Jag är nog en jobbig person...
74 inlägg
• Sida 1 av 4 • 1, 2, 3, 4
Jag är nog en jobbig person...
Jag vet inte om det är en period just nu där jag känner såhär, men jag känner att jag är en nog en väldigt jobbig person att ha och göra med. Jag har ju inte förstått helt hundra många saker som inte går ihop enligt mig. Dvs att folk påstår att mycket av mina misslyckade försök till vänskap beror på tajming, mimik och sådant som jag med diagnos missar. Men för mig så är det väldigt konstigt att personer som ska föreställa normala (Som inte har diagnoser) som har fungerade liv, jobb, vänner och fattar sociala koder osv..Att de som är enligt mig normala personer gör sk sociala fel själva men då är det ingen som påpekar att det är fel.
Det går liksom inte ihop för mig att om jag eller Stina småpratar i ett socialt sammanhang att hon då gör på rätt sätt (vad är då rätt sätt? och jag då får höra att jag gör på fel sätt.
Jag har ju påverkats av detta med detta sk på fel sätt som andra menar att jag gör eller som jag har undrat över vad jag har gjort för sk fel, väldigt länge men inte fått rimlja svar på. Visst kan det bero på att jag missar olika signaler, men det måste ju finnas mer faktorer till detta, då det är för mig ett icke normalt beteende som normala personer har visat i olika sociala sammanhang där de inte förekommer tydliga anledningar varför de gör som de gör.
Tex att jag inte förstod varför personer i 30 års åldern som har barn och familj inte hälsar på mig men hälsar på alla andra, eller ger mig blickar, kollar på mig som om vem är du eller varför sitter du här? De var som sagt väldigt tydligt att det var något som hände men jag vet inte vad jag hade gjort för fel/vad jag hade gjort dem. Jag fick höra av någon att det finns personer som bara fryser ut personer helt utan anledning.
Eller att jag inte förstod det sk felet med att skriva på fb till en tjejkompis jag ville lära känna mersom kompis (vi kände inte varandra så bra) genom att fråga "hej ska vi ses på en fika/hitta på något? Och hon svarar att vi är bekanta, att hon går ett beteendevetenskapligt program och att hon typ föreläste för mig om hur man tog kontakt med andra.
Eller att en person som jag ansåg var normal och hon fattade inte att jag försökte lära känna henne genom att små prata dvs fråga när vi satt några stycken vid samma bord under en studentmottagning " går ni i samma klass eller hur känner ni varandra?" för att inleda/komma in i samtalet.
Är verkligen det sk fel jag gör verkligen fel? För mig känns de felen jag gör enligt andra, inte som några fel alls, eftersom jag tycker snarare att de är ett normalt sätt att ta kontakt med andra på.
Hur menar dem att man ska göra? De menar ju att om jag skriver med någon på fb, att mitt sätt är något el då.
Men de kan faktiskt göra på samma sätt och då är det helt lugnt??
Pga detta så känner jag att jag är väldigt jobbig som person, för många har sagt att jag är väldigt framåt och på, dvs intensiv person och jag mår dåligt för att jag har fått dels höra att jag är intensiv, framåt och på och för att jag har gjort sk sociala fel. Jag har dessutom inte fattat vad dessa felen är och det har gjort det jobbigt för mig eftersom många inte har kunnat säga vad det är för fel jag gjort/gör.
De har inte sagt att jag gjort på fel sätt så utan de är väl mer att de påpekar att de tycker mina sätt är konstiga och då har jag undrat, vad gjorde jag nu för fel? Jag försökte ju bara bli vän med henne eller jag frågade bara om en fika och får ett konstigt svar tillbaka...
Kan någon här förstå vad normala personer menar i detta fall och isf vad de är för sk fel jag isf gör?
För mig går som sagt ingenting av detta ihop...
Det går liksom inte ihop för mig att om jag eller Stina småpratar i ett socialt sammanhang att hon då gör på rätt sätt (vad är då rätt sätt? och jag då får höra att jag gör på fel sätt.
Jag har ju påverkats av detta med detta sk på fel sätt som andra menar att jag gör eller som jag har undrat över vad jag har gjort för sk fel, väldigt länge men inte fått rimlja svar på. Visst kan det bero på att jag missar olika signaler, men det måste ju finnas mer faktorer till detta, då det är för mig ett icke normalt beteende som normala personer har visat i olika sociala sammanhang där de inte förekommer tydliga anledningar varför de gör som de gör.
Tex att jag inte förstod varför personer i 30 års åldern som har barn och familj inte hälsar på mig men hälsar på alla andra, eller ger mig blickar, kollar på mig som om vem är du eller varför sitter du här? De var som sagt väldigt tydligt att det var något som hände men jag vet inte vad jag hade gjort för fel/vad jag hade gjort dem. Jag fick höra av någon att det finns personer som bara fryser ut personer helt utan anledning.
Eller att jag inte förstod det sk felet med att skriva på fb till en tjejkompis jag ville lära känna mersom kompis (vi kände inte varandra så bra) genom att fråga "hej ska vi ses på en fika/hitta på något? Och hon svarar att vi är bekanta, att hon går ett beteendevetenskapligt program och att hon typ föreläste för mig om hur man tog kontakt med andra.
Eller att en person som jag ansåg var normal och hon fattade inte att jag försökte lära känna henne genom att små prata dvs fråga när vi satt några stycken vid samma bord under en studentmottagning " går ni i samma klass eller hur känner ni varandra?" för att inleda/komma in i samtalet.
Är verkligen det sk fel jag gör verkligen fel? För mig känns de felen jag gör enligt andra, inte som några fel alls, eftersom jag tycker snarare att de är ett normalt sätt att ta kontakt med andra på.
Hur menar dem att man ska göra? De menar ju att om jag skriver med någon på fb, att mitt sätt är något el då.
Men de kan faktiskt göra på samma sätt och då är det helt lugnt??
Pga detta så känner jag att jag är väldigt jobbig som person, för många har sagt att jag är väldigt framåt och på, dvs intensiv person och jag mår dåligt för att jag har fått dels höra att jag är intensiv, framåt och på och för att jag har gjort sk sociala fel. Jag har dessutom inte fattat vad dessa felen är och det har gjort det jobbigt för mig eftersom många inte har kunnat säga vad det är för fel jag gjort/gör.
De har inte sagt att jag gjort på fel sätt så utan de är väl mer att de påpekar att de tycker mina sätt är konstiga och då har jag undrat, vad gjorde jag nu för fel? Jag försökte ju bara bli vän med henne eller jag frågade bara om en fika och får ett konstigt svar tillbaka...
Kan någon här förstå vad normala personer menar i detta fall och isf vad de är för sk fel jag isf gör?
För mig går som sagt ingenting av detta ihop...
Jag är nog en jobbig person...
Att vara på stör inte mig för jag har inte svårt att säga nej om jag vill. Vanligt folk kan vara rädda att säga nej och tycker att de blir satta i en obehaglig situation. De är rädda för att vara raka.
Tycker inte det finns rätt och fel heller, bara olika metoder. Men jo, bara vissas klavertramp anses OK. Lite konstigt som NT gör, kan klanta sig grovt men bryr sig inte. Eller de är okänsliga eller bryter för mycket gränser. Jag vill inte alltid förklara varför jag är ful eller sjukskriven. NT är uppfostrade att de alltid har rätt så de kan säga saker som Vad fult du har det hemma. Skulle jag säga exakt samma blir nog nån arg haha.
Har en kompis med lågt IQ och autism och folk säger i hennes närvaro till hennes mamma att det är så synd om mamman att min kompis har problem. Kul att ständigt höra att man bara är en börda. Vet inte varför det är socialt OK att säga så.
En NT sa till mig att man är vek och dum om man tar antidepp. Hon visste jag tar men hade glömt. Jag påminde henne. Hon sa bara Jag menade inte såna som du, du är OK. Och det ska man tro på haha.
Ingen är perfekt. Men NT har fått med uppfostran att de får göra och säga vad de vill.
Tycker inte det finns rätt och fel heller, bara olika metoder. Men jo, bara vissas klavertramp anses OK. Lite konstigt som NT gör, kan klanta sig grovt men bryr sig inte. Eller de är okänsliga eller bryter för mycket gränser. Jag vill inte alltid förklara varför jag är ful eller sjukskriven. NT är uppfostrade att de alltid har rätt så de kan säga saker som Vad fult du har det hemma. Skulle jag säga exakt samma blir nog nån arg haha.
Har en kompis med lågt IQ och autism och folk säger i hennes närvaro till hennes mamma att det är så synd om mamman att min kompis har problem. Kul att ständigt höra att man bara är en börda. Vet inte varför det är socialt OK att säga så.
En NT sa till mig att man är vek och dum om man tar antidepp. Hon visste jag tar men hade glömt. Jag påminde henne. Hon sa bara Jag menade inte såna som du, du är OK. Och det ska man tro på haha.
Ingen är perfekt. Men NT har fått med uppfostran att de får göra och säga vad de vill.
Jag är nog en jobbig person...
Har inget emot NT, men även de kan jobba med sina svagheter tycker jag bara.
Jag är nog en jobbig person...
Jag har inga problem med NT personer så, utan det finns ju de som är jättetrevliga och så. Men när det kommer till att deras handlingar är automatiskt rätt och mina handlingar är sk fel enligt dem. Då börjar jag fundera hur det hela går ihop...Jag tycker ju att det inte är någon skillnad på hur man tar kontakt med andra,för i grunden så gör ju alla på ett likadant sätt. Visst är det skillnad då jag har en diagnos, men om Stina tar en fika med en kompis och jag tar en fika med en kompis, så är ju det i grunden samma startpunkt.
Det handlar ju också om hur bra man känner varandra, men nu utgår jag från två personer som för första gången ska ses på en fika i stan eller så. Och då har man ju en startpunkt att utgå från som är vill du ses och hitta på någonting någon dag? Man måste ju börja någonstans. Man kan inte bara gå fram till en random person och fråga om en fika eller så, man måste ju ha träffats innan. Jag har ju träffat personer innan och tänkt det skulle vara kul att lära känna de som kompisar, men så fort jag har tagit initiativet så har de tyckt det verkat konstigt.
Hur sjutton ska man annars göra? De är ju normalt att socialisera sig med andra människor och om man tänker efter så träffas ju alla numera på olika sätt, dvs tinder, snapchat, badoo, dejtingsidor helt enkelt eller någonstans ute på en klubb/bar. DEt är ingenting konstigt! Så då undrar man ju, hur normala är egentligen NT personer? Jag skulle ju inte säga att de är så normala som de tror när de själva sitter i det där glashuset och kastar sten...Dubbelmoral. De gör liknande fel och skyller sen på oss med diagnoser när vi gör fel och då påpekar de flesta iaf i mitt fall om att jag gjorde fel men det har däremot inte framgått hur eller vad sk felet är...
Det handlar ju också om hur bra man känner varandra, men nu utgår jag från två personer som för första gången ska ses på en fika i stan eller så. Och då har man ju en startpunkt att utgå från som är vill du ses och hitta på någonting någon dag? Man måste ju börja någonstans. Man kan inte bara gå fram till en random person och fråga om en fika eller så, man måste ju ha träffats innan. Jag har ju träffat personer innan och tänkt det skulle vara kul att lära känna de som kompisar, men så fort jag har tagit initiativet så har de tyckt det verkat konstigt.
Hur sjutton ska man annars göra? De är ju normalt att socialisera sig med andra människor och om man tänker efter så träffas ju alla numera på olika sätt, dvs tinder, snapchat, badoo, dejtingsidor helt enkelt eller någonstans ute på en klubb/bar. DEt är ingenting konstigt! Så då undrar man ju, hur normala är egentligen NT personer? Jag skulle ju inte säga att de är så normala som de tror när de själva sitter i det där glashuset och kastar sten...Dubbelmoral. De gör liknande fel och skyller sen på oss med diagnoser när vi gör fel och då påpekar de flesta iaf i mitt fall om att jag gjorde fel men det har däremot inte framgått hur eller vad sk felet är...
Jag är nog en jobbig person...
Jossie94, har man asperger famlar man på utan manual. Det är väl nåt man får leva med. Ibland funkar det ganska bra ändå, men helt klockrent antar jag det aldrig blir. Vissa fixar det säkert bättre än andra.
- LordNelson
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 4790
- Anslöt: 2010-06-25
Jag är nog en jobbig person...
De flesta människor är nog predestinerade att följa strömmen. Detta har ju sina fördelar, det kräver ju inte lika mycket mental ansträngning när man bara tar efter andra, och det gör också att man smälter in bättre i de sammanhang man vill tillhöra. Nackdelarna är bl a att de strömmar man följer kanske inte är optimala för en egentligen, och att det kan uppstå konflikter när individer av olika strömningar möts.
Att följa strömmen blir det normala, och det normala blir "det rätta". Och därför tycker dom kanske att dom som bryter mot strömmen inte är normala och att dessa gör fel. Och därför kan deras invändningar inte enbart verka ologiska för oss, utan kan faktiskt vara det också.
Många utav oss med asperger verkar istället vara predestinerade att inte följa strömmen i lika hög grad. Det faller sig inte lika naturligt för oss, och bidrar till att vi reflekterar mer över oss själva och hur vi fungerar. Så på ett sätt är vi mer självständiga, och jag vill nämna Greta Thunberg som ett exempel på när detta kan vara till en uppenbar fördel. Det har ju varit bra att det finns och har funnits människor som går sina egna vägar och som tänker utanför boxen. Men sen kan det förstås vara bra om man kan anpassa sig till rådande normer till viss del också, så att man inte påverkar folk negativt i onödan eller får svårt att få vänner m m.
Och vi med asperger förväntar oss nog i regel att kritik skall vara konstruktiv och rättfärdig, och blir då förbryllade när den inte är av det slaget. Dessutom är vi vana vid att göra 'fel' och att inte passa in, och är därför kanske extra känsliga för kritik. Men kritiken vi får är ju ofta baserat på den andra personens subjektiva åsikter och känslor snarare än något annat, och en NT-person skulle kanske själv inte förvänta sig att kritik skulle grunda sig på något djupare än så.
Det här är såklart generaliseringar. Man kan ju inte dra alla NT-personer över en kam, och inte heller alla med asperger.
Att följa strömmen blir det normala, och det normala blir "det rätta". Och därför tycker dom kanske att dom som bryter mot strömmen inte är normala och att dessa gör fel. Och därför kan deras invändningar inte enbart verka ologiska för oss, utan kan faktiskt vara det också.
Många utav oss med asperger verkar istället vara predestinerade att inte följa strömmen i lika hög grad. Det faller sig inte lika naturligt för oss, och bidrar till att vi reflekterar mer över oss själva och hur vi fungerar. Så på ett sätt är vi mer självständiga, och jag vill nämna Greta Thunberg som ett exempel på när detta kan vara till en uppenbar fördel. Det har ju varit bra att det finns och har funnits människor som går sina egna vägar och som tänker utanför boxen. Men sen kan det förstås vara bra om man kan anpassa sig till rådande normer till viss del också, så att man inte påverkar folk negativt i onödan eller får svårt att få vänner m m.
Och vi med asperger förväntar oss nog i regel att kritik skall vara konstruktiv och rättfärdig, och blir då förbryllade när den inte är av det slaget. Dessutom är vi vana vid att göra 'fel' och att inte passa in, och är därför kanske extra känsliga för kritik. Men kritiken vi får är ju ofta baserat på den andra personens subjektiva åsikter och känslor snarare än något annat, och en NT-person skulle kanske själv inte förvänta sig att kritik skulle grunda sig på något djupare än så.
Det här är såklart generaliseringar. Man kan ju inte dra alla NT-personer över en kam, och inte heller alla med asperger.
Jag är nog en jobbig person...
Jag lever i en Apokalyps. Och detta som extrem person, med inre röster och schizofreni, men med mild Asperger.
Bl.a läste jag en kanske oseriös idé om Internet som "den fjärde dimensionen", i en bokrescension. Man kan ju frapperas av hur helt på andra ställen förekommande saker "pipas" rakt in i synnerven, eller värre, (om man har ljudet på, också).
I min tillvaro, så är Apokalyps på Sjukhus det jag hade nyligen. Med dödsrisk överhängande, för stackars människor. Fysisk sjukdom medför ibland psykos som jobbig bieffekt.
Men nu väl hemma, så är flödet i media för mig, (som verkar dyka upp parallellt med info från USA om folk som på ett mer försiktigt sätt, tror att månlandningen för 50 år sedan, var en bluff), en något förrvirrande sak. Men enligt fysiker och buddister, så är verkligheten något svårfångad eller vad deras konferenser om ämnet nu kommit fram till.
Idag vill jag då i denna tråd också aäga att min närvaro på servern kanske kan upplevas "jobbig".
Bibeln säger att när Herren ju är med mig, så måste jag i frågan både vara frimodig och ödmjuk, speciellt inför perspektivet på vad jag bidrar med. Känner att jag sänkt ambitionerna.
Sätter mig nu och läser en äldre tråd om beredskap vid kris. Kul omväxling. Skall mäta t.ex hur länge en PowerBank eller två håller laddning. Det känns konkret och därmed faktiskt avslappnande.
Bl.a läste jag en kanske oseriös idé om Internet som "den fjärde dimensionen", i en bokrescension. Man kan ju frapperas av hur helt på andra ställen förekommande saker "pipas" rakt in i synnerven, eller värre, (om man har ljudet på, också).
I min tillvaro, så är Apokalyps på Sjukhus det jag hade nyligen. Med dödsrisk överhängande, för stackars människor. Fysisk sjukdom medför ibland psykos som jobbig bieffekt.
Men nu väl hemma, så är flödet i media för mig, (som verkar dyka upp parallellt med info från USA om folk som på ett mer försiktigt sätt, tror att månlandningen för 50 år sedan, var en bluff), en något förrvirrande sak. Men enligt fysiker och buddister, så är verkligheten något svårfångad eller vad deras konferenser om ämnet nu kommit fram till.
Idag vill jag då i denna tråd också aäga att min närvaro på servern kanske kan upplevas "jobbig".
Bibeln säger att när Herren ju är med mig, så måste jag i frågan både vara frimodig och ödmjuk, speciellt inför perspektivet på vad jag bidrar med. Känner att jag sänkt ambitionerna.
Sätter mig nu och läser en äldre tråd om beredskap vid kris. Kul omväxling. Skall mäta t.ex hur länge en PowerBank eller två håller laddning. Det känns konkret och därmed faktiskt avslappnande.
- notwoodstock
- Inlägg: 3939
- Anslöt: 2013-12-22
- Ort: Stockholm
Jag är nog en jobbig person...
"Predestinerade" i mitt inlägg skulle förstås vara "predisponerade".
Och sen är det förstås så att dom som i högre grad tar efter andras beteenden inte reflekterar lika mycket över vad som är logiskt respektive ologiskt i sitt beteende. Vilket i sin tur innebär en ökad risk för ett inkonsekvent beteende hos dessa individer. Fast här kan det också handla om dubbelmoral, att man förväntar sig av andra vad man själv inte lever upp till, vilket är något som inte tycks vara alltför ovanligt.
Och sen är det förstås så att dom som i högre grad tar efter andras beteenden inte reflekterar lika mycket över vad som är logiskt respektive ologiskt i sitt beteende. Vilket i sin tur innebär en ökad risk för ett inkonsekvent beteende hos dessa individer. Fast här kan det också handla om dubbelmoral, att man förväntar sig av andra vad man själv inte lever upp till, vilket är något som inte tycks vara alltför ovanligt.
Jag är nog en jobbig person...
Det jag menar är bara är att skillnaden är väldigt konstig. Det känns ju konstigt att som någon sa till mig att om en NT person gör precis som mig, dvs småpratar med någon på en fest eller i ett socialt sammanhang, så gör det rätt trots att den kanske gör något socialt fel. Jag gör alltid fel trots att jag gör saker som anses normala i samhället och som de flesta gör. Småprata /mingla är ju ett sätt att ta kontakt med andra, hur menar då NT personer att man ska ta kontakt med andra? Det är ju allmänt normalt beteende att man tar kontakt med andra genom att småprata i sociala sammanhang. Visst har jag ju svårigheter med det sociala men det är ju inte så att jag gör fel som definieras som fel. Alltså det är ju konstigt om man stalkar någon eller gör riktiga fel. Men jag gör ju något som är normalt och som de flesta gör och vet om att det är normalt i samhället.
Logiken i detta som NT personer försöker förklara, det är ju dem som är konstiga om inte annat eftersom detta är ett märkligt beteende som de gör när de säger att jag gör fel och dem gör rätt. Vem sjutton har sat att det är så? Nej, jag är förbannad för att jag är ju snarare mer normal i dessa fall jämfört med dem om man ska vara så.
Jag fick höra att personer med adhd fattar sociala koder men dem anses ju inte så intensiva trots att det är ju just det dem är, för dem syns och hörs och tar mycket plats. Jag vill ju inte ens vara i centrum och jag vill bara ta kontakt med nya människor som man kan lära känna och bli vän med, vem vill inte ha vänner?
Då anses ju mitt sätt konstig men inte dem med adhd trots att de är mer framåt och på än jag.
Kan någon förklara för mig hur detta går ihop?
Logiken i detta som NT personer försöker förklara, det är ju dem som är konstiga om inte annat eftersom detta är ett märkligt beteende som de gör när de säger att jag gör fel och dem gör rätt. Vem sjutton har sat att det är så? Nej, jag är förbannad för att jag är ju snarare mer normal i dessa fall jämfört med dem om man ska vara så.
Jag fick höra att personer med adhd fattar sociala koder men dem anses ju inte så intensiva trots att det är ju just det dem är, för dem syns och hörs och tar mycket plats. Jag vill ju inte ens vara i centrum och jag vill bara ta kontakt med nya människor som man kan lära känna och bli vän med, vem vill inte ha vänner?
Då anses ju mitt sätt konstig men inte dem med adhd trots att de är mer framåt och på än jag.
Kan någon förklara för mig hur detta går ihop?
Jag är nog en jobbig person...
Jossie94 skrev:Kan någon förklara för mig hur detta går ihop?
Det finns väl liksom inget att förklara när du redan vet alla andra är konstiga och gör fel.
- LordNelson
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 4790
- Anslöt: 2010-06-25
Jag är nog en jobbig person...
Jossie94 skrev:Det känns ju konstigt att som någon sa till mig att om en NT person gör precis som mig, dvs småpratar med någon på en fest eller i ett socialt sammanhang, så gör det rätt trots att den kanske gör något socialt fel.
Det spelar väldigt stor roll VEM man börjar tala med; HUR man börjar; VAD man väljer att tala om och hur man ANPASSAR SIG till samtalspartnern. Här står ickeverbal kommunikation för över 90% av det totala informationsutbytet. Man kan alltså inte bara gå fram till någon och börja prata om vad som helst.
Logiken i detta som NT personer försöker förklara, det är ju dem som är konstiga om inte annat eftersom detta är ett märkligt beteende som de gör när de säger att jag gör fel och dem gör rätt. Vem sjutton har sat att det är så? Nej, jag är förbannad för att jag är ju snarare mer normal i dessa fall jämfört med dem om man ska vara så.
Vad som är "normalt" har inte med rättvisa eller logiska resonemang om "hur det borde vara" att göra. Det är majoritetens beteende som avgör vad som är normalt. Allt annat är onormalt.
Jag är nog en jobbig person...
Ja men många jag har förklarat om dessa situationer så har många sagt att dem har betett sig märkligt. Om flertal personer säger att det NT personerna har gjort mot mig, så är det ju något konstigt.
Jag gör ju ingenting fel, det är ju det som är grejen. Skulle det vara fel att jag vill lära känna andra människor? När bara tusentals gör samma sak. Visst kan dessa signaler jag missar lite med det att göra, men NT personer gör faktiskt FEL och då säger ingen till dem att dem gör fel. Jag har både haft en egen känsla att det är något fel ajg gör eller gjort samtidigt som dem också har bekräftat det på olika sätt. SÅ NT personer är överskattat, för dem gör ju fel fast då gör dem rätt. Förstår ni inte hur konstigt det låter?
Det är som att säga att Stina köpte ett par skor och det gjorde Petra också, de köper samma skor men Petra får hör att hon köpte skorna på fel sätt. Hur köper man skor på fel sätt? DÅ menar jag inte att man snattar dem eller något sådant, utan mer finns det regler för hur man köper ett par skor?
Eller om jag skulle testa röka någon gång, om någon säger till mig att jag röker på fel sätt, Hur sjutton röker man på rätt sätt då? Vem säger ens en sådan sak eller visar det med kroppsspråk att de tycker att man gör det fel? Vet dem hur man gör rätt då? Jag vet ju massa NT personer som gör fel helatiden, men ingen säger ju till dem att dem gör på fel sätt. Så nu säger jag till dem att dem gör på fel sätt. Dem ska inte komma undan så enkelt för att dem fattar sociala koder, de finns NT personer som inte fattar sociala koder heller så då kan de inte säga ett skit.
Jag gör ju ingenting fel, det är ju det som är grejen. Skulle det vara fel att jag vill lära känna andra människor? När bara tusentals gör samma sak. Visst kan dessa signaler jag missar lite med det att göra, men NT personer gör faktiskt FEL och då säger ingen till dem att dem gör fel. Jag har både haft en egen känsla att det är något fel ajg gör eller gjort samtidigt som dem också har bekräftat det på olika sätt. SÅ NT personer är överskattat, för dem gör ju fel fast då gör dem rätt. Förstår ni inte hur konstigt det låter?
Det är som att säga att Stina köpte ett par skor och det gjorde Petra också, de köper samma skor men Petra får hör att hon köpte skorna på fel sätt. Hur köper man skor på fel sätt? DÅ menar jag inte att man snattar dem eller något sådant, utan mer finns det regler för hur man köper ett par skor?
Eller om jag skulle testa röka någon gång, om någon säger till mig att jag röker på fel sätt, Hur sjutton röker man på rätt sätt då? Vem säger ens en sådan sak eller visar det med kroppsspråk att de tycker att man gör det fel? Vet dem hur man gör rätt då? Jag vet ju massa NT personer som gör fel helatiden, men ingen säger ju till dem att dem gör på fel sätt. Så nu säger jag till dem att dem gör på fel sätt. Dem ska inte komma undan så enkelt för att dem fattar sociala koder, de finns NT personer som inte fattar sociala koder heller så då kan de inte säga ett skit.
Jag är nog en jobbig person...
RapeRegs skrev:Här står ickeverbal kommunikation för över 90% av det totala informationsutbytet.
Fel
- nomemorytoday
- Inlägg: 3962
- Anslöt: 2018-01-13
Jag är nog en jobbig person...
Jossie94 skrev:Jag gör ju ingenting fel, det är ju det som är grejen. Skulle det vara fel att jag vill lära känna andra människor? När bara tusentals gör samma sak. Visst kan dessa signaler jag missar lite med det att göra, men NT personer gör faktiskt FEL och då säger ingen till dem att dem gör fel. Jag har både haft en egen känsla att det är något fel ajg gör eller gjort samtidigt som dem också har bekräftat det på olika sätt. SÅ NT personer är överskattat, för dem gör ju fel fast då gör dem rätt. Förstår ni inte hur konstigt det låter?
Det är såklart inte fel att vilja lära känna andra människor, men tillvägagångssättet kan uppenbarligen vara det. Om man frågar en bekant om hen vill ta en fika, så kanske man överträder en sådan där oskriven regel. Alla vill ju inte bli vänner med alla, eller är intresserade av att lära känna någon ny person överhuvudtaget. Många tycker nog det räcker bra att man bara är bekanta med varandra, och förväntar sig heller ingen invit såvida dom inte själva har gett klarsignal om att dom vill lära känna just den personen. Hur nu det går till. Och får dom en invit ändå så reagerar dom ju då ifall det går emot någon oskriven regel, för då kan det kanske verka om inte suspekt så iaf en aning respektlöst och konstigt.
Det går ju inte att jämföra med Tinder och liknande, för där är man ju med just för att man vill lära känna nya människor. Då har man ju gett klartecken för det och det behöver fortfarande inte betyda att man vill uppgradera någon bekant till att bli en vän. Fast det kanske finns oskrivna regler även på sådana sajter, jag vet inte. Och som RapeRegs så väl beskrev så är det ju saker som spelar in som iaf inte jag har lärt mig att förstå riktigt. Man bör dock utgå ifrån att det finns ett syfte och en orsak till att det fungerar som det gör, och då är ju frågan om det är intellektuellt hederligt att kritisera något som man själv inte alls har förstått sig på?...
När det gäller NT-personer så vill jag hänvisa till det jag tidigare skrev om olika strömningar och att man inte kan dra alla NT-personer över en kam. Det som är rätt för en NT-person kan vara rätt även för andra i dess gemenskapskrets (eller inte alls), men kan samtidigt vara fel i andra NT-personers ögon. Men sen att inte NT-personer alltid säger till om någon annan gör fel, det har ju sina orsaker det också. Det kan handla om självbevarelsedrift, hierarkier, respekt, motivationsbrist eller annat. Många är nog benägna att hellre prata bakom ryggen på folk, fast till vissa personer kanske det känns 'riskfritt' och mer okej att vara mer rättfram med.
Jag är nog en jobbig person...
RapeRegs skrev:Det spelar väldigt stor roll VEM man börjar tala med; HUR man börjar; VAD man väljer att tala om och hur man ANPASSAR SIG till samtalspartnern.
nomemorytoday skrev:RapeRegs skrev:Här står ickeverbal kommunikation för över 90% av det totala informationsutbytet.
Fel
Påståendet att över 90% av informationsutbytet vid en första initial kontakt mellan två människor (dvs vad som händer under den första minuten) är icke-verbal kommer från boken Nonverbal communication : forms and functions, Mountain View (California) : Mayfield, cop. 1999.
Varför är det ett felaktigt påstående? (och snälla blanda inte ihop det med 7%-regeln från 1970-talet).
Jag är nog en jobbig person...
Jossie94 skrev: vet ju massa NT personer som gör fel helatiden, men ingen säger ju till dem att dem gör på fel sätt. Så nu säger jag till dem att dem gör på fel sätt. Dem ska inte komma undan så enkelt för att dem fattar sociala koder, de finns NT personer som inte fattar sociala koder heller så då kan de inte säga ett skit.
Om ditt mål är att få ge igen och skapa rättvisa till hög social kostnad kan det säkert vara bra att skälla ut sina potentiella NT-vänner för att de gör "på fel sätt".
Men om du tänker efter kanske ditt mål snarare att skapa nya vänskapsrelationer och det gör du inte genom att skälla ut din omgivning.
Rätt strategi är oftast att anpassa sig och spela efter de regler som majoritetssamhället satt upp. Hur orättvisa reglerna än är.
Livet är orättvist, men vad som är "normalt" eller "rätt" avgör varken du eller jag. Att vi tycker att det BORDE VARA PÅ ETT ANNAT SÄTT kommer inte föra oss närmare våra mål.
Jag är nog en jobbig person...
Nej, men har ni varit med om att folk har antingen sagt att ni gör fel eller att ni fått det bekräftat utav deras handlingar? Och då känt vad har jag gjort för fel nu? Och det enda du gjorde var att du försökte lära känna nya människor på tex en studentmottagning eller ett socialt sammanhang överhuvudtaget.
Har ni varit med om det, så fattar ni nog varför jag ifrågasätter det hela, för som sagt det är rätt konstiga regler isåfall. om de nu är fel att ta kontakt med andra...Om Stina tar kontakt med Calle, gör inte hon lika mycket fel då om Petra skulle ta kontakt med Bengt? Det är ju likadant, de tar ju båda kontakt med nya personer. Men nu känns det som om man aldrig får ta kontakt och bli vän med andra, för att någon har typ hittat på känns det som att "lära känna någon är fel men det går bra om NT personer gör det, men om jag som har diagnos försöker minsta lilla att bli vän med någon på helt normala sätt, ja då är jättefel".
Come on, det är 2019, har folk inte växt upp? Det är normalt att lära känna andra och det spelar ingen roll om de är över en fika eller inte. de finns personer som ses 1 gång typ och blir tsm och eftersom de finns program på det så har de ju blivit en trend att det är så det går till. Sedan är väl de inte kanske helt normala personer som går med i sådana program, men ingen säger ju till att det är fel att dem gör så, ingen säger att dem gör på fel sätt.
Har ni varit med om det, så fattar ni nog varför jag ifrågasätter det hela, för som sagt det är rätt konstiga regler isåfall. om de nu är fel att ta kontakt med andra...Om Stina tar kontakt med Calle, gör inte hon lika mycket fel då om Petra skulle ta kontakt med Bengt? Det är ju likadant, de tar ju båda kontakt med nya personer. Men nu känns det som om man aldrig får ta kontakt och bli vän med andra, för att någon har typ hittat på känns det som att "lära känna någon är fel men det går bra om NT personer gör det, men om jag som har diagnos försöker minsta lilla att bli vän med någon på helt normala sätt, ja då är jättefel".
Come on, det är 2019, har folk inte växt upp? Det är normalt att lära känna andra och det spelar ingen roll om de är över en fika eller inte. de finns personer som ses 1 gång typ och blir tsm och eftersom de finns program på det så har de ju blivit en trend att det är så det går till. Sedan är väl de inte kanske helt normala personer som går med i sådana program, men ingen säger ju till att det är fel att dem gör så, ingen säger att dem gör på fel sätt.
Jag är nog en jobbig person...
Själv har jag inte många NT-vänner.
Just idag har jag ingen irl-vän alls, alla flyttade inom loppet av ett år. En fick jobb på irland, en i singapore, två tröttnade på stockholm och drog tillbaka till sina from-cities.
Kvar finns en ex-kollega och min kontakt-person som nu valt att gå av kontakt-kontraktet och bli vän. Vi är så jätteolika, han är mil skilnad från mig, men för mig är det det som lockar. Han kan inget om datorer, fysik, har inget behov av mönster, djup-analyserar inget. Därför jag gillar umgås med honom i måttliga mängder, och betraktar honom som vän.
Jag har genom åren haft många .. vänner? bekanta? löst folk?.. som jag VET dom har helt fel. nazister och annat liknande, jag fastnar för sånna och ägnar mycket tid åt att argumentera med dom, över tid få dom på andra tankar. Kan inte släppa det.
Konstigt nog aldrig blivit mördad(obviously), men hamnat i situationer med vit-makt-fest med min "vän", där jag börjat argumenterat helt emot deras heilande...
Snarare att de efter några timmars fylle-argumenterande och efterföljande månader börjar gradvis se andra vinklar, kanske inte omvända, men mildrar deras hat.
"Vanliga" NT lockar mig inte alls. Även om dom har fel. Beror på fel naturligtvis.
Men jag har inget direkt behov av att "tillrättavisa" dom om jag nu tycker dom har fel.
Slår nån, eller på annat sätt verbalt misshandlar sin partner - visst.. men då ringer jag nog hellre polisen..
Har upptäckt genom åren att jag inte med ord kan få det att upphöra.
Saknar jag ord? Är folk idiot? idioterna söker sig tillbaka till det destruktiva förhållandet, och kommer endast själva upptäcka det med tid känns det som?
Helt random felaktigheter människor i allmännhet sysslar med ägnar jag ingen tanke åt. Om nån ställer sin kundvagn i mitten av gången i affären flyttar jag den åt dom, men jag tillrättavisar dom inte.
Om nån går ut från pressbyrån/tunnelbanan/whatever och stannar mitt i gången går jag runt eller flyttar på personen, tillrättavisar dom aldrig.
Just idag har jag ingen irl-vän alls, alla flyttade inom loppet av ett år. En fick jobb på irland, en i singapore, två tröttnade på stockholm och drog tillbaka till sina from-cities.
Kvar finns en ex-kollega och min kontakt-person som nu valt att gå av kontakt-kontraktet och bli vän. Vi är så jätteolika, han är mil skilnad från mig, men för mig är det det som lockar. Han kan inget om datorer, fysik, har inget behov av mönster, djup-analyserar inget. Därför jag gillar umgås med honom i måttliga mängder, och betraktar honom som vän.
Jag har genom åren haft många .. vänner? bekanta? löst folk?.. som jag VET dom har helt fel. nazister och annat liknande, jag fastnar för sånna och ägnar mycket tid åt att argumentera med dom, över tid få dom på andra tankar. Kan inte släppa det.
Konstigt nog aldrig blivit mördad(obviously), men hamnat i situationer med vit-makt-fest med min "vän", där jag börjat argumenterat helt emot deras heilande...
Snarare att de efter några timmars fylle-argumenterande och efterföljande månader börjar gradvis se andra vinklar, kanske inte omvända, men mildrar deras hat.
"Vanliga" NT lockar mig inte alls. Även om dom har fel. Beror på fel naturligtvis.
Men jag har inget direkt behov av att "tillrättavisa" dom om jag nu tycker dom har fel.
Slår nån, eller på annat sätt verbalt misshandlar sin partner - visst.. men då ringer jag nog hellre polisen..
Har upptäckt genom åren att jag inte med ord kan få det att upphöra.
Saknar jag ord? Är folk idiot? idioterna söker sig tillbaka till det destruktiva förhållandet, och kommer endast själva upptäcka det med tid känns det som?
Helt random felaktigheter människor i allmännhet sysslar med ägnar jag ingen tanke åt. Om nån ställer sin kundvagn i mitten av gången i affären flyttar jag den åt dom, men jag tillrättavisar dom inte.
Om nån går ut från pressbyrån/tunnelbanan/whatever och stannar mitt i gången går jag runt eller flyttar på personen, tillrättavisar dom aldrig.
Jag är nog en jobbig person...
Jag menar ju inte sådana fel, utan mer typ att bara principen att man säger att tex att lära känna någon är fel eller att man gör det på fel sätt. Alltså, vem säger så? Eller vem gör så?
För mig är det inte normalt att man kommer som en besserwisser och bara "du gör på fel sätt, vi är bekanta, jag går beteendevetenskaplig linje..." Ursäkta? Jag frågade personen om hon och jag skulle ses i stan på en fika, då är ju snarare hon mer konstig. Hur kan folk tycka att hon gör på rätt sätt eller bara tycka att hon ville inte va vän med dig och hon visade det men du missade signalerna, alltså va? Hoppas ni förstår då hur jag menar.
För mig är det inte normalt att man kommer som en besserwisser och bara "du gör på fel sätt, vi är bekanta, jag går beteendevetenskaplig linje..." Ursäkta? Jag frågade personen om hon och jag skulle ses i stan på en fika, då är ju snarare hon mer konstig. Hur kan folk tycka att hon gör på rätt sätt eller bara tycka att hon ville inte va vän med dig och hon visade det men du missade signalerna, alltså va? Hoppas ni förstår då hur jag menar.
Jag är nog en jobbig person...
Jossie94 jag förstår att du ifrågasätter hur folk fungerar, men det är ju inget man kan ändra på. Bortsett då från den begränsade påverkan man eventuellt kan ha på andra genom sitt egna sätt att vara.
Jag är nog en jobbig person...
Hitta någon du uppskattar att spendera tid med. Sök dig inte till falska människor, människor som behöver hävda sig, människor som behöver utöva "makt"...
Det vill jag för alla människor, även utan diagnos.
Jag förstår att det kan vara extra svårt om man redan från början har svårt, av personlig erfarenhet, men ... Du ska inte vara tvingad av att hitta "dåligt folk"...
Internet är fullt av människor, svårt att hitta folk, men det finns ungefär 5 biljarder människor där... Alla är inte idioter
Det vill jag för alla människor, även utan diagnos.
Jag förstår att det kan vara extra svårt om man redan från början har svårt, av personlig erfarenhet, men ... Du ska inte vara tvingad av att hitta "dåligt folk"...
Internet är fullt av människor, svårt att hitta folk, men det finns ungefär 5 biljarder människor där... Alla är inte idioter
Jag är nog en jobbig person...
haha.. nu blev det fel.. biljoner tänkte jag, i short scale.. blev hybrid av long scale..
Jag är nog en jobbig person...
Jag avgör inte vad som är rätt eller fel, men jag tycker ändå att folk borde förstå vad jag menar att det är ett likadant sätt om jag köper en tröja och en annan köper en tröja, vi köper båda en tröja och då ska de inte vara skillnad på rätt och fel. Båda personerna kan varken ha rätt eller fel i det sammanhanget, för det känns eller är ett ganska patetiskt beteende.
Därför undrar jag, om jag då gör något socialt tex lär känna nya människor precis som många andra, varför ska jag då få höra utav dem att jag gör på fel sätt? Bestämmer dem att deras sätt är rätt då och mitt sätt är fel? Hur kan dem ha rätten att bestämma det? Jag kan väl inte bestämma hur andra ska lära känna folk, det känns ju jättekonstigt, eftersom alla lär ju känna folk på olika sätt. Hur kan då ett sätt vara på fel sätt och ett annat rätt?
Om jag har en iphone 6, och en annan har iphone 6, vad är skillnaden? Hur kan då någon säga att min iphone 6 är fel men den andra som har iphone 6 också, är rätt? Båda har ju liksom likadana telefoner, så det betyder ju att båda är lika dåliga eller lika rätt. Ingen är sämre eller bättre än den andre. Så mitt sätt är ju varken fel eller rätt och den andres detsamma. Däremot finns det ju fel sätt som verkligen är fel, dvs om någon mobbar eller slår någon mm. De är ju inte okej någonstans. Så hur kan man jämföra det med om jag lär känna någon och Stina lär känna en person? Det är fortfarande inga riktiga fel, om jag eller stina lär känna någon, för vi gör i grunden samma sak, vi lär känna någon båda två, men om stina säger att hennes sätt är rätt och mitt är fel, då är det ju något konstigt. Förutom att hon menar att någon kanske stalkar henne eller liknande, för det är ju också fel.
Är det ingen som fattar vad jag menar? Eller är jag så otydlig?
Jag har bara tagit upp olika exempel på situationer för att de ska bli tydligare vad jag menar.
Därför undrar jag, om jag då gör något socialt tex lär känna nya människor precis som många andra, varför ska jag då få höra utav dem att jag gör på fel sätt? Bestämmer dem att deras sätt är rätt då och mitt sätt är fel? Hur kan dem ha rätten att bestämma det? Jag kan väl inte bestämma hur andra ska lära känna folk, det känns ju jättekonstigt, eftersom alla lär ju känna folk på olika sätt. Hur kan då ett sätt vara på fel sätt och ett annat rätt?
Om jag har en iphone 6, och en annan har iphone 6, vad är skillnaden? Hur kan då någon säga att min iphone 6 är fel men den andra som har iphone 6 också, är rätt? Båda har ju liksom likadana telefoner, så det betyder ju att båda är lika dåliga eller lika rätt. Ingen är sämre eller bättre än den andre. Så mitt sätt är ju varken fel eller rätt och den andres detsamma. Däremot finns det ju fel sätt som verkligen är fel, dvs om någon mobbar eller slår någon mm. De är ju inte okej någonstans. Så hur kan man jämföra det med om jag lär känna någon och Stina lär känna en person? Det är fortfarande inga riktiga fel, om jag eller stina lär känna någon, för vi gör i grunden samma sak, vi lär känna någon båda två, men om stina säger att hennes sätt är rätt och mitt är fel, då är det ju något konstigt. Förutom att hon menar att någon kanske stalkar henne eller liknande, för det är ju också fel.
Är det ingen som fattar vad jag menar? Eller är jag så otydlig?
Jag har bara tagit upp olika exempel på situationer för att de ska bli tydligare vad jag menar.
Jag är nog en jobbig person...
Folk kan se saker olika och det betyder inte att man har fel men kanske bara att inte personen förstår varför man gör på ett visst sätt som dom inte är vana med. Tycker inte du behöver bry dig om vad andra säger om du själv inte tycker du gör något fel men förstår det är jobbigt att höra . Det handlar enligt mig bara om att det är dom som inte förstår dig skulle jag tro, så när du väl pratar med någon som förstår dig eller vill förstå så kommer det inte finnas några så kallade fel.
Återgå till Att leva som Aspergare