Talade med en psykolog om exekutiva funktioner och Aspergers, hon sa att nedsättning ofta förklarar eller kännetecknar diagnosen. Jag har svårt för praktiska saker, som sysslor, men även för att formulera mig i tal, talar segt och lite desorganiserat. Har lättare för logiska, "byråkratiska" formuleringar, vilket har att göra med medan det finns exekutiva svårigheter så är den intellektuella förmågan okej, även bättre inom vissa områden.

Undrar om det finns nån annan som kan relatera till främst svårigheter i tal, men även andra nedsättningar i exekutiva funktioner?

Aryak skrev:Undrar om det finns nån annan som kan relatera till främst svårigheter i tal, men även andra nedsättningar i exekutiva funktioner?

Kanske ibland, jag kan nog tala omständligt om jag är stressad, eller har mer värk än vanligt. Det kan vara svårt att försöka förstå människor som talar grötigt, eller med en dialekt som är svårbegriplig, då får jag säga "förlåt, vad sa du hela tiden", så då brukar jag gå omvägar för att slippa prata med dem...

Förresten, välkommen till dårarnas paradis...

Det är väl vanligt för asperger att de är tar lite längre tid att tala men deras färdigheter gör att de är bättre på att skriva. Jag har inte autism men jag har läst om det så ta det jag skriver med en nypa salt.

Jag har också svårt med talet. Snubblar över ord, förklarar grejer ostrukturerat (oftast är det för att jag mitt i en mening kommer på att jag vill använda ett annat ord för något när jag förklarar) och klantar till det när jag uttalar ord med vissa ljud, i synnerhet s-ljud eller sch-ljud.
Har också svårt med röstmelodin, förutom att den är lite monoton så är det ansträngande att prata i långa meningar, speciellt i slutet av meningarna för då känns det som luften tar slut. Ofta när jag pratar upplever jag det som att rösten sitter fast uppe i halsen.

Känner igen det där med oorganiserat tal. Jag fattar inte hur jag gör mig förstådd. Men folk envisas med att säga att jag är så verbal. Så det verkar som jag ändå får fram mitt budskap trots mitt totala missnöje med hur jag talar.

För mig känns det som problemen uppkommer för att jag inte kan hantera uppgiften att tänka på vad jag ska säga, och faktiskt tala med munnen samtidigt. Det är som att försöka lyssna på radio och kolla på TV samtidigt.

Jag är bra på att dölja att jag inte kan prata. Det är nog lite därför mitt tal är såpass kaotiskt, jag lägger till onödiga ord bara för att ha något att säga medan jag försöker tänka. En kompis till mig hade samma problem. Men han löste det på ett annat vis, han tänkte först och talade sedan. Han talade väldigt bra meningar men det tog flera sekunder alltid innan han svarade. Han hade inte ens aspergers, "bara" ADHD.

Vad gäller att lyssna eller läsa så tar jag mycket enklare till mig ord som kanske är lite svårare men samtidigt har en entydig och klar betydelse. Ett exempel är att jag inte riktigt klarar att läsa patient-FASS, läser hellre från vanliga FASS. Patient-FASS gör mig förvirrad och jag vet inte riktigt vad de pratar om för orden är för oprecisa.

Mitt tal är något mina utredare faktiskt inte fastnade vid, trots att de faktiskt fångade mycket av de jag trodde de skulle missa, eller saker jag inte tänkt på själv. Så tyvärr känner jag väl mer det inåt utan någon förståelse direkt från omgivningen att det är ett problemområde.

Sedan har jag andra problem med exekutiva funktioner. Jag har solklart inte lätt med de dagliga sysslorna. Det finns alltid något tvingande i dem. Tycker vardagslivet är så komplicerat att jag helst skulle vilja fly från det. Detta förstod jag inte innan någon förklarade detta med exekutiva funktioner, jag fattade inte vad problemet var. Jag kunde ju sysslorna så varför fixade jag inte saker så där lätt som andra? Det kändes väldigt bra när den personen förklarade att det låter som problem med exekutiva funktioner och först då fattade jag att det var en grej. Tror inte jag hade diagnos då.

Ja på båda..

Har stora svårighet språk. At inte hittar orden. Å flyttar om de. Å blir gramatik fel. senn måste stanna tala å tänka mig hur ska säga bli rätt. Stammar. Å e ljudar inte klarar säga.. till ex. R. Ta tungan upp å ner snabbt inte motrikk till.. å blir j eller l ljud ställe. Som kiddie e god dölja inte kan tala.. med var knäpp tyst. När ska prata telefon inte går dölja. Å många ringt trott ja litet barn.. på grund hur talar

Exekutiva saker å svårighet med.. så myckt inte klarar själv mig. Typ om ska byta aktivitet. Typ om målar å de dax ta medicin.. kommer fort sätta måla. Å om ska på kläder.. va som först å sist å upp å ner.. känns huvud explodera. Senn får mamma hjälpa. Inte tar initiativ gå toa å kissar på mig. Enligt mamma ja e så att siter fåtölj hon går arbete.. ja siter samma plats hon kommer hem. Inte ätit.. inte druckit.. Enda fått mig upp e om ipad gått tom batteri. Sluta en grej som gör å gör ny aktivtet e jätte svårt. Enligt mamma inte går lämna ensam mig därför.. en grund ja har DV. Å måste allt planerat.. sker nått inte planerat blir arg. eller får meltdown. Har allt ska göra i kalender.. med larm därför. Strattera medicin hjälp mycket dessa svårighet.

Ja, jag tror tråden kommer växa och fyllas med det vanliga.

Vet inte vad exekutivafunktioner är men svårt att tala har jag väl inte direkt mer än att jag är aspergeromständig.

Sen har jag en sjukdom som gör att hjärnan skrumpnar. Har haft den väldigt länge nu men tror det bara var nåt år sen jag läste den inte angrep talcentret, och det förklara ju min svada. Men sen ska man fylla konversationen med nåt också.

Det kan ta längre tid att komma till skott, men det brukar lösa sig.

Finns nog många förklaringar till att ett tal påverkas, mediciner, stress och många intryck, nervositet,
ångest, aspergern mm mm.
Kan ibland tappa tråden när flera pratar i ett samtal, eller om det mycket som pågår runt en med rörelse ljud och liknande. Har man suttit hemma mycket och inte blivit exponerad så mycket av normalt socialt umgänge kan det gå trögare eller om man känner sig utmattad och slutkörd. Behöver hålla ångan uppe så jag kommer in i det liksom (men till viss del för man dras lite då man har sina diagnoser) men helst inte en drös av folk att prata med och inte en situation där man liksom ska vara i centrum hela tiden. Undantaget var väl framställningar i skolan märkligt nog.
Det går bäst om jag är förberedd och jag vet att det finns mycket gemensamt att prata om på tu man hand. Mingel går bort.

Vid utredningen noterade de att talet var lite påverkat, men det är också då man mår som sämst. De närmaste tycker inte jag har problem med kommunikationen nämnvärt.
Beror på hur man känner varandra och hur nära man är.