Fretshi skrev:Ofta kan man få bra hjälp från psykiatrin för sina psykiska problem så att det sen blir lättare att ta till sig det goda som meditation kan ge.

Bra hjälp från psykiatrin? Deras uppgift är ju att hindra självmordsbenägna att ta livet av sig samt att kontrollera, plåga och trycka ner de andra som kommer i deras väg.

Bjäbbmonstret skrev:

Fretshi skrev:Ofta kan man få bra hjälp från psykiatrin för sina psykiska problem så att det sen blir lättare att ta till sig det goda som meditation kan ge.

Bra hjälp från psykiatrin? Deras uppgift är ju att hindra självmordsbenägna att ta livet av sig samt att kontrollera, plåga och trycka ner de andra som kommer i deras väg.

Visserligen är detta något OT men vad är det för konspirationsteorier?

"kontrollera, plåga och trycka ner" är verkligen inte psykiatrins uppgift. Den är att hjälpa de psykiskt sjuka. Låter som du lever på 1800-talet. Då var mentalsjukhusen till för att plocka bort de galna från de normala. Helst bota dem också men man hade just inga medel förutom timslånga bad. Och för att hindra de sjuka från att slå ihjäl varandra så tvingades man plåga dem.

Tänker du på bältesläggning som förekommer än idag?

Jag ser ingen större principiell skillnad mellan psykiatrin förr och nu faktiskt.

Medicinerna har ju förändrat psykiatrin totalt. Du vet väl att man inte lobotomerar längre?

Nej men man tillämpar LPT, bältesläggning som du säger, tvångsmedicinering samt ECT utan att informera ordentligt om riskerna. Dessutom frodas nedlåtande bemötande mot patienterna inom stora delar av vården, inte minst inom psykiatrln.

Som sagt, de ville ju lobotomera mig. Och jag är inte jättegammal. Kapsulotomi ÄR en sorts lobotomi och de flesta som fick behandlingen har det gått åt helvete för. Man fick den skitlätt. Inget som tvingades på en men det fanns ingen betänketid, och ingen terapi om man egentligen ville göra det. Ett ingrepp man inte kan ändra tillbaka.

ECT trodde jag var frivilligt men jag har hört flera som blivit tvingade till det.

Och just nu existerar nästan inte psykvården, den är bara till för att tvångsvårda folk i "frihet". En ny lag gör det möjligt. Mottagningar läggs ner på löpande band. Allt ska skötas på vårdcentralen av folk som inte vet vad de gör.

Psykvården har aldrig varit bra. Den har alltid felat på olika, hemska vis.

Alien skrev:Medicinerna har ju förändrat psykiatrin totalt. Du vet väl att man inte lobotomerar längre?

Återigen en Medicin förespråkare som säger att allt löses med tabletter...

Jag säger inte att mindfulness och meditation är lösningen, men allt vart kanske inte bara bättre med mediciner?

Jag har inte sagt att alla psykiska sjukdomar botades med mediciner. Men livet på "dårhusen" blev lugnare för både patienter och vårdare.

Förr var det mycket "trial and error". Man visste inte vad man skulle göra (förutom att låsa in patienterna), och patienterna blev försökskaniner med ibland katastrofala resultat, som lobotomin.

I praktiken är du fortfarande försökskanin, om du sätter in mediciner. Ingen vet i förväg hur de ska verka på dig, om du kommer att få mycket biverkningar eller hur du klarar en ev utsättning. Ofta får du ingen som helst information om riskerna med medicinerna. Många får en cocktail med flera olika mediciner som aldrig har sttudrrsts tillsammans. Studierna tar heller ingen hänsyn till den långtidsbehandling som många går på.

Fretshi skrev:

kiddie skrev:Hade jag inte kunnat koppla bort obehag hade jag inte levt.

Upplever man starkt obehag ska man nog söka hjälp.

Um, du är ung man och högprio. Tror du verkligen i din vildaste fantasi att det finns plats för mig i vårdens sk hjälp? Dessutom har vården ju bara en lösning förutom mediciner, KBT + mindfulness och det passar inte mig.

Säg mig var hjälpen ska komma från.

Jag sökte hjälp när jag var lite över 20. För att ens komma på fråga vad gällde terapi var man först tvungen att stå i kö i flera år. Sedan var man tvungen att medicinera, annars hade psyk ingen anledning att ha kvar en som patient. Dvs det var en slags tvångsmedicinering.

Vad jag förstår funkar det likadant idag.

Bjäbbmonstret skrev:I praktiken är du fortfarande försökskanin, om du sätter in mediciner. Ingen vet i förväg hur de ska verka på dig, om du kommer att få mycket biverkningar eller hur du klarar en ev utsättning. Ofta får du ingen som helst information om riskerna med medicinerna. Många får en cocktail med flera olika mediciner som aldrig har studerats tillsammans. Studierna tar heller ingen hänsyn till den långtidsbehandling som många går på.

Men då bryter de mot reglerna (som grundar sig i Helsingforsdeklarationen). Alla försökspersoner ska få information, bl a om att de har rätt att avbryta när de vill.

Folk som bryter mot regler. En nyhet? Hur löser man det? Mer regler?

Alla som ska forska på människor måste lämna in ansökan om det. Då kontrolleras bl a vilken information som lämnas till försökspersonerna.

Om nu forskarna inte lämnar någon information alls till patienterna trots att den finns i ansökan ... Men jag har svårt att tro att seriösa forskare skulle göra så. Men är man patient kanske man är desperat och vill pröva allt och läser inte/glömmer informationen.

Jag tror du förväxlar testning av medicin på människa i kontrollerad miljö med den testning som sedan pågår efter man har släppt medicinen på marknaden. Den testningen handlar främst om att läkaren ska rapportera in nya biverkningar och detta ska fortgå under hela tiden medicinen finns på marknaden.

Det jag syftar på att det blir en försöksverksamhet i klinisk praxis när folk går på mediciner i decennier medan studier ofta avbryts efter några veckor. Samt, och jag säger det igen, varje insättning är en försökssituation eftersom de inte vet hur just du ska reagera på diskussionen. Men detta var en tråd om Mindfulness och jag tycker att det förstör den lite att den kommit att handla så mycket om psykofarmaka.