Jag vill att vi här delar med oss av våra tips på vad som kan funka för att ett arbete ska gå bra.

Några tips jag kommer på är:
* Vara arbetsvillig
* Vara någorlunda stabil i din vardag (kanske även kan funka om man mår lite sämre)
* Ha tålamod med dina kollegor (vissa klickar man inte med)


Moderator: Tråden flyttad från Att leva som Aspergare

Man måste tillåta sig själv att vila ut efter arbetsdagen. Det går inte att jobba full dag och sedan tro att man kan gå hem och umgås med vänner hela kvällen, eller hålla på med någon sport eller så. Det funkar förstås enstaka kvällar men blir det för ofta bränner man snabbt ut sig. Man måste välja, arbete eller fritid, de flesta aspergare orkar inte med båda.

Jag tror bästa är att ha en positiv attityd till arbetet. Om man suckar och stönar hela tiden man arbetar och ser det som ett stort problem så lär det nog också bli ett också till slut. Att ha tålamod med sina kollegor håller jag med om, dock så är det nog ett av mina största problem i arbetslivet. Jag har träffat jättebra kollegor men även rötägg som man aldrig kommit överrens med. Vissa individer kan jag inte överhuvudtaget förstå då dom säger en sak men gör en annan till exempel.

För övrigt så skulle jag lägga till att försök att hålla en stabil dygnsrytm samt rutin. Ta tid till riktig återhämtning under helgdagar etc, speciellt när man börjar på ett nytt arbete där det tar mycket kraft innan man kommer in i arbetsrutinen ordentligt.

Att ha rätt omfattning tidsmässigt. Jag har alltid arbetat heltid men orkar inte längre, därför som jag sitter hemma nu och skriver här istället för att vara på jobbet.
Men om jag orkat innan varför gör jag inte det längre?
Många anledningar säkert men de främsta är väl
äldre nu orken tryter med åldern
inte arbetsnarkoman som då = lite utsliten
nu är arbetet på fler dagar m-f innan arbetade jag 3,5 dagar och ledig (återhämtning) 3,5 dagar
nu är arbetet på 46 v om året mot tidigare säsongsanställning med 3-4 mån vinteruppehåll + 1mån semester på sommaren = återhämtning

En arbetsplats med väldigt tydliga instruktioner vad som ingår och inte ingår i arbetet tror jag är bra. Och hur det ska utföras. Ett arbete där man jobbar ensam tror jag med hjälper. Jag mådde betydligt bättre när jag jobbade natt t.ex

Hushålla med energin.

Freedrone skrev:Hushålla med energin.

Ja. Om man har möjlighet till det ja..
Alla har inte en sådan livsstituaton att de har tillräckligt med möjlighet till att kunna återhämta sig.

Avlastning från allt som behöver göras utanför arbetstid så att det jobb som återstår efter en arbetsdag eller vecka är att försöka återhämta sig så mycket som möjligt. Ofta inte möjligt i praktiken men i teorin tycker jag det kan vara skönt att tänka så

Flinta skrev:Avlastning från allt som behöver göras utanför arbetstid så att det jobb som återstår efter en arbetsdag eller vecka är att försöka återhämta sig så mycket som möjligt. Ofta inte möjligt i praktiken men i teorin tycker jag det kan vara skönt att tänka så

Då
lever du för att arbeta
inte
arbeta för att leva

Många arbetsplatser idag är direkt olämpliga för en AS, skulle vilja påstå farliga tom. Eftersom de är utformade för NT och det idag är så smalt med utrymme för att tolka vad som menas. "men det där ska du ju bara veta" kan de utbrista då en aspie inte förstår det outtalade, och inte är så bra på att läsa mellan raderna. Men någon hänsyn finns så klart inte längre.

De rutiner för säkerhet som finns SSG t ex, klarar en del inte, och bara för ett tag sedan kom jag på en som satt och gjorde SSG testet på internet åt en kollega som inte är så bra på datorer, jag sa till dem att vet ni om att ni bryter mot en rad föreskrifter och skulle en olycka ske och det framkommer vad ni pysslat med åker ni på arslet ut härifrån. Men då utbrast han som inte klarade provet att hans bror var en av cheferna, och han kunde därför göra vad han ville, ridå...

Ja vad säger man, ett tips är således skaffa en släkt som "fixar" allt åt en då klarar man allt. Eller starta något eget, som man är bra på och gillar...

quadcore skrev:

Flinta skrev:Avlastning från allt som behöver göras utanför arbetstid så att det jobb som återstår efter en arbetsdag eller vecka är att försöka återhämta sig så mycket som möjligt. Ofta inte möjligt i praktiken men i teorin tycker jag det kan vara skönt att tänka så

Då
lever du för att arbeta
inte
arbeta för att leva

Precis
Därför lade jag till "ofta inte möjligt i praktiken" dvs inte hållbart i praktiken

Flinta skrev:

quadcore skrev:

Flinta skrev:Avlastning från allt som behöver göras utanför arbetstid så att det jobb som återstår efter en arbetsdag eller vecka är att försöka återhämta sig så mycket som möjligt. Ofta inte möjligt i praktiken men i teorin tycker jag det kan vara skönt att tänka så

Då
lever du för att arbeta
inte
arbeta för att leva

Precis
Därför lade jag till "ofta inte möjligt i praktiken" dvs inte hållbart i praktiken

leva för att arbeta
inte
arbeta för att leva

så gör jag idag och jobbet är enbart till för att jag ska betala mina räkningar och få ihop en buffert tills jag står utan arbete igen - ett absolut värdelöst liv som jag fått nog av - därav mitt varnande finger

Försök inte vara en besserwisser och kritisera andras arbete. Försök komma ihåg när folk t.ex. Pratar om sin familj, vad barnen heter osv och småprata med dem om detta. Tala inte alltid sanning och kritisera inte chefen öppet. Om möjligt försök jobba deltid t.ex 75 procent. Pratar av egen efarenhet.

Siggelina skrev:Försök inte vara en besserwisser och kritisera andras arbete. Försök komma ihåg när folk t.ex. Pratar om sin familj, vad barnen heter osv och småprata med dem om detta. Tala inte alltid sanning och kritisera inte chefen öppet. Om möjligt försök jobba deltid t.ex 75 procent. Pratar av egen efarenhet.

Det där med att vara (låtsas vara ) intresserad av andras liv och vad de gör, vad de heter etc är totalt omöjligt för mig.
Jag är i regel så ointresserad, inte alls för att jag inte bryr mig om dem utan för att det är så totalt onödig information för mig och bara stör, att jag faktiskt inte kan tvinga mig att komma ihåg sånt irrelevant.
Jag säger numera hur jag funkar, låtsas lyssna lite på "skvaller" och säger att jag inte kommer ihåg det folk talar om, namn osv.
Så behöver de inte bli alltför upprörda när jag inte minns vad de pratat om sina släktingar etc om de kommer ihåg vad jag sagt...

För egen del tycker jag det är bra att äta lunch på restaurang under arbetsdagarna för att slippa laga mat när jag kommer hem för det räcker inte orken till.

Jag brukar göra storkok ibland eller handla mat ute, men det har min ekonomi inte råd med.

Vill man jobba så måste man nog lösa maten på ett eller annat sätt. Finns ju färdigrätter i butiker också.

Och på helger får man tvätta, dammsuga och städa toan eller vad som behövs.

Siggelina skrev:Försök inte vara en besserwisser och kritisera andras arbete. Försök komma ihåg när folk t.ex. Pratar om sin familj, vad barnen heter osv och småprata med dem om detta. Tala inte alltid sanning och kritisera inte chefen öppet. Om möjligt försök jobba deltid t.ex 75 procent. Pratar av egen efarenhet.

Om inte chefen gör uppenbara fel kanske man inte behöver påpeka de. Men att ha en öppen diskussion kan nog vara bra ibland. Särkilt om man inte är överens med chefen för det kan nog leda till att man gör ett sämre jobb.

Siggelina skrev:Försök inte vara en besserwisser och kritisera andras arbete. Försök komma ihåg när folk t.ex. Pratar om sin familj, vad barnen heter osv och småprata med dem om detta. Tala inte alltid sanning och kritisera inte chefen öppet. Om möjligt försök jobba deltid t.ex 75 procent. Pratar av egen efarenhet.

Bra råd.

Inte vara för samvetsgrann. Då får man ta på sig allt arbete som andra gjorde fel. Man får felen hända och företaget förlora pengar även om det tar emot. Aspergare verkar ofta ha hög arbetsmoral, att jobbet ska tas på allvar.

Det slutar med att man tar på sig allt som andra missar eller struntar i av ren lättja. Då är det bättre att bli utskälld av chefen.

En kompis som nog är på vårt spektrum någonstans har insett det. Innan fick hon jobba åt de andra för att hela produktionen inte skulle gå åt pipan medan de stack och rökte. Det krävdes flera allvarliga haverier med produktion för att folk skulle ta mer ansvar. Det var miljonbelopp varje dag som försvann innan de fattade att de var där för att jobba.

Så låt er inte utnyttjas. Gör inte andras jobb.

kiddie skrev:Inte vara för samvetsgrann. Då får man ta på sig allt arbete som andra gjorde fel. Man får felen hända och företaget förlora pengar även om det tar emot. Aspergare verkar ofta ha hög arbetsmoral, att jobbet ska tas på allvar.

Det slutar med att man tar på sig allt som andra missar eller struntar i av ren lättja. Då är det bättre att bli utskälld av chefen.

En kompis som nog är på vårt spektrum någonstans har insett det. Innan fick hon jobba åt de andra för att hela produktionen inte skulle gå åt pipan medan de stack och rökte. Det krävdes flera allvarliga haverier med produktion för att folk skulle ta mer ansvar. Det var miljonbelopp varje dag som försvann innan de fattade att de var där för att jobba.

Så låt er inte utnyttjas. Gör inte andras jobb.

Det är möjligt jag fått allt om bakfoten, men som jag förstått har du aldrig haft ett arbete. Känns konstigt att ta råd från någon utan erfarenhet.

LordNelson skrev:Det är möjligt jag fått allt om bakfoten, men som jag förstått har du aldrig haft ett arbete. Känns konstigt att ta råd från någon utan erfarenhet.

Alltså lägg ner. Jag har beskrivit hela min arbets- och studiehistoria och jag har arbetat INNAN mina studier. Dessutom så har jag befunnit mig på arbetsplatser där andra lönearbetat men jag praktiserat, rätt många gånger och under lång tid.

Snälla, gå och negga någon annanstans. Om du inte mår bra så gör något åt det istället för att vara svinig. Jag mår inte dåligt för att du mår skit. Och så är det meningen att det ska vara.

kiddie skrev:

LordNelson skrev:Det är möjligt jag fått allt om bakfoten, men som jag förstått har du aldrig haft ett arbete. Känns konstigt att ta råd från någon utan erfarenhet.

Alltså lägg ner. Jag har beskrivit hela min arbets- och studiehistoria och jag har arbetat INNAN mina studier. Dessutom så har jag befunnit mig på arbetsplatser där andra lönearbetat men jag praktiserat, rätt många gånger och under lång tid.

Snälla, gå och negga någon annanstans. Om du inte mår bra så gör något åt det istället för att vara svinig. Jag mår inte dåligt för att du mår skit. Och så är det meningen att det ska vara.

Det kan vara intressant, när du nu ger råd, att veta vilken erfarenhet du har. Du är ju typ 50, hur många år har du jobbat (utan att slira med sanningen)?

LordNelson skrev:Det kan vara intressant, när du nu ger råd, att veta vilken erfarenhet du har. Du är ju typ 50, hur många år har du jobbat (utan att slira med sanningen)?

Har redan skrivit den historien en gång. För att du påstod att jag ljög. Godnatt.

Rådet jag fick det från, en autistkompis, har förresten jobbat i 20 år. Jag hann inte tillämpa detta själv för när vi snackade om det var jag redan tillräckligt dålig för att inte gå tillbaka till DV. Det är möjligt att om jag fattat det hade jag kanske inte jobbat halvt ihjäl mig på jobb, praktiker och DV. Men jag var dum nog att inte lämna saker ogjorda. På tre ställen kunde jag inte det eftersom det gällde djurens hälsa och kanske liv. Men på de andra ställena hade jag faktiskt kunnat säga nej genom att uppföra mig som de andra som maskade.

Så min kompis 20-åriga arbetsliv och för mig en fast anställning, fem andra jobb och kanske sju olika sorts praktiker inom väldigt skilda områden.

Jag tycker själv det är bättre råd än vad du själv gett.

(Alltså nu svarade jag iallfall, men får väl skylla på att jag är hemma med feber.)