25-öres-teori: AS är en en biologisk nedsättning i framloberna i kopplingen mellan känslominnena och den kognitiva processerna (tankar, resonemang, planering, igångsättning, genomförande, avslutande m.m.)

Jag har exakt samma sak själv och har lidigt mycket av det under större delen av livet. Men observera mest i stressiga situationer, inte så mycket i lugna harmoniska mänskliga miljöer, så som arbetsplatserna så ut på 70-80-talen innan vi drabbades av krav på social kompetens och flexibilitet, globalisering, åtstramningar, kvartalssyndrom, lönsamhetsfixering osv osv.

/Barracuber

Hej!

Jag satt och funderade på om jag kunde diskutera de tankar filmen födde under just filmens namn som tråd eller detta med känslor och impulskontroll som trådnamn. Vad tycks?

Vrede har vi diskuterat förr men nu gällde det även glädjeutbrott, gråt och hela registret av känslor. Jag har mött lindrigt utvecklingsstörda som verkligen inte klarar av att dölja sina känslor och även om AS är en annan sak så kanske det finns vissa likheter på känsloplanet ibland?

hej Debbido!
Jag kopierar över ditt svar från andra tråden så blir allt samlat. Hoppas det inte blir rörigt nu...svarar senare under dagen..

Debbido skrev:...

Barracuber: om en aspergare blir felaktigt bemött genom livet och därmed utsatt för hög stress borde ju detta kunna leda till rent psykiskt betingade utbrott. Själv har jag försökt förstå mig själv utifrån det rent psykologiska perspektivet, men genom filmen kom en ny tanke: Tänk om mina känsloutbrott (negativa och positiva) har en rent neurologisk orsak

Om skälen är rent neurologiska kan jag väl inte förväntas lära mig självbehärskning särskilt bra? Och om vården tänkte medicinera bort min känslosamhet måste de droga ned mig till en zombie innan de lyckas balansera mig. Fast, blansera lyckas de nog inte med utan bara att sänka mig totalt, så att inga känslor alls kommer till uttryck.

Varför tror vården att både psykiska och neurologiska åkommor kan botas genom att höja serotoninet. Är inte det lite väl förenklat? Vi har väl andra avvikelser är just låg serotoninhalt?

/Barracuber

Tankar och känslor är svårt att skilja på ibland. Tankar kan leda till känslor och tvärtom. Sen kan rationella tankar säga en sak och känslorna (el de irrationella automatiska tankarna) en annan sak. Då brukar rationaliteten förlora.

Det är nog ilskan som jag känt mest av, iaf tidigare. Har svårt att öht gråta (men grät mycket som barn). Några glädjeutbrott har jag inte heller. Kanske är jag den typiskt stela aspergaren med orörlig mimik.

Ibland undrar jag om skräck är den mest ursprungliga känslan. Eftersom den känslan (el ångest och oro) triggas lättast för mig.

Alien skrev:Det är nog ilskan som jag känt mest av, iaf tidigare. Har svårt att öht gråta (men grät mycket som barn). Några glädjeutbrott har jag inte heller. Kanske är jag den typiskt stela aspergaren med orörlig mimik.

Ibland undrar jag om skräck är den mest ursprungliga känslan. Eftersom den känslan (el ångest och oro) triggas lättast för mig.

Ja, det är absolut lättas att bli skräckfylld. Det är bara att sätta på TV:n och titta på rapport. VärldenS banker kraschar och sedan...

Idag har jag åkt berg- och dalbana riktigt rejält. Blev väckt på morgonen av en hantverkare som sa när de skulle färdigställa mitt badrum: dagen EFTER min operation. Jobbet senarelagt, operation tidigarelagd: Katastrof! Kastade mig över telefonen och försökte ändra operationsdag, men det gick inte så vida jag inte ville ta den dan före julafton? NEEEEJ! (Den tiden erbjuder de alltid)

Funderade på om amputation verkligen var det bästa, det finns flera metoder att operera tår på. Ringde en sköterska "på hög nivå". Hon var en drake som sprutade eldsord över mig, vägrade diskutera saken och provocerade mig till ett utbrott. Jag avslutade samtalet snabbt som sjutton så att jag kunde skrika fritt ut i rummet. Sedan ringde jag min nya kontaktperson, diakonissan, som lugnade ned mig något. Men morgonen var redan förstörd.

Fortsättningsvis var jag som en yr höna under dagens lopp, som försökte få viktiga saker gjorda, men samtidigt absolut ville ut i naturen (vackert väder) Det gick inte ihop, stress, stress.

Landade dock före solnedgången på en strand, där jag fick ro vid kluckande vågor och sällskap en stund av en annan aspergare, dvs jag utgick från det. Vilken annan tonåring cyklar, med hjälm, och går omkring med batterilampa i handen. Vilken annan tonåring höst- och vinterbadar ensam på en avlägsen strand, regelbundet? "Aspergare" = en person som gör oväntade och ovanliga saker.

Stirrade in i den röda solnedgången och fylldes av lycka. När den gått ned och bara den purpurröda himlen och det skimrande vattnet lyste för mig dansade jag på stranden till Mp-3-låten: "I want to know what love is - I want you to show me!" med lyfta händer mot himlen, eftersom jag utgår från att bara Gud kan älska mig nu, när min kropp är täckt av sår. Jag dansade också till Nanne Grönwalls låt: "Ge mig kärlek, EVIG KÄRLEK!" En aspergares aftonbön i naturens tempel.

Kollade då och då att ingen såg mig, förstås, för en gammal tant dansar inte diskodans på sandstränder under mörka oktoberkvällar förstås, med händerna lyfta mot himlen, förstås. INGEN gör sånt - utom jag.

Medan jag dansade i purpurljuset till vrålhög, känsloladdad musik fylldes jag av outsäglig lycka, EUFORI! När jag fräste iväg på moppen kände jag mig LYCKLIG.



Någon annan som lyckas känslopendla så mycket på en dag?

Undrar om det är AS?

Jag gissar att de flesta alltså inte pendlar mellan förtvivlan och glädje så snabbt?

Konstnärsjälarna kanske borde ha en diagnos för sig själv? Eftersom de har ett större kaoscentra idet limbiska systemet än andra så kommer de att ha mer kaos, mer känslopendling. Ni Aspergare som är kreativa, är ni ändå stabila?

Visst kan jag också pendla mellan olika känslor, men kanske inte så mycket som du, Debbido.

Vackra bilder! Fast själv blir jag snarare vemodig än euforisk.

Alien skrev:Visst kan jag också pendla mellan olika känslor, men kanske inte så mycket som du, Debbido.

Vackra bilder! Fast själv blir jag snarare vemodig än euforisk.

Tack! Bilderna kanske ser vemodiga ut, men när man sitter vid en kluckande strand så mår alla fall jag bra, även om det blir kallt. Jag vet att du tillhör de mer stabila. Men jag efterlyser fortfarande den där aspergaren som ofta blir för glad och för ledsen, inte bara förbannad.
Finns DU?

Debbido skrev:

Alien skrev:Visst kan jag också pendla mellan olika känslor, men kanske inte så mycket som du Debbido.

Vackra bilder! Fast själv blir jag snarare vemodig än euforisk.

Tack! Bilderna kanske ser vemodiga ut, men när man sitter vid en kluckande strand så mår alla fall jag bra, även om det blir kallt. Jag vet att du tillhör de mer stabila. Men jag efterlyser fortfarande den där aspergaren som ofta blir för glad och för ledsen, inte bara förbannad.
Finns DU?

Hmm..kommer att tänka på nåt jag läste igår om hur det är att vara författare och hur man hittar inspiration. Det finns flera bra bloggar i ämnet. Bland annat en som heter <a target="_blank" href="http://writetodone.com/">Write to Done</a>. OBs att den handlar om alla möjliga typer av skrivande (frilans, journalist, fakta, fiction, teknik osv), inte bara om bloggande.

Exempel på inlägg:

<a target="_blank" href="http://writetodone.com/2008/02/26/write-just-one-thing-today-and-write-it-well/">Write Just One Thing Today, and Write It Well</a>

<a target="_blank" href="http://writetodone.com/2008/01/17/how-to-write-first-thing-in-the-morning/">How to Write First Thing in the Morning</a>

<a target="_blank" href="http://writetodone.com/2008/09/17/a-guide-to-becoming-a-writer-for-kids-and-teens/">A Guide to Becoming a Writer for Kids and Teens</a>

Det finns även ett inlägg om olika saker som kan inspirera ens skrivande.

Är ni intresserade av skrivande? Jag har blivit det mer och mer genom åren. Tänkte på att många på AF har kommenterat och berömt till sätt att utvecka forumskrivande, Debbido Och jag instämmer i allt berömmet!

* snacka om OT förresten.... *

Tack för att ni håller tråden levande. Varit lite hektiskt på sistone och har inte riktigt hittat tiden att fundera vidare på det som föranledde tråden ännu....

När det gäller känslolägen har jag nog genom livet varit mer som Alien, stabil och i mitt fall ganska stel och tillbakadragen. Min asperger är nog lite av "mild autism" trots allt. När jag har försökt "spela" mer lössläppt har det sällan funkat.

Men jag tror man kan hitta andra uttrycksmedel än rent fysiska, man kan som i mitt fall t ex skriva, skapa eller bara tolka musik, teckna, designa webbsidor, programmera osv. Just nu i livet är nog musik och skrivande mina största intressen. Och jag märker på mina barn att mina intressen går igen hos dem.

/Barracuber

barracuber skrev:Är ni intresserade av skrivande? Jag har blivit det mer och mer genom åren. ..

Alien, du har ju skrivit långa och intressanta bokrecencioner här. Kanske något att spinna vidare på?

/Barracuber

Barracuber, nu läste jag din profil och gick vidare till din hemsida. Jag tyckte av det jag läste där att du lät allt annat än subklinisk i aspigheten (vilket för mig inte är vare sig positivt eller negativt, det bara är, kanske jag ska tillägga).

Särskilt den där underavdelningen Andra drag var ju väldigt aspiga många av dem.. Vet inte varför jag nu talar om det för dig, men jag gör det. Har det talats om utredning och sånt med dig? Har inte koll...

alfapetsmamma skrev:Barracuber, nu läste jag din profil och gick vidare till din hemsida. Jag tyckte av det jag läste där att du lät allt annat än subklinisk i aspigheten (vilket för mig inte är vare sig positivt eller negativt, det bara är, kanske jag ska tillägga).

Särskilt den där underavdelningen Andra drag var ju väldigt aspiga många av dem.. Vet inte varför jag nu talar om det för dig, men jag gör det. Har det talats om utredning och sånt med dig? Har inte koll...

Bra att du säger det, a-mamman Flera av de "andra dragen" borde jag nog titta över för exempelvis telefonfobin är borta numera. Och flera av de andra "andra dragen" är från den tiden när jag fortfarande mådde dåligt - idag mår jag mycket mycket bättre - jag fick faktiskt en "insikt" för bara två månader sedan som liksom skakade om mig och förändrade hela min syn på min själv, mitt liv och min asperger.

Jag skiljer jag nog en del från många andra här eftersom jag vet/anar/misstänker/märker att många här mår fruktansvärt dåligt (det märks inte minst i alla bråk och personangerpp).

En annan sak som skiljer ut mig en del är nog att jag har kunnat jobba hela livet (frånsett under de mentala kriserna på 90-talet) vilket skulle bli över 20 år.

Ska iväg på en grej nu men skriver mer ikväll.

/Barraciber

barracuber skrev:

alfapetsmamma skrev:Barracuber, nu läste jag din profil och gick vidare till din hemsida. Jag tyckte av det jag läste där att du lät allt annat än subklinisk i aspigheten (vilket för mig inte är vare sig positivt eller negativt, det bara är, kanske jag ska tillägga).

Särskilt den där underavdelningen Andra drag var ju väldigt aspiga många av dem.. Vet inte varför jag nu talar om det för dig, men jag gör det. Har det talats om utredning och sånt med dig? Har inte koll...

Bra att du säger det, a-mamman Flera av de "andra dragen" borde jag nog titta över för exempelvis telefonfobin är borta numera. Och flera av de andra "andra dragen" är från den tiden när jag fortfarande mådde dåligt - idag mår jag mycket mycket bättre - jag fick faktiskt en "insikt" för bara två månader sedan som liksom skakade om mig och förändrade hela min syn på min själv, mitt liv och min asperger.

Jag skiljer jag nog en del från många andra här eftersom jag vet/anar/misstänker/märker att många här mår fruktansvärt dåligt (det märks inte minst i alla bråk och personangerpp).

En annan sak som skiljer ut mig en del är nog att jag har kunnat jobba hela livet (frånsett under de mentala kriserna på 90-talet) vilket skulle bli över 20 år.

Ska iväg på en grej nu men skriver mer ikväll.

/Barraciber

Bra att du inte tog det som ett påhopp, eller som kritik, för det var det inte. Jag bara reagerade på att om du t ex hade lagt in de texterna som en presentation av dig här, och sagt Jag tror jag har AS, jag är nämligen så här och så här så inbillar jag mig att du hade välkomnats som "en av oss", vilket jag säger inom citationstecken eftersom jag själv inte har diagnos, ännu.

Tillägg: Jag mår själv inte fruktansvärt dåligt, och så undrar jag vad insikten var, det är alltid spännande att höra om!

Debbido skrev:Konstnärsjälarna kanske borde ha en diagnos för sig själv? Eftersom de har ett större kaoscentra idet limbiska systemet än andra så kommer de att ha mer kaos, mer känslopendling. Ni Aspergare som är kreativa, är ni ändå stabila?

Nej.

Debbido skrev:Jag gissar att de flesta alltså inte pendlar mellan förtvivlan och glädje så snabbt?

Konstnärsjälarna kanske borde ha en diagnos för sig själv? Eftersom de har ett större kaoscentra idet limbiska systemet än andra så kommer de att ha mer kaos, mer känslopendling. Ni Aspergare som är kreativa, är ni ändå stabila?

Stabil? Inte jag. Jag är visserligen kreativ, men har inte diagnos, så jag kanske är diskad för att svara här?

alfapetsmamma skrev:...
Jag bara reagerade på att om du t ex hade lagt in de texterna som en presentation av dig här, och sagt Jag tror jag har AS, jag är nämligen så här och så här så inbillar jag mig att du hade välkomnats som "en av oss", vilket jag säger inom citationstecken eftersom jag själv inte har diagnos, ännu.

Jag är inte helt med...jag tror du menade att du efter att ha läst "andra drag" och profilen här trodde jag var mera lågfungerande än "subklinisk", ifall vi definierar subklinisk som "mild". Lågfungerande för mig är osjälvständig, vårdbehövande, assistensbehövande, LSS osv vilket jag aldrig behövt. Men jag ska rätta upp dragen på bloggen och profilen.

alfapetsmamma skrev:Tillägg: Jag mår själv inte fruktansvärt dåligt, ...

Nej det tror inte jag heller du gör. Du håller inte på med en massa jidder och annat meningslöst eller verbala, destruktiva påhopp.

alfapetsmamma skrev:och så undrar jag vad insikten var, det är alltid spännande att höra om!

Är ap-trött nu men jag återkommer.....

/Barracuber

barracuber skrev:Jag är inte helt med...jag tror du menade att du efter att ha läst "andra drag" och profilen här trodde jag var mera lågfungerande än "subklinisk", ifall vi definierar subklinisk som "mild". Lågfungerande för mig är osjälvständig, vårdbehövande, assistensbehövande, LSS osv vilket jag aldrig behövt. Men jag ska rätta upp dragen på bloggen och profilen.

Jag menade att jag efter att ha läst profilen gick till hemsidan och läste där bl.a personlighetsdrag. Efter att ha läst framför allt Andra drag tyckte jag du lät ganska så Vanlig standardaspie av högfungerande sort, inte särskilt Autistiska drag eller Subklinisk-mässig.

En definitionsfråga, som inte är särskilt viktig heller. Bara att jag tänkte samma som när min kompis som är superaspig säger att han visserligen känner igen en del i böcker men ändå inte tycker att han skulle kvala in för diagnos... (Jag tycker han känns aspigare än jag, och jag lär få diagnos, nämligen. Fast osvuret är bäst!)