Någon här som har haft/har kontaktperson? För och nackdelar?

För ett par år sedan hamnade min väninna (brukaren) på akuten (dubbelsidig lunginflammation) och var inlagd i ca en vecka.

Jag var den enda som besökte henne och satt hos henne varje kväll. När jag berättade detta för SoL/LSS handläggaren, (sökte dock handläggaren för annat ärende) så fick jag veta att det inte räknades i "arbetstimmar". Detta brydde jag mig mindre om och jag gav till svar: Man lämnar väl ändå inte bara en "vän" i sticket, som inte har någon annan än mig och som dessutom var nära och dö flera ggr? Hur kan ni påtala att en kontaktperson ska fungera som en "vän" om man inte ska agera som en sådan? Då blev det tyst i luren.

Jag gör uppenbarligen mer än man "får" göra men jag greppar verkligen inte hur de tänker?
Bara för att man är en "betald" vän ska man väl finnas till hands oavsett? Kväll som helg eller när helst "vännen" bara behöver prata av sig en stund, Hur resonerar ni?

ps: Hon har gett sin tillåtelse att dela berättelsen.

Moderator Alien: Förtydligade rubriken.

Jag har inte kontaktperson men funderar på att försöka få. Många gånger är båda två bekanta sedan tidigare och det kan fungera som du säger. Men nej, jag hade inte ens velat ha den relationen med en kontaktperson. Trevligt absolut om det går till så men det är en betald vän. Tror att det kan vara bra med gränser, speciellt med AS. Inte för att man inte ska bry sig men ja.

Beklager å måtte si det, men jeg er uenig i at kontaktperson er en venn. Det er en vennskapslignende relasjon som kan avsluttes som en jobb. Det er en relasjon bygget opp rundt lønnen den ene får. Det kan selvsagt hende man utvikler et vennskap basert på en arbeidsrelasjon, men da slutter man å ta ut lønn.

Selvsagt kan en kontaktperson likevel være en god og trygg relasjon.

Når man som lønnet opp stiller opp selv de gangene uten lønn beror det på medmenneskelighet eller yrkesstolthet. Noen er mer medmennesker enn andre. Men er man venner slutter man å ta ut lønn.

Selv om det blir en helt annen type relasjon, blir det på samme måte om man leier en eskorte. Eskorten er ikke en kjæreste. Det kan sikkert dekke samme behov, i alle fall delvis, som en kjæreste. Om man blir kjæreste med den man er innleid av slutter man selvsagt å ta betalt.

Intressanta infallsvinklar. Men man behöver ju inte se det som ett jobb även om det räknas som ett, eller? Anser ni det är olämpligt att exempelvis arbeta som personlig assistent och samtidigt vara nära/god vän med brukaren alltså? Eller umgås med ens kolleger privat? Vart går gränsen? Är det skillnad bara för att fokus ligger på brukarens behov? (ifrågasätter inte, är bara nyfiken kring er ståndpunkt)

Vi har känt varandra i många år och jag är lika mycket hennes vän nu som då även om jag får en slant för det idag. Det underlättar också på det viset att hon slipper oroa sig över att dela upp samtliga kostnader (hon vägrar acceptera något annat) för allt vi hittar på. För vår del blir det win-win.

Får man lønn for utført arbeid er det jobb, det er vel helt udiskutabelt. Ser/sier man ikke det man får lønn for som jobb vil jeg påstå at man lurer seg selv eller andre.

Nei, jeg anser ikke at man er venn i en lønnet relasjon. I så fall er det ikke reelt arbeid. Ville du gjort det samme uten lønn? Hvis du hadde det skal du ikke ha lønn. Hvis du ikke hadde det er relasjonen basert på lønn.

Om du er hennes venn bør du fortsette uten lønn og la noen som ikke er venn ta lønnen. Det mener jeg er det etisk/moralsk rette.

Å omgås med kollegaer, kunder etc. privat er ikke det samme, med mindre man får lønn for å pleie relasjonen.

Batte skrev:Får man lønn for utført arbeid er det jobb, det er vel helt udiskutabelt. Ser/sier man ikke det man får lønn for som jobb vil jeg påstå at man lurer seg selv eller andre.

Nei, jeg anser ikke at man er venn i en lønnet relasjon. I så fall er det ikke reelt arbeid. Ville du gjort det samme uten lønn? Hvis du hadde det skal du ikke ha lønn. Hvis du ikke hadde det er relasjonen basert på lønn.

Om du er hennes venn bør du fortsette uten lønn og la noen som ikke er venn ta lønnen. Det mener jeg er det etisk/moralsk rette.

Å omgås med kollegaer, kunder etc. privat er ikke det samme, med mindre man får lønn for å pleie relasjonen.

Jag tänker inte "lön" och "arbete" när det gäller att vara kontaktperson. Jag har fått för mig att det är en mindre ersättning dom får. Och visst kan man väl vara vän med brukaren utan att det skulle vara oetiskt att även vara kontaktperson, för när man är kontaktperson blir det ju ändå lite speciellt. Då har man ju avtalat om att man kommer att ses med jämna mellanrum och det kräver ju att kontaktpersonen förhåller sig till detta, och för brukaren kan det ju ge en viss trygghet och rutin som inte skulle finnas där annars. Och när man skaffar sig en kontaktperson så är det ju ofta en fördel om man känner personen sedan tidigare, det ökar ju chansen att det blir bra.

Och så blir det ju brukarens behov som kommer i första hand och så är väl oftast inte fallet annars, utan då är det ju i högre grad två viljor som skall komma överens. Att man beviljas kontaktperson är väl sällan för att man inte skulle ha några vänner, utan det grundar sig väl just i behov som trygghet och att säkerställa att man kan komma iväg på saker med jämna mellanrum tänker jag.

Melissa skrev:Intressanta infallsvinklar. Men man behöver ju inte se det som ett jobb även om det räknas som ett, eller? Anser ni det är olämpligt att exempelvis arbeta som personlig assistent och samtidigt vara nära/god vän med brukaren alltså? Eller umgås med ens kolleger privat? Vart går gränsen? Är det skillnad bara för att fokus ligger på brukarens behov? (ifrågasätter inte, är bara nyfiken kring er ståndpunkt)

Vi har känt varandra i många år och jag är lika mycket hennes vän nu som då även om jag får en slant för det idag. Det underlättar också på det viset att hon slipper oroa sig över att dela upp samtliga kostnader (hon vägrar acceptera något annat) för allt vi hittar på. För vår del blir det win-win.

Först av allt: jag är egentligen OT, för frågan löd:

Någon här som har haft/har kontaktperson? För och nackdelar?

Jag har aldrig haft nån. Men ämnet intresserar mig, eftersom jag föreslagits att skaffa mig en.
Så jag bara hoppar in och funderar, utifrån andras erfarenheter.


Så ni var vänner först, och sen blev du hennes kontaktperson?
Isf: ja men då är ni ju vänner, tänker jag.

Jag ser det som jämförbart med att vara t.ex. personlig assistent till en anhörig.
Att man får betalt möjliggör att man kan lägga mer tid på personen ifråga. De flesta jobbar heltid, har kanske långa restider, egen familj osv. Då kan det vara svårt att hinna och orka med släkt och vänner, särskild dem som kanske har nåt slags behov utöver det vanliga.
Då är det ju smidigt att slå två flugor i en smäll: anställa nån redan känd, pålitlig person som bryr sig om på riktigt. Tycker inte att det är nåt konstigt alls i det.

Men det ska ju förstås vara renhårigt, båda ska hela tiden veta vilken skillnad pengarna gör.

Sen kan man kanske också definiera ordet vän på lite olika sätt.

Men jag förstår inte riktigt hur du menade i första inlägget - sa de att du inte fick vara med henne på sjukhuset? Isf pga av vad?
Eller hade du begärt att få betalt för de timmarna, men de sade nej för att det var mer än vad som ingår i avtalet?

Jag tänkte bara metoo a lite - fabela kan inte du bli universums kontaktperson

Micke skrev:

Batte skrev:Får man lønn for utført arbeid er det jobb, det er vel helt udiskutabelt. Ser/sier man ikke det man får lønn for som jobb vil jeg påstå at man lurer seg selv eller andre.

Nei, jeg anser ikke at man er venn i en lønnet relasjon. I så fall er det ikke reelt arbeid. Ville du gjort det samme uten lønn? Hvis du hadde det skal du ikke ha lønn. Hvis du ikke hadde det er relasjonen basert på lønn.

Om du er hennes venn bør du fortsette uten lønn og la noen som ikke er venn ta lønnen. Det mener jeg er det etisk/moralsk rette.

Å omgås med kollegaer, kunder etc. privat er ikke det samme, med mindre man får lønn for å pleie relasjonen.

Jag tänker inte "lön" och "arbete" när det gäller att vara kontaktperson. Jag har fått för mig att det är en mindre ersättning dom får. Och visst kan man väl vara vän med brukaren utan att det skulle vara oetiskt att även vara kontaktperson, för när man är kontaktperson blir det ju ändå lite speciellt. Då har man ju avtalat om att man kommer att ses med jämna mellanrum och det kräver ju att kontaktpersonen förhåller sig till detta, och för brukaren kan det ju ge en viss trygghet och rutin som inte skulle finnas där annars. Och när man skaffar sig en kontaktperson så är det ju ofta en fördel om man känner personen sedan tidigare, det ökar ju chansen att det blir bra.

Och så blir det ju brukarens behov som kommer i första hand och så är väl oftast inte fallet annars, utan då är det ju i högre grad två viljor som skall komma överens. Att man beviljas kontaktperson är väl sällan för att man inte skulle ha några vänner, utan det grundar sig väl just i behov som trygghet och att säkerställa att man kan komma iväg på saker med jämna mellanrum tänker jag.

Ok, kall det gjerne noe annet enn lønn og arbeid. Greit det, men en kontaktperson gjennomfører avtalt aktivitet og får penger på grunn av det, uansett om man ikke bruker de ordene. Vennskap er en relasjon med romantikk og tillit som grunnlag, mens en relasjon mellom bruker og kontaktperson har penger og en kontrakt som grunnlag for tillit/relasjonen.

Om man virkelig er venner ser jeg ingen grunn til å ta penger for det. Likeledes, om man gjør det fordi man er medmenneske ser jeg ingen grunn til å ta penger for det.

Ja det blir en trygghet med en slik formell avtale og sikkert enklere å få tillit til en person man kjenner fra før. Det er sikkert veldig givende med en kontaktperson og det er sikkert et kjempeflott opplegg. Det betyr ikke at man er venner.

Jeg mener at slik som en betalt venn ikke er en venn, er også en eskorte ikke en kjæreste. Begge deler kan sikkert være givende, begge deler kan sikkert utvikle seg, men når det gjør det slutter man å ta betalt. Om man nå sammenligner dette med en eskorte. Skulle man kunne si: "nå er hun her innleid som min eskorte, men ved andre anledninger er vi kjærester". Nei, sånn fungerer det jo ikke.

Batte skrev:Ok, kall det gjerne noe annet enn lønn og arbeid. Greit det, men en kontaktperson gjennomfører avtalt aktivitet og får penger på grunn av det, uansett om man ikke bruker de ordene. Vennskap er en relasjon med romantikk og tillit som grunnlag, mens en relasjon mellom bruker og kontaktperson har penger og en kontrakt som grunnlag for tillit/relasjonen.

Om man virkelig er venner ser jeg ingen grunn til å ta penger for det. Likeledes, om man gjør det fordi man er medmenneske ser jeg ingen grunn til å ta penger for det.

Ja, jag håller ju med om att en kontaktperson inte nödvändigtvis är en vän, åtminstone inte i vanlig bemärkelse (men kan så samtidigt vara som vi har sett exempel på här). Men tanken med kontaktpersoner genom LSS är väl att dessa skall fungera och vara som en slags vän ändå, och inte som någon personlig assistent eller liknande. Jag tänker att det kanske finns lägen mellan dessa båda ytterligheter (vän kontra anställd) där kontaktpersonen då normalt skulle befinna sig. Eller är detta en helt orimlig tanke?

Men oavsett så ser jag inte problemet riktigt. Om brukaren vill ha en vän som kontaktperson så kan väl inte detta skada någon? Sen om man själv tycker det skulle kännas fel att ta emot ersättning i en sådan situation, eller att ens ställa upp som kontaktperson åt en vän, det är ju en sak. Att moralisera över andra är en helt annan, i synnerhet om man vänder sig direkt till en person och påstår att denne handlar oetiskt för att hen inte lever upp till ens egna höga moral i frågan och ser på saken så som man själv gör. Här kan jag undra hur du motiverade detta.

Det handlar ju inte om olagligheter eller brott mot några regler eller föreskrifter vad jag förstår. Om brukaren, kontaktpersonen och även LSS-handläggarna är nöjda med det, vad spelar det då för roll? LSS-handläggarna har ju sett eller hållit med om att det finns ett behov utav just en kontaktperson för brukaren, vän eller inte. Vännen kunde ställa upp i denna lite speciella roll, och tar ut den ersättning som hon har rätt till som kontaktperson. Man kan kritisera systemet om man tycker att det är tveksamt att låta vänner vara kontaktpersoner. Är det däremot rätt att direkt gå på kontaktpersonerna som tagit på sig uppdraget för att man har en annan syn på saken?...

Micke skrev:Men tanken med kontaktpersoner genom LSS är väl att dessa skall fungera och vara som en slags vän ändå, och inte som någon personlig assistent eller liknande. Jag tänker att det kanske finns lägen mellan dessa båda ytterligheter (vän kontra anställd) där kontaktpersonen då normalt skulle befinna sig. Eller är detta en helt orimlig tanke?

Det er ikke en urimelig tanke og det er grunnen til at jeg kaller det vennskapslignende relasjon.

Micke skrev:Men oavsett så ser jag inte problemet riktigt. Om brukaren vill ha en vän som kontaktperson så kan väl inte detta skada någon?

Jeg mener at det er en dårlig ide å kalle en betalt relasjon for vennskap og å ta imot penger for noe man ville gjort som venn. Et kontaktpersonoppdrag kan brytes som man sier opp en jobb. Om man har kalt det vennskap og relasjonen brytes eller endres vesentlig når kontrakten opphører kan bruker bli veldig såret.

Jeg vet ikke hva du mener med moralisering her. Jeg har svart på startinnlegget, hvor TS søker å forstå hvorfor oppdragsgiver ikke betaler henne for å stille opp som en venn ville gjort osv.

Videre har jeg svart på hennes og ditt innlegg. Det må da være lov å benytte begrep som innebærer arbeid, etikk, moral og beskrive forskjell på vennskap og kontaktperson i en tråd som handler om nettopp det.

Jeg vet ikke om det handler om lovbrudd. Det er mulig det er lovbrudd å ta imot penger om man ville stilt opp som venn, men det har jeg ikke skrevet noe om her.

Når jeg går rett på denne saken er det fordi vi skriver om temaet forskjeller på venn og kontaktperson, med denne saken.

Å være kontaktperson er kjempeflott det, jeg vurderer å bli støttekontakt selv.

Man må da kunne svare rett frem på spørsmål man får.

Bara ett kort inpass: det finns olika slags vänskap.
Man får naturligtvis ha sin egen uppfattning om vad det är, men man ska nog vara medveten om att andra kan se saken annorlunda. Och ingens uppfattning behöver vara fel.

Personligen rycker jag till av "Vennskap er en relasjon med romantikk og tillit som grunnlag". Visst kan det vara korrekt beskrivning i vissa fall, men definitivt inte alltid. Det finns enl. min livserfarenhet och uppfattning något naivt, för att inte säga bortskämt i att kategorisera mänskliga relationer och lojaliteter så snävt.

Vänskap kan också vara väldigt praktisk till sin natur. Det kan handla om att ställa upp för varandra och vara pålitlig. Att man kan räkna med varandra utan att lägga särskilt mycket känslor alls i det.

Jag vet inte hur TS definierar vänskap, eller hur den aktuella relationen/kontakten ser ut. Jag säger bara att man ska kanske vara försiktig med att applicera sin egen definition som en allmängiltig sanning.

Jeg har aldri sett en definisjon på vennskap hvor tillit og kjærlighet ikke er vesentlig. Men for all del, om det finnes er det nok noen som slutter seg til definisjonene. Det er dog viktig å ikke forveksle vennskap med andre typer relasjoner, som selvsagt også kan være givende.

Og jeg skriver da ikke hva man oppfatter som venn, men om hva det er definert som vennskap av de som definerer sånt. Jeg selv kan også bruke begrepet vennskap om andre typer relasjoner. Dog ikke om noe som er betalt.

For min del kan man godt kalle kontaktperson venn om man har glede eller nytte av det. Det viktige, mener jeg, er at man ikke lurer hverken seg selv, brukere eller staten og ender opp med et trist utfall.

Det i seg selv at grensen mellom kontaktperson og venn er så utydelig, gjør at jeg mener man enten må ta betalt og være klar på at man er kontaktperson eller være venn og ikke ta betalt. Kontrakt og betaling setter en part i særstilling, mens vennskap innebærer en annen dynamikk.

nomemorytoday skrev:Jag tänkte bara metoo a lite - fabela kan inte du bli universums kontaktperson

Haha, det tycker du. Fast iofs, för nån så asocial som jag skulle nog universum vara ett enklare uppdrag, än en människa...

Men mer seriöst: jag ska alltså inte vara kontaktperson åt nån, utan stadsdelen har flera gånger föreslagit att jag skulle skaffa mig en sån eftersom jag isolerar mig nästan helt. Och de har nog rätt, det skulle säkert vara bra för mig.
I mitt fall skulle isf gränsen vara solklar mellan vänskap och uppdrag: jag är inte ens ute efter en vän.
Men tycker ändå ämnet är intressant, kan kanske vara bra för mig att fundera på i förberedande syfte.

Jag har kontaktperson. Han fungerar mer som en pt en som en vän för mig.

Batte skrev:Jeg mener at det er en dårlig ide å kalle en betalt relasjon for vennskap og å ta imot penger for noe man ville gjort som venn. Et kontaktpersonoppdrag kan brytes som man sier opp en jobb. Om man har kalt det vennskap og relasjonen brytes eller endres vesentlig når kontrakten opphører kan bruker bli veldig såret.

Fast var man vänner redan tidigare så förmodar jag att man återgår till att enbart vara vänner igen när man inte längre är kontaktperson och brukare. Men visst denna omställning är väl kanske inte alltid helt okomplicerad.

Jeg vet ikke hva du mener med moralisering her. Jeg har svart på startinnlegget, hvor TS søker å forstå hvorfor oppdragsgiver ikke betaler henne for å stille opp som en venn ville gjort osv.

Jag tänkte på följande:

Nei, jeg anser ikke at man er venn i en lønnet relasjon. I så fall er det ikke reelt arbeid. Ville du gjort det samme uten lønn? Hvis du hadde det skal du ikke ha lønn. Hvis du ikke hadde det er relasjonen basert på lønn.

Om du er hennes venn bør du fortsette uten lønn og la noen som ikke er venn ta lønnen. Det mener jeg er det etisk/moralsk rette.

Det är här jag tycker jag att du kommer med moraliska pekpinnar baserat på en något onyanserad uppfattning som jag ser det. Onyanserad delvis i det att du tycks mena att det antingen måste vara frågan om en anställning eller en äkta vänskap, men även att du inte väger in en aspekt såsom att brukaren kanske tycker att det är lättare att vännen inte enbart är vän utan också kontaktperson. Och jag tycker inte att startinlägget riktigt motiverar detta då det handlade om vad man förväntas att göra som kontaktperson, och inte om lämpligheten i att hon är kontaktperson åt sin väninna.

Går det att förstå min invändning?

Melissa skrev:Intressanta infallsvinklar. Men man behöver ju inte se det som ett jobb även om det räknas som ett, eller? Anser ni det är olämpligt att exempelvis arbeta som personlig assistent och samtidigt vara nära/god vän med brukaren alltså? Eller umgås med ens kolleger privat? Vart går gränsen? Är det skillnad bara för att fokus ligger på brukarens behov? (ifrågasätter inte, är bara nyfiken kring er ståndpunkt)

Vi har känt varandra i många år och jag är lika mycket hennes vän nu som då även om jag får en slant för det idag. Det underlättar också på det viset att hon slipper oroa sig över att dela upp samtliga kostnader (hon vägrar acceptera något annat) för allt vi hittar på. För vår del blir det win-win.

Mina kollegor får inte betalt för att umgås med mig Att vi kan välja att umgås privat är inte lika. En personlig assistent kan absolut vara eller bli en nära vän men det kan lätt sudda ut gränserna och göra att man har svårt att säga till om saker som brukare. Klart man får bry sig och visst att det skulle vara svårt att inte ställa upp mer än betalt om personen inte hade någon annan.

Micke skrev:

Batte skrev:Jeg mener at det er en dårlig ide å kalle en betalt relasjon for vennskap og å ta imot penger for noe man ville gjort som venn. Et kontaktpersonoppdrag kan brytes som man sier opp en jobb. Om man har kalt det vennskap og relasjonen brytes eller endres vesentlig når kontrakten opphører kan bruker bli veldig såret.

Fast var man vänner redan tidigare så förmodar jag att man återgår till att enbart vara vänner igen när man inte längre är kontaktperson och brukare. Men visst denna omställning är väl kanske inte alltid helt okomplicerad.

Ja, det er kanskje både komplisert og smertefullt for bruker. At det kanskje er/blir det, er nok til at jeg mener det er feil å si at det er vennskap. De fleste kontaktpersonoppdrag opphører jo tross alt, på ett eller annet tidspunkt.

Micke skrev:Jag tänkte på följande:

Nei, jeg anser ikke at man er venn i en lønnet relasjon. I så fall er det ikke reelt arbeid. Ville du gjort det samme uten lønn? Hvis du hadde det skal du ikke ha lønn. Hvis du ikke hadde det er relasjonen basert på lønn.

Om du er hennes venn bør du fortsette uten lønn og la noen som ikke er venn ta lønnen. Det mener jeg er det etisk/moralsk rette.

Det är här jag tycker jag att du kommer med moraliska pekpinnar baserat på en något onyanserad uppfattning som jag ser det. Onyanserad delvis i det att du tycks mena att det antingen måste vara frågan om en anställning eller en äkta vänskap, men även att du inte väger in en aspekt såsom att brukaren kanske tycker att det är lättare att vännen inte enbart är vän utan också kontaktperson. Och jag tycker inte att startinlägget riktigt motiverar detta då det handlade om vad man förväntas att göra som kontaktperson, och inte om lämpligheten i att hon är kontaktperson åt sin väninna.

Går det att förstå min invändning?

Jeg kunne vært med på det om jeg uoppfordret skrev dette, men jeg svarer på de konkrete spørsmålene hun stilte meg i innlegget ovenfor mitt. Jeg svarte ærlig om min mening og det synes jeg man skal gjøre.

-
For å kunne svare på spørsmålet om hva man forventes å gjøre som kontaktperson og hvorfor ikke alt vennskapslignende (som f.eks. sykehusbesøk eller å plutselig stille opp på natten) etc. lønnes, er det viktig å påpeke at en kontaktperson ikke er en venn. Det er nettopp årsaken til at hun ikke forventes eller lønnes for å stille opp på den måten for brukeren sin.

-
Om det var f.eks. et boendestød, sykepleier etc. som sa de også var venn, da tror jeg man kan være venner også. Det er jo helt andre funksjoner. Men venn og kontaktperson synes jeg ikke er etisk riktig, fordi det er vesentlig risiko for at det på sikt medfører ulempe for brukeren.

Fabela: Så ni var vänner först, och sen blev du hennes kontaktperson? Precis. Ibland följer hon med och ibland inte. Hon är alltid välkommen hem till mig och min familj. (2 småttingar och en man) Hon älskar barn och tycker det är jättetrevligt, blir det enregibrist går hon bara in och lägger sig i ett av barnens sängar. Vi firar bland annat födelsedagar, julafton ihop också. I fjor var hela familjen på utlandsresa och då var hon också med.

Fabela: Sa de att du inte fick vara med henne på sjukhuset? Isf pga av vad? Eller hade du begärt att få betalt för de timmarna, men de sade nej för att det var mer än vad som ingår i avtalet?

Tja, skulle man följa handläggarens ståndpunkt skulle man bara lämna kontaktpersonen där. Jag hade sökt handläggaren för ett annat ärende och i samma veva berättade jag vad som hade hänt med min vän. Att jag satt hos henne varje kväll på sjukhuset. Jag krävde inga pengar alls. Men då påtalade handläggaren att jag ställer upp mer än vad jag borde då sådant inte ingick i "avtalet". Det var själva tolkningen jag reagerade starkt på. Att bara lämna sin vän i sådana svåra omständigheter finns inte på kartan hos mig, oavsett pengar i världen. Hur man kalla det "vän" när man inte bör finns där i ur och i skur är för mig en gåta.


"Batte": Jag vill först förtydliga att det som jag ansåg var lustigt är handläggarens syn på hur en "vän" ska vara. Att bara lämna någon helt ensam gör man inte, speciellt inte med tanke på att hon enbart har mig som sin enda närstående. Detta handlade inte om att "få betalt" för timmarna jag satt hos henne, jag hade funnits där ändå. Hon vet att jag kommer finnas där för evigt oavsett pengar i världen. Med slantarna i månaden så används detta till olika aktiviteter vi gör. Exempelvis resan vi var på, (jag och min man stod för halva) resten sparade vi ihop så hon hade möjligheter att följa med oss istället för att hon skulle sitta ensam hemma i 14 dagar.

Risker kan ju likaväl uppstå även om man inte är Kp åt någon. Om du själv funderar på att kanske bli kp känns din tankegång för mig som lite hyckleri då du egentligen inte tenderar agera som en sann vän i mina ögon sett. Med detta sagt menar jag absolut inget illa. Det är bara trevligt med olika åsikter. Det måste man kunna ha på ett diskussionsforum.

Kunde inte redigera inlägget i efterhand. Men det skulle stå:

"Tja, skulle man följa handläggarens ståndpunkt skulle man bara lämna vännen/brukaren där".

Melissa skrev:"Batte": Jag vill först förtydliga att det som jag ansåg var lustigt är handläggarens syn på hur en "vän" ska vara.

Ok, hvordan synes handläggaren at en venn skal være da?

Melissa skrev:Att bara lämna någon helt ensam gör man inte, speciellt inte med tanke på att hon enbart har mig som sin enda närstående.

Helt enig, skulle ønske flere tenkte sånn.

Melissa skrev:Detta handlade inte om att "få betalt" för timmarna jag satt hos henne, jag hade funnits där ändå.

Jeg tolket det ikke som at det handlet om det.

Melissa skrev:Hon vet att jag kommer finnas där för evigt oavsett pengar i världen. Med slantarna i månaden så används detta till olika aktiviteter vi gör. Exempelvis resan vi var på, (jag och min man stod för halva) resten sparade vi ihop så hon hade möjligheter att följa med oss istället för att hon skulle sitta ensam hemma i 14 dagar.

Ok, så pengene bruker dere som lommepenger for ting dere ikke ellers hadde hatt råd til?

Selv agerer jeg som en slags kontaktperson i møter og sånt for en person jeg kjenner godt. Jeg kunne nok fått penger for det og da kunne vi gjort flere morsomme ting.

Melissa skrev:Risker kan ju likaväl uppstå även om man inte är Kp åt någon. Om du själv funderar på att kanske bli kp känns din tankegång för mig som lite hyckleri då du egentligen inte tenderar agera som en sann vän i mina ögon sett.

Ok, men da har du vel en god forklaring på hva du mener med at jeg driver med hykleri? Jeg kan hverken se at jeg sier en sak og gjør noe annet eller at jeg har dobbeltmoral. Det bør du forklare.

Jeg sier såvidt jeg vet hva som gjelder og handler i tråd med det. Er jeg kontaktperson så sier jeg det, er jeg venn så sier jeg det. Hva er det du selv har gjort som du tror jeg tenderer å ikke gjøre?

Micke: kan det ju ge en viss trygghet och rutin som inte skulle finnas där annars. Och så blir det ju brukarens behov som kommer i första hand och så är väl oftast inte fallet annars, utan då är det ju i högre grad två viljor som skall komma överens. Att man beviljas kontaktperson är väl sällan för att man inte skulle ha några vänner, utan det grundar sig väl just i behov som trygghet och att säkerställa att man kan komma iväg på saker med jämna mellanrum tänker jag.

Exakt så det är. Hon känner enorm trygghet i att jag finns där "även på papperet". Dels är hon helt övergiven utan mig. Jag ser det själv som givande att komma ut ibland. Jag räknar inte vår vänskap i pengar överhuvudtaget. Det är just förväntan av mig som kontaktperson som jag tycker är underlig. Att ses som vän men ändå inte agera som en sådan? Hon hade exempelvis frågat mig om vi kunde börja spela padel tillsammans för hon hade hört talas om det. Så detta gör vi varje onsdag och det är ju riktigt kul och det ökar konditionen på samma gång.

Är kanske unik i jämförelse med andra kontaktpersoner men för mig är det viktigt att man bryr sig om och har hjärtat på rätt ställe när man har yrken eller uppdrag som berör människor.

Batte: Vill gärna fråga dig en sak och hoppas det är okej.
För 7 år sedan var jag och min man fosterföräldrar åt 3 fantastiska barn. Detta fick vi också "betalt" för. Vi såg dem som våra egna barn. Vi älskar dem exakt lika mycket och gjorde lika mycket för dessa barn som våra egna. Anser du även detta som oetiskt?

Observera: Svarar på inlägg efterhand annars blir det extremt mycket att läsa.

Melissa skrev:Batte: Vill gärna fråga dig en sak och hoppas det är okej.
För 7 år sedan var jag och min man fosterföräldrar åt 3 fantastiska barn. Detta fick vi också "betalt" för. Vi såg dem som våra egna barn. Vi älskar dem exakt lika mycket och gjorde lika mycket för dessa barn som våra egna. Anser du även detta som oetiskt?

Nei, det er vel flott det. Synes det er bra. Hvorfor spør du?